Ensamstående förälder

I den här filmen med komikerna Therese Sandin och Birgita Klepke har vi försökt att på ett humoristiskt sätt lyfta några av de påträngande och okänsliga frågor man kan få genom att också ge roliga svar-på-tal. Vi vet att man inte alltid orkar få eller svara på alla frågor som ställs, men ibland kan det vara bra att påminnas om att du inte är ensam om att få dessa frågor. Många hbtqi-personer har blivit ensamstående föräldrar före dig och det finns stöd att få från andra!

Se över ditt sociala nätverk
Vilka människor kan finnas där för dig för att stötta dig igenom processen, lyssna på dina tankar och känslor och vid behov avlasta dig i ditt föräldraskap när barnet kommit? Har du någon i din närhet med liknande erfarenheter som du? Det finns Facebook-grupper för personer som är föräldrar på egen hand, och organisationen Femmis anordnar aktiviteter för frivilligt ensamstående föräldrar. Det kan hjälpa att söka stöd från andra med egen erfarenhet. Som sagt, du behöver inte vara ensam. 

Att bryta mot normer
Du som hbtqi-person är kanske van sedan tidigare att “leva utanför normen”, vilket här kan vara till fördel, då steget till att bryta mot ännu en norm kanske inte är så långt. Samhällets normer kring familjebildande och kärnfamilj gör att du som ensamstående bryter dessa normer. Tyvärr leder det också ibland till att omgivningen ibland uttrycker sin oro eller ställer privata och närgångna frågor.  

För dig som är en funderare, alltså som överväger och funderar kring hur du ska skaffa barn på egen hand kommer här några saker som kan vara bra att veta om olika vägar till en graviditet. 

Hur skaffar man barn på egen hand? 
Det vanligaste är att man tar hjälp av fertilitetsvården eller en bekant/vän. Så här ser det ut för dig som önskar assisterad befruktning eller vill bli gravid genom heminsemination. 

Insemination/IVF i Sverige
Sedan 2016 har ensamstående personer kunnat erbjudas assisterad befruktning via svensk sjukvård. Det innebär att du kan ställa dig i kö hos den fertilitetsvård som erbjuds i din region. För att få ställa sig i kön finns vissa krav du behöver uppfylla för att ha rätt att få hjälp. Det handlar då bland annat om BMI-gräns och ålder, och som det ser ut nu (januari 2022) varierar kraven i olika regioner. För att ta reda på hur det ser ut i din region, besök sjukhusets hemsida. När du kommit fram i kön och om du uppfyller gällande krav kommer du att få genomgå en utredning då du träffar en läkare, en barnmorska och en kurator. I utredningen tittar man på dina förutsättningar att bli förälder både medicinskt och psykosocialt. Du kan i mötet med kuratorn få frågor kring t.ex.:

• Har du en stabil inkomst/arbetar du mer än 80%?
• Har du ett socialt nätverk runt dig som kan erbjuda stöd i ditt föräldraskap?
• Hur tänker du kring att prata med ditt barn om dess genetiska ursprung?
• Hur har du mått/mår du psykiskt? 

När du blivit godkänd för behandling är det dags att få koll på sin ägglossning, om du inte redan har koll på den. Du kan använda ägglossningstester man kan köpa på apoteket för att se när du har ägglossning. När du får positivt test åker du in för att insemineras. Har man gjort några inseminationer utan att ha blivit gravid brukar man ofta överväga om det inte är bättre att gå över till IVF. Då kan du få läkemedel som stimulerar igång en äggmognad för att kunna plocka ut mogna ägg. Därefter befruktar man äggen via donerade spermier utanför kroppen och för in ett befruktat ägg i livmodern. Ibland kan kliniken rekommendera att man börjar direkt med IVF och det kan bero på ålder eller liknande. 

Vissa kan reagera starkt på de läkemedel som ska stimulera äggproduktionen och blir överstimulerade, vilket innebär att vätska ansamlas i buken och ibland även i lungorna. Symtomen är buksvullnad, viktuppgång (2-3 kilo), illamående, smärtor och eventuellt andnöd. Då bör du kontakta vården direkt och kan behöva pausa behandlingen för att kroppen ska kunna återhämta sig. 

I Sverige är kravet att en person som donerat könsceller inte får vara helt anonym. Ett barn ska vid mogen ålder kunna få information om sin donator. Däremot är donatorn alltid anonym gentemot dig som förälder. 

Insemination/IVF utomlands
Innan man kunde få hjälp i Sverige kunde ensamstående söka vård utomlands och få hjälp med insemination/IVF. Många åker fortfarande utomlands för assisterad befruktning. Fördelen med kliniker utomlands är att det ofta inte är lika långa väntetider som det kan vara i Sverige och att kriterierna för att få tillgång till denna vård kan skilja sig från svenska klinikers krav. Du kan välja om du vill använda en helt anonym donator eller en donator barnet kan få information om donatorn vid mogen ålder. Du kan få ekonomisk ersättning för vård du får utomlands. Det kan du läsa mer om här.

Heminsemination
Det finns även de som väljer att skaffa barn genom heminsemination, antingen via en anonym donator eller med hjälp av en vän eller bekant. Du kan läsa mer om heminsemination här. 

Om du bestämmer dig för att göra en heminsemination är det bra att tänka på att det kan bli svårt att få ensam vårdnad om barnet, då socialtjänsten vill spåra den personen som donerat spermier. Lyckas man spåra donatorn blir den personen skyldig att ta sitt ansvar som förälder, då genom att betala underhåll och att stå som juridisk förälder med allt vad det innebär.

Ensamstående förälder och hbtqi? 
Det är idag allt vanligare att barn blir till med en förälder och idag är det inte lika stigmatiserat att vara ensamstående förälder som förr i tiden. Föräldrar som gått i RFSLs föräldraförberedande grupper har lyft att de ibland lästs som hetero och cispersoner, fast det kanske inte är så man identifierar sig själv. Där behöver du själv ta ställning till hur öppen du känner att du vill vara med din läggning eller könsidentitet. Du måste alltså inte vara öppen med din sexuella läggning med sjukvården, men du ska kunna känna dig trygg med att du kan det om du vill. För att du ska kunna känna dig trygg i vårdmötet kan det vara viktigt att berätta om en eventuell könsdysfori och oro för att utsättas för dåligt bemötande. Du kan läsa mer om könsdysfori och graviditet här.

Minoritetsstress
Hbtqi-personer, personer som kan utsättas för rasism och personer som lever med funktionsvariationer tillhör minoritetsgrupper. Man lever ibland därför med en oro över att utsättas för diskriminering, hot, hat och våld. Detta gör att man är på sin vakt i nya möten, då det inte går att förutspå var i samhället homo-, bi- och transfobi kan yttra sig. Detta leder till en inre stress, som hos vissa är så stor att den kan jämföras med en kronisk stress. Många är inte medvetna om att de påverkas av minoritetsstress förrän man blir uppmärksammad på det eller får veta mer om begreppet, men man kan då känna att det är som att saker och ting faller på plats. Här kan du se en film vi gjort om minoritetsstress. 

Inför nya möten kan personer som påverkas av minoritetsstress därför ha mer eller mindre medvetet skapat strategier för att kunna hantera sin minoritetsstress.  

Strategier för att möta omgivningen
Vissa använder sig av strategier som att komma ut direkt för sin omgivning för att slippa heteronormativa eller cisnormativa antaganden, medan andra istället låter bli att berätta om sin sexuella läggning eller sin könsidentitet. Vissa av oss använder humor för att behålla god stämning, medan andra sätter på sig pedagogkepsen och förklarar hur det är att vara hbtqi-person och hur normbrytande familjebildning fungerar. Oavsett om du har en strategi eller inte, kan det vara bra att påminna sig om att man inte måste ta ett kollektivt ansvar att utbilda andra. Du måste tänka på dig själv och när du känner att dina gränser passerats. 

Strategier för att möta sjukvården
Många hbtqi-personer har pga minoritetsstress ett lägre förtroende för sjukvården än gemene man, och drar sig kanske därför för att söka sjukvård. I samband med graviditet och förlossning behöver man besöka vården regelbundet för att göra graviditetskontroller. Vissa har kanske fått ett ökat eller minskat förtroende för sjukvården i samband med sin kontakt med fertilitetsvården. Även i mötet med sjukvården kan det vara bra att påminna sig om att du som patient inte har något ansvar i att utbilda personal i hbtqi-kompetens. Efterfrågar personalen kunskap, hänvisa till vårt kunskapsstöd Hbtq-kompetens – för dig som möter blivande och nyblivna föräldrar, som finns här för nedladdning. 

Här är lite tips till dig som känner en oro inför att möta graviditets- och förlossningsvården: 

• Många söker sig till barnmorskemottagningar som är hbtqi-certifierade. Fler och fler barnmorskemottagningar tar dock eget ansvar för att öka hbtqi-kompetensen hos personalen och ansvaret för att kunskapen finns ligger hos barnmorskorna, men framförallt hos deras arbetsgivare. 
• Du får byta barnmorska eller barnmorskemottagning om du inte känner dig trygg hos den barnmorska du blivit tilldelad.
• Var gärna tydlig redan vid inskrivning om du vill att barnmorskan ska veta om ditt pronomen, din könsidentitet, din sexuella läggning eller annat. Då kan hen anteckna det i journalen för att minska risken för att något blir fel under resten av vårdtiden. 
• Inför förlossningen skriver du tillsammans med barnmorskan en sammanfattning om graviditeten och om vad du har för tankar inför förlossningen. Där kan ni också skriva med om det är något du känner stor oro kring. 
• Är du förlossningsrädd? Be barnmorskan att skicka en remiss till en samtalsbarnmorska, så du får en chans att prata inför förlossningen och kan vara med och påverka hur din förlossning kan bli. Att få en samtalskontakt kan också vara bra för dig med svår könsdysfori eller oro kring bemötande.
• Känns det otänkbart att föda barn på annat sätt än via kejsarsnitt? Berätta det för din barnmorska, så kan hen skriva en remiss till specialist MVC för förlossningsplanering med samtalsbarnmorska och läkare. 
• Inför förlossningen, skriv gärna ett födelse-/förlossningsbrev till personal du kommer möta. Där kan du med egna ord komplettera det som står i sammanfattningen i journalen och förtydliga det du inte vill ska stå med i journalen. Där kan du även skriva om vem som är med dig under förlossningen (om du har med dig en vän, familjemedlem, stödperson eller doula), så de vet vem det är och inte antar att det är din partner eller en medförälder. 
• Vad har du för tankar och önskemål kring amning/matning av det nyfödda barnet? Prata med din barnmorska om detta. Glöm inte att valet kring matningen är ditt och ingen annans. Du ska vara bekväm med de val du gör kring matningen och det ska vara hållbart för er. Här kan du läsa mer om amning och matning. 

Förskola
Du väljer själv hur mycket information du vill dela med dig av kring hur barnet blivit till och kan också fråga pedagogerna på förskolan hur de lyfter olika familjekonstellationer. 

Hur pratar jag med mitt barn om dess tillkomst? Hur skyddar/rustar jag det mot omgivningen? 
Även barn påverkas tidigt av normer. Därför kan det finnas en fördel i att prata med barnet tidigt om att familjer kan se olika ut, att ibland vill en förälder så gärna ha ett barn att man åker till sjukhuset och får hjälp med att få barnet. Då har man blivit till med hjälp av en snäll person som hjälpt till. 

Andra familjer kan ha två mammor eller två pappor eller ha en eller flera föräldrar som kallar sig för något annat än mamma eller pappa. Familjer kan också ha fler än två föräldrar, och vissa familjer kan ha en mamma och en pappa. 

Genom att tidigt normalisera olika familjekonstellationer underlättar du för barnet inför möten med sin omgivning. 

Om du känner att det finns en styrka i att omges av andra regnbågsfamiljer, finns det grupper på Facebook där du kan hitta andra ensamstående hbtqi-föräldrar eller regnbågsfamiljer i din stad. På så sätt kan barnet få en möjlighet att spegla sig i andra familjer som ser ut som er, eller som också bryter mot kärnfamiljsnormen. 

Det finns ett flertal barnböcker som handlar om barn som kommit till genom donation, tips på såna kan du hitta här. 

Glöm inte, du är tillräcklig. Du är en bra förälder och ditt barn kommer inte att gå miste om något, det är älskat. Ibland är man inte sitt bästa jag, med sömnbrist och VAB-dagar, och det kan vara en utmaning på många sätt. Good enough är ett bra ledord för alla föräldrar oavsett hur familjen ser ut.