Bära barn som trans

Att bli och vara förälderTherese Sandin, leg barnmorskaFoto: Tuggmotstånd

Den här texten riktar sig till dig som är trans och har en livmoder och en önskan om att bära barn.

 

Ordval i texten

I texter om trans och föräldraskap använder vi medicinska begrepp för kroppsdelar som har att göra med fertilitet och reproduktion: om möjlighet att göra någon gravid och möjlighet att bli gravid och om graviditet, förlossning och amning.

Vi kan i vissa delar av denna text använda ord som kan upplevas som könade, men det är för att informationen ska gå fram och inte försvinna i förvirrande omskrivningar.

Inledning

År 2013 avskaffades steriliseringskravet för transpersoner som vill ändra juridiskt kön. Det innebär att transpersoner sedan dess har större möjligheter att bli föräldrar genom att använda egna könsceller eller själv bli gravid.

Begreppet förälder kan ha många innebörder, framförallt i regnbågsfamiljer. En förälder kan vara genetisk, biologisk eller/och juridisk förälder till ett eller flera barn. Man kan alltså vara alla dessa delar samtidigt men man kan också vara förälder ur en eller två av dessa olika aspekter.

En genetisk förälder är den som har bidragit med könsceller (ägg eller spermier) för att ett barn ska bli till. En person som donerat spermier räknas alltså som genetisk förälder till det eller de barn som blir till med hjälp av hens spermier. En person kan även föda ett barn utan att vara dess genetiska förälder, om man har använt donerade ägg. Den som föder ett barn räknas alltid juridiskt som barnets biologiska förälder. Juridisk förälder är man om man i folkbokföringen är registrerad som förälder till barnet. I Sverige kan ett barn endast ha två juridiska föräldrar.

En fjärde, och mycket viktig, aspekt av föräldraskap är det sociala föräldraskapet. Alltså att man tar föräldraansvar för ett barn, ser till att barnet får sina behov tillgodosedda och bevakar barnets rättigheter. Att också vara juridisk förälder innebär en ökad trygghet för barnet. Man kan också vara en viktig person i ett barns liv och axla en hel del av föräldraskapet utan att benämna sig som eller se sig som en förälder till barnet.

Att spara könsceller

För att få ändra juridiskt kön var man tidigare tvungen att sakna fortplantningsförmåga. Det innebar att många transpersoner blev steriliserade genom ett kirurgiskt ingrepp, vare sig man ville det eller ej. Man fick inte heller ha könsceller sparade.

Efter att tvångssteriliseringarna avskaffades 2013 finns det inga lagliga hinder för att som transperson behålla inre reproduktiva organ (testiklar, livmoder, äggledare, äggstockar) efter att ha ändrat juridiskt kön. Det finns inte heller några hinder för dig som är transperson att spara könsceller (ägg eller spermier) om du vill det. Däremot finns det fortfarande ingen skyldighet för den allmänna hälso- och sjukvården att erbjuda transpersoner att spara könsceller utan möjligheterna ser olika ut beroende på var i landet du bor.

Den könsbekräftande vården kan erbjuda dig att spara könsceller

Enligt Socialstyrelsen bör den som befinner sig i den könsbekräftande vården få information och rådgivning om vårdens möjligheter att hjälpa en att få barn med hjälp av ens egna könsceller. Vården bör ge information om fertilitetsbevarande åtgärder  och om hur olika slags könsbekräftande behandlingar kan påverka ens fertilitet. Om man är under 18 år bör vården också erbjuda en att spara könsceller, alternativt vävnad från äggstockar eller testiklar.

Alla könsutredningsteam i Sverige erbjuder i dag personer som får diagnosen transsexualism att spara könsceller, också personer över 18 år. Om du får en annan könsdysforidiagnos än transsexualism kan det se olika ut beroende på hos vilket team du gör din utredning. Om du är över 18 år kan det i vissa fall hända att landstinget/regionen där du bor inte vill betala kostnaden för att du ska få spara könsceller. Det innebär att många transpersoner fortfarande saknar möjligheten att bli förälder med hjälp av egna könsceller, trots att steriliseringskravet är borttaget.

Bäst att spara könsceller innan hormonbehandling

Om du genomgår könsbekräftande hormonbehandling med stopphormoner/pubertetsblockerare, testosteron eller östrogen och/eller antiandrogen/testosteronblockerare, brukar det innebära att du blir (tillfälligt) steril eller att din fertilitet minskar. Att man tar hormoner, och/eller att man blockerar kroppens egna hormoner, gör att man inte längre producerar mogna ägg eller spermier eller att man inte producerar så många könsceller.

Den här typen av sterilitet eller minskad fertilitet är ofta just tillfällig. Om du avbryter behandlingen med hormoner eller hormonblockerare brukar kroppens produktion av mogna könsceller komma i gång igen och du kan få tillbaka fertiliteten helt eller delvis. Det finns dock ingen garanti för att man kan bli fertil igen efter könsbekräftande hormonbehandling, i vilken utsträckning man blir fertil eller hur lång tid det tar. Det allra säkraste är spara könsceller innan man påbörjar könsbekräftande hormonbehandling, om man har denna möjlighet. Då behåller du de bästa möjligheterna att få barn med hjälp av egna könsceller i framtiden.

En del könsbekräftande underlivsoperationer leder också till att du blir steril. Det gäller vaginoplastik, orkidektomi (ta bort testiklarna) och salpingo-ooforektomi (ta bort äggledarna och äggstockarna). Om du genomgår hysterektomi (ta bort livmodern) och vaginektomi (ta bort slidan) kan du inte längre bära och föda barn. Om du ska genomgå någon eller några av dessa operationer och vill spara könsceller behöver du därmed dessa innan operationerna görs. Dessa typer av ingrepp är irreversibla. 

Om du tar bort livmodern och slidan kan du inte bära och föda barn. Då är dina möjligheter att bli förälder med hjälp av egna könsceller (ägg) mycket begränsade i Sverige i dag. I avsnittet ”Juridiska möjligheter att använda sparade könsceller” finns mer information.

Så går det till rent praktiskt

Om du ska spara ägg eller spermier behöver du göra det innan du genomgår könsbekräftande underlivskirurgi. Om du ska genomgå könsbekräftande hormonbehandling är det att föredra att spara könsceller innan behandlingen påbörjas. Om du redan påbörjat könsbekräftande hormonbehandling inom vården eller genom att självmedicinera behöver du avbryta hormonbehandlingen tillfälligt för att produktionen av mogna könsceller ska komma i gång. För personer med livmoder innebär det att blödningar/mens också kommer i gång. Det varierar hur lång tid detta tar.

Man börjar med att göra en utredning för att ta reda på hur fertil man är. Om du har testiklar brukar det innebära att du bland annat lämnar spermaprov. Om du har äggstockar behöver du göra en gynekologisk undersökning för att se om du har ägg i kroppen.

För att spara spermier behöver du boka tid på en fertilitetsmottagning. Där får du tillgång till ett rum där du onanerar och samlar upp utlösningen i ett provrör eller en burk som du fått av personalen på mottagningen. Om du vill  får du ta med dig någon du känner in på rummet.

Om du ska frysa in ägg behöver du först genomgå en hormonell behandling där man stimulerar äggstockarna så att flera ägg mognar på en gång. Den första delen av behandlingen består av injektioner som du antingen tar själv i underhudsfettet på magen eller som du kan få hjälp att ta. Sprutorna tas varje dag i ungefär tio dagar. Det görs ultraljudsundersökningar i slidan för att se hur många ägg som börjar mogna och när de har växt tillräckligt. Därefter får du en spruta med ett hormon som gör att äggen mognar klart samtidigt. Du kan få ett läkemedel som gör att det bara är äggstockarna som påverkas av hormonstimuleringen. Äggen tas ut vid en operation på en fertilitetsmottagning eller gynmottagning. Läkaren för in ett instrument i slidan och tar ut äggen med det. Under och efter ingreppet får du smärtstillande och du kan få lugnande medicin om du behöver det.

Om du har en partner eller annan person som bidrar med spermier kan man istället välja att frysa in embryon, alltså ägg som är befruktade.

Ett alternativ om din kropp inte börjat producera mogna könsceller är att frysa in vävnad från äggstock eller testikel. Om du vill kunna få barn med hjälp av egna könsceller senare behöver du då sätta tillbaka vävnadsbiten i kroppen där den kan börja producera mogna könsceller, förutsatt att du inte genomgått underlivskirurgi.

Juridiska möjligheter att använda sparade könsceller

Om du sparar spermier kan du använda dem för assisterad befruktning eller för insemination hemma tillsammans med ägg från en partner eller medförälder som bär barnet.

Om du sparar ägg kan du använda dem för att själv bli gravid genom assisterad befruktning (IVF eller insemination med donerade spermier eller med partners eller medförälders spermier). Du kan välja att bli gravid som ensamstående förälder och få hjälp av vården med assisterad befruktning för detta. Samma lagstiftning om assisterad befruktning gäller för ensamstående personer oavsett juridiskt kön.

Många är nyfikna på metoder som dubbeldonation, alltså samtidig ägg- och spermiedonation, att en partner blir gravid med ens ägg (kan kallas reciprok ivf  eller R-IVF) eller värdgraviditet/surrogatmödraskap. Att en partner blir gravid med ens ägg innebär att man ger ägg till en partner som ska bära och föda barnet och att donerade spermier används för att befrukta ägget. Samtidig ägg- och spermiedonation, eller dubbeldonation, innebär att man tar emot både donerade ägg och donerade spermier. Värdgraviditet innebär att man ger spermier till en person som ska bära och föda barnet, men som inte ska vara medförälder åt det. Att få hjälp med en värdgraviditet inom sjukvården är inte tillåtet i Sverige. Samtidig ägg- och spermiedonation är tillåtet sedan den 1 januari 2019. I dagsläget har väldigt få kliniker kommit igång med sådana behandlingar och det är fortfarande oklart vilka kriterier som ska gälla för att någon ska få bära en partners ägg. Klinikerna väntar på vägledning från Socialstyrelsen, som jobbar med att ta fram rekommendationer men som inte är klara med det arbetet än. Könsutredningsteam bör kunna ge information om vilka juridiska möjligheter det finns att bli förälder, till exempel om assisterad befruktning och om adoption.

Det kan finnas möjlighet att använda sig av R-IVF (att en partner blir gravid med ens ägg) eller värdgraviditet utomlands.

För dig som vill bli gravid

Transpersoner med livmoder kan bli gravida och föda barn. En juridisk man som föder barn registreras automatiskt som barnets far, och en juridisk kvinna som bidragit med spermier ska registreras som barnets mor. Transpersoner kan även bli föräldrar genom att dela föräldraskap med två eller flera andra föräldrar.

Oavsett könstillhörighet kan en person ha en stark barnlängtan. Denna längtan kan ha komplicerat tankarna kring att vilja/behöva genomgå könsbekräftande vård, och du kanske väljer att skaffa barn innan du söker dig till sjukvården för att få påbörja utredning. Detta gör inte dig “mindre trans”. Du kanske aldrig har identifierat dig som flicka/kvinna, utan kan ha levt som man länge. Det är inte kroppen som gör en person till en man eller kvinna. 

Könsbekräftande vård

Du som fått könsbekräftande vård kan ha genomgått delar av den vård som erbjuds. Hormonbehandling är ofta det första steget. En transperson som tilldelats könet flicka vid födseln kan sättas in på testosteron, vilket gör att kroppen förändras, och ger mer manligt kodade attribut såsom ökad kroppsbehåring, mörkare röst, “maskulina” drag i ansiktet, förändrad fettfördelningen på kroppen, och upphörd menstruation. 

Flera transpersoner beskriver att könsbekräftande behandling i form av kirurgi eller hormonbehandling varit nödvändig inför beslutet att bära ett barn. Det kan ha varit nödvändigt att först få ett mindre feminint könsuttryck för att “orka” genomgå en graviditet och riskera att bli sedd som kvinna på grund av normer. Forskning visar att det för vissa är lättare att acceptera de förändringar som sker under graviditeten om man kommit längre i processen med könsbekräftande vård. 

Könsdysfori och graviditet

Könsdysfori innebär att man känner att kroppen inte stämmer överens med ens könsidentitet. För en del kan könsdysfori ge psykisk ohälsa med nedstämdhet och ångest. Transmän och icke-binära som genomgår en graviditet kan ha en komplicerad relation till sin kropp kopplat till könsdysfori. Normer gör dessutom graviditet starkt kopplat till att identifiera sig som kvinna, vilket ökar risken för att en gravid man eller ickebinär ska bli felkönad. Som gravid öppnar en, vare sig man vill eller inte, upp för att främlingar ska kommentera eller rentav röra vid ens kropp. Könsdysfori kan förstärkas under graviditeten då kroppen genomgår förändringar som gör att kroppen utifrån kodas som mer feminin/kvinnlig.  

En del transpersoner uppger att en stark oro under tidig graviditet kring hur man kan må när förändringarna i kroppen blir tydligare med ökad fettmängd runt höfter, mage och rumpa, bröstvävnad som växer till och en växande mage. 

Bli gravid

Du som transperson med en livmoder behöver spermier som befruktar ett ägg. Du kanske lever ihop med en person som har en spermieproduktion, och då kan ni bli gravida utan att ta hjälp av vården, antingen genom samlag eller genom heminsemination. 

Du som vill bli ensamstående/självstående förälder behöver ställa dig i landstingets kö för ensamstående för att få hjälp av vården. De har vissa krav man måste uppfylla för att få hjälp med att bli gravid, exempelvis får du inte ha fyllt 39 år och ha ett BMI under 30. Kraven och kötiderna varierar mellan de olika regionerna i landet. Det går att söka sig till en privat vårdgivare, eller till kliniker utomlands för att få hjälp. Där är kötiderna kortare. Vänder du dig utomlands är det vissa saker som är bra att tänka på om du lever tillsammans med en juridisk kvinna som önskar bli barnets andra förälder. En sak som underlättar den juridiska processen i Sverige med närståendeadoption är om ni använder en öppen donator, då svensk lag kräver att ett barn vid mogen ålder ska kunna ta reda på vem donatorn är. 

Sluta tillfälligt med testosteronbehandling

Du som står på testosteron och planerar att bli gravid planerar tillsammans med din endokrinolog för en kontrollerad paus i behandlingen. Efter pausad behandling kan det ta mellan några veckor till ett år innan man får tillbaka sin mens och får ägglossning. Testosteron är toxiskt för foster och därför krävs i Sverige idag sex månaders uppehåll från testosteron för att kunna få hjälp med assisterad befruktning. 

Det saknas forskning över testosteronets påverkan på fertiliteten på lång sikt, men vi vet att det är möjligt att återfå fertilitet även efter flera års behandling. De kroppsliga förändringarna som skett  av testosteronbehandlingen (exempelvis ökad kroppsbehåring) försvinner inte. Under den tiden upplever en del att de får en ökad könsdysfori, då vissa av effekterna av testosteronet avtar. Många av förändringarna testosteron ger är irreversibla, alltså kommer inte att gå tillbaka när man pausar behandlingen, såsom den ökade kroppsbehåringen och de mer maskulina dragen i ansiktet. 

Assisterad befruktning

Du som söker hjälp av sjukvården för att bli gravid kan förlita dig till att fertilitetsvården är relativt standardiserad över landet. Innan du påbörjar vården kan det vara bra att göra en fertilitetsutredning, men det är inte alltid ett krav. En sådan kan du göra hos en gynekolog. För att kunna få en bild av dina förutsättningar att bli gravid, utförs en undersökning med en ultraljudsprob som förs in i underlivet för att kunna inspektera livmodern och äggstockarna. Man kan även ta blodprover för att se hur hormonnivåerna ligger. 

Du får även genomgå en utredning där du får träffa en läkare, barnmorska och en kurator som tillsammans ska bestämma om du är kvalificerad till att få hjälp med assisterad befruktning. Vissa är mest nervösa inför mötet med kuratorn, då det bland transpersoner finns en lägre tillit till vården och kuratorer. Kuratorns uppdrag är att ta reda på om du förstår vad det innebär att bli förälder och om du har goda förutsättningar för att bli förälder. Man pratar om ekonomiska förutsättningar, ditt mående psykiskt och om vad du har för socialt nätverk runt dig. När du blivit godkänd erbjuds du ofta i första hand assisterad befruktning genom insemination. Man använder då donerade spermier som insemineras i dig när du har ägglossning. För att ta reda på när du har det får du kissa på provstickor hemma och när du får ett positivt test åker du till kliniken som inseminerar dig. Du får då ligga i en gynstol, vilket kan upplevas utlämnande. Du kan behöva påminna dig om vad målet är och ha gärna en målbild på när bebisen kommit för att orka ta dig igenom processen. Ingreppet går ofta väldigt snabbt och därefter kan du återgå till din vanliga vardag. 

För vissa fungerar inte insemination, utan man kan behöva gå vidare till att göra IVF, som innebär att man plockar ut ägg från dig och tar donerade spermier och utför själva befruktningen utanför din kropp. När ägget och en spermie möts och celldelningen påbörjats för man sedan in den lilla cellklumpen direkt i livmodern och hoppas att den ska fästa i din livmoder. 

Att genomgå assisterad befruktning kan vara påfrestande på många plan och för en del är det en känslomässig berg- och dalbana att försöka bli gravid. En del får missfall, men det behöver inte betyda att du inte kommer att bli gravid. Ta stöd av din omgivning, prata om dina känslor och upplevelser med någon du vill ha med dig på resan till att bli förälder.  

Föräldraskapsutredning kan väcka känslor

Innan man kan bli godkänd för inhemsk eller internationell adoption behöver man göra en utredning där det bedöms om man är lämplig som förälder och om man har förutsättningar att ta hand om ett barn. Inte minst om man är transperson kan en sådan utredning vara jobbig och väcka starka känslor. Det finns en lång historia i Sverige av att transpersoner ifrågasätts eller anses vara olämpliga som föräldrar. Ända fram till 2013 krävde könstillhörighetslagen att transpersoner skulle steriliseras eller sakna fortplantningsförmåga för att få tillstånd att ändra juridiskt kön. När man instiftade lagen 1972 var ”intresset av ordning och reda i släktskapsförhållandena” ett argument för att kräva sterilisering, och man ifrågasatte att personer som ville bli gravida eller göra någon annan gravida verkligen uppfyllde kraven för att få ändra juridiskt kön. Det diskuterades också att man skulle ställa krav på att den som ansökte om att ändra juridiskt kön inte fick ha barn sedan tidigare, men just det kravet valde man att inte gå vidare med.

För dig som är gravid

Är du en gravid transman/ickebinär? Du är inte ensam. Många transpersoner har redan skaffat barn innan dig, det finns förebilder och erfarenheter att ta del av.

Beslutet att bära ett barn, och tankarna och känslorna runt det, skiljer sig så klart åt mellan olika personer. Om du har könsdysfori, kan den förändras av en graviditet. Den kan bli värre, med oro för hur omgivningen ska se på dig och med en ökad risk att bli felkönad. Kanske blir den bättre. Kroppen har i samband med graviditeten fått ett syfte, att skapa ett nytt liv, och du får känna att den fungerar och gör det den ska. Den är bo åt ditt växande barn. Kroppen genomgår stora förändringar på kort tid under en graviditet. Det är en speciell och avgränsad tid i livet. Kom ihåg att förändringarna som kroppen genomgår är tillfälliga. 

Du bestämmer själv hur öppen du vill vara med din graviditet. Hitta dina trygga personer, som kan följa dig och stötta dig genom den här tiden. Det är guld värt att kunna få fundera och bolla tankar och känslor med andra som förstår dig.

Vårdpersonal ska ha kunskap och kompetens att kunna bemöta dig utifrån den du är, men alla vårdgivare har inte kunskap om trans och normer, även om vi skulle önska det. Du som patient har inget ansvar i att undervisa vårdpersonal hur könsbekräftande vård eller assisterad befruktning fungerar. Det är deras ansvar att ta reda på information i de fall de saknar kunskap. Du kan tipsa vårdpersonal att läsa det kunskapsstöd vi tagit fram, Hbtq-kompetens, som finns här för nedladdning. De kan även kontakta oss på RFSL om de har frågor eller funderingar. 

Hur kan du förbereda dig?

Sök upp kunskap om vad som händer i kroppen under en graviditet och hur det går till att föda barn. 1177.se har en del texter om förlossning som är baserade på fakta och har ett lättillgängligt språk. Om det känns svårt med skriftlig information, som ofta har cisnormativt tilltal, kan du be din barnmorska att gå igenom förändringarna muntligt. Kanske kan ni titta på bilder, om du önskar slippa vissa ord i samtalet. Kunskap gör det enklare att förstå hur du vill ha det när du sen ska föda ditt barn. Berätta gärna för din barnmorska om vilka känslor du har inför att föda, så att ni tillsammans kan planera för hur du ska kunna känna trygghet inför förlossningen. 

Många vill använda andra begrepp än de medicinska för att benämna sin egen kropp, och man har rätt att använda de ord som man själv är bekväm med. När man träffar vårdpersonal bör de också vara lyhörda för vilka begrepp man själv vill använda och för om det finns begrepp som man inte vill ska användas om en själv och ens kropp. Det gäller också begrepp för den relation man har till sitt eller sina barn, som ”mamma”, ”pappa” och ”förälder”. Var tydlig med vårdpersonalen du träffar gällande vilka ord du är bekväm med och om det finns ord du vill att hen undviker.

Hur fungerar graviditetsvården? 

Så fort du har fått ett positivt graviditetstest kan du kontakta den barnmorskemottagning du önskar gå till under graviditeten. Vissa hbtqi-personer söker sig helst till barnmorskemottagningar med uttalad hbtqi-kompetens, men du ska kunna få samma vård oavsett vilken mottagning du väljer att gå till. 

Vid inskrivningssamtalet frågar barnmorskan dig om tidigare sjukdomar, om du äter några läkemedel och du får även en möjlighet att berätta om din sociala situation, om du lever tillsammans med en (eller flera) partners eller om du lever själv. Du får även fylla i formulär kring alkohol-, tobaks- och drogbruk. Du får frågor om ditt psykiska mående och kring dina kost- och träningsvanor.

Redan vid inskrivningssamtalet kan det vara värdefullt att du berättar för barnmorskan om din transbakgrund, detta för att hen ska veta ditt pronomen och vilket särskilt behov av stöd du kan ha under graviditeten. 

Är du tidigare frisk och har en normal graviditet kommer du att besöka din barnmorska 11-12 ggr under graviditeten för att göra graviditetskontroller. Då kollar man ditt blodtryck, dina järnvärden, ditt blodsocker, lyssnar på barnets hjärtslag och mäter magen för att se att barnet växer som det ska. Ungefär i vecka 17-20 får du gå på ett ultraljud där man tittar på barnet så att det ser ut att utvecklas som det ska. Då får du även se din bebis. Det ultraljudet görs med en prob på magen. 

Könade och könsneutrala begrepp 

Det är sjukvårdens ansvar att använda ett inkluderande språk, som gör att du inte exkluderas i tilltalet. Idag finns endast två juridiska kön, vilket till exempel innebär att ickebinära är felkönade i sina personnummer. Transpersoner har alltid fött barn, oavsett vad personnumret angett för kön, men från 2013 har även juridiska män kunnat föda barn. Detta kräver en språkutveckling bland vårdpersonalen, vilket är svårare för vissa än för andra. 

Ibland är det svårt att arbeta sig runt ett könat språk. Ska man förklara till exempel vad som händer i kroppen under en förlossning, kan det vara svårt att undvika vissa ord, då det istället kan bli förvirrande för dig som patient. Försök ha överseende med detta och säg ifrån om du känner dig obekväm eller hellre vill att barnmorskan använder andra ord.

Förlossningsrädsla

Barnmorskor inom graviditetsvården och samtalsbarnmorskor behöver kunskap hur hbtq och minoritetsstress påverkar förlossningsrädsla. Du som har en stark önskan om att få föda barnet med planerat kejsarsnitt kommer att få träffa en samtalsbarnmorska och en läkare för att samtala kring detta. Du ska själv få påverka hur din förlossning kommer att se ut, men sjukvården har som uppdrag att se till att patienterna förstår vad de olika alternativen innebär. 

Vissa känner av en viss ambivalens kring förlossningssätt, men har samtidigt mycket oro kopplat till minoritetsstress, risk för dåligt bemötande under förlossningen eller till könsdysfori kring kroppen och födande. För att du ska kunna få stöd i det är det bra om du pratar med din barnmorska om detta. Då kan hen hjälpa dig och se till att du får en samtalskontakt.

I vår kontakt med transpersoner som önskat kejsarsnitt har det framgått att det varit en stark lättnad att ha fått kejsarsnitt beviljat tidigt, och att det minskat stressen runt kropp, könsdysfori och graviditet. Transpersoner kan sakna positiva förebilder, men forskning visar att transpersoner som valt att föda vaginalt kan ha en väldigt positiv upplevelse av förlossningen.

Alla förlossningsrädda behöver inte nödvändigtvis gå till en samtalsbarnmorska. Om du känner dig trygg med den barnmorska du går till under graviditeten kan hen tillsammans med dig göra en födelseplan utifrån de tankar och eventuella rädslor som finns. Ofta kan kontinuitet i vårdkedjan, ett kontinuerligt stöd och vetskap om att personalen har hbtq-kompetens vara viktiga nycklar. 

Inför förlossningen

I slutet av din graviditet skrivs en sammanfattning av din barnmorska inom graviditetsvården. Den kan vara ett bra verktyg för dig att tillsammans med barnmorskan försöka minska eventuell minoritetsstress och oro inför förlossningen. Det är det första som läses på förlossningen vid både telefonkontakt och ankomst och alla möjligheter till att underlätta för personal att få veta hur du vill bli bemött är bra för att minska risken för att något blir fel. 

När du föder ska du få vara omgiven av personer som kan ge dig bästa möjliga stöd. Kom ihåg att det finns många som tycker det är viktigt att du har det bra. Våga be om hjälp och stöd. Be om att få byta vårdpersonal om det inte fungerar eller blir obekvämt i mötet. All vård ska ske på dina villkor. Du kan också be vårdpersonalen att minimera antalet kroppsliga undersökningar. Din kropp – ditt barn – ditt beslut. Men inte ensam.

Att vara naken 

För vårdpersonal är kroppar och nakenhet något de möter i vardagen. Alla personer kan vara mer eller mindre obekväma med att visa sig avklädda inför andra. För en del är detta kopplat till könsdysfori, för andra kan det handla om trauman man genomgått. Om du känner dig obekväm inför att klä av dig eller att bli undersökt, försök säga det till personalen. Be om att få slippa vara avklädd i en utlämnande situation längre än nödvändigt. Be om att få ha ett lakan över dig när barnmorskan eller läkaren ska undersöka dig. Du kan även be om att minimera antalet undersökningar i möjligaste mån. 

Förlossningsbrev

En del tycker det känns skönt att innan förlossningen skriva ett förlossningsbrev till personalen på sjukhuset. I det kan du skriva vad du har för tankar kring förlossningen. Har du något du rädd för? Hur yttrar sig din könsdysfori? Finns det något som är viktigt att vårdpersonalen vet om dig, såsom ditt pronomen, era valda föräldraord eller vilka ord du inte vill att personalen använder om din kropp? Vad har du för önskemål kring smärtlindring och vill du att barnet ska komma upp på ditt bröst direkt när det är fött? Skriv ner det som känns viktigt för dig. Där kan du också skriva dina tankar kring hur du/ni vill att ert barn ska matas och eventuella tankar kring amning och/eller flaskmatning. 

På förlossningen

När du/ni kommer in till förlossningen för att föda barn kommer du att mötas av den personal som ska vara ansvarig för er förlossning. Oftast består det teamet av en barnmorska och en undersköterska. De läser ditt förlossningsbrev för att få en känsla av vilka behov av stöd du kan ha under förlossningen. Man kollar ditt blodtryck, puls och din temp. Sedan känner barnmorskan på din mage för att känna hur barnet ligger och hur långt ned huvudet är i bäckenet. Därefter kopplas en CTG-registrering. Den görs genom att man sätter en dosa på magen vid barnets ryggsida för att lyssna på barnets hjärta, och en dosa på toppen av livmodern som registrerar dina värkar. Dosorna sitter där i ungefär 20-30 min och kopplas därefter bort om allt ser bra ut. Genom CTG-registreringen kan barnmorskan få en bild av hur ofta du har värkar och hur barnet mår och om barnet reagerar på värkarna. Därefter gör barnmorskan en inre undersökning via underlivet då man känner på livmodertappen för att se om den börjat kortas av och om den har börjat öppna sig. Då pratar man om öppningsgrad som till viss del kan avslöja hur långt du har kommit i förlossningen. Om barnmorskan anser att du är i aktiv förlossning får ni stanna och läggs in för förlossning. Barnmorskan skriver in dig i journalen och finns nu där som stöd för att hjälpa dig genom förlossningen. Önskar du smärtlindring hjälper hen dig med det. 

På förlossningen jobbar man i tre skift, ett som börjar 7 på morgonen, ett som börjar ca 14 och ett nattpass som sträcker sig 21-07. Du kommer förmodligen att få träffa fler än ett team under din förlossning, men de lämnar rapport sinsemellan och ser till att den nya barnmorskan vet hur långt ni har kommit med förlossningen. 

Under förlossningen är det bra att ändra ställning och röra på sig för att hjälpa barnet att komma ned i bäckenet och för att underlätta för värkarbetet. Oftast blir man undersökt ungefär varannan timme för att se att förlossningen går framåt. Det går att varva mer upprätta ställningar med att ligga och vila i sängen, och även i sängen kan man ändra ställning. Tänk på att dricka och försöka få i dig energi under förlossningen. 

När livmodertappen är helt öppen och barnets huvud kommit ner i bäckenet kommer ofta en stark krystimpuls. Du känner ett stort tryck nedåt, mot rumpan och har svårt att inte hjälpa till att trycka på under värk. En del tycker att krystvärkarna är lättare att hantera, kanske för att man får göra något “aktivt” när värkarna kommer. Du kan själv välja vilken ställning du vill föda ditt barn i. Vissa vill föda på en förlossningspall, andra vill stå, vissa vill ligga på sidan i sängen, medan andra hellre står på knä. Barnmorskan är där som stöd och för att guida dig vid behov. När barnet är på väg ut håller barnmorskan värme mot ditt underliv (om du är okej med det), för att minska risken för bristningar. Barnmorskan bromsar även framfödandet av samma anledning. Det gör hen genom att hålla en hand på barnets huvud och en hand i perineum (mellangården) för att avlasta och styra hur huvudet föds fram. Glöm inte att all vård ska ge med ditt samtycke och att du har rätt att säga ifrån ifall något känns obehagligt eller fel. 

Du har som patient rätt att kräva att få byta barnmorska om du på något sätt inte känner dig trygg och bekväm med den person du tilldelats. All vård sker på dina villkor, och utifrån målet att du och barnet ska må bra.

Att bli familj

I samhället finns idag starka normer kring hur en familj ser ut, men regnbågsfamiljer kan ha en annan syn på familj. Det kan handla om alltifrån vem som kan vara gravid, hur man kan bli gravid och hur många föräldrar ett barn kan ha. Att ha ett nätverk med andra regnbågsfamiljer kan för många vara stärkande. Där kan ni tillsammans prata om de funderingar som väcks under en graviditet kring bland annat stereotypa könsroller och vad det innebär att vara mamma eller pappa. Och vilka ord använder familjer där en eller flera föräldrar är varken mamma eller pappa. 

Att vara en bra förälder handlar aldrig om vilken könsidentitet man har. Det finns andra transpersoner och ickebinära föräldrar där ute som är föräldrar och som har hittat andra sätt att göra familj på. En del hittar på egna föräldraord, såsom t.ex. mappi, föffe, baba eller liknande. Lek lite med tanken kring vad du är bekväm med att använda för ord. 

I regnbågsfamiljer är jämlikhet och jämställdhet ofta viktigt i en familj med fler än en förälder och det kan ibland uppstå konflikter kring detta. Det är inget konstigt om det blir så, utan prata med varandra om era förväntningar, rädslor och förhoppningar innan barnet föds och försök lösa konflikter direkt då de uppstår. Värna om varandra och er relation.   

Tips på bra länkar:

På rfsl.se finns länkar och resurser till stödgrupper online med möjlighet till erfarenhetsutbyte runt att bära och föda barn, och även samlat stöd som kan hjälpa dig att genomföra matningen av ditt barn så som du önskar. Det finns även en förlossningsförberedande föreläsning med ett mindre könat språk än de föreläsningar man vanligtvis erbjuds av förlossningsavdelningarna.