Omvändelseterapi inom frikyrkan

Hat och hotRFSLFoto: Erik Mårtensson

Robin Paulonen är aktuell i programmet “Gud som haver barnen kär”, där han berättar om sin uppväxt inom frikyrkan, i en miljö där hans homosexualitet inte accepteras. Hans sexuella läggning sågs som en sjukdom, som något som skulle omvändas med böner. Omvändelseterapi är ett globalt fenomen som utövas över stora delar av världen, även i Sverige.

Robin berättar om en kyrka som värnat om frihetsbegreppet, med en lång historia av kvinnlig organisering och som har skyddat dem med svagast samhällsskydd och gett plattformar till dem vars röst har saknats. Hbtqi-personer accepterades dock inte. 

– Under min kristna skolgång ville jag vara säker på att jag inte gjorde något fel, så länge det jag var förblev outtalat kunde jag vara säker. För homosexualitet och tro var saker som inte skulle gå ihop. Bögar som mötte Jesus, tog emot frälsning, blev i samma veva hetero, förklarar Robin. 

Omvändelseterapi handlar om att ändra någons sexualitet eller könsidentitet genom olika former av “terapi”. Det kan röra sig om alltifrån medicinering till böner och exorcism till gruppterapi. Omvändelseterapi har ingen bevisad vetenskaplig effekt, och FN menar att praktiken är jämställbar med tortyr. Förutom rent fysiska skador kan även förödmjukelsen och skammen som uppstår efter att ha blivit utsatt leda till långvariga konsekvenser för offrens psykiska hälsa.

– När jag till sist kom ut blev jag kallad till min kårledare (pastor). Han försökte förklara för mig hur min sexualitet egentligen bara var en sjukdom, likt spetälskan. Något som jag kunde be bort. Han förklarade hur min synd skulle leda mig till ett liv utan kärlek och gemenskap. En kort tid efter detta kunde ”spontana” böner om mitt helande ske i olika sammanhang. Några månader efter detta lämnade jag församlingen och frikyrkan, berättar Robin. 

Robins upplevelse är tyvärr inte unik. FN har identifierat de tre främsta motiveringarna till av omvändelseterapi, och en av dessa är just religiösa uppfattningar om att hbtqi-personer är avvikande, syndare eller i vissa fall besatta av demoner. I kyrkliga sammanhang kan omvändelse lyftas i samband själavård, även om det egentligen är en form av våld. Även om omvändelseterapi fortfarande är lagligt i de flesta av världens länder har det börjat förbjudas i allt större utsträckning och är idag förbjudet i 7 länder: Brasilien, Ecuador, Frankrike, Kanada, Israel, Malta och Tyskland.

– Det skulle ta år att reda ut det som skapats i mig. Fördömandet av mitt sätt att älska levde i mig, jag fick svårt att tro att någon kunde älska en sjuk. Även om jag egentligen visste – Det är inget fel på mig. Det var aldrig fel på oss. Vi är, och kommer alltid vara, älskade av Gud. Det kan ingen människa ändra på. Jag lovar, avslutar Robin.

Omvändelseterapi är en inhuman praktik som bryter mot mänskliga rättigheter. Så länge som det utövas kommer världen heller aldrig uppnå hållbar utveckling, eftersom det bland annat går emot mål 16 om fredliga och inkluderande samhällen. Mål 16 har olika delmål, bland annat om frihet från våld och om att eliminera förekomsten av tortyr mot barn. Om du vill lära dig mer om kopplingen mellan Agenda 2030 och hbtqi-rättigheter kan du läsa RFSL:s vägledande principer för arbetet med hållbar utveckling.Robin Paulonen är aktuell i programmet “Gud som haver barnen kär”, där han berättar om sin uppväxt inom frikyrkan, i en miljö där hans homosexualitet inte accepteras. Hans sexuella läggning sågs som en sjukdom, som något som skulle omvändas med böner. Omvändelseterapi är ett globalt fenomen som utövas över stora delar av världen, även i Sverige.