Särskilda utmaningar

För dig som vill arbeta globalt med SOGIESCMathilda PiehlFoto: Mathilda Piehl

Fattigdomen i världen är djup och utbredd. Den är i ständig förändring och tar sig många olika uttryck, allt från sjukdom och svält till diskriminering och kränkande behandling.

Fattigdom berövar människor friheten att bestämma över sina egna liv. Fattiga lever i ofrihet – i många situationer där livsvillkor står på spel saknas valmöjligheter. Fattigdomens kärna utgörs av brist på materiella tillgångar och brist på makt. Den leder till hunger, dålig hälsa, låg utbildning, och stor utsatthet för våld och kränkningar. En samverkan mellan flera av dessa negativa faktorer kan förvärra fattigdomen och göra den permanent. Materiell fattigdom och brist på respekt för mänskliga rättigheter i ett samhälle är nära förbundna med varandra.

 

“Fattigdom berövar människor friheten att bestämma över sina egna liv”

 

Olika grupper drabbas olika av fattigdom, men de som bryter mot generella normer kring kön och sexuell läggning löper större risk att drabbas av fattigdom. Människors rättigheter begränsas och kränks av heteronormativitet, och dessa kränkningar påverkar hälsa, ställning på arbetsmarknaden, möjlighet till utbildning, deltagande i det politiska livet och tillgång till sociala nätverk.

 

“Fattigdom i sig utgör ett praktiskt hinder för politiskt deltagande”

 

Diskriminering bidrar till, och skapar, fattigdom. Fattigdom och utanförskap leder i sin tur till demokratiunderskott eftersom fattigdom i sig utgör ett praktiskt hinder för politiskt deltagande; arbetet för brödfödan tar tid från engagemang utanför arbetet och låg läskunnighet samt begränsad tillgång till radio, tv och tidningar gör det svårt att delta i det offentliga samtalet. Sammantaget leder det bland annat till att tron på att det finns en möjlighet att påverka blir mindre. För minoritetsgrupper kan det dessutom handla om att man undanhålls information om den demokratiska processen, men också om brist på intresse då man på grund av sitt utanförskap får svårt att identifiera sig med och engagera sig i majoritetssamhället.

Nedan följer några områden där hbtqi-personer är särskilt utsatta och som också är direkt kopplade till fattigdomsbekämpning och frågor som rör demokrati.

För dig som arbetar internationellt

Alla som arbetar för att bekämpa fattigdom bör se över om arbetet upprätthåller, eller till och med stärker, rådande normativa föreställningar om kön och sexuell läggning. Vill man bekämpa fattigdom blir de långsiktiga vinsterna större om dessa normer utmanas.

Korruption drabbar fattiga hårdast och bidrar till att förvärra fattigdomen, samt är ett allvarligt hinder för utveckling. Eftersom många organisationer, som arbetar med SOGIESC i det globala syd och öst är unga och drivs av människor som själva lever i, eller nära, fattigdom, är det viktigt att i ett tidigt skede tänka på hur man ska hantera frågor om korruption och utsatthet. Att skapa struktur för ekonomi och redovisning är ett viktigt led i att förebygga risker men också i att skapa säkerhet för de inblandade. I ett community som är svårt drabbat av fattigdom och ohälsa bör man som bidragsgivare vara medveten om att hantering av resurser lokalt också kan utsätta ansvariga för både påtryckningar och också reella risker.

Våld, hot och trakasserier

Människor utsätts för våld och hot om våld på grund av att de bryter mot normer. De misshandlas, våldtas och mördas på grund av sin förmodade eller verkliga sexuella läggning, könsidentitet och/eller könsuttryck. I flera länder är detta våld dessutom sanktionerat eller till och med utövat av staten.

Som ett exempel rapporterades, mellan 2008-2016, 2343 mord på personer från 69 olika länder som bröt mot normer gällande könsidentitet och könsuttryck. 1 834 av dessa mord skedde i Central- och Sydamerika och 64 procent av alla som blev mördade var människor som hade sex mot ersättning.

Rapporteringen kommer framförallt från länder där transrörelsen är stark och där det finns system för dokumentering: Brasilien, Mexiko, Colombia, Venezuela, Honduras, USA, Nordamerika, Turkiet, Italien, Indien, Filippinerna och Pakistan.

Eftersom det finns en koppling mellan hög rapportering och ett högt antal mord kan man anta att mörkertalet är stort. I de flesta länder sker ingen rapportering eller dokumentation alls.

 

“Våldet skapar rädsla”

 

Förutom det dagliga våld som människor utsätts för rapporteras återkommande om mord och sexuellt våld på aktivister som organiserar sig i SOGIESC-frågor. Det pågår också dagligen hedersrelaterade övergrepp inom familjer och nätverk, samt mobbning och misshandel inom skola och på arbetsplatser.

Våldet skapar rädsla och medför att organisationer förlorar viktig kapacitet och kunskap då engagerade personer skräms till tystnad eller till och med mördas.

Tänk på

Eftersom hbtqi-organisering i många sammanhang är utsatt för säkerhetshot med utbrändhet, stress och hög personalomsättning som konsekvens så bör finansiering av verksamhet och organisering innehålla stöd till säkerhet inklusive välmående för att möjliggöra hållbart och motståndskraftigt arbete.

Att möjliggöra deltagande i regionala och internationella forum är ett sätt att motverka det krympande utrymme som aktörer från civila samhället och bland dessa hbtqi-organisationer och aktivister i hög grad drabbas av.

Läs hela handboken En värld för alla, (PDF öppnas i nytt fönster)

För dig som arbetar internationellt: Säkerhet och media

Organisationer och människor som arbetar med SOGIESC är på många håll i världen pressade ur ett säkerhetsperspektiv. I vissa områden, som till exempel i Ryssland, handlar det också om att förhålla sig till en lagstiftning som resulterar i en begränsad yttrandefrihet. Staten kan utgöra det största hotet och använder sig ibland av digital övervakning och förföljelse för att tysta aktivister.

För individen kan familj och omgivning vara ett konkret hot. Människor kan inte alltid vara öppna med sin sexuella läggning eller könsidentitet. Mycket av kommunikationen idag sker på sociala medier och att outa någon där kan få förödande konsekvenser. Människor utsätts både för familjerelaterade hedersbrott och för lynchmobbar. Låt därför alltid personen själv bestämma hur öppen hen vill vara och hjälp gärna till med en riskbedömning i de fall du misstänker att det behövs. Detta gäller särskilt unga personer och personer som är nya i rörelsen. Tänk på hur du kommunicerar med aktivister. Människors identitet kan behöva vara dold även för medarbetare och allierade. Fundera också över om det är säkert att använda sociala medier som kommunikationskanal. Överväg krypterade alternativ och andra säkerhetsåtgärder. Driv inte på människors ”komma-ut”-processer.

 

“Tänk på hur du kommunicerar med aktivister”

 

Digitala plattformar kan också vara en möjlighet för aktivister att kommunicera utan att behöva träffas och exponera sig för varandra. I mycket repressiva miljöer, som i till exempel Iran, har denna form av organisering haft stor betydelse för rörelsen. Digitala plattformar möjliggör också för människor att kommunicera globalt och till exempel rapportera kränkningar mot mänskliga rättigheter samtidigt som de sker.

Hälsa

Människor kan utsättas för trakasserier, tortyr, övergrepp och till och med avrättas på grund av sin verkliga eller förmodade sexuella läggning, könsidentitet och/eller könsuttryck. Både självupplevt våld och rädslan för att utsättas för våld och trakasserier skapar ohälsa. Människor riskerar även att drabbas av psykiska besvär såsom depression och stress när de måste dölja sin sexuella läggning eller könsidentitet för omgivningen.

 

“Transpersoner världen över utsätts för fruktansvärda kränkningar och brutalt våld”

 

Människor som bryter mot normer som har med kön att göra är bland de mest utsatta. Transpersoner världen över utsätts för fruktansvärda kränkningar och brutalt våld som kan ha dödlig utgång. Sexarbetare och de som tvingas till sexuell exploatering är särskilt sårbara. Transpersoner som saknar id-handlingar som matchar könsidentitet eller könsuttryck utsätts ofta för integritetskränkande utfrågningar och nedvärderande behandling inom sjukvården.

I länder där transidentiteter kriminaliseras, eller där id-handlingarna inte matchar könsuttrycket eller identiteten, begränsas också tillgången till vård. I Kuwait har till exempel läkare angett transpersoner hos polisen efter att ha upptäckt att id-handlingarnas angivna kön inte matchat könsuttrycket.

FN:s särskilda rapportör för tortyr fördömer medicinsk behandling av personer med intersexvariationer där samtycke inte finns. Medicinska ingrepp på spädbarn och småbarn för att ”normalisera” genitalier är vanliga över hela världen. Men dessa ingrepp är permanenta och sker utan samtycke. De är dessutom oftast inte medicinskt nödvändiga och skapar livslånga skador samt bidrar till stigma.

Brist på information om säkrare sex för män som har sex med män gör dem extra utsatta för hiv och andra sexuellt överförda infektioner. Hälsan hos kvinnor som har sex med kvinnor är ett område som förbises inom forskning och medicinsk praktik. Lesbiska och bisexuella får i egenskap av kvinnor också sämre tillgång till hälsovård och sjukvård än män. Ohälsa är både en konsekvens av, och en starkt bidragande orsak till, såväl materiell fattigdom som brist på makt, inflytande och valmöjligheter.

Könsbekräftande vård

Transpersoner ställs inför särskilda svårigheter vad gäller medicinsk vård. Dels på grund av diskriminering, dels på grund av att hälsosystemet sällan möter de behov som finns.

Det saknas ofta resurser och expertis för att tillhandahålla könsbekräftande vård. Andra barriärer för könsbekräftande vård är de juridiska och ekonomiska. Den allmänna marginaliseringen av transpersoner är också en barriär, det är svårare för de som är fattiga, saknar utbildning, anställning, hem och så vidare, att söka professionell vård.

Om vård finns är den ofta inte tillgänglig förrän efter 18års ålder, och då har puberteten redan orsakat många könsspecifika karaktärsdrag som inte ligger i linje med identiteten. Många av dessa är permanenta och kräver större medicinska insatser senare i livet.

Många transpersoner reser långt för att få tillgång till vård eller så finns inte vård tillgänglig alls. Detta betyder att transpersoner får leva utan vård, vilket i sin tur resulterar i att människor köper hormoner och andra medel för transition (till exempel silikon för injektion) på svarta marknaden. De är utelämnade till självmedicinering och dess konsekvenser.

Vård och behandling

Den medicinska, sociala och juridiska process transpersoner kan gå igenom. Till exempel att ändra sin kropp med hjälp av hormoner och/eller operationer.

Den egna kroppen

En fråga som rör både transpersoner och personer med intersexvariationer är rätten att inte bli opererad om man inte vill det och att få bestämma över sin egen kropp.

Tvångssterilisering och psykiatrisk diagnos

Det är fortfarande vanligt med tvångssteriliseringar av transpersoner för att få ett juridiskt erkännande av kön. Många länder kräver också en psykiatrisk diagnos innan juridiskt erkännande. Transpersoner klassas alltså som psykiskt sjuka i till exempel den internationella “Klassifikation av sjukdomar”, och hälsoproblem och patologisering av transpersoner och personer med intersexvariationer är en av orsakerna till kränkningarna av mänskliga rättigheter.

Minoritetsstress och missbruk

Personer som befinner sig i minoritetsposition på grund av SOGIESC riskerar i större utsträckning än andra att utsättas för olika stressfaktorer, till exempel diskriminering, stigmatisering och negativt bemötande.

Psykisk och fysisk ohälsa, förekomsten av riskbruk eller beroende av alkohol och droger samt ångestsjukdomar och depressioner är högre bland personer som bryter mot normer som har med sexualiet, könsidentiet och könsuttryck att göra än hos befolkningen i stort. Det kan ses som ett tecken på stressrelaterad ohälsa i gruppen, så kallad minoritetsstress.

Alkohol- och drogmissbruk kan vara ett sätt att hantera minoritetsstressen, det vill säga ett slags självmedicinering.

Tänk på

Det är angeläget att höja kunskapen om hbtqi-personers livsvillkor och levnadsförhållanden och att minska hälsoskillnader.

Hiv

Viljan att minska förekomsten av hiv och aids har lett fram till nödvändiga diskussioner om sexuell läggning i relation till globala samarbeten. Medel för hivprevention har traditionellt finansierat många SOGIESC-organisationers verksamhet, framför allt arbete med fokus på män som har sex med män. Resurser för prevention riktad till transpersoner saknas i hög utsträckning fortfarande.

Hiv bland män som har sex med män ökar på många platser, och samtidigt misslyckas många hivpreventiva åtgärder och program med att tillgodose målgruppens behov. Som ett exempel är hivprevalensen bland män som har sex med män 19 procent i Väst- och Centralafrika och 13 procent i Öst- och södra Afrika. Globalt sett är det 19 gånger mer sannolikt att en man som har sex med män lever med hiv än att andra gör det.

Siffror saknas generellt för transmän men globalt lever 19 procent av transkvinnor med hiv och transkvinnor löper 49 gånger högre risk att få hiv än andra. I många nationella program för hiv- och aidsprevention nämns inte personer som bryter mot rådande normer kring sexualiet, könsidentiet och könsuttryck. 61 procent av länderna som arbetar med nationella hiv/aidsstrategier uppgav att dessa strategier inte inkluderar transpersoner.

När det inte finns specifik kompetens hos hälso- och vårdpersonal utsätter man sig för en risk genom att berätta om sig själv. Alltför ofta nekas också människor vård.

Stigma och våld ökar utsattheten för hiv

Vid oskyddade anala samlag är risken att överföra hiv stor när medicinering saknas, men kränkningar av de mänskliga rättigheterna är den största sociala riskfaktorn. Social utsatthet för hiv är ett resultat av juridiska, politiska och ekonomiska ojämlikheter som leder till en brist på förmåga att skydda sig mot hiv, eller en brist på möjlighet att kontrollera det inflytande som viruset får över ens liv och tillgången till vård och effektiv behandling.

De levnadsförhållanden som leder till ökad utsatthet för hiv är ofta ett resultat av marginalisering, bland annat vad gäller tillgång till information och utbildning. Det finns också en koppling mellan låg självkänsla och riskbeteende. Stigma, diskriminering, utanförskap och kriminalisering gör människor extra utsatta för hiv. Stigmatiseringen slår olika hårt mot olika grupper.

I Latinamerika beräknas att 44-70 procent av alla transkvinnor tvingats lämna sina hem, ofta i ung ålder. Det rapporteras att 21 procent av transkvinnorna i Thailand och 40 procent av transkvinnorna från Filippinerna blev förskjutna av sina föräldrar när könsbekräftande vård påbörjades. Transfobi är en hälsorisk som kan resultera i depression och självmordstankar, vilket i sin tur ökar utsattheten för hiv.

Prevalensen kan också vara högre bland människor som bryter mot heterosexualitets- och könsnormer bland annat på grund av det sexuella våld som de utsätts för.

Många transkvinnor säljer sex, ofta på grund av socialt utanförskap, fattigdom och svårigheter att hitta arbete. I El Salvador rapporterar nästan 47 procent av transkvinnorna att deras huvudinkomst kommer från att sälja sex. Att sälja sex hör ofta ihop med låg utbildningsnivå, hemlöshet, drogmissbruk och en brist på sociala nätverk.

 

“Kvinnors möjligheter att kontrollera sina liv och sin hälsa, till exempel att styra över frågor som rör äktenskap, är ofta mycket små”

 

Nära en miljon kvinnor får hiv varje år och bara hälften av alla kvinnor som lever med hiv har tillgång till mediciner. Det gör aids till den främsta dödsorsaken hos kvinnor mellan 30-49 år.

För att förstå och bekämpa spridningen av hiv/aids bland kvinnor måste insatser riktas mot kränkningar av kvinnors rättigheter. Kvinnors möjligheter att kontrollera sina liv och sin hälsa, till exempel att styra över frågor som rör äktenskap, är ofta mycket små.

Männen fattar ofta beslut om kondomanvändning och reproduktion och kvinnor kan alltför ofta inte skydda sig mot hiv/aids. Kvinnor som har sex med kvinnor utsätts också för sexuellt våld inom olikkönade äktenskap och för våld i syfte att “omvända” öppet eller förmodade lesbiska eller bisexuella kvinnor.

Det finns väldigt lite forskning kring överföring av hiv mellan kvinnor som har sex med kvinnor men faktorer som ökar risken för hiv är alkohol, droger och fattigdom. Kombinationen att tillhöra en sexuell minoritet och att använda droger ökar risken för hiv markant. En annan faktor som kan öka risken att drabbas av hiv för kvinnor är önskan att få barn. Det gör att hiv/aids är en fråga även för kvinnor som har sex med kvinnor. Att arbeta mot hiv/aids innebär att stärka alla kvinnor.

För dig som arbetar internationellt

Tyvärr är forskningen kring SOGIESC och hiv/aids i många länder mycket bristfällig. Men generellt bör specialkompetens inkluderas i all hälsovård för att alla målgrupper för prevention ska nås och för att alla målgrupper ska kunna känna sig trygga och få rätt vård.

Fyra orsaker till sårbarhet för hiv

1 Våld

2 Kriminalisering, stigma, diskriminering och socialt utanförskap

3 Dålig tillgång till hiv- och hälsovård

4 Brist på investeringar i information och testning

UNAIDS förslag på lösningar - trans/hiv

1 Att tillåta och uppmuntra ledarskap i frågan från transcommunityt

2 Erkännande av rättigheter och frihet från våld

3 Bra hälsoservice och möjlighet att arbeta

4 Mer forskning

Arbetsmarknad och utbildning

På arbetsmarknaden påverkar normer möjligheten för människor att få och behålla ett jobb. Människor tvingas dölja sin sexuella läggning och könsidentitet på arbetsplatsen och i skolan eftersom SOGIESC på många håll anses som en legitim anledning till avsked. I de flesta länder finns det heller ingen skyddande lagstiftning.

Tillgången till arbete är särskilt begränsat för transpersoner. Många tvingas till sexuell exploatering eller osäkra arbeten i servicesektorn utan de försäkringar och förmåner som andra yrkesarbetande har. Detta innebär otrygga anställningar och små möjligheter att ställa krav på och påverka sitt arbete.

På många håll i världen finns det en koppling mellan organiserade sexarbetare och organisationer som arbetar med SOGIESC. Ibland går det inte att tydligt skilja organisationerna åt, de förenas i att bryta mot normer kring sexualitet samt att sex mot ersättning kan vara ens enda möjlighet till inkomst om man är diskriminerad på arbetsmarknaden

För många, särskilt transkvinnor, är sex mot ersättning den enda vägen till försörjning. Detta på grund av en omfattande diskriminering och brist på sociala och ekonomiska skyddsnät.

Människor som säljer sex, eller utsätts för sexuellt tvång och utnyttjande, befinner sig ofta i en utsatt position och är i behov av att göra sina röster hörda i en icke-dömande miljö.

Normer kring SOGIESC skapar också ojämlik tillgång till utbildning. Personer som kommer ut eller outas som hbtqi kan förlora sin familjs stöd och därmed möjligheten att studera vidare, särskilt om möjligheten att studera förutsätter att familjen står för mat och husrum under studietiden. En fientlig hemmiljö kan också påverka studieresultaten negativt.

Skolan är en miljö som kan vara mycket våldsam för elever som avviker från normer. Att överhuvudtaget gå till skolan kan bli en omöjlighet för barn och ungdomar som utsätts för trakasserier på grund av sin sexuella läggning, sin könsidentitet eller sitt könsuttryck.

Unga transpersoner tvingas också ofta att delta i könsuppdelad undervisning och att bära uniform utifrån det kön som tilldelats vid födseln. Detta kan leda till psykisk ohälsa.

 

“Skolan är en miljö som kan vara mycket våldsam”

 

Avsaknad av rättigheter och förekomsten av diskriminering och förtryck skapar fattigdom hos grupper och individer. Men det får också konsekvenser på ett samhällsekonomiskt plan. Diskriminering och ohälsa har en negativ inverkan på ekonomin i stort, inte minst på grund av den kompetens som går förlorad.

Sociala nätverk

Människor som bryter mot normer som har med SOGIESC att göra hamnar ofta i en situation där de sociala nätverk som kan utgöra skillnaden mellan en dräglig levnadsstandard och fattigdom plötsligt rycks undan.

Även personer som kommer från familjer som inte räknas som fattiga kan, om deras familjer väljer att vända dem ryggen, hamna i fattigdom. De kan till exempel göras arvslösa eller förvägras rätten till den gemensamma bostaden om en partner dör.

Familjen kan vara det enskilt största hotet mot människors hälsa och trygghet. Det hedersrelaterade våld som drabbar människor kan leda till stigmatisering, utanförskap och i värsta fall döden. De våldtäkter med syftet att “omvända”, som lesbiska och bisexuella kvinnor utsätts för, kan vara sanktionerade eller till och med utförda av kvinnans familj.

Fysiskt och psykiskt våld och hot om våld inom familjen kan också begränsa livsutrymmet. Avsaknaden av den trygghet det innebär att ha tillgång till ett socialt nätverk som kan stötta och dela med sig av resurser, om än knappa, kan göra människor extra sårbara.

 

“Familjen kan vara det enskilt största hotet mot människors hälsa och trygghet”

 

Somliga tvingas till giftermål, medan kvinnor som tvärtom inte gifter sig, kan hamna i en beroendeställning till sin ursprungsfamilj och tvingas axla bördan av att ta hand om gamla och sjuka familjemedlemmar utan möjlighet till inflytande över sitt eget liv.

Hur människor organiserar sina hushåll, vem som bor med vem och vilka som ser efter barnen och ser sig själva som föräldrar kan vara väldigt olika. Sociala normer om vad som utgör och accepteras som familj varierar också beroende på tid och plats. Familjebildningen påverkas av strukturer och lagstiftning och generellt får samkönade par juridiskt erkännande endast i ett fåtal länder.

Bristen på skydd av lagen innebär inte enbart att människor går miste om den sociala status som exempelvis ett äktenskap ger. Avsaknaden av juridiska ramar skapar också osäkerhet för barn som lever i familjer som avviker från normen.

Tänk på

De organisationer och aktörer som arbetar direkt med frågor relaterade till SOGIESC bör ta reda på hur situationen i det specifika landet ser ut.

Religion

Religion påverkar människors liv i hög grad i många länder. Människor följer hellre generellt både positiva och negativa påbud än att överge sin religion.

Ett av de största hoten mot människor som bryter mot normer kring SOGIESC är att religion används som en förevändning för diskriminering, hot och hat.

Religiöst sanktionerat hat kan förstöra liv. Inte bara genom att bryta ner självkänslan men också genom att stötta och uppmuntra lynchmobbar, som går ut på att outa och straffa människor. Detta sker genom offentligt påförande av skam eller misshandel som ibland resulterar i döden. I vissa områden som lyder under sharialag kan människor hängas eller knuffas från höga byggnader på grund av sin verkliga eller påstådda identitet. Religiöst sanktionerad fobi kan vara brutal.

 

“Religiöst sanktionerat hat kan förstöra liv”

 

Men religion kan också vara en progressiv kraft. Den kan vara ett kraftfullt verktyg som kan användas för att stötta mänskliga rättigheter och frågor rörande SOGIESC. Om man kan arbeta tillsammans med religiösa ledare för att skapa respekt för de mänskliga rättigheterna har man i många fall en stor fördel. Idag finns det ett antal organisationer som arbetar specifikt med religion kopplat till SOGIESC. Några exempel är den sydafrikanska organisationen The Inner Circle, grundad av imamen Muhsin Hendricks, som stöttar queera muslimer; Coalition for Sexual and Bodily Rights in Muslim Societies – ett internationellt nätverk för en bekräftande syn på sexuella och kroppsliga rättigheter inom muslimska communities; The World Congress of GLBT Jews – Keshet Gaavah, en global organisation för hbt-judar; samt The Global Interfaith Network, ett globalt nätverk som samlar flera religioner. The Reformation Project och Gay Christian Network är motsvarande kristna organisationer.

RFSL:s Internationella strategi

Verklig förändring sker inifrån.

Tänk på

Det kan ibland vara svårt att tydligt definiera vad det är som leder till en orättvis maktordning, och det är viktigt att tänka på att identiteter och uttryck kan vara en av flera orsaker till förtryckande handlingar

För dig som arbetar internationellt

Som aktör från ett sekulärt land är det viktigt att sätta sig in i de religiösa aspekter som påverkar alla människors liv. Det är också viktigt att förstå att förhållningssätt till sexuell läggning och könsuttryck kan vara olika beroende på hur omgivningen ser ut. Organisationer anpassar sina strategier utifrån den religiösa kontext de arbetar i.

Samverkande förtryck

Olika typer av förtryck samverkar med varandra och därför är det viktigt att man betraktar varje människa utifrån alla typer av av identiteter och uttryck. En människa är till exempel aldrig bara homosexuell. Hon kan också vara kvinna, mamma, svart, företagsledare, religiös och transperson. Dessa olika identiteter kan placera personen inom olika maktordningar där hon ibland åtnjuter fler rättigheter och ibland färre. Som homosexuell kan hon vara diskriminerad ur ett familjeperspektiv samtidigt som hon som företagsledare kan åtnjuta privilegier i yrkeslivet.

Genom att ta hänsyn till en persons många olika identiteter och uttryck och se hur de samverkar kan man också identifiera flera olika maktordningar.

 

RFSL:s Internationella strategi

Program baserade på lokalt ägandeskap och partnerskap är effektivare.