Hbtqi, ätstörningar och graviditet
Den här texten riktar sig i första hand till dig som är eller vill bli gravid/förälder och som har eller tidigare har haft en komplicerad relation till din kropp, mat och/eller träning. Delar av texten riktar sig även till dig som anhörig till någon som har eller har haft en ätstörning. Sista delen riktar sig till dig som vårdpersonal som möter dessa personer.
Psykisk ohälsa och ätstörningar hos hbtqi-personer
I tonåren snurrar mångas tankar kring sexualitet, könsidentitet, kroppen och relationen till den. De snäva normerna i samhället visar en begränsad bild av hur man bör vara för att “passa in” och ger gott om råd för hur man kan göra för att anpassa sig till normen genom strikt kosthållning och motion. Vissa påverkas mer av detta än andra. Hbtqi-personer löper en ökad risk för psykisk ohälsa och ätstörningar. En komplicerad relation till sin kropp och mat är vanligare bland gruppen hbtqi än bland heterosexuella cispersoner. Personer med könsdysfori kan ha en än mer komplicerad syn på sin kropp och hos en transperson kan dysforin triggas igång av de förändringar som sker i kroppen under puberteten. Vi vet också att hbtqi-personer tenderar att dra sig för att söka hjälp vid ohälsa, bland annat pga minoritetsstress, vilket gör att stödbehovet inte alltid uppfylls. (Läs mer om minoritetsstress.)
Personer som haft någon typ av ätstörning i tonåren löper en ökad risk för annan psykisk ohälsa som ung vuxen (ångestsyndrom, depression, missbruk och självskadebeteende) och därför är det viktigt att få rätt hjälp och stöd för att minska risken för detta.
Även om du aldrig fått en diagnos för en ätstörning tidigare i livet, innebär det inte att du inte har haft en ätstörning. Personer som levt med en ätstörning vittnar om hur enkelt det är att smyga med att man inte äter, att man kompenserar genom att kräkas efter måltid, laxera sig eller att man hets- eller överäter i perioder. Tidigare har man kategoriserat ätstörningar i tre olika delar; anorexia nervosa, bulimia nervosa och ätstörningar utan närmare specificering. I nya diagnossystemet DSM 5 har man nu inkluderat ytterligare underkategorier för att kunna vara mer specifik i diagnostisering och för att kunna erbjuda rätt behandling och har då även inkluderat överätning och hetsätning utan kompensatoriska beteenden.
Risker med ätstörningar under/inför graviditet
Ätstörningar är bland de allvarligare diagnoserna bland psykiatriska åkommor och riskerna varierar utifrån vilken slags ätstörning man lider av och hur den uttrycker sig i det kompensatoriska beteendet. Personer som hetsäter och kräks och personer som svälter sig kan få allvarliga hjärtproblem både pga rubbningar i elektrolytbalansen i kroppen och för att en grav undervikt är påfrestande för hjärtat. Belastningen på kroppen att vara gravid kan i kombination med självsvält och/eller framkallade kräkningar innebära en stor risk för både den gravida och barnet.
En person med betydande undervikt och som svälter sig har ofta inte mens, eller har en oregelbunden sådan och kan därför ha svårare att bli gravid. Detta gäller även personer som tränar tvångsmässigt mycket eller personer som hetsäter och kräks.
Personer som har en historik av att överäta eller hetsäta utan kompensatoriskt beteende kan triggas under en graviditet då tankar kan dyka upp som “nu är jag gravid och kan äta vad jag vill, jag kommer ändå gå upp i vikt”. Även överätning och hetsätning är ett beteende att vara uppmärksam på. Ofta är dessa beteenden kopplade till hur man hanterar och reglerar känslor och ångest, vilket kan vara viktigt att reda ut tillsammans med någon med kunskap kring ätstörningar för att hitta andra sätt att hantera sin ångest.
Hos barnmorskan
I samband med inskrivning på barnmorskemottagningen (när du är gravid) kommer du att få frågan om du haft någon episod i livet då du mått dåligt psykiskt. Hur den frågan formuleras varierar troligen beroende av vem du träffar. Inte alla förtydligar här att man även vill veta om du haft en komplicerad relation till din kropp, mat eller träning. För det vill man, då det är viktigt för att kunna avgöra vilket behov av stöd du kan behöva under graviditeten. Barnmorskans roll är att se till att du som är gravid och barnets hälsa är så god som möjligt. I det ingår att vara uppmärksam på olika riskfaktorer såsom en snabb viktuppgång, en sparsam viktuppgång eller en viktnedgång. De olika scenarierna har risker kopplat till sig. En okontrollerad viktuppgång kan öka risken för graviditetsdiabetes, högt blodtryck eller vara en följd av ökad svullnad i kroppen vilket kan vara kopplat till en havandeskapsförgiftning. En viktminskning kan leda till en tillväxthämning hos barnet. Därför vill barnmorskan kunna följa din vikt. Du som patient kan be barnmorskan om att inte få veta din vikt om du tror att det kan vara triggande. Du kan till exempel ställa dig med ryggen mot skärmen där siffran syns för att inte riskera att se den.
Under en graviditet ändras kroppen, vilket kan upplevas än mer jobbigt för den som redan innan har en komplicerad relation till sin kropp. Vissa tycker att vården fokuserar för mycket på vikt och kost, vilket kan trigga igång en vilande ätstörning. Personer som haft en ätstörning tidigare har ofta återfall eller fortsatta tankar kring mat och träning även efter en behandling. Gravida transpersoner har också en ökad risk för att må sämre psykiskt i relation till kroppsförändringar under graviditeten.
Förändringar som sker i kroppen under graviditet
Här kommer några punkter över vad som händer med din kropp under graviditeten så att du kan förbereda dig mentalt inför dessa. Känns det jobbigt att läsa om detta kan du antingen hoppa över detta stycke, eller se det som ett tecken på att du kan behöva extra stöd under din graviditet. En del personer som varit gravida uppger att ångest kopplat till kroppens utseende ökat, medan andra upplever att den istället minskade då det var tydligt att kroppen gjorde vad den behövde för att tillåta ett barn att växa och må bra.
- Hormonerna kopplade till graviditeten förbereder din kropp för att ge barnet de bästa förutsättningarna för att utvecklas till ett friskt barn.
- Livmodern är det fantastiska organ vari ditt barn växer från bara några celler till att bli en liten människa. Livmodern skapar en placenta (moderkaka) som genom navelsträngen ger barnet den näring och det syre den behöver för att utvecklas normalt.
- Nyfödda fullgångna barns vikt kan variera mellan olika barn. Det är ofta genetiken som påverkar barnets storlek, men även den bärandes livsstil och hur graviditeten varit.
- I livmodern växer barnet och det syns på din mage att barnet växer. För att säkerställa att barnet växer enligt sin tillväxtkurva mäter barnmorskan magen från blygdbenet till livmoderns topp vid besöken under graviditeten. Det är för att kunna upptäcka om barnet skulle stanna i tillväxten eller växa mer än väntat, vilket i sånt fall behöver utredas. Har den bärande diabetes följs också barnets tillväxt med ultraljud då barnet riskerar att växa lite extra pga ojämna blodsocker- och insulinnivåer.
- Livmodern är det organ som även gör att barnet kan födas, det är den som drar ihop sig när en värk kommer och det är den som med hjälp av din kraft föder fram barnet sen.
- Graviditetshormonerna påverkar även kroppen genom att blygdbenet uppluckras lite för att barnet enklare ska kunna tränga ner i förlossningskanalen, så kallad bäckenuppluckring eller foglossning. Hormonerna gör även att bröstvävnad svullnar upp och att råmjölken, den första mjölken barnet får om det ammar, bildas. Bröstvävnaden förbereds här för att kunna ge barnet en komplett föda under dess första tid i livet. Hormonerna gör även att kroppen kan ändras så att man får ansamling av fett kring höfter och lår.
- Under en graviditet är det även vanligt att man samlar på sig mer vätska i kroppen, vilken kan göra att man känner sig lite svullen och otymplig. Det är normalt och har inget med hur eller vad du ätit att göra. Är du svullen i benen kan du köpa ett par stödstrumpor och ha dagtid och lägga fötterna i högläge om du behöver vila. Upplever du att du svullnar så att du får ont eller har svårt att röra dig är det bra att prata med barnmorskan på barnmorskemottagningen, då det i vissa fall kan vara ett tecken på en begynnande havandeskapsförgiftning.
Kost och motion under graviditet
Alla förändringar kroppen går igenom under en graviditet har ett syfte för att säkerställa en så hälsosam graviditet som möjligt. Du kan leva mer eller mindre som innan graviditeten, men bör följa de riktlinjer och rekommendationer Livsmedelsverket har riktlinjer kring att undvika viss mat och alkohol. Om du känner att det kan vara triggande att ta reda på vad du undvika under graviditeten kan du be din partner, familjemedlem eller en vän läsa kostråden och formulera dem för dig med egna ord.
Du kan fortsätta motionera som innan graviditeten, men kan också behöva lyssna in din kropps signaler och vara snäll mot dig själv om du inte orkar vara aktiv på samma sätt som tidigare. En del rekommenderar att man ska undvika alltför tunga lyft under graviditeten och allt handlar egentligen om vilket nivå av fysisk aktivitet din kropp är van vid sedan tidigare.
Om du börjar få tankar kring din kropp och mat
För en del kan de kroppsliga förändringarna trigga igång tankar man kanske inte haft sedan man hade en pågående ätstörning tidigare i livet. Försök att identifiera tankarna när de kommer. Kan du hantera dem eller ignorera dem eller behöver du hjälp av någon för att hantera dessa? Finns det en risk att du skadar dig själv genom att sluta äta, framkalla kräkningar, använda stora mängder laxermedel, hetsäta, överäta eller träna överdrivet mycket? Påverkas din sinnesstämning så pass mycket att du blir deprimerad och får impulser att självskada dig eller har du tankar kring att vilja dö?
Sök hjälp! Prata med en person du har förtroende för om dina tankar. För vissa är det en nära vän, partner eller en familjemedlem och för andra är det en vårdpersonal man föredrar att prata med. Det bästa är om du kan prata med din barnmorska på barnmorskemottagningen du går till under graviditeten. Hen kan hjälpa dig genom att boka in ett besök till läkare, hjälpa dig med en remiss till en samtalsbarnmorska, kurator, psykolog, psykoterapeut eller en ätstörningsklinik. Det finns olika behandlingsalternativ för personer med ätstörningar och längst ner på sidan finns länkar till sidor att besöka för att få veta mer om behandling av ätstörningar.
Är du anhörig till någon som är gravid och har ett beteende som kan vara en ätstörning?
Våga prata med personen om att du är orolig, både för hens skull, men även för barnets skull. Försök att inte gå in i en konfrontation initialt, utan gå varsamt fram. Vissa svarar kanske bättre på rak och tydlig kommunikation, det vet du som känner personen bäst. Erbjud stöd i att söka hjälp och var där för hen. Många personer med ätstörningar har svårt att ta till sig att de är sjuka och i behov hjälp och kan gå in i försvarsposition och försöka dra sig undan från dig. Stanna kvar. Blir personen utåtagerande eller verkar vara ett hot för sig själv kan du kontakta 1177 för stöd och hjälp och 112 om det är en akut situation. En person med stark ångest eller depressiva symtom pga exempelvis svält kan ibland behöva sluten vård inom psykiatrin och medicinering för att må bättre. Det kan vara jobbigt som anhörig att ta ett beslut om att personen har ett behov av akut hjälp, personen kan verka anklagande gentemot dig, men i det långa loppet visar du tydligt att du bryr dig genom att söka hjälp. Längre ner på sidan finns länkar till anhörigstöd och bra info om ätstörningar som kan vara till hjälp.
Är du vårdpersonal som möter en gravid du misstänker har problem med ätstörningar?
En person med ätstörningsproblematik kan ha en bakomliggande minoritetsstress som gör att hen inte sökt sig till sjukvården för att få hjälp med tankarna och beteenden. Att ta kontroll över kost och motion är för vissa ett sätt att hantera minoritetsstress, vilket är bra för dig som vårdpersonal att vara medveten om.
Glöm inte att man inte behöver vara underviktig för att ha en ätstörning, personer som har en övervikt kan också lida av en ätstörning! Ätstörningar bland överviktiga är troligen mycket vanligt och dessa personerna har sällan fått någon behandling för sin ätstörning. Därför är det viktigt att vara varsam i hur man talar om kost och motion under graviditeten.
Att påpeka någons vikt oavsett om den är låg eller hög är oerhört triggande för en person med ätstörning. Har en patient behövt hjälp av fertilitetsvården för att bli gravid har den sedan tidigare kanske behövt gå ner i vikt för att möta de BMI-gränser som ställs som krav inom svensk sjukvård.
Personer med pågående eller tidigare ätstörning kan även triggas av att behöva väga sig under en graviditet och där kan du som vårdpersonal ge patienten alternativ. För det första, förklara varför du vill att hen ska väga sig. Kan du inte själv motivera vägning kan det vara värt att fundera kring om just det tillfället är nödvändigt. Märker du att det är triggande och jobbigt för hen att prata om vikt och mat är det bra att uppmuntra patienten till att endast väga sig hos dig och undvika vågen hemma. Vid vägning kan du även erbjuda patienten att väga sig med ryggen mot displayen där vikten visas, så att hen inte behöver ta del av siffrorna.
Skriv en notis i journalen unders sökordet ‘nutrition’ eller ‘psykosocialt’ i samband med att du pratar med patienten om ätstörningen, gällande vad som kan trigga personen, för att annan vårdpersonal som tar del av journalen ska ha en medvetenhet om att problematiken finns. BMI kan vara laddat och är ju något vi som barnmorskor och läkare ofta pratar om och det kan vara bra att ha i bakhuvudet att det kanske inte behöver pratas om så att patienten hör det. Det står i journalen. Är patienten överviktig vet den redan att den har ett högt BMI, utan att behöva bli påmind om det av dig.
Ställ raka och tydliga frågor. Trippa inte på tå kring frågan. Att du som vårdpersonal vågar prata om ätstörningar gör att även patienten vågar prata om det och utstrålar du att du kan hantera de svar som kan tänkas komma på frågorna du ställer så inger du förtroende.
Tips:
- Fråga rakt ut: Har du någon gång i ditt liv haft en komplicerad relation till mat, vikt, träning och din egen kropp? Om patienten svarar ja, fråga: har du någon gång sökt hjälp för detta? Fick du ett diagnos? Har du genomgått behandling? Hur mår du idag? Är du orolig inför graviditeten kopplat till din tidigare/din nuvarande problematik? Har du en samtalskontakt, eller tror du att du kan vara hjälpt av att ha en?
- Fråga även hur personens ätstörning uttryckte sig (kräkningar/laxering/svält/hetsätning/överätning/överdriven fysisk aktivitet). Utifrån det kan du även fråga om det är något patienten gör i dagsläget och följa upp det under graviditeten. Vissa som lider av hyperemesis under graviditeten kan bli triggade om de tidigare haft ätstörning med kompensatoriska framkallade kräkningar.
- Uppger patienten att hen vill ha hjälp och stöd är det bästa att du initialt bokar in en tid till er läkare kopplad till mottagningen, alternativt till läkare på spec-MVC för att i samråd med patienten bestämma om vad som är nästa steg.
- Du kan skicka en remiss till en samtalsbarnmorska, men det är inte nödvändigtvis så att den personen har erfarenhet av att arbeta med personer med ätstörningar.
- Har ni en kurator eller psykolog kopplad till kliniken, erbjud patienten kontakt med den.
- Fråga om patienten tror att hen skulle bli hjälpt av att träffa en dietist för att få prata mer om varför det är viktigt att inte låta ätstörningen ta över.
- Sjukgymnast/fysioterapeut kan för vissa vara av nytta för att hjälpa patienten att begränsa sin aktivitet om det finns en risk för överträning, alternativt gå igenom ett snällare träningsprogram personen kan förhålla sig till.
Vill patienten hellre ha en extern kontakt med någon med erfarenhet av ätstörningar så finns möjligheten att ta kontakt med närmaste klinik som arbetar med personer med ätstörningar. Se nedan för att hitta rätt vård:
Kunskapscentrum för ätstörningar:
1177.se:
http://www.atstorning.se/om-atstorningar/graviditet-och-atstorning/vart-kan-jag-vanda-mig/
För anhöriga till en person med ätstörning; https://www.1177.se/Stockholm/sjukdomar–besvar/psykiska-sjukdomar-och-besvar/atstorningar/att-vara-narstaende-till-nagon-som-har-en-atstorning/
För dig som är vårdpersonal som vill lära dig mer om ätstörningar:
http://www.atstorning.se/utbildning/winst-webbutbildning/bast/
http://www.atstorning.se/om-atstorningar/graviditet-och-atstorning/ar-det-farligt-for-fostret/
http://www.atstorning.se/om-atstorningar/graviditet-och-atstorning/hur-paverkas-ett-nyfott-barn/
http://www.atstorning.se/om-atstorningar/graviditet-och-atstorning/hur-paverkas-mamma-och-familjen/
Texten är skriven av Therese Sandin som arbetar som barnmorska på RFSL i projektet Regnbågsfamiljer i väntan och har tidigare erfarenhet av att arbeta med behandling av personer med ätstörningar.