Postpartumdepression

Att bli och vara förälderTherese Sandin, leg barnmorska

Den här texten riktar sig till som nyss blivit förälder och inte känner den där lyckan du känt att omgivningen förväntar sig. Ibland blir omställningen till livet som nybliven förälder inte som man tänkt sig. Tre personer delar med sig av sin berättelse och erfarenhet av att drabbas av postpartumdepression och du får råd kring hur du kan söka stöd och hur du som anhörig kan vara ett stöd. Längst ner på sidan finns också ett stycke till dig som är vårdpersonal med en påminnelse om att även den som inte fött barnet kan drabbas av en postpartumdepression.

När barnet äntligen kommit börjar ett helt nytt liv. Du är helt plötsligt ansvarig för en liten människa som är fullständigt beroende av dig och att du ska må bra, och du omges av bilder på lyckliga föräldrar. Ibland känner man inte den lyckan. Man kanske känner en lättnad i att ha klarat av och överlevt en förlossning. Förlossningen kanske var traumatisk och du har svårt att komma ur alla tankar och bearbetningen av det du gått igenom. Kanske har du inte kunnat eller fått möjlighet att sova efter att barnet föddes och är helt slut. Kanske kämpar ni med att få igång en amning och hur mycket ni än försöker känns det inte som att ni får till det. 

“Jag grät sekunden jag tänkte på förlossningen, jag grät typ i tre dygn. Då var det mest att förlossningen hade varit jobbig, men det var också att jag inte kände den där lyckan.”

icke-genetisk mamma

Att bli förälder är en omvälvande händelse och inom psykologin pratar man ibland om det som en livskris. Vem är jag och hur ska jag kunna vara förälder? Det är helt normalt att uppleva omställningen som jobbig och skrämmande. Du är inte ensam. 8-15% av alla som fött barn i Sverige drabbas av postpartumdepression. På senare år har man förstått att även den förälder som inte fött barnet kan drabbas av en postpartumdepression. 

“Jag önskade ibland att vi inte hade skaffat barn. Det var som att min flickvän hade fått ett barn. Det skadade vår relation såklart. Vi gled ifrån varandra för att hon gav mkt tid till vår dotter, inte så konstigt, jag kände mig utanför och fick inte lika mycket uppmärksamhet och tröst som jag får annars om jag är ledsen.”

icke-genetisk mamma

“För mig gick det i perioder. Det var overkligt, både att få barn och bli förälder och jobbigt att inte orka. Och ibland kände jag lycka. Det gick i perioder.”

födande

Hur skiljer man på baby blues och postpartumdepression? 

Att vara gravid och att föda barn innebär stora svängar i hormonnivåer och efter att barnet föds ställer kroppen om från att bära och föda barn till att producera mjölk. Hormonomställningen i kombination med sömnbrist och att ha blivit förälder gör att många blir mer känsliga än vanligt och kanske får känslor av att vara otillräcklig eller liknande. Redan någon dag efter förlossningen kan du uppleva att du har nära till gråten, att du har humörsvängningar och kort stubin. Det är helt normalt och drabbar ungefär 50% av alla som fött barn. Nedstämdheten kopplad till hormonomställningen är tillfällig och går ofta över så snart kroppens hormonnivåer stabiliserats något. Försök att inte ställa så höga krav på dig själv första tiden som nybliven förälder. Ge dig själv tid till att återhämta dig efter förlossningen och prioritera sömn i möjligaste mån. 

Om din nedstämdhet och dina humörsvängningar inte går över, utan kanske snarare förvärras några veckor efter förlossningen, kan du ha drabbats av en postpartumdepression. Depressionen uppstår då ofta inom fyra veckor efter att barnet fötts. Om du känner dig nedstämd och upplever att inget känns särskilt kul och den sinnesstämningen håller i sig under minst två veckor i sträck, kan du ha hamnat i en postpartumdepression.

Tankar som väcker skam

Personer som drabbats av depression efter att ha fött barn beskriver hur de haft svårt att ta till sig sitt barn. Man har kanske känt stark avsmak gentemot sitt barn och känt sig kvävd av att barnet behövt och varit beroende av en. Hos vissa dyker tankar om att det vore bättre om barnet inte fanns eller om man själv inte fanns. Impulser om att skada sig själv eller barnet kan finnas. Ofta är en stor skam kopplat till de tankar som dyker upp, och man kanske inte vågar berätta om sina tankar för sina nära. Det är allvarliga tankar och det är viktigt att du försöker söka hjälp. För du förtjänar att leva och ditt barn behöver att du mår bra. 

“Jag ville bara åka på semester och komma tillbaka när de var åtta månader. Och så blev man påmind om att njut nu, njut nu, tiden går så fort. Alltså skjut mig, nej jag njuter inte.”

födande

“Tänk vad skönt om jag bara dog. Att det skulle hända mig något som gjorde att jag inte skulle vara där. Om jag hade skadat mig så att jag hamnade på sjukhus. Något som inte var mitt val, men tog bort mig. “

icke-genetisk mamma

“Psykisk ohälsa är okej att prata om, men inte postpartumdepression. Man får inte vara ledsen, man pratar inte om det, man ska vara lycklig. Vi har ju fått hjälp att skaffa barn, vad kostar inte det samhället? Man förväntar sig att vara lycklig och tacksam, extremt tacksam.”

födande

Postpartumdepression och anknytning

För vissa som drabbats av depression efter förlossningen kommer en oro när man börjat må bättre kring hur barnet och relationen med barnet påverkats av depressionen. Kanske har man haft mörka tankar och känslor som varit riktade mot barnet och känner stor skam och skuld kopplat till det. Försök att närma dig barnet i din egen takt. Var med barnet så mycket du orkar. Ha gärna barnet hud mot hud. Känner du att du har svårt att lita på dig själv ensam med barnet, be om hjälp av din partner eller en anhörig eller vän första tiden. Våga berätta om dina rädslor. Tillsammans kan ni utifrån det arbeta er framåt. Det kan vara till stor hjälp att ha en samtalskontakt den första tiden för att tillsammans jobba på familjens välmående.

“Jag och min fru försökte att inte prata om mitt mående. Det påverkade min fru så mycket, vi behövde prata om roliga saker. Men vi ältade inte så mkt, det gjorde jag med min psykolog.”

födande

Ett nyfött barn knyter an till de personer som är i dess närhet. Personerna som reagerar på dess signaler, ger det mat, närhet och trygghet är barnets anknytningspersoner. Om du pga nedstämdhet inte har möjlighet att erbjuda närhet och trygghet första tiden kommer ni kunna ta igen det när du mår bättre. Ditt mående nu påverkar inte barnet för resten av livet om du får hjälp med att ta dig igenom depressionen.

Att drabbas av postpartumdepression utan att ha fött barnet

Som hbtqi-person är man inte alltid genetisk förälder till sitt barn. För att bli förälder behöver man ibland hjälp av en donator, en person som bär barnet åt en eller långvarig kontakt med sjukvården i samband med könsbekräftande vård eller liknande. Det kan finnas mycket tankar kring att vara en “riktig” förälder. Vad innebär det att vara förälder om man inte delar genetik med sitt barn? Omgivningen kanske ställer frågor kopplade till vem som burit barnet, vem donatorn är eller likande och försöker se likheter mellan barnet och föräldrarna. Din uppväxtfamilj kanske har svårt att se sin koppling till barnet och uttrycker tankar eller känslor kring att barnet inte är släkt med dem då det inte delar gener med dig, eller burits av dig. Du kan ha upplevt förlossningen som traumatisk och det är inte ovanligt att den som står bredvid under en födsel upplever den som mer traumatiskt än den som föder och är totalt fokuserad på det. En del berättar om känslor av avundsjuka eller svartsjuka gentemot barnet eller den biologiska föräldern och deras relation. Dessa bidragande faktorer i kombination med den “livskris” det innebär att bli förälder kan göra att du går in i en depression efter att barnet har fötts.

“Åh nej nu är det slut, nu har jag förlorat henne. Nu är det dem två, och här är jag.”

icke-genetisk mamma om födelseögonblicket

Det är inte självklart att vårdpersonal på ex BVC ställer frågan om depression till den som inte burit barnet och du kanske inte heller kunnat vara med under alla BVC-besök eller på BB efter förlossningen. Därför är det svårare för sjukvården att fånga upp en postpartumdepression hos den som inte fött barnet. Vem känner du dig trygg med och kan anförtro dig om dina känslor? Man kanske inte vill prata med sin partner som också gått igenom förlossningen och själv är inne i en bearbetningsprocess. Har du en samtalskontakt sedan tidigare du känner förtroende för? Du kan vända dig till vårdcentralen eller till den barnmorska ni gått till under graviditeten. Du kan även be om hjälp på BVC som ofta har kurator eller psykolog kopplat till sig. 

“Det är lite svårt att prata om, alla andra är så glada för ens skull.”

icke-genetisk mamma

“Ville hellre sitta i en bil på en parkeringsplats och gråta istället för att vara med mina barn. Jag var mycket arg. Arg, förbannad och ledsen på sjukvården. Vad hände med min kropp?”

födande

Jag har tidigare i livet varit nedstämd, hur ska jag tänka under graviditeten?

Om du tidigare i livet haft problem med nedstämdhet eller ångest har du en något ökad risk för att drabbas av postpartumdepression. Berätta för den barnmorska du möter under graviditeten om dina tidigare erfarenheter och din oro och be om att få en samtalskontakt om du inte har en sedan tidigare. Vissa barnmorskemottagningar har en kurator på mottagningen, eller kan skicka en remiss eller rekommendera någon att ta kontakt med. Du kan även vända dig till din vårdcentral för att få en samtalskontakt genom dem. Det går givetvis även att vända sig till en privat terapeut, kurator eller psykolog om du föredrar det. Prata med den/de andra föräldern/föräldrarna om dina tankar och din oro. Ju mer förberedda ni är, desto snabbare kan ni upptäcka tecken på postpartumdepression så att du kan få hjälp efter att barnet fötts. 

Även för personer som inte tidigare haft problem med nedstämdhet kan graviditeten och att vänta barn väcka mycket tankar. Har man själv en komplicerad relation till sina egna föräldrar kan detta vara något som upptar ens tankar. Vissa har redan under graviditeten mycket stress och oro i sitt liv och det kan handla om en oupptäckt förlossningsrädsla. Har du förlossningsrädsla bör du prata med din barnmorska och be att få träffa en samtalsbarnmorska för att kunna göra en individuell förlossningsplan.

Tips till dig som drabbats av en postpartumdepression

“Prata med din partner och med någon utomstående. Det är jobbigt med bebis att ta hand om sin partners mående, det blir lite mkt att fixa själv. Håll ut, det kan bli bättre! Det är okej att det är jobbigt, det är inte kört för att man inte känner någon connection eller älskar sitt barn från början, det kan växa fram. Man behöver lära känna varandra och förstå varandra.”

icke-genetisk mamma

“Ta hjälp och kämpa, det är så värt för att få resten av tiden och få vara med dina barn. Nu njuter jag till fullo.”

födande

Postpartumpsykos

En oupptäckt postpartumdepression i kombination med sömnbrist och kanske en odiagnostiserad psykiatrisk sjukdom sedan tidigare kan leda till att man utvecklar en psykos. Ofta märker man inte det själv, utan partnern eller någon nära anhörig kan börja märka att man beter sig märkligt, säger konstiga saker eller är aggressiv mot sin partner eller mot barnet. En person som har en psykos får ofta hallucinationer, alltså ser eller upplever saker runtom som inte händer, som känns hotfulla eller som att någon vill en illa. Börjar en person som fött barn få ett ändrat beteende eller verkar hotfull är det viktigt att söka sjukvård akut. Ring till förlossningen där ni fött barn och be om hjälp och stöd i var ni bäst får hjälp. Rutinerna för detta varierar mellan de olika sjukhusen och regionerna.

En person som är i en psykos kan behöva omhändertas av psykiatrin och läggs då in på en sluten avdelning. Man gör en bedömning för att se huruvida om personen riskerar att skada sig själv eller andra och prioriterar att personen ska få sova och kunna ta sig ur psykosen. Man har sett att ECT, elektrokonvulsiv behandling (tidigare kallat elchocksterapi) varit en effektiv behandling vid postpartumpsykos.

När personen mår bättre planerar läkare tillsammans med patienten för framtida behandling. Ibland är läkemedelsbehandling nödvändig under en period och under tiden medicinen sätts in får man ofta vara kvar på avdelningen, då man ibland mår sämre i början av behandlingen, innan det vänder och man börjar må bättre.

De flesta som har haft en psykos minns väldigt lite eller inget alls av vad som hänt eller hur man betett sig. Där är partnern och anhöriga ofta de som drabbats hårdast och kan behöva samtalsstöd för att bearbeta det som hänt. Får ens partner en psykos och läggs in akut på en sluten avdelning kan man känna sig ensam och övergiven. Man får helt plötsligt eget ansvar över det nyfödda barnet som behöver omhändertas i kombination med ens krisreaktion. Be om hjälp. Be sjukvården och/eller anhöriga om hjälp, stöd och avlastning.

Här kan du som är nedstämd söka du hjälp och stöd: 

Här kan du läsa andras berättelser och få stöd av andra som har drabbats av postpartumdepression:

Mamma till mamma – en organisation som jobbar med personer som drabbats av postpartumdepression, bland annat genom att erbjuda samtalsstöd och information.

Här kan du läsa mer om postpartumdepression: 

1177.se – Depression i samband med att du får barn

1177.se – Psykolog Monika Lydbeck om bl.a. förlossningsdepression. Tre korta filmer.

1177.se – ECT-behandling vid depression.

För dig som är anhörig till någon som verkar nedstämd:

Ibland är det svårt att inse själv att man är inne i en depression. Skam och skuldkänslor kan stå i vägen för att söka hjälp. Om du misstänker att din nära har en postpartumdepression, prata med hen. Fråga hur hen mår egentligen, om hen har tankar på att skada sig själv eller har funderingar kring att avsluta sitt liv. Det är svårt att prata om såna tankar, men att du vågar fråga kan vara avgörande för att en person ska våga erkänna för sig själv av den inte mår bra och att den behöver hjälp. Får du ingen respons på dina frågor kanske du kan be någon annan i er omgivning om hjälp och stöd eller så kan du ringa 1177 för stöd i hur du bäst kan hjälpa hen.

“Vi kände att vi måste göra något, det här är inte kul. Jag vill inte gråta hela dagarna, jag vill inte vara arg. Jag vill kunna ha mysigt med mina flickor. Jag är så tacksam för mitt sociala nätverk som stöttade mig i att söka hjälp.”

födande

För dig som är vårdpersonal: 

Hbtqi-personer har en ökad risk för psykisk ohälsa generellt och för förlossningsrädsla. Just nu pågår även forskning kring huruvida hbtq-personer som föder barn drabbas av fler komplikationer (sugklocka, akut kejsarsnitt, stora blödning och komplicerade bristningar). Det i sig ökar även risken för en traumatisk förlossningsupplevelse och postpartumdepression.

Glöm inte den som inte burit barnet. Att vara icke-genetisk förälder kan väcka mycket tankar och känslor efter förlossningen och man kan behöva stöd i de tankarna för att inte bli nedstämd. Vid en efterkontroll kan det vara bra om den som inte fött även deltar. Om du vet att den icke-genetiska föräldern tidigare i livet lidit eller lider av psykisk ohälsa kan det vara bra att fånga upp det redan under graviditeten och även fråga om det är okej att vidarerapportera det till förlossningen och senare BVC, så att de kan följa upp personens mående postpartum.