Andis boxningshistoria

Idrott och fritidRFSLFoto: Andreas Paulsson

Andi är före detta amatörboxare och idrottsaktivist, han utvecklades inom idrotten och genom idrotten. För RFSL berättar han i krönikeform sin idrottshistoria.

Stark, lång, lugn och tålmodig. Jag hade tränat styrketräning i ett par år, basket som tonåring och var rätt bra på både korta och längre distanser. Fystestet kändes som en bisak, det viktiga var att rikta in sig på personlighetstesterna och djupintervjun. Om en skulle komma så långt. Jag var redo.

Att söka till polishögskolan känns som ett minne blott idag. Verkligen. Men jag kan inte låta bli att tänka på det lustiga i att jag som tjej bäddats in i helt andra associationer än vad som normalt drabbar mig idag. Jag är förvisso samma chilla person, men jag har svårt att tänka mig att jag nu ses som uppenbart polismaterial.

Namn: Andi malm
Ålder: 35
Bor: Malmö 
Favoritserie: Just nu Self Made på Netflix  
Idrotter: Boxning, Basket, (utegym och vill lära mig åka inlines!) 
Äter helst: Malmös nationalrätt falafel och vänners västafrikanska mat. 

Som kille är jag inte lång och jag står inte ut på det där sättet längre –  många transkillar med mig har säkert fått uppleva hur superkrafterna försvunnit i takt med att man förvandlats till the guy next door.

Lite deprimerande kanske. Så vad vill jag säga med det. Jo, att det är helt okej att sörja det som varit.

Det är mycket som förändras när man går igenom en transition. Förutom allt som händer i ens eget huvud, med kroppen och med formandet av en ny identitet, börjar andra också se på en på nytt.  

Det måste man landa i. En del saker är spännande och häftigt. Till exempel att prova ut nya kläder och framhäva benen på ett annat sätt. Andra grejer är bara frustrerande. Som den personen igår som du inte vet om hen flörtade med dig, bara ville vara vänlig, eller om hen faktiskt kände igen dig från förr.  

“Man måste kanske omformulera sig själv som idrottsperson”

När det gäller idrott är det inte annorlunda. Det kan kännas vilset i början. Det kan ta tid att hitta vilken motionsform en trivs med, och framför allt; det man sysslat med tidigare kanske inte alls funkar av olika anledningar och man måste kanske omformulera sig själv som idrottsperson. Det är också okej.

Jag heter Andi Malm, är RFSL:s nya krönikör på temat trans och idrott och jag har älskat att sporta sen jag var barn. Idag jobbar jag aktivistiskt med att tillgängliggöra fysisk aktivitet för transpersoner och annan hälsofrämjande rekreation. De där alternativen ovan stämmer förresten ganska bra in på mig; det känns lite ovisst just nu – jag letar oupphörligt efter träningsinspirationen i vår, och jag har fått tänka en hel del på hur och var jag skulle trivas med kampsport idag. Som före detta amatörboxare och sydsvensk mästare sitter tävlingsränderna i. Boxningen finns i mitt hjärta. Jag har inte kastat in handduken än och jag vill tillbaka till ringen, om än som motionär.

För femton år sedan började jag träna boxning och det är bland det bästa jag gjort. Det är en sån där sport man alltid kan komma tillbaka till då det inte behövs så mycket. Bara ett par handskar och en säck. Egentligen handlar det inte endast om att slå, utan att träna konditionen, koordinationen och balans. Man kan göra en massa övningar utan vare sig mitzar eller motpartner.   

Nåväl, jag var dryga 20 år och en värld öppnades till träning på en helt ny nivå. Kampsportens koncentration, beslutsamhet, respekt för tränaren och passet, allt det där får mig att rysa av välbehag när jag tänker på det. Boxning ett par dagar i veckan var en viktig rutin för mig, match någon gång då och då, och sen den egna träningen på gymmet eller i löpspåret.

Jag utvecklades inom idrotten och genom idrotten, det var otroligt stärkande. Men det fanns ju också en person bortom boxningen. Som utvecklades.

Den coola hiphoptjejen, som ville bli polis, blev istället en politiskt engagerad vårdtranskille och det är jag glad för. Men det var svårt att vara transperson på boxningsklubben. Det fick mig tillslut att sluta. Jag vill berätta för er om min boxningshistoria – i nästa krönika. Då kommer jag också att resonera kring varför många transpersoner sysslar just med kampsport och boxning speciellt. Tills dess vill jag säga, välkomna nya val och riktningar! Jag är iallafall övertygad om inspirationen kommer att återkomma.

Andi  – Trans, träning och rörelse i urval

Queer Kallis på Ribersborgs Kallbadhus 1:a måndagen i månaden – initiativtagare, volontär och rådgivare till Malmö stad och Hekajo AB.

Medarrangör och boxningsinstuktör på Transform Boot camp, för transpersoner och queera.

Dialog med Centrum för Idrottsforskning för RFSL förbundsstyrelsens räkning om inkludering av hbtqi-personer i idrottsjämställdhetsarbete.

Samtal om trans och träning med utredarna för SOU:n Transpersoner i Sverige, förslag för stärkt ställning och bättre levnadsvillkor (2017).

Min boxningshistoria blev en monolog spelad av skådespelaren Eddie Mio Larsson i teaterföreställningen Rapport från ett omklädningsrum, spelad 2017.

Paneldeltagare och moderator på Stockholm Pride och Malmö Pride  i samtal om transpersoners villkor inom idrotten.