Röster om samamning och icke-genetiskt föräldraskap

Att bli och vara förälderSofia Klittmark, leg. barnmorskaFoto: Rebecka Ekholm

Här kan du läsa sex personliga berättelser om samamning och icke-genetiskt föräldraskap. Under 2020 efterfrågade vi erfarenheter från hbtqi-personer som ammat på normbrytande sätt, inom projektet Regnbågsfamiljer i väntan.

Flera hbtq-personer hörde av sig till RFSL kring normbrytande amning och hade liknande upplevelser. Samamning hörde intimt ihop med att bli förälder och att vara nära sitt barn. Det som hade varit svårt handlade ofta om att att hitta information och att kunna få stöd kring denna typ av amning. För några handlade det om att det var svårt att bli icke-genetisk mamma, och att det ibland blivit svårt i relationen mellan föräldrarna. Stöd från vårdpersonal var viktigt, men också sällsynt i de här berättelserna. Positiva upplevelser handlade om att känna sig stärkt som förälder, men även i relationen med sin partner, och att kunna glädjas i relation till sitt barn. Det som underlättat för de som samammat var:

  • samarbete och god kommunikation i relationen mellan föräldrarna 
  • våga prata med sin medförälder även om svåra känslor runt amning och föräldraskap 
  • skaffa kunskap om amning, samamning, barns signaler mm.
  • skapa ett tryggt rum för att genomföra den önskade amningen

Vi hoppas att dessa berättelser ska kunna bidra till förändrade normer och ett öppnare samtal kring amning och föräldraskap, så att fler ska få känna sig trygga kring amning, samamning, matning och föräldraskap. Vi hoppas också att fler ska kunna få stöd av vårdpersonal kring samamning i framtiden. Alla namn är påhittade, då flera valt att inte vara öppna med sin amning, på grund av samhällets normer. Personerna på bilderna är inte samma som i texterna.

Om du eller ni funderar på samamning och igångsatt amning, läs gärna Guide till samamning och igångsatt amning som finns här på rfsl.se, och även våra andra sidor med generell information om amning. Där hittar du också länkar till mer information och hur du kan få mer amningsstöd. Prata gärna med barnmorskan som följer er i graviditeten och be om stöd.

Berättelser:

  1. Alex och hans fru har två gemensamma barn som hans fru har fött. Alex är pappa och transman och har samammat båda barnen tillsammans med sin fru.
  2. Cecilia och hennes flickvän har två gemensamma barn. Cecilia födde deras första barn och flickvännen det andra, och Cecilia har provat på “allt” kring amning och matning.
  3. Andrea är just nu gravid med familjens andra barn. Hennes flickvän födde deras första gemensamma barn som nu är 1,5 år. Andrea ville samamma det första barnet men det blev för svårt.
  4. Anna är tvåbarnsmamma tillsammans med sin fru, och icke-födande mamma till sitt andra barn som nu är åtta år. Anna vill dela sin berättelse för att stärka andra icke-biologiska mammor. 
  5. Mia och Sara är mammor till en tvååring och en tre månaders bebis. De har fött varsitt barn och är mitt i en samamning.
  6. Amanda och hennes fru har ett gemensamt barn som frun har fött, som just nu är tio veckor gammal. Amanda ammar för närhet och tröst och är glad för relationen till sin bebis.

ALEX

Foto: Tuggmotstånd

Alex och hans fru har två gemensamma barn som hans fru har fött. Alex är pappa och transman, och har samammat båda barnen tillsammans med sin fru.

Kan du berätta om dina erfarenheter?

Vårt första barn kom 2016 och föddes prematurt. Vi hade bestämt att samamma, och jag hade gjort mycket egen research, lärde mig om olika tricks och vad som sker automatiskt. Jag köpte en handpump tre månader innan barnet skulle födas, pumpade en gång om dagen, ökade i slutet av graviditeten till 5-6 gånger om dagen, kanske 20 minuter per gång. Jag kollade på  videos med gulliga kattungar. Jag kunde pumpa ut typ 20 ml/pumpning när barnet  föddes, och eftersom hen kom fyra veckor för tidigt så var det ju guld med den mjölken. Hen  tillmatades med min mjölk de första dagarna. Hen hade dock lite svårt att suga. På BB framstod vi som ett samkönat par, och vi låtsades att det var min fru som skulle pumpa, fast pumpen mest var till mig. Man kände sig rätt ensam och utelämnad. Hade egentligen varit väldigt fint att få stöd. Men man är osäker på empatin. Jag tycker det är lite konstiga normer, när det blir att vissa blir hyllade för amning, och själv ska man skämmas… Men jag är en pappa som ammat. Jag tycker att alla som vill amma ska få testa på det.Vi körde så att barnet först ammade på min fru, sen på mig. Hen helammade fyra mån, men mindre hos mig. Ju mer mjölk min fru fick, desto mindre intresserad blev hen av mitt bröst.

Det blev lite turbulent när första barnet föddes. Jag tror min fru kände sig dålig att släppa på det där med amning, vi fick diskutera normer och svåra känslor. Hon var rätt påverkad av amningsmaffian också, precis så här ska du göra typ, så hon blev orolig att jag skulle förstöra hennes amning om jag också ammade. Det krävdes att hon fick se att barnet vände sig till henne när hen var hungrig. 

Nästa barn kom 2019, också prematurt. Det barnet helammade i åtta månader, och typ 6-7 mån med mig. Andra barnet var mer intresserat av amning, ökade i vikt fortare och var lite duktigare på att suga. Barnet blev ju förlöst akut, och det var en del panik där på neo. Men personalen där var väldigt bra, de sa: pumpa du med! Jag fick ett uppdrag och jag kände mig stärkt av det. Fast jag berättade aldrig att jag är transman. Gentemot omgivningen framstod vi väl som ett samkönat par, och jag har erfarenhet av det här med att alla undrar vem som är “den riktiga mamman”. Vi har varit försiktiga med att berätta om samamningen generellt, har till exempel inte tagit upp det på BVC. 

Så det var det andra barnet jag ammade mest och längst. Jag pumpade inte innan då, det kom igång av sig självt av närheten. Jag tog mycket föräldraledighet, och har legat mycket och gosat. Jag minns en natt när min fru sa: “Ta ditt barn, jag måste sova!” Vår samamning är en fin erfarenhet, att vi kunde samsas. Nyckeln är att vara med på det båda två och att vara hemma båda två. Vi vågade lite mer med andra barnet, testade olika saker, jag väntade inte med min amning tills min frus amning var etablerad till exempel. Det är okej att experimentera lite. Det blev lättare för min fru också, hon hade sett att det funkade, hon var tryggare då, att hennes produktion funkade. 

Kommunikationen är det viktigaste. Vi insåg fort att alla barn är olika, och att det inte är någon negativ inverkan att vara två som ammar.

Har du några andra tips till de som vill samamma?

Kommunikationen är det viktigaste. Vi insåg fort att alla barn är olika, och att det inte är någon negativ inverkan att vara två som ammar. Det finns en gammal idé om att barn måste ha en anknytningsperson – våra barn har haft två från början, och det har gått bra. Amning handlar mycket om anknytning för min del, jag vill anknyta på det sättet. Graviditeten ger ju en anknytning för den som bär, men den som inte bär kan också skaffa det redan under graviditeten, det handlar om ett mindset, och det hjälper för att få igång mjölken. Vi har också kört väldigt mycket hud mot hud, för jag fattade snabbt att det påverkar hormonerna. De fick inte ha napp heller förrän allt var etablerat. Däremot agerade ju jag napp! Det var ju gratis påverkan på att få till mjölk.

CECILIA

Foto: Rebecka Ekholm

Cecilia och hennes flickvän har två gemensamma barn. Cecilia födde deras första barn och flickvännen det andra, och Cecilia berättar att hon har provat på “allt” kring amning och matning.

Vad är dina erfarenheter av normbrytande amning?

Jag och min flickvän hade en stark idé om att ha ett jämlikt föräldraskap från start och vi ville därför kunna dela på matningen. Vi tänkte att den som ammar annars får ett så stort försprång, och den som inte ammar blir osjälvständig som förälder, kan till exempel inte gå iväg själv. Så vi ville samamma och kombinationsmata med flaska. Men det gick inte att få några bra råd från vården. Alla avrådde eller saknade kunskap och erfarenhet. Ordet kombinationsmatning finns inte ens! Vi letade stöd för våra idéer online. För oss var det viktigare att båda skulle kunna ge mat, än att barnet endast skulle äta bröstmjölk. 

Första barnet, 2017. De fyra första månaderna ammade jag och pumpade även ut bröstmjölk som min flickvän gav på flaska. Efter fyra månader lade vi även till ersättning på natten. Jag hade blivit varnad av min barnmorska kring tuttförvirring på grund av flaska och att mjölkproduktionen skulle gå ner om vi införde flaska och ersättning. Det jag gjorde runt det var att vara lyhörd och uppmärksam på hur mitt barn reagerade vid bröstet och när det fick flaska, för att se och märka eventuella förändringar. Vi använde metoden paced bottle feeding, eller flaskmatning i barnets takt. Jag pumpade ut extra för de tillfällen som barnet fick flaska, och läste också på om power-pumpning och andra sätt att kunna öka mjölkproduktion vid behov. Det gick bra att kombinera amning och flaska för oss. Efter några månader kände jag mig tryggare med både amning och pumpning. Efter tio månader slutade vårt barn amma på eget initiativ.

Andra barnet, 2020. Jag pumpade ingenting under graviditeten, utan började pumpa när barnet var fött. Jag ammade med tillmatningsset och gav ersättning, och torrammade som tröst vid läggning. Men vi hade ganska mycket, att få två barn, pandemi, min flickvän hade lite problem med sin amning, så det tog en månad för dem att få amningen etablerad. Vår prio blev då att hennes amning skulle komma igång. Ibland har barnet inte velat ta mitt bröst på grund av att det inte finns mjölk, det har känts rätt svårt, men sen har det funkat igen. Det har funkat att ge flaska, och jag är nöjd med det.

Några fler lärdomar eller tankar kring dina erfarenheter?

Att pumpning är kulturellt. Det är inte så vanligt i Sverige på grund av att vi har så bra föräldraledighet, så ibland hör man “det kanske inte går att pumpa”. Men det handlar om att träna! Det är klart att det går – för jättemånga, med rätt stöd och hjälp. Även kombinationsmatning. Det ordet finns ju inte ens här! Vi hade en tanke om att stötta barnet att kunna äta på olika sätt, att kunna stärka upp och hjälpa till där det blev svårt. 

Jag och min flickvän har pratat om alla känslor runt det här. En sak vi kom på var att vi nog har kontrollerat varandra lite, det fick inte vara “för mysigt” att amma. Det är ju inte en så trevlig sida, men vi hade så stark rädsla för ett ojämlikt föräldraskap. Vi hade inte behövt vara så rädda, har vi ju förstått nu när vi är mer erfarna som föräldrar. Men en sak vi märkte var att det var bra att vara själv med sitt barn. Man är självklar när man är ensam, det är något vi vilat i som icke-födande. Jag har tänkt mycket på vilken skillnad det är för samkönade par. Vården fattar inte riktigt det, partnern kan ju verkligen vara en allierad, en jämlik förälder, medan förutsättningen från samhället är att man ska ta en “pappa-roll”, och den födande är mamma med stort M.

Men en sak vi märkte var att det var bra att vara själv med sitt barn. Man är självklar när man är ensam, det är något vi vilat i som icke-födande.

ANDREA

Foto: Martin Bergh

Andrea är just nu gravid med familjens andra barn. Hennes flickvän födde deras första gemensamma barn som nu är 1,5 år. Andrea ville samamma det första barnet men det blev för svårt.

Vad är dina erfarenheter av normbrytande amning?

Jag försökte dra igång en amning för att kunna amma vårt barn som min tjej födde. Jag försökte pumpa igång en mjölkproduktion två gånger. Första gången jag försökte var en månad innan barnet föddes. Jag fick oxytocin-spray utskrivet och en bröstpump, och jag började pumpa var tredje timme under dagen, jag sov på natten. Sen fick vi träffa en barnmorska för att få råd, men hon sa att hon träffat många som försökt men ingen som lyckats, och att det inte var så stor chans. Jag gav upp. Andra gången jag försökte var när vårt barn var tre månader. Då pumpade jag igen var tredje timme, på natten också. Det kom nån liten droppe första dagen. Min tjej ammade, men från två månaders ålder pumpade hon ut mjölk och vi gav även ersättning via flaska. Jag var avundsjuk på min tjej som kunde amma, och jag var motiverad att försöka, men vi var inte helt överens om hur det skulle vara och vi hade en del konflikter kring det. Jag och vi hade behövt mycket mer stöd av barnmorskan, hon pratade bara om den födande mammans amning. Jag tror det är hela samhällets syn på amning, att amning hos den födande är så viktigt, och allt annat är betydelselöst. Det blev också som att jag skulle bevisa något, om jag skulle göra det här så måste jag göra det bra. Men jag fick upp jättemycket svåra känslor, att pumpa utan att det kom mjölk, det kändes “mot naturen”. Jag gav upp igen, kände mig misslyckad, som att jag var en dålig kvinna.

Det är en så stor livsomställning att bli förälder. Det är bra att prata mycket innan, allting förändras.

Några fler lärdomar eller tankar kring dina erfarenheter?

Det är en så stor livsomställning att bli förälder. Det är bra att prata mycket innan, allting förändras. Vi sa: det blir som det blir, men det blev så svårt med amning och matning. Det var mycket känslor. Min tjejs perspektiv var hela tiden så omhuldat, men inte mitt. Nu har jag fattat vilken stor sak det var att bli icke-biologisk mamma. Jag tänkte att det mest var en stor sak för mig, men nu har jag fattat att det är hela rollen. Det har hjälpt mig att ha en gemenskap med andra. Det har varit ett arbete att förstå att jag är mamma, en lång process. Jag hade velat göra annorlunda. Det hade hjälpt mig att antingen kunna amma eller flaskmata från början, och att förstå hur känsligt det var med matningen. Det är svårt att förklara – jag var rädd att barnet inte skulle tycka om mig, eller att jag skulle bli fråntagen något, vara mindre kvinna, att det var något fel med mig. Men nu fattar jag att den här rollen och positionen är svår. Det blev en splittring mellan oss. Hon blev mer hetero av att vara gravid, jag blev mer homo. Nu när jag själv är gravid känner jag mycket mindre minoritetsstress.

ANNA

Foto: Rebecka Ekholm

Anna är tvåbarnsmamma tillsammans med sin fru, och icke-bärande mamma till sitt andra barn som nu är åtta år. Anna vill dela sin berättelse för att stärka andra icke-biologiska mammor. 

Vad är dina erfarenheter kring amning?

Jag kände mig väldigt ensam när jag blev mamma till mitt andra barn för åtta år sen. Jag vet nu att det svåra handlade om att jag var så otroligt rädd och osäker på hur det skulle gå att bli mamma utan att ha fött honom. Jag hade ammat vårt äldre barn som jag fött två år tidigare, och min fru hade inga problem med det. Vi blev verkligen mammor tillsammans till vårt första barn – hon var nog mer trygg än jag, trots att hon inte fött. Det blev svårt mellan mig och min fru redan när hon blev gravid. Jag ville också amma det kommande barnet, men vården var fokuserad på min frus amning, och jag uppfattade det som att ingen tyckte det var en bra idé att jag också skulle amma. Min fru tänkte också på sin egen amning, och var nog rädd att den skulle bli svår. Jag kände mig ensam och övergiven. 

När vår son föddes ammade jag honom redan i förlossningsrummet. Det är ett väldigt fint minne.

När vår son föddes ammade jag honom redan i förlossningsrummet. Det är ett väldigt fint minne. Jag ammade lite första tiden och pumpade igång mjölk, men vi vuxna hade ingen bra kommunikation. Nån gång kände jag att han inte ville vara vid mitt bröst och tänkte att jag kanske gör fel mot honom. Jag gav upp ungefär när jag hade fått igång mjölken, och satt där med spända bröst. För mig var det jätteviktigt att vårt barn skulle få bröstmjölk, så det var uteslutet med ersättning. Vi försökte några gånger med utpumpad mjölk på flaska. Han ville inte ha flaskan. Jag kände mig avvisad då, som att han inte ville ha mig som mamma. Jag kände mig oviktig och lite avundsjuk på deras amningsrelation. På grund av min oro var jag så fokuserad på anknytningen och relationen till mitt barn, så jag glömde bort att vara förälder tillsammans med min fru. Vi kände båda som att vi båda blivit ensamstående med varsitt barn – det vi själva hade fött. 

Hur har ni det idag?

Jag såg inte då att ensamheten var en stor del av problemet, som såg ut att handla om amning eller vem som fick vara nära barnet och hur. Det var känslomässigt kaos! Nu har det gått åtta år, och jag har en nära och trygg relation med mitt barn. Jag sörjer att det blev svårt med amningen, fast det var nåt som vi båda tyckte var viktigt och som vi ville att vårt barn skulle få. Jag önskar att jag hade vetat att det går att bli mamma på det här sättet. Jag önskar också att jag kunnat stötta min fru mer, hennes upplevelse, deras närhet, och att jag hade kunnat vara trygg i att deras närhet inte tog något från mig. Jag tror att jag hade kunnat göra det om jag vetat det jag vet idag, att det skulle gå bra för mig och min son. 

Vi har gått i familjeterapi och jag är fortfarande skör runt att vara “nummer två”, men det bästa nu är att jag inte är ensam i det. Min fru brukar stötta mig genom att påminna om det som är verkligheten: att vårt barn vet att han har två mammor och att vi båda är superviktiga för honom. Jag har lärt mig att man kan vara både skör och stark, både osäker och trygg. Det blev mitt sätt att vara mamma. Men jag önskar att det skulle finnas mer stöd till icke-födande mammor, för att andra ska få det lättare än mig. Familjeterapin var guld värd – det var jobbigt men så värt det!

MIA OCH SARA

Foto: Martin Bergh

Mia och Sara är mammor till en tvååring och en tre månaders bebis. De har fött varsitt barn och är mitt i en samamning.

Kan ni berätta om era erfarenheter kring samamning?

Mia: Jag ville prova att amma vårt första barn, och försökte hitta information, men jag hittade inget, och det fanns inget stöd för att göra det. Jag gav upp. Det var svårt att vara den icke-födande mamman, jag kände mig utanför, men jag har varit mycket med vårt barn och har kunnat komma nära honom ändå. 

Sara: Jag födde och ammade vårt första barn, jag ammade honom när Mia blev gravid med vårt nästa barn. Jag funderade mycket på om jag skulle sluta innan hon föddes, men hade samtidigt tankar om att det kunde vara bra att behålla mjölken om jag skulle samamma. Samtidigt är jag lite trött på att amma så här efter två år, men jag vill egentligen att han ska få välja själv när han vill sluta amma.

Då fick Sara åka in och vara på neo, och då ammade hon bebisen, eftersom hon hade mjölk i brösten.

Mia: När jag födde lillasyster, blev hon inlagd på neo på grund av infektion. Men jag skickades hem för de misstänkte att jag hade covid-19. Då fick Sara åka in och vara på neo, och då ammade hon bebisen, eftersom hon hade mjölk i brösten. Jag pumpade, och min amning har nu kommit igång bra. Jag fick vara hemma och ta hand om vår tvååring, och det blev ett automatiskt amningsuppehåll för honom, det blev så han slutade amma.

Och hur har ni det nu kring amning?

Sara: När bebisen var två veckor upplevde jag att hon blev frustrerad vid mitt bröst, jag upplevde att hon reagerade på mjölkflödet, det kom för lite, hon ammade bara en kort stund och släppte sen. Jag blev osäker på om hon fick i sig tillräckligt, om det var en okej situation för henne. Det påverkade mig också att storebror varit lite svartsjuk, jag har inte vågat amma när han ser, så det har inte blivit så mycket. Jag ger bröstet som tröst ibland, det kan funka. Nu har vi köpt ett tillmatningsset, men jag vet inte om jag orkar. Jag har gett ersättning vid ett tillfälle, då blev hon hård i magen och ledsen, så vi har inte gett mer ersättning. Jag vet helt enkelt inte om jag orkar pumpa, det är ju ett arbete ovanpå allt annat med att ha fått två barn.

Mia: Jag tycker du ska våga prova amma framför storebror, för att se hur det går, kanske går det bra. Och kanske kan du tänka att du ger bröstet för närhet och tröst, utan tanke på att det måste vara näring. Och du kan ju börja med att amma med tillmatningssetet, vi vet ju inte hur lätt eller svårt det blir att få igång mjölken igen. Amningsperioden är ju lång, den var två år med storebror, det kommer ju ändra sig över tid. 

Sara: Ja, jag ska prova att använda tillmatningssetet nu så får vi se.

AMANDA

Foto: Martin Bergh

Amanda och hennes fru har ett gemensamt barn som frun har fött, som just nu är tio veckor gammal. Amanda ammar för närhet och tröst och är glad för relationen till sin bebis.

Jag har observerat och suttit bredvid mycket när han ammar hos min fru, för att lära mig.

Kan du berätta om dina erfarenheter?

Jag läste på mycket medan vi väntade barn och min fru var gravid. Jag läste om hur amning och mjölkproduktion fungerar, till exempel boken Amning i nöd och lust. Jag läste även på olika engelskspråkiga sidor kring att samamma. Jag bestämde att inte satsa på att få igång en mjölkproduktion, men att erbjuda bröstet som tröst och närhet. Och det har jag gjort nu sedan vårt barn föddes för tio veckor sedan. Det har varit på kvällarna, och han har legat hos mig mellan en minut till kanske som mest 15-30 min, och att han sen somnar. Barn är ju olika, och vi visste inte hur han skulle vara förrän han kom. Jag uppfattar inte att han har särskilt stort sugbehov, han tar till exempel inte napp eller vill suga på finger, men han har tagit mitt bröst. När han ligger hos mig är jag lyhörd för hans signaler, särskilt om han verkar hungrig, till exempel ivrighet. Då avbryter vi och jag tar honom till min fru. Jag har observerat och suttit bredvid mycket när han ammar hos min fru, för att lära mig. Jag kollar att han mår bra när han är vid mitt bröst, och det får jag bekräftelse på via att han till exempel släpper mitt bröst och somnar. Jag kan hans signaler. Vi väntade nog en eller två veckor för att min frus amning skulle etableras, och vi observerar tillsammans att det inte blir något trassel med den amningen av att jag också ger honom bröstet, och det har det inte blivit. Jag ser detta också som avlastning för min frus bröstvårtor, att man kan dela på det på kvällstid, då han är orolig och söker lugn och närhet via bröstet.

Vad har det betytt för dig att amma på det här sättet?

För mig har det varit så otroligt mysigt att vara nära på det sättet, att få lära känna barnet på det sättet också, att veta hur det känns när han suger, och på de olika sätt han suger när han ammar. Att kunna trösta och lägga honom känns också bra. Det är kravlöst. Vi har skapat ett eget rum för detta. Men vi har inte berättat det här för någon annan.