Heminsemination

Att bli och vara förälderVeronica Berg Hulthén & Lina-lea Zimmerman

En vanlig väg till föräldraskap för hbtq-personer är assisterad befruktning, det vill säga insemination eller IVF-behandling. En insemination kan göras hemma eller på klinik. Här har vi samlat information om hur du/ni kan gå till väga och vad som kan vara bra att känna till och ta ställning till inför en heminsemination.

Att göra en insemination hemma innebär att du/ni själva för upp spermier i slidan vid ägglossning, med hjälp av en plastspruta eller slang. Spermierna kan komma från en donator/medförälder/vän eller någonting mittemellan, beroende på hur just er familj och överenskommelse ser ut. Här finns information om hur du/ni går tillväga om du/ni ska genomföra en insemination hemma. Vilka saker du/ni bör tänka kring och vad du/ni behöver ordna rent praktiskt.

Om du/ni ska göra en insemination hemma kan det vara klokt att fundera kring juridiska aspekter innan. Hur vill du/ni att barnets familj ska se ut? Vilka vuxna kommer finnas nära barnet och vilka/vem kommer vara juridisk föräldrar? Det juridiska läget ser olika ut, om du är ensamstående, om de som ska vara föräldrar till barnet är genetiskt kopplade till barnet genom spermier och ägg, om ni är fler föräldrar än två eller om donatorn vill vara en aktiv person i barnets liv.

Efter en heminsemination anses spermiedonatorn vara juridisk förälder, tillsammans med den som bär barnet. Familjerätten/socialtjänsten är då skyldig att genomföra en faderskapsutredning och försöka ta reda på vem donatorn är. Läs mer om faderskapsutredning och juridiskt föräldraskap efter heminsemination här.

Blodprovtagning och undersökningar inför inseminationen

Även om du/ni gör en insemination hemma kan du/ni ha kontakt med vårdgivare, exempelvis barnmorskemottagning/MVC (mödravårdscentral), gynekolog eller kurator, inför inseminationen. Det kan exempelvis handla om att få prata om hur ni gör rent praktiskt, vad ni bör tänka på innan eller diskutera igenom vilka roller ni ska ha och vilka förväntningarna är hos alla inblandade.

Innan inseminationen bör både den som har spermier och den som har livmoder och ägg testa sig för hiv/sti (sexuellt överförbara infektioner). Ett hiv-test visar bara om en person hade hiv för cirka sex veckor sedan. När ni gjort ett test för hiv bör ni därför vänta sex veckor och göra ytterligare ett test. Under denna tid bör endast säkrare sex praktiseras. Det kan även vara bra att samtidigt testa sig för andra könssjukdomar, t.ex. gonorré, klamydia, syfilis, hepatit B och C, vilka kan påverka möjligheterna att bli gravid och vilka bör behandlas innan graviditet. Hepatit och hiv som är obehandlad kan också överföras till ett barn vid graviditet, förlossning och amning. Kontrollera även att den som skall bli gravid är immun mot röda hund (Rubellaimmunitet) innan graviditet. Detta kontrolleras med ett blodprov. Om den som skall vara gravid inte är immun rekommenderas vaccination mot röda hund (Rubella) innan försök till graviditet påbörjas.

Vissa väljer att göra en fertilitetsutredning innan inseminationsförsöken påbörjas eller efter ett antal försök som inte resulterat i graviditet. En gynekolog kan genomföra olika undersökningar för att fastställa om det finns några medicinska hinder att bli gravid. Även om inseminationen inte sker på klinik finns det inget som hindrar vården att hjälpa dig/er med undersökningar och blodprovtagning inför en insemination hemma. Personen med livmoder kan exempelvis göra en gynundersökning med vaginalt ultraljud, undersöka hormonnivåer och göra en ultraljudsledd spolning av äggledarna för att undersöka om de har fri passage, se Fertilitetsutredning (länk). Personen med spermier kan få hjälp med att undersöka spermiernas kvalitet.

När sker ägglossningen?

För att en befruktning ska vara möjlig måste man inseminera i samband med ägglossningen. Detta betyder från ett par (ca tre) dagar innan ägglossning till senast ett dygn efter. Spermier kan leva och befrukta ett ägg i äggledaren i ca fem dagar. Ägget är befruktningsbart ca 12-24 timmar efter ägglossning. Detta betyder att det är bättre att inseminera lite innan än lite efter tänkt ägglossning, om man måste välja en tidpunkt. Du kan få koll på din ägglossning genom att föra dagbok över när du har mens och utifrån detta räkna ut när din ägglossning infaller, vilket brukar vara i mitten av menscykeln, dvs mitt emellan två menstruationer. De flesta ägglossar 14 dagar före nästa menstruation.

Ägglossningen kan dock ibland variera från gång till gång och från person till person och ett sätt att mer exakt få koll på ägglossningen är att köpa ägglossningstest som ger utslag i samband med ägglossning. Det fungerar på liknande sätt som ett graviditetstest, att du kissar på en sticka varje morgon, och när stickan ger utslag (blir positivt) kommer ägglossningen inträffa inom 24-36 timmar. Det är därför bra att inseminera samma dag som man får positivt ägglossningstest och/eller dagen efter. Även om ägglossningstesten ger tydligt resultat för de flesta kan det vara bra att också lära känna sin egen kropp och lära sig tecken på ägglossning eftersom inget test är exakt. För vissa gör det ont vid ägglossningen, flytningarna/sekretet i slidan kan ändra konsistens (ägglossningssekretet liknar äggvita, dvs är genomskinligt och något segt och kan ge en lite ”hal” känsla) och vissa får ökad sexlust.

Hur gör vi rent praktiskt?

Att placera spermier i slidan med en spruta eller slang kräver vissa förberedelser men är relativt lätt. Ni behöver en plastspruta utan nål, exempelvis en medicinspruta för barn från apoteket kan fungera (om den inte har breda kanter längst fram), och/eller en tunn plastslang, samt något att förvara spermierna i. Spermierna kan förvaras i en burk, en kondom (obs se till att den inte har någon spermiefientligt beläggning) eller liknande men det viktigaste är att de håller kroppstemperatur. Om de måste transporteras innan de insemineras kan de förvaras i exempelvis armhålan under resan. Det bästa är om spermierna kan användas så snart som möjligt, efter en timme utanför kroppen försämras möjligheterna till en graviditet. Om spermier förvaras i en kondom är det viktigt att kolla upp så att denna kondom inte innehåller spermiedödande medel. Spermierna förs sedan upp i slidan med hjälp av sprutan eller slangen. Det är viktigt att försöka få spermierna så långt in som möjligt i slidan. Livmodermunnen, som spermierna sedan själva tar sig in igenom, ligger i bakre/inre delen av slidan.

Känd spermiedonator – vem/vilka blir juridiska föräldrar?

Vid de flesta inseminationer hemma kommer spermiedonatorn att vara känd vilket innebär att den som bär barnet vet vem donatorn är. Om donatorn är känd och även kommer att vara juridisk förälder till barnet kommer en faderskapsutredning bara fungera som en bekräftelse. Den som bidragit med spermier blir då tillsammans med den som burit barnet dess juridiska föräldrar. Om spermiedonatorn bekräftar faderskapet, eller fastställs som fader genom dom, utan att det finns någon annan som vill närståendeadoptera barnet så kommer donatorn fortsatt vara registrerad som fader. Barnet kommer då att ha umgängesrätt och arvsrätt till donatorn och donatorn kommer att ha skyldighet att betala underhåll. Det innebär dock inte automatiskt umgängesrätt eller delad vårdnad. Läs mer om hur familjejuridiken fungerar efter heminsemination här.

Okänd spermiedonator – vem/vilka blir juridiska föräldrar?

När den som bär barnet har sett till att inte veta vem donatorn är brukar familjerätten/socialtjänsten lägga ner faderskapsutredningen. Om det framkommer information om donatorn vid ett senare tillfälle kan dock faderskapsutredningen tas upp igen, egentligen ända fram tills donatorn avlidit.

Ensamstående/singelförälder

För att bli registrerad som ensam juridisk förälder till ett barn som blivit till genom insemination hemma måste familjerätten/socialtjänsten registrera fader okänd i faderskapsutredningen. Eftersom det är familjerättens/socialtjänstens uppgift att utreda vem som gett upphov till barnet kommer alltid den person som bidragit med spermier registreras som fader om denne är känd. Faderskapsutredning ska läggas ned inom ett år, om ingen fader kunnat registreras. Om det framkommer information om donatorn vid ett senare tillfälle kan dock faderskapsutredningen tas upp igen, egentligen ända fram tills donatorn avlidit. En donator som fastställts som fader kan enbart avsäga sig faderskapet genom att samtycka till att annan person adopterar barnet.

Bakgrunden till lagens utformning

Anledningen till att lagen utformats så att det alltid ska (om det är möjligt) fastställas två juridiska föräldrar till ett barn och att faderskapsutredningen vanligtvis inte läggs ner innan en annan förälder är registrerad, utgår från en feministisk tanke om att en person som gett upphov till ett barn genom sina spermier inte ska kunna smita från sitt juridiska föräldraansvar. Något som historiskt varit ett faktum för många ofrivilligt ensamstående kvinnor och som även dagens lagtexter förhåller sig till.

Närståendeadoption

Om ni är två personer som önskar bli juridiska föräldrar till barnet och använder donerade spermier vid en insemination hemma kan ni komma överens om att donatorn ska avsäga sig faderskapet genom att samtycka till närståendeadoption när barnet är fött. För att göra detta måste de tilltänkta föräldrarna vara sambo eller gifta med varandra. Barnet får då två juridiska föräldrar efter närståendeadoptionen, den som fött barnet och den personen som den är sambo eller gift med. Läs mer om hur en närståendeadoption går till här.

En adoption kan inte avtalas i förtid. Ett juridiskt föräldraskap går därför inte att avtala bort i förväg genom att skriva egna kontrakt eller överenskommelser där du/ni anger vilka du/ni vill ska vara aktiva vuxna i barnets liv. Men det kan ändå vara bra för tilltänkta föräldrar och donatorn att på förhand diskutera hur ni vill ha det och skriva ner det för egen del. Läs mer om närståendeadoption och hur processen går till här.

Var kan jag vända mig om jag vill veta mer om heminsemination?

I Stockholm finns Mama Mia Söder, en barnmorskemottagning där du kan få rådgivning och stöd när det gäller frågor om insemination hemma. Storkkliniken i Danmark erbjuder också rådgivande samtal inför en heminsemination. Under det samtalet kan praktiska, känslomässiga och juridiska frågor diskuteras. Samtalet kan göras på kliniken eller via telefon och kostar pengar.

Faktagranskning

Lotta Andreasson Edman , barnmorska, Mama Mia Södermalm.
Marisol Pineda , ST-läkare, Kvinnokliniken Södersjukhuset.
Camilla Stenfelt , specialistläkare gynekologi/obstetrik, Fertilitetscentrum Stockholm. Erik Mägi , jurist, doktorand på Göteborgs Universitet och författare till boken Stjärnfamiljejuridik.