SD:s motstånd mot hbtq-personers rättigheter omsätts i praktisk politik
Nu avgörs hur kommuner, landsting och regioner ska styras under de kommande åren. I bland annat Hörby, Sölvesborg och Munkedal har Sverigedemokraterna redan fått politiskt inflytande och tunga politiska poster, tack vare stöd från andra partier.
8 november 2018
RFSU och RFSL arbetar för allas rätt till sin kropp och sexualitet. I grunden handlar vårt arbete om att alla ska få leva sitt liv på sina egna villkor. Vi möter ett brett stöd bland de politiska partierna och allmänheten för att stärka hbtq-personers rättigheter, förbättra sexualundervisningen och försvara aborträtten. Men det finns ett parti som skiljer sig från alla andra: Sverigedemokraterna. Det är dags att prata om vad som står på spel.
I kommuner, landsting och regioner omsätts SD:s motstånd mot hbtq-personers rättigheter i praktisk politik. I Nyköping sade SD förra året nej till att kommunen skulle stötta en lokal Pridefestival med uttalandet ”NEJ till att skattemedel går till exhibitionistiska manifestationer för personer med extrema behov av att visa upp sina nakna kroppar”. 2016 motsatte sig SD i Höganäs att kommunen flaggade med regnbågsflaggor på Internationella dagen mot homo-, trans- och bifobi. I Härryda krävde SD i augusti att biblioteket skulle ta ner sina regnbågsflaggor som satt uppe i samband med den lokala Pridefestivalen.
När Region Skåne i mars beslutade att ge bidrag till 22 organisationer som arbetar med att förebygga ohälsa reserverade sig SD mot att en av dem skulle få stöd – den RFSL-verksamhet somarbetar med bland annat psykisk ohälsa, hedersrelaterat våld och hiv-prevention. I Malmö har SD motsatt sig hbtq-certifiering av kommunal verksamhet, trots att många hbtq-personer vittnar om både bristande kunskap och bemötande. Den politiska majoriteten i staden har dock visat att den prioriterar att fortsätta göra stadens verksamheter tillgängliga genom att hbtq-certifiera.
Ett aktivt arbete för hbtq-personers rättigheter ersätts i SD:s Sverige i bästa fall av tystnad och passivitet, i sämsta fall öppen av homo- och transfobi. Vi har tidigare sett hur sverigedemokrater uttalat sig homo- och transfobt, såväl som sexistiskt och rasistiskt. Det vi ser nu är hur de åsikterna förvandlas till praktisk politik i kommuner och landsting. I Uppsala län och Örebro kommun har SD som enda parti sagt nej till satsningar på sexualundervisning trots att det är avgörande för att unga ska få kunskap om sina kroppar, sin sexualitet och sina rättigheter, och att det motverkar sexuella trakasserier och övergrepp.
Den 1 april 2016 infördes möjligheten för ensamstående att få assisterad befruktning. Men när lagstiftningen skulle genomföras i landstingen försökte SD i region Jönköping att blockera möjligheten med motiveringen: ”Det är vår övertygelse att kärnfamiljen är den samlevnadsform som har bäst grundförutsättningar att ge barnen en stabil och trygg uppväxtmiljö.” Det är ett påstående som saknar grund i forskning och går emot det riksdagen har enats kring. Även i landstinget i Södermanland försökte SD styra vem som ska ha möjlighet att bli förälder genom att förhindra att ensamstående får tillgång till den vård de har rätt till.
SD har försökt begränsa aborträtten i flera landsting. I bland annat Kronoberg, Stockholm och Blekinge har de lagt motioner om att införa rätt för vårdpersonal att vägra genomföra aborter. När landstingsfullmäktige i Blekinge debatterade förslaget sade sverigedemokraten Björn Nurhadi att ”barnmorskor som utbildat sig för att få vara med om att föda liv till världen istället får vara med om att ta liv”. Bland andra Barnmorskeförbundet och Vårdförbundet har motsatt sig vårdvägran och anser att ingen kvinna ska möta personal i abortvården som ifrågasätter hennes beslut.
SD säger ibland att de representerar en tyst majoritet, sanningen är att de företräder en högljudd minoritet. I samtliga svenska kommuner röstade en majoritet av väljarna på partier som står upp för allas rätt till sin kropp och sexualitet. En förutsättning för att SD ska få inflytande är att övriga partier börjar kompromissa med sina värderingar och sina vallöften. Vi hoppas nu att dessa partier tar ansvar och ser till att väljarnas röster återspeglas i politiken under den kommande mandatperioden. Så att vi alla kan leva våra liv så som vi själva väljer.
Sandra Ehne, förbundsordförande RFSL
Hans Linde, förbundsordförande RFSU
Debattartikeln publicerades i Sydsvenskan den 8 november 2018
Följande replik av Sandra Ehne och Hans Linde publicerades på ett svar på debattartikeln av Magnus Olsson (SD):
Magnus Olsson (SD), kommunalråd i Malmö, hävdar att vi far med osanning när vi beskriver hur Sverigedemokraterna bedriver hbtq- och kvinnofientlig politik i kommuner, landsting och regioner runt om i Sverige. Det brukar låta så när SD granskas.
RFSU och RFSL är två partipolitiskt obundna organisationer som granskar hur alla politiska partier agerar i riksdagen, EU-parlamentet, landsting, regioner och kommuner när det kommer till frågor som rör människors rätt till sina kroppar, sexualitet och identitet. Det är uppenbart att SD skiljer sig från alla andra partier genom sin negativa syn på hbtq-personers rättigheter, rätten till abort, sexualundervisning och en modern familjepolitik. Likt inget annat parti försöker SD styra vad människor gör med sina kroppar, hur de uttrycker sin sexualitet och hur de bildar familj.
När vi utgår från SD:s egna uttalanden och förslag, framgår det att om Sverigedemokraterna hade fått bestämma hade kvinnor i Blekinge som önskat avsluta en graviditet kunnat möta vårdpersonal som ifrågasatt deras beslut. Elever i Örebro kommun hade fått sämre sexualundervisning. Höganäs kommun hade slutat uppmärksamma Internationella dagen mot homo-, trans- och bifobi. Om SD fått bestämma hade ensamstående i Sörmlands län och region Jönköping förvägrats möjligheten att bli föräldrar. Listan kan göras lång.
Magnus Olsson motiverar SD:s försök att styra hur familjer ska få se ut med att hänvisa till barns rätt att känna till sitt ursprung. Men faktum är att alla barn som tillkommit genom assisterad befruktning i Sverige har laglig rätt att få veta vem som är donator. Det finns inget stöd i någon forskning eller i FN:s barnkonvention för att vissa familjeformer skulle vara bättre än andra. Sverigedemokraternas egentliga skäl är ideologiska. SD ser vissa familjer som mer önskvärda än andra och är beredda att försöka styra och bestämma vem som ska få möjlighet att bli förälder.
Att SD har vaga skrivningar om allas lika värde i sitt principprogram är knappast till någon hjälp för dem som drabbas av deras praktiska politik. Den trygghet som SD pratar om gäller inte alla, oavsett sexualitet, identitet, hudfärg, funktionsvariationer och allt annat som gör människor till dem de är.Vi vet att SD:s politik i praktiken begränsar möjligheten för många att leva de liv de valt att leva.