Könsneutrala omklädningsrum och toaletter

Hbtqi-fakta & tipsRFSL

Många har frågor om omklädningsrum och toaletter, framförallt hur man kan göra dessa rum tillgängliga för transpersoner/personer med transerfarenhet eller skapa könsneutrala utrymmen. Här har vi samlat information som du kan utgå från, bland annat en sammanfattning av relevanta lagar/riktlinjer och olika lösningar att inspireras av. Avslutningsvis hittar du några medskick som kan vara viktiga att tänka på när du tar detta arbete vidare på din arbetsplats eller inom ditt uppdrag.

Frågor om omklädningsrum/toaletter kan exempelvis handla om hur man som arbetsgivare eller skolpersonal kan bedriva arbetet mot diskriminering och trakasserier, hur man kan anpassa befintliga lokaler, hur viktigt det är med könsneutrala alternativ eller hur man bäst planerar för en ombyggnation eller ett nybygge.

Olika personer har olika behov

Könsneutrala omklädningsrum och toaletter kopplas ofta till transpersoner/personer med transerfarenhet. Men gruppen transpersoner är en bred grupp. Både behov och upplevd otrygghet kan variera stort mellan individer.

Först och främst: många transmän och transkvinnor har ett juridiskt kön som överensstämmer med ens könsidentitet. Många blir också lästa som rätt kön av omgivning i de flesta sammanhang. Då uppstår sällan problem i anslutning till toaletter eller omklädningsrum, även om det kan finnas behov av t.ex. ett duschdraperi för att slippa ovälkomna frågor kring ärr eller genitalier.

Men det finns också många som inte blir lästa som rätt kön och/eller har ett juridiskt kön som inte stämmer överens med könsidentiteten. Då riskerar man att bli ifrågasatt eller nekad att besöka ett visst omklädningsrum eller toalett.

En del ickebinära väljer att byta om tillsammans med det kön man tolkas som av andra. För andra är detta inte möjligt, bland annat på grund av könsdysfori eller för att man blir ifrågasatt av omgivningen.

Behovet av könsneutrala, tillgängliga omklädningsrum och toaletter handlar delvis om att undvika trakasserier och negativ särbehandling, men även om människors rätt till integritet, att få vara sig själv och att minimera könsdysfori. Personer inom gruppen transpersoner har sinsemellan olika behov: ibland handlar det om ett särskilt könsneutralt omklädningsrum/toalett, ibland handlar det om att anpassa befintliga rum genom att t.ex. införa duschdraperier.

Lagar och regler

Här går vi igenom aktuella lagar. Oavsett vad lagen säger går det dock att välja att vara en föregångare ifråga om trygghet och inkludering. Nuvarande lagstiftning kan ses som en miniminivå. Sen kan du ta arbetet flera steg längre om du vill.

Diskrimineringslagstiftningen

Transpersoner omfattas av diskrimineringslagstiftningen. Det innebär att transpersoner har skydd mot diskriminering och trakasserier i skolan och på arbetsplatsen, och inte får behandlas sämre än cispersoner i en jämförbar situation. Gruppen transpersoner kan omfattas av två olika diskrimineringsgrunder: antingen av kön eller av könsidentitet och könsuttryck (ibland kallad ”könsöverskridande identitet eller uttryck”). Den som har ändrat, eller har för avsikt att ändra, juridiskt kön omfattas av diskrimineringsgrunden kön. Transpersoner som inte vill eller kan ändra juridiskt kön omfattas av diskrimineringsgrunden könsidentitet och könsuttryck.

Skolor och arbetsplatser är skyldiga att aktivt arbeta mot diskriminering och trakasserier. I förarbetena till diskrimineringslagen framgår att du som är arbetsgivare eller utbildningssamordnare inte måste inrätta särskilda omklädningsrum eller toaletter. Men om du väljer att inte göra det behöver du hitta andra sätt att säkerställa att det inte förekommer diskriminering eller trakasserier. Det är även ditt ansvar att undersöka om det förekommer diskriminering eller trakasserier, analysera risker och vidta åtgärder för att motverka dessa. Åtgärderna ska följas upp och utvärderas.

Andra lagar och utredningar

Förarbetena till diskrimineringslagen är från 2007. Sedan dess har mer kunskap och fler utredningar tillkommit. Det finns även andra lagar som kan vara relevanta i sammanhanget, som barnkonventionen och kommunallagen. Barnkonventionen slår fast att alla barn är lika mycket värda och har samma rättigheter samt att barn har rätt till ett privatliv. Kommunlagen säger att kommuner och regioner (tidigare landsting) ska behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat.

Utredningen om stärkt ställning och bättre levnadsvillkor för transpersoner (SOU 2017:92) föreslog att alla offentliga aktörer bör skylta enskilda toaletter könsneutralt. Det föreslogs också att DO och Boverket skulle få i uppdrag att ta fram en vägledning för hur transinkluderande omklädningsrum och toaletter kan utformas. Utredningen föreslog också att existerande formuleringar hos Arbetsmiljöverket om omklädningsrum ska ses över så att de bättre inkluderar transpersoners livsvillkor.

Oklart läge men stora möjligheter

Det finns inte några generella bestämmelser om hur tillgången till toaletter och omklädningsrum ska se ut. Det är dessutom oklart hur diskrimineringslagen ska tolkas då få ärenden än så länge avgjorts i domstol. Det finns dock stora möjligheter för er som vill arbeta mer aktivt med tillgänglighet och inkludering. Ni kan anta egna riktlinjer för att öka tillgängligheten för transpersoner: ha det som krav vid upphandling, skapa riktlinjer för hur ni ska arbeta mot diskriminering, ha en hbtqi-policy och så vidare. Exempelvis beslutade kommunfullmäktige i Luleå 2016 att upprätta en handlingsplan för att successivt införa könsneutrala toaletter och enskilda omklädningsrum i kommunala verksamheter, skolor och fritidsanläggningar.

Olika lösningar

Det finns flera möjliga lösningar för att skapa en skola/arbetsplats som inkluderar istället för att skapa otrygghet för transpersoner. Ni kan behöva fundera på vilken lösning som passar just er verksamhet bäst utifrån era förutsättningar och besökares behov.

Enskilda och könsneutrala omklädningsrum

Ett vanligt sätt att tillgodose transpersoners behov av tillgänglighet är att erbjuda ett rum för enskild omklädning och dusch. Många transpersoner tycker att ett sådant alternativ är bra.  Några verksamheter med könsneutrala omklädningsrum är Karlsrobadet i Eslöv, Fjärran Höjderbadet i Gävle och Sundbybergs simhall. De båda sistnämnda är hbtqi-certifierade av RFSL. Högevall i Lund, även det hbtqi-certifierat, har två så kallade flex-omklädningsrum ”för alla kön och inget kön”. Det finns också exempel på omklädningsrum som har olika regler olika tider, exempelvis Queer Kallis i Malmö som startades på initiativ från hbtqi-personer. Det är ett samarbete mellan hbtq-aktivister och ett kommunalt badhus, där kallbadhuset vissa specifika tider helt lämnar könsuppdelningen: alla omklädningsrum är öppna för alla under de här avgränsade tiderna.

En del anläggningar har en rullstolsanpassad WC med dusch som kan nyttjas av alla oavsett kön. Denna fungerar då som ett tredje omklädningsrum/alternativ. Det är viktigt att det finns låsbara skåp eller liknande att tillgå, och att dessa inte bara finns i de könsuppdelade omklädningsrummen. På samma sätt är det också viktigt att det går att nå anläggningens lokaler (gympahall, simhall etc) utan att behöva gå igenom de könsuppdelade omklädningsrummen.

Könsuppdelade omklädningsrum

Många transpersoner vill kunna byta om i något av de könsuppdelade omklädningsrummen. Parallellt med att inrätta könsneutrala omklädningsrum kan man därför även arbeta med tillgängligheten i de könsuppdelade utrymmena. Målet bör vara att alla män (oavsett om man är trans eller cis) ska kunna byta om och känna sig trygga. På samma sätt bör målet vara att alla kvinnor (trans eller cis) ska kunna byta om och känna trygghet.

Ett sätt att öka tillgängligheten i könsuppdelade omklädningsrum kan vara att sätta upp draperier i duschen eller i enskilda duschbås. Detta har till exempel Friskis & Svettis gjort på flera av sina anläggningar i Stockholm, något som infördes efter att hbtqi-aktivister lagt detta förslag på ett årsmöte.

Ökad trygghet kan innebära viss personalnärvaro eller att det finns tydlig information om vad som gäller. Trygghet kan också komma av att det finns enskilda bås för den som inte känner sig bekväm i ett gemensamt omklädningsrum.

Könsneutrala toaletter

Behovet av tillgängliga toaletter är ofta enkelt att tillgodose. Det kan räcka med att ersätta könskodade toalettskyltar med en bild på en toalettstol eller texten ”Toalett” eller ”WC”. Många organisationer, företag och statliga verk har tagit bort könskodade toalettskyltar, och det finns ett stort utbud av könsneutrala toalettskyltar att köpa.

Det finns också mer fantasifulla toalettskyltar, till exempel människor med mixade könsuttryck (både ”kjol/klänning” och ”byxor”) eller fantasidjur. Sådana skyltar kan uppfattas som roliga och avdramatiserande, men också öppna upp för skämt på transpersoners bekostnad.

Det är inte nödvändigt att göra alla toaletter könsneutrala: inget hindrar att det finns både ”damrum”, ”herrum” och könsneutrala toaletter. Men det är viktigt att de könsneutrala toaletterna inte är för få. De könsneutrala toaletterna bör heller inte ligga mer avsides eller vara svåra att hitta. Det är också viktigt att den rullstolsanpassade toaletten inte är det enda könsneutrala alternativet.

Ett argument mot att göra toaletter könsneutrala är att toaletterna kan bli smutsigare för att killar/män är sämre på att hålla ordning eller sköta sin hygien. Då kan man fundera på om det är möjligt att lösa frågan om hygien på andra sätt, till exempel genom trivselregler på skolan/arbetsplatsen, tydligare information eller genom utökad städning.

Medskick i arbetet

Planering och fortsatt arbete framåt varierar stort utifrån era behov och förutsättningar. Det kan se väldigt olika ut beroende på om ni är ansvariga för en stor idrottsanläggning som ska byggas om, en skola som har flera elever som är öppet trans eller om ni är en terapimottagning som vill skylta om era toaletter.

Planering och ansvar

Ni bör planera i förväg för tillgänglighet, utan att frågan behöver drivas till exempel av enskilda transpersoner. Till exempel genom att skapa ett tredje, könsneutralt omklädningsrum när kommunen bygger en ny simhall eller när man renoverar skolan.

Det är skolans eller arbetsplatsens skyldighet och ansvar att se till att alla känner sig trygga och inkluderade på jobbet och i skolan. Att kunna gå på toaletten och byta om är ofta en förutsättning för att kunna yrkesarbeta eller delta i skolarbetet. Brist på tillgänglighet på gymnasiet, i högre utbildning och på arbetet kan påverka både privatekonomi och hälsa. Därför bör det ligga i samhällets (och självklart arbetsgivarens eller skolans) intresse att tillgodose det behovet.

När någon kommer ut

När frågan blir aktuell för att en transperson är öppen i skolan eller på en arbetsplats som kräver omklädningsmöjligheter kommer man ofta långt genom att fråga personen ifråga vad hen behöver. Ett duschdraperi, möjligheten att börja jobba tidigare/ senare för att ha omklädningsrummet för sig själv eller ett enskilt omklädningsrum är några möjliga lösningar. För att skapa ett enskilt omklädningsrum kan man ibland installera en dusch på en rullstolsanpassad toalett (eftersom dessa ofta är större) så länge som det är ett rimligt antal personer som ska dela på ytan. Annars kan ytterligare en toalett behöva anpassas för både rullstol och enskild omklädning.

Inte endast en fråga för transpersoner

Tillgång till könsneutrala omklädningsrum och toaletter är en i hög grad relevant fråga för transpersoner som grupp. Men frågan är också relevant för personer med barn, personer som har ledsagare eller personlig assistent, en del personer med intersexvariationer, samt alla andra personer som av olika anledningar inte vill eller inte är bekväma med att vara nakna tillsammans med andra.

Målgruppen för könsneutrala toaletter och omklädningsrum är alltså större än vad man ofta tänker på. Om gruppens storleken används som ett argument eller en ursäkt för bristande tillgänglighet, kan ovanstående användas som motargument.

Kommunikation och budskap

Ett sätt att öka tillgängligheten och att skapa mer inkluderande sammanhang är genom kommunikation. För idrottsanläggningar kan det vara att upplysa på hemsida eller liknande hur dusch- och omklädningsmöjligheterna ser ut, och om alla delar av anläggningen nås utan att man behöver passera ett könsuppdelat omklädningsrum. Skolor kan på liknande sätt informera om hur lokalerna ser ut.

Kommunikation handlar även om dialog. Vid ombyggnationer har kommuner ibland pratat med lokala transorganisationer eller skolor pratat med elevgrupper, för att höra om behov och fallgropar. Sådan samverkan är ofta väldigt givande. Var medveten om att samverkan inte alltid kan ske kostnadsfritt utan det kan vara aktuellt att arvodera organisationer för den tid som läggs ner.

Att omklädningsrum och toaletter är tillgängliga för transpersoner är av betydelse för både enskilda individer och hela gruppen transpersoner. Det sänder signaler om hur man på en skola, arbetsplats eller myndighet arbetar för tillgänglighet, med likabehandling och mot diskriminering. Det kan öka människors kunskap om transfrågor och påverka normer och attityder.