Transpersoners hälsa och levnadsvillkor

Idrott och fritidRFSLFoto: Nathalie Ruejas

I den statliga utredningen Transpersoner i Sverige – Förslag för en stärkt ställning och bättre levnadsvillkor (Folkhälsomyndigheten 2015) konstateras att transpersoner som grupp lever med en stor utsatthet. Transpersoner blir i större utsträckning än övriga befolkningen utsatta för kränkningar, trakasserier, våld och hot om våld. Det påverkar gruppens hälsa negativt, även om transpersoner utgör en grupp med många skiftande erfarenheter och bakgrund.

Skrivbord med fönster utanför

Sämre upplevd hälsa

Det är vanligare att transpersoner upplever sin hälsa som dålig jämfört med befolkningen i stort. Det är också betydligt vanligare att transpersoner har suicidstankar eller har genomfört suicidsförsök. På individnivå är det vanligt att vara utsatt för trakasserier, våld eller kränkningar, exempelvis i hemmet, i skolan och på offentliga platser.

Folkhälsomyndigheten genomförde 2015 en undersökning där bara hälften av de svarande transpersonerna uppgav att de hade ett bra eller mycket bra allmänt hälsotillstånd. Cirka en femtedel svarade att de hade ett dåligt allmänt hälsotillstånd. 

Över hälften angav att deras arbetsförmåga eller vardag är nedsatt i någon grad på grund av en fysisk eller psykisk sjukdom, och det gäller framför allt bland yngre transpersoner. 

LÄS MER: Hälsan och hälsans bestämningsfaktorer för transpersoner. En rapport om hälsoläget bland transpersoner
i Sverige.
Folkhälsomyndigheten 2015.

Syns du så finns du

Upplevelsen av att vara osynliggjord i samhället är vanlig bland transpersoner, särskilt hos ickebinära som beskriver hur detta osynliggörande ofta är en ovälkommen del av det vardagliga livet. Det är väldigt vanligt att transpersoner får sin könsidentitet ifrågasatt av omgivningen. För binära transpersoner tar det sig uttryck i att man förväntas ha ett stereotypt könsuttryck för att visa att man är en ”riktig” man eller kvinna. För ickebinära kan ifrågasättandet handla om huruvida man är transperson “på riktigt”. Det kan också handla om att ens köns­identitet förlöjligas eller förnekas. 

Endast 11 procent uppgav till Folkhälsomyndigheten 2015 att man helt kunde leva enligt sin köns­identitet. En tredjedel uppgav att man i stort sett levde enligt sin köns­identitet och en tredjedel att man gjorde det till viss del. En fjärdedel svarade att man alltid eller för det mesta dolde sin transerfarenhet. Att leva dolt var vanligare i de äldre åldersgrupperna. 

Transgender Europes under­sökning visar att svenska transmän, 76 procent, och transkvinnor, 71 procent, i större utsträckning än ickebinära, 42 procent, har möjlighet att alltid eller nästan alltid leva i enlighet med sin könsidentitet. 

Betydelsen av att kunna leva i enlighet med sin könsidentitet återspeglas i hur de olika grupperna upplever sin egen hälsa. Personer som inte kan leva öppet upplever i större utsträckning sin hälsa som dålig jämfört med personer som kan leva i enlighet med sin könsidentitet. 

De tre huvudsakliga skälen till att transpersoner i Sverige inte kan leva i enlighet med sin könsidentitet är generella reaktioner från samhället, rädsla att bli diskriminerad och föräldrars reaktioner. 

FAKTA: Hälsosituationen för ickebinära – Organisationen Transgender Europe (TGEU) genomförde 2016 en undersökning bland transpersoner i fem europeiska länder, däribland Sverige. Den visar att det är betydligt vanligare att ickebinära upplever sin hälsa som dålig, jämfört med transkvinnor och transmän. Ickebinära som grupp kan därmed antas ha ännu sämre hälsa än transkvinnor och transmän som grupp, men få studier har jämfört hälsoskillnader inom gruppen transpersoner.  

Ökad risk för psykisk ohälsa

Forskning om transpersoners psykiska hälsa visar att transpersoner som grupp har höga tal av psykisk ohälsa exempelvis när det kommer till stress, oro eller nedstämdhet. Transpersoner som har diagnosen könsdysfori har fem till sex gånger så hög sannolikhet jämfört med befolkningen som helhet att vårdas för depression och ångestproblematik. Den ökade risken för depression och ångest minskar dock mer och mer ju längre tid som går efter genomförd könsbekräftande vård, något som talar för att ångest och depression kan ha att göra med obehandlad könsdysfori.

I Folkhälsomyndighetens under­sökning var en fjärdedel av de svarande transpersonerna nöjda med sitt psykiska välmående medan en dryg tredjedel var missnöjda eller mycket missnöjda. Över en tredjedel uppgav att man känt sig nedstämd de senaste veckorna. Andelen var högre i de yngre åldersgrupperna. Bland unga mellan 15 och 19 år var andelen så hög som 58 procent. Över en tredjedel rapporterade att man hade ett problematiskt förhållande till mat och ätande. Detta svar var vanligare bland de yngre åldersgrupperna än bland de äldre.  


FAKTA: Många som diagnostiseras med könsdysfori har även en hög förekomst av flera andra psykiatriska diagnoser; vanligt är autism, depression och ångestsjukdomar.

Minoritetsstress

Att tillhöra en minoritetsgrupp eller att vara i minoritetsposition kan i kombination med allmän livsstress orsaka negativa effekter på fysisk och psykisk hälsa. En förklaring till skillnaderna i hälsa mellan hbtq-personer och den övriga befolkningen är teorin om minoritetsstress. 

Teorin beskriver den ökade psykosociala stress och de påfrestningar som kommer av att överskrida, avvika eller bryta mot heteronormen och/eller könsnormer. Minoritetsstress inkluderar utsatthet för fördomar, stigma och diskriminering och rädsla för att bli negativt bemött eller avvisad samt försök att undkomma detta. Minoritetsstress inkluderar även internaliserad
homo-, bi- och transfobi, det vill säga att en person tar på sig omgivningens negativa attityder och gör dem till en del av sin självbild

Skrivbord med fönster framför

Stillasittande fritid

När det gäller den fysiska hälsan uppger en fjärdedel av de svarande i Folkhälsomyndighetens rapport från 2015 att man är nöjd med sin kropps­liga hälsa. Lika många uppger att de är missnöjda. Transpersoner har en betydligt mer stillasittande fritid än befolkningen i allmänhet. Enligt den nationella folkhälsoenkäten, Hälsa på lika villkor, är 66 procent av befolkningen fysiskt aktiva 30 minuter om dagen. Bland transpersoner är motsvarande siffra endast 19 procent. 

Det är vanligt att vilja träna mer än man gör, men man är begränsad på grund av sin transerfarenhet eller oro för att bli illa bemött. EU:s byrå för grundläggande rättigheter genomförde år 2012 en enkätundersökning som riktade sig till hbtq-personer i olika EU-länder. I den uppger 26 procent av de svarande transpersonerna i Sverige att man under de senaste tolv månaderna upplevt diskriminering på en idrotts- eller träningsanlägg­ning på grund av att man  är transperson. Motsvarande siffra för homo- och bisexuella kvinnor och män var sex procent.

Flagga vajar i vinden

Unga transpersoner särskilt otrygga

Flera undersökningar visar på en särskild utsatthet bland unga transpersoner. Den yngsta tillfrågade gruppen, upplever i störst utsträckning otrygghet (mer än 50 procent) och har också blivit utsatta för psykiskt våld. 

Bland unga är det också flest personer som allvarligt övervägt att ta sitt liv. Folkhälsomyndighetens rapport från 2015 visar att mer än hälften (57 procent) av alla transpersoner i åldern 15-19 år allvarligt har övervägt suicid vid minst ett tillfälle under de senaste 12 månaderna. 35 procent av unga har allvarligt övervägt suicid vid flera tillfällen. Siffrorna är alarmerande höga jämfört med befolkningen som helhet (där siffran ligger på sex procent). Totalt fem procent har genomfört suicidsförsök det senaste året, vilket är en fem gånger så hög siffra jämfört med befolkningen som helhet. 35 procent av unga transpersoner i åldern 15-19 år hade genomfört suicidförsök för mer än ett år sedan.

Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) genomför regelbundet en nationell ungdomsenkät i åldersgruppen 16 till 25 år. Den visar att transungdomar och unga som är osäkra på sin könsidentitet i lägre utsträckning än cisungdomar är nöjda med sin arbets-/skolsituation, sin hälsa, sina familjerelationer, sin utbildning och sitt liv i helhet. De är också mindre optimistiska inför framtiden. 

Många beskriver situationen i skolan som svår, men är även begränsade på sin fritid avseende när och var man väljer att gå ut samt vilken typ av fritidsaktiviteter man utövar. Tillgången till trygga mötesplatser på fritiden och mötesplatser som är riktade specifikt till hbtq-ungdomar har lyfts fram av unga själva som en hälsofrämjande faktor.  

Ekonomisk utsatthet

Det finns vissa indikationer på att transpersoner i Sverige utgör en ekonomiskt utsatt grupp. Det gäller
i synnerhet unga transpersoner. 

Enligt Folkhälsomyndigheten är andelen arbetslösa högre än i befolkningen i sin helhet. Över hälften är låginkomsttagare med en rapporterad inkomst under 14 000 kronor per månad. 

Det är också betydligt vanligare bland unga hbtq-personer att ha haft svårigheter med löpande utgifter såsom mat och hyra en eller flera gånger under det senaste halvåret, än bland andra unga. Det är också en mindre andel unga hbtq-personer som upplever att de har möjlighet att få ekonomisk hjälp av närstående.

LÄS MER Minority stress factors as mediators of sexual orientation disparities in mental health treatment: a longitudinal population-based study, i Journal of Epidemiology and Community Health, 2017.

LÄS MER: Reduction in Mental Health Treatment Utilization Among Transgender Individuals After Gender-Affirming Surgeries: A Total Population Studyi American Journal of Psychiatry, 4 okt 2019.

LÄS MER: MUCF (2010) Hon Hen Han. En analys av hälsosituation för homosexuella och bisexuella ungdomar samt för unga transpersoner. 

LÄS MER: MUCF (2012) Om unga hbtq-personer – fritid. 

LÄS MER: MUCF (2019) Olika verkligheter. Unga hbtq-personer om sina levnadsvillkor

LÄS MER: Global health burden and needs of transgender populations: a review, i The Lancet vol 388, July 23.