Debattartiklar och pressmeddelanden

Idrott för alla kropparRFSLFoto: Mathilda Piehl

Här samlar vi pressmeddelanden och debattartiklar som publiceras under projektet Idrott för alla kroppar.

2019-07-30 Debattartikel

Dags att ta frågan om inkludering inom idrotten på allvar

Stora delar av idrotten är en bromskloss i arbetet för full inkludering och jämlikhet. För att Sverige ska kunna nå de globala utvecklingsmålen behöver diskrimineringen av transpersoner inom idrotten upphöra.

Årets tema för Stockholm Pride är Vi behövs. Vi har kämpat, ifrågasatt, protesterat och älskat för de rättigheter som hbtq-personer har idag, men vi är inte klara än. Det senaste året har frågor som handlar om kön och exkludering lyfts på många håll inom svensk idrott.

Fotbollsspelande Julle, 11 år, berättade i Kalla fakta sin historia om att bli utesluten ur sitt fotbollslag på grund av sin könsidentitet. Noel Filén Hammarström har kämpat för att få fortsätta spela basket. handbollsspelaren Loui Sand avbröt sin karriär och kom ut som transperson. Leon Reuterström, målvakt i damernas högsta hockeyliga, tvingades lägga plockhandsken på hyllan. Parallellt med detta har den sydafrikanska löparen Caster Semenyas fall engagerat hela världen och frågan om kön inom idrotten har letat sig hela vägen in i FN och blivit en fråga om mänskliga rättigheter.

Agenda 2030 utgår ifrån att alla människor ska få möjlighet att leva sina liv till fullo och kunna utnyttja sin maximala kapacitet. Alla världens länder har kommit överens om att ingen ska lämnas utanför och att insatser som fokuserar på att lyfta de som ligger längst efter ska prioriteras.

God hälsa är en grundläggande förutsättning för människors möjlighet att nå sin fulla potential och att bidra till samhällets utveckling. Möjligheten att idrotta påverkar självfallet en persons hälsa. Vi vet att motion och idrott förbättrar såväl fysisk som psykisk hälsa vilket i sin tur leder till bättre skolresultat, bättre prestationer i arbetslivet, högre inkomst och ett mer självständigt liv. Det påverkar även människors möjlighet att delta i samhället, exempelvis genom vara en aktiv del av civilsamhället som tränare och idrottsutövare.

Samtidigt som vi känner till alla fördelar med idrottande finns det en grupp som faller utanför gång på gång. Vi är överens om att samhället bör undanröja de hinder som finns och se till att så många som möjligt får möjlighet att röra på sig och engagera sig i idrottsrörelsen. Samtidigt som Sverige på många sätt är ett föregångsland för hbtq-personers rättigheter, för jämställdhet och inkludering går det inte att beskriva hur transfrågor tas om hand inom idrottsrörelsen som något annat än en katastrof.

Vi vet att transpersoner som grupp har lägre inkomster, högre risk att drabbas av arbetslöshet, sjukskrivning och psykisk ohälsa. Vi vet att stillasittande är vanligare bland transpersoner än bland befolkningen i stort. Var fjärde transperson är missnöjd med sin fysiska hälsa och var tredje med sin psykiska hälsa. Andelen självmordstankar och självmordsförsök är också alarmerande hög jämfört med övriga befolkningen.

Samtidigt som all denna fakta finns och borde vara grunden för nya strategier och visioner om en idrott för alla, utesluts idrottare med transerfarenhet effektivt ur svensk idrott genom en föråldrad syn på kön och otydliga regler. Det finns alla möjligheter att skapa nya regelverk som tydliggör vad som ska gälla vid exempelvis hormonbehandling. Det går också att se över den orubbliga könsuppdelning som finns i de allra flesta idrotter. Hur motiverad är den? Vad kan göras för att öppna upp för fler kroppar och fler erfarenheter inom idrotten? Vad kan göras för att öka mångfalden? Det är frågor som tyvärr allt för sällan ställs men som kräver sina svar för att Sverige på allvar ska kunna nå folkhälsomålen om en god och jämlik hälsa samt leva upp till de högt ställda krav vi själva varit med och formulerat i Agenda 2030.

Transpersoners möjlighet att delta i idrott är en fråga om mänskliga rättigheter. RFSL anser att alla som arbetar med folkhälsa måste ta ansvar för frågan. Det inkluderar kommuner, myndigheter och inte minst svensk idrottsrörelse.

Sandra Ehne, Ordförande RFSL
Mathilda Piehl, Sakkunnig hbtq och idrott RFSL
Alice Armandsson, projektet Idrott för alla kroppar RFSL
Vix Viktoria Herjeryd, förebild för idrottare med transerfarenhet, gymnastiktränare och ordförande Stockholm Pride
Lukas Svärd, förebild för idrottare med transerfarenhet och triathlet
Petra Douhane, förälder till idrottande barn med transerfarenhet
Noel Andersson Köhler, förebild för idrottare med transerfarenhet och rollerderbyspelare
Devine Österman, förebild för idrottare med transerfarenhet och kampsportare

Debattartikeln publicerades på qx-se

2019-07-29 Pressmeddelande

Idrottare med transerfarenhet förebilder i ny RFSL-kampanj 

Många könsuppdelade idrotter utestänger effektivt utövare med transerfarenhet. Trots det finns det människor som hittar sin inspiration, sin glädje och sitt engagemang i idrottande. De går före sin tid och de inspirerar oss andra. Författaren Aleksa Lundberg och fotograf Elisabeth Ohlson Wallin har träffat fem hjältar som i en ny RFSL-kampanj kommer att förändra framtidens spelplan och vårt förhållande till idrotten.

Transpersoners möjlighet att delta i idrott är en fråga om mänskliga rättigheter. Därför lanserar RFSL nu, under Stockholm Pride, kampanjen Hjältar som inspirerar för att synliggöra de hjältar som går före sin tid och utmanar strukturerna inom idrotten.

– Jag vill gärna vara en förebild för att andra ska få möjlighet att idrotta!, säger Lukas Svärd, triathlet och en av förebilderna i kampanjen.

God hälsa är en grundläggande förutsättning för människors möjlighet att nå sin fulla potential och att bidra till samhällets utveckling. Vi vet att motion och idrott förbättrar såväl fysisk och psykisk hälsa, vilket i sin tur leder till bättre skolresultat, bättre prestationer i arbetslivet, högre inkomst och ett mer självständigt liv.

– Möjligheten att idrotta påverkar självfallet en persons hälsa. Det påverkar även människors möjlighet att ta del av och vara en del av ett samhället, till exempel att vara en del av föreningslivet och att bidra som tränare och utövare till andras idrottande, säger Mathilda Piehl, sakkunnig på RFSL inom hbtq och idrott.

Samtidigt som vi känner till alla fördelar med idrottande faller gruppen transpersoner utanför gång på gång. Idag saknas det offentliga positiva exempel på transpersoner som idrottar. Det saknas helt enkelt förebilder.

Fem idrottare berättar i kampanjen för journalisten och författaren Aleksa Lundberg om sitt förhållande till idrott. Om det svåra men också om det fina.

– Förebilder är en källa till motivation och självförtroende, de hjälper dig att förstå vilken potential du har. Vi har länge problematiserat transpersoners närvaro inom idrotten. Med de här förebilderna vill vi bidra till att stärka målgruppen och skapa en känsla av att du inte är ensam om att vara idrottare med transerfarenhet, säger Mathilda Piehl.

Detta är första gången i Sverige som positiva berättelser om att vara transperson och idrottare lyfts på det här sättet.

– När jag växte upp fanns det ingen som jag i medier, speciellt inte när det gällde idrott. Jag ville delta i projektet för att visa att det går att idrotta och även tävla i sporten du brinner för, oavsett identitet. Nu är jag vuxen, men jag hade velat se mig själv representeras inom idrott när jag växte upp. Då hade jag förmodligen inte slutat idrotta vid 15 års ålder, säger Noel Andersson Köhler, rollerderbyåkare och en av förebilderna i kampanjen.

Här återfinns kampanjen

Fakta Idrott för alla kroppar

Kampanjen Hjältar som inspirerar är en del av projektet Idrott för alla kroppar, ett samarbete mellan RFSL, Riksidrottsförbundet och specialidrottsförbund. Projektet finansieras av Postkodstiftelsen och arbetar för en transinkluderande idrott.  

Idrotten måste ta ställning mot kränkande könstest

Elitidrottaren Caster Semenya tvingas sänka sina testosteronnivåer på medicinsk väg för att få tävla med kvinnor. Hon har återkommande utsatts för grova brott mot de mänskliga rättigheterna. Vi fördömer en praxis inom elitidrott som kränker människors värdighet och förväntar oss att svenska politiker och representanter för svensk idrott också gör det.

I åratal har Sydafrikas idrottsstjärna Caster Semenya dominerat på 800 meter. Hon har vunnit flera VM- och OS-guld. Men karriären har kantats av integritetskränkande övergrepp och spekulationer kring prestationerna. 

När hon vann 800 meter i friidrotts-VM 2009 deklarerades det att hon skulle könstestas. Caster Semenya själv säger att hon är kvinna och hon har aldrig offentligt diskuterat sin biologi. Det har däremot andra gjort. Det har spekulerats kring hennes genitalier och könsidentitet och flera försök har gjorts att stoppa hennes idrottskarriär.

För Caster Semenya har könstesterna inneburit åratal av ifrågasättanden. I förra veckan kom en dom från idrottens skiljedomstol, CAS, som innebär att Caster Semenya på medicinsk väg måste minska sina testosteronnivåer för att få tävla. 

Beslutet har kritiserats från många håll. Världsläkarförbundet bad sina medlemmar att inte delta i implementeringen av den nya regeln, eftersom det strider mot de mänskliga rättigheterna att tvinga någon till hormonbehandlingar som medicinskt sett inte är nödvändiga. Svenska läkarförbundet gick tydligt ut och höll med om denna bedömning.

 Kanadas idrottsminister kallade beslutet “en fullkomlig kränkning av mänsklig värdighet”. Ansvariga för genomförandet av antidopingprogrammet i Kanada har fördömt beslutet och kanadensiska friidrottsförbundet säger att de inte kommer att implementera policyn i Kanada.

FN:s råd för mänskliga rättigheter har sagt att idrottsförbund bör hålla sig borta från att skapa regler som tvingar och pressar kvinnor att genomgå onödiga, förnedrande och plågsamma medicinska förfaranden för att kunna tävla mot kvinnor. Svenska friidrottsförbundet däremot står bakom beslutet om testosterongränser.

För oss är en sak säker:
Idrotten bör inte få frikort från den utveckling som sker i övriga samhället. De mänskliga rättigheterna bör gälla inom idrotten såsom på andra arenor. Det finns inget högre perspektiv som rättfärdigar kränkningar. Ingrepp såsom ofrivilliga yttre fysiska inspektioner, kromosomtester och andra könstester utgör brott mot mänskliga rättigheter och kränker den mänskliga integriteten. Tvingande medicinering är exempel på grym eller omänsklig behandling. 

Vi fördömer en praxiinom elitidrott som kränker människors värdighet och vi förväntar oss att svenska politiker och representanter från svensk idrott också gör det. Svensk idrott har ett ansvar för att gå före och ta ställning. Detta är inte vägen framåt. Vägen framåt måste handla om alla elitidrottares möjlighet att göra sitt jobb fritt från kränkningar. Svensk idrott behöver ta tydlig ställning för idrottsutövares mänskliga rättigheter.

Sandra Ehne, förbundsordförande RFSL
Del LaGrace Volcano, ordförande OII Sverige
Jêran Rostam, förbundsordförande RFSL Ungdom
Hans Linde, förbundsordförande RFSU 
Vix Viktoria Herjeryd, ordförande Stockholm Pride
Maurine Filip, ordförande Svenska Skridskoförbundet
Sofia Larsson, idrottskoordinator Svenska Skridskoförbundet
Elisabet Nidsjö, psykolog RFSL Rådgivningen Skåne
Noel Andersson Köhler, idrottare med transerfarenhet
Nova Nouveau Johansson, idrottare med transerfarenhet
Jonas Arvidsson, idrottare med transerfarenhet
Petra Douhane, normspecialist 

Debattartikeln publicerades i Dagens Samhälle den 13 maj 2019

2018-12-18 Pressmeddelande

Idrott för alla kroppar

Idrottens egen vision är att välkomna alla in i en idrottsrörelse där varje människa har en plats. Föreningsidrotten är idag Sveriges största folkrörelse och för många ett sammanhang som ger vänner för livet och där de lägger grunden för den fysiska utvecklingen. Ändå får inte alla vara med. Kalla Fakta uppmärksammar barn som exkluderas ur idrotten och RFSL kommer med stöd av Postkodstiftelsen ändra på det. ”Idrott för alla kroppar” är ett projekt som startar våren 2019 och som har som mål att inkludera transpersoner inom föreningsidrotten i Sverige.

Närmare 90 procent av alla barn och ungdomar i Sverige har varit med i en idrottsförening. Enligt idrottsrörelsen själva innebär det ett stort ansvar och idrott för barn ska bedrivas utifrån ett barnrättsperspektiv. Det betyder att verksamheten ska utgå ifrån barnets eget uttalade intressen och behov, där leken, glädjen och lusten att röra sig sätts i första rummet.

 Att en grupp människor utesluts från idrottens sammanhang är helt oacceptabelt. Att barn utesluts på grund av sin könstillhörighet går emot alla idrottens egna principer, det bryter mot barnkonventionen och det borde vara nolltolerans på alla former av uteslutningsmekanismer. 

 – När vi skrev rapporten ”Hbtq och idrott” 2013 trodde vi att det skulle starta en mängd initiativ för att inkludera transpersoner i svensk idrott. Men det fortsatte tyvärr vara tyst från idrottens håll. Nu, nästan sex år senare, hoppas jag att vi ser början på en revolution i och med det här projektet säger Mathilda Piehl, rapportskrivare.

Projektet Idrott för alla kroppar kommer genomföras i samarbete med flera specialidrottsförbund bland andra Svenska Skridskoförbundet och Svenska Basketbollförbundet. Projektets syfte är dels att svensk idrottsrörelse stärks och får tillgång till kunskap och riktlinjer kring inkludering, dels att transpersoner upplever en ökad tillgång till idrottsrörelsen. 

I Folkhälsomyndighetens rapport “Hälsan och hälsans bestämningsfaktorer för transpersoner” som utgavs 2015 har 800 transpersoner svarat på frågor om sin hälsa. Den visar att var fjärde respondent är missnöjd med sin fysiska hälsa, och var tredje rapporterade missnöje med sin psykiska hälsa. Utsattheten för självmordstankar och självmordsförsök var alarmerande hög jämfört med hela befolkningen. I samma studie redovisas att enbart 19 % av respondenterna hade 30 minuter av fysisk aktivitet per dag, jämfört med 66 % av befolkningen i stort, samt att det var vanligare med en stillasittande fritid bland respondenterna än bland befolkningen i stort. 16 % svarar att man skulle vilja träna mer, men att man är begränsad på grund av sin transerfarenhet och 11 % angav att de är oroliga över bemötandet på grund av sin transerfarenhet.

– Det är dags att ta transpersoners hälsa på allvar och det är definitivt dags att ändra den konservativa syn på kön som utestängt människor från det fantastiska sammanhang som idrotten ändå kan vara. Jag ser fram mot denna förändring med stor spänning säger Mathilda Piehl.