Lagen – motståndarnas vapen

Kriminalisering av samkönade sexuella handlingar

72 stater och territorier runt om i världen kriminaliserar samkönade sexuella handlingar. Straffen varierar mellan fängelsestraff, spöstraff och i värsta fall döden. I 45 länder där samkönade sexuella handlingar mellan samtyckande vuxna är kriminaliserade gäller kriminaliseringen både män och kvinnor. I andra länder gäller lagen bara män.

Kriminaliserande lagar tar inte hänsyn till annat än män och kvinnor i juridisk mening, så ofta är det oklart hur lagen skulle slå mot samtyckande vuxna där en eller flera är transperson/er eller har en könsöverskridande identitet.

Dödsstraff för samkönade sexuella handlingar finns i åtta länder. Fyra länder praktiserar dödsstraff enligt sharia på nationell nivå: Iran, Saudiarabien, Jemen och Sudan. Två länder praktiserar dödsstraff enligt sharia på provinsiell nivå, Somalia och Nigeria, och i två länder praktiseras dödsstraffet på lokal nivå av icke-statliga aktörer, Irak och i IS-kontrollerade områden i norra Irak och Syrien. Det finns ingen sammanhängande och heltäckande rapportering kring hur dödsstraff för samkönade sexuella handlingar praktiseras.

 

“Dödsstraff finns i åtta länder”

 

Det finns fem länder där tolkningen av Sharia, eller “black letter law” tillåter dödsstraff, men där det inte rapporteras om att det praktiseras: Afghanistan, Pakistan, Qatar, Förenade Arabemiraterna och Mauretanien.

Moral- och propagandalagar

I flera länder finns så kallade morallagar eller propagandalagar som begränsar yttrandefriheten, särskilt vad gäller sexuell läggning. Åtta i Afrika: Algeriet, Egypten, Libyen, Marocko, Nigeria, Somalia, Tanzania och Tunisien. Nio i Asien: Indonesien, Irak, Iran, Jordanien, Kuwait, Libanon, Qatar, Saudiarabien och Syrien. Två i Europa: Litauen och Ryssland.

Morallagar som kontrollerar offentliga samtal har länge funnits i vissa arabstater, men det finns en ny trend där information som riktar sig mot barn har kriminaliserats under termen propaganda.

Hinder för att bilda, driva eller registrera organisationer

Istanbul, Turkey – June 01, 2013: LGBT protesters rising the rainbow flag in the middle of Taksim Square during the Gezi Park Protests

Genom att organisera sig kan människor driva frågor och låta sig representeras vid sidan av staten inom det civila samhället. Det finns, på många håll, ett ökat motstånd mot organisationer inom det civila samhället generellt och särskilt mot de organisationer som driver frågor som kan uppfattas som ett hot mot regimen eller traditionella värderingar.

Organisationer som främjar mänskliga rättigheter och ställer staten till svars för kränkningar av mänskliga rättigheter är särskilt utsatta, liksom de som utmanar normer och traditionella värderingar. Organisationer som driver SOGIESC-frågor hör ofta till båda kategorier och är därmed särskilt utsatta.

Lagar används för att förhindra organisering och försvåra arbetet för organisationer inom det civila samhället. Dessa lagar kan tolkas godtyckligt och människorättsorganisationer, inklusive SOGIESC-organisationer, har visat sig bli extra ansatta.

 

“Lagar används för att förhindra organisering”

 

Lagarna, som ofta hänvisar till skydd av den nationella säkerheten, syftar till att kriminalisera en viss typ av arbete eller en viss typ av finansiering, så att organisationerna får det svårt att agera inom lagens ramar. Många länder har introducerat begränsningar, eller till och med förbud mot, att ta emot finansiering från utlandet. Likaså är det vanligt att begränsa möjligheten att registrera organisationer med en viss typ av verksamhet eller finansiering, och introducera administrativa hinder för en viss typ av organisationer. Som ett exempel kan nämnas att Bangladesh under 2016 antog en lag som ger myndigheterna möjlighet att stänga en organisation om den engagerar sig i så kallade “aktiviteter mot statens intressen”.

En mycket oroande utveckling är att antalet mord av människorättsaktivister ökar globalt sett. I Latinamerika är situationen särskilt allvarlig med ett mycket högt antal mord per år. Straffriheten för de ansvariga är så gott som total i många länder. Samtidigt har myndigheterna i många länder begränsat rörelsefriheten för de mest kritiska aktivisterna genom att i ökad grad införa så kallade reseförbud eller helt enkelt stoppa dem på flygplatsen när de är på väg utomlands.

Sammantaget leder detta till att många människorättsaktivister och hbtqi-aktivister tystas eller till att organisationer ”går under jorden”. Med en verksamhet ”under jorden” följer stora risker för de som fortsätter att engagera sig i dessa organisationer eller nätverk.

Vikten av juridiskt erkännande

Bristen på juridiskt erkännande av kön gör att människor varje dag måste utstå våld och förnedring när id-handlingar krävs.

För uppdaterad information och statistik

ilga.org

ILGA genomför omfattande researcharbete om lagstiftningen i världens länder. Här hittar du de senaste rapporterna.

tgeu.org

Här hittar du mer information om arbete med könsidentitet och könsuttryck.

Lagar rörande könsidentitet och könsuttryck

Flera länder, till exempel Malaysia, Kuwait och Nigeria, förbjuder människor att “framställa sig som det motsatta könet”. I andra länder arresteras transpersoner under samma lagar som kriminaliserar samkönade sexuella handlingar eller lagar som reglerar tiggeri eller störande av allmän ordning.

Argentina bröt ny mark 2012 när man tillät alla över 18 år att själva välja könsidentitet, genomgå könsbekräftande behandling och ändra officiella dokument utan juridiskt eller medicinskt godkännande.

 

“I vissa länder saknas helt tillgång till könsbekräftande vård och behandling, vilket leder till omfattande psykisk ohälsa”

 

Sedan dess har Colombia, Danmark, Irland, Norge och Malta också öppnat upp för bättre juridisk hantering av processer som är avgörande för transpersoners livsvillkor. Dessa länder skiljer sig från alla de länder som antingen inte tillåter människor att ändra sitt juridiska kön alls, eller som tvingar människor att genomgå kirurgi, psykiatrisk bedömning, långa väntetider eller skilsmässa för att kunna byta juridiskt kön. I vissa länder saknas helt tillgång till könsbekräftande vård och behandling, vilket leder till omfattande psykisk ohälsa.

Kampen för ett tredje juridiskt kön är viktig för många trans- och intersexaktivister, medan andra istället vill se ett avskaffande av juridiska kön. I Nepal beslutade högsta domstolen 2007 om införandet av ett tredje kön, baserat på människors självdefinition. Detta resulterade i att människor kunde välja en tredje kategori på valsedlar 2010, på id-handlingar 2013 och pass 2015.

Under liknande omständigheter beslutade högsta domstolen i Pakistan 2009 att ett tredje kön skulle erkännas. I Bangladesh fattades besut om att erkänna hijras som ett eget kön 2013 och 2014 beslutade Indiens högsta domstol att människor ska få besluta om sitt eget juridiska kön, samt att transpersoner ska inkluderas i välfärdsprogram.

Tysklands författningsdomstol beslutade, som första land i Europa, 2017 att förbundsdagen juridiskt måste göra det möjligt att registrera barn som ett tredje kön från födseln.

Att erkänna människors självdefinierade kön handlar om människovärde. Möjligheten att få sin könsidentitet bekräftad juridiskt är dock inte någon garant för att transpersoner inte utsätts för andra former av diskriminering, trakasserier och våld. Lagarna reglerar sällan heller livet för transpersoner på ett odelat positivt sätt.

Transpersoner i Ukraina måste till exempel, för att få ändra juridiska dokument, delta i en obligatorisk psykiatrisk utredning som kan vara i upp till 45 dagar. I Ukraina praktiseras också tvångssterilisering och en rad medicinska tester, som kräver tid och pengar och som kränker människovärdet.

För att få tillgång till rättigheter kräver många länder att man ska vara ogift eller om du är gift att du ska skilja dig, för att undvika samkönade äktenskap. Ett annat krav är ofta att att man inte har barn i beroendeställning. Båda dessa krav kränker människors rätt till privatliv och att bilda familj. Nästan alla länder, även de utan strikta medicinska krav, kräver att man måste vara över en viss ålder.

Rätten och möjligheten att ändra namn är särskilt relevant för de länder där det inte finns möjlighet att juridiskt ändra kön.

 

“Transpersoner rapporterar inte brott”

 

Förutom den kränkning det innebär i sig självt att människor inte får sin könsidentitet juridiskt bekräftad samt nekas tillgång till könsbekräftande vård saknar transpersoner ofta tillgång till myndighetsskydd. På många platser i världen vågar inte transpersoner rapportera brott de utsätts för eftersom man riskerar att utsättas för ännu fler kränkningar av polis och andra myndigheter. I de flesta länder placeras transpersoner som dömts till fängelse tillsammans med personer som har samma juridiska kön och inte med personer med samma könsidentitet, vilket ökar exponeringen för övergrepp och sexuellt våld.

Sodomianklagelser som politiskt vapen

Sodomi är en gammal benämning på det som ansågs vara avvikande sexualitet, till exempel homosexualitet. Det mesta förutom vaginala samlag har räknats hit.

Ordet kommer från den bibliska berättelsen om Sodom och Gomorra i Första Moseboks 19:e kapitel. Den som bedrev sodomi kallades sodomit.

Sodomi är i en del länder en brottsrubricering, ofta avseende samkönade sexuella samlag. Så kallade sodomilagar har i det globala syd ofta sitt ursprung i kolonialmakterna.

Globalt sett används sodomilagar för att kväsa kritik eller opposition – oavsett om personen det berör är hbtqi-person eller ej. Sodomi-anklagelser är ett enkelt sätt för en korrupt eller förtryckande regim att göra sig av med obekväma personer.

Anwar Ibrahim Malaysias – oppositionsledare, och biträdande premiärminister under i Malaysia 1993-1998 – dömdes år 2000 till fängelse för samkönade sexuella handlingar. Rättegången ifrågasattes starkt av oberoende bedömare. Amnesty International bedömde Anwar som en samvetsfånge och ansåg att han satt fängslad av politiska skäl. År 2004 upphävde Malaysias högsta domstol den andra domen mot Anwar och han släpptes fri. I juli 2008 greps han åter och anklagades för att ha haft sex med en manlig medarbetare. Sodomi beskrivs under malaysisk lag som “köttsligt umgänge som går mot naturen”och straffas med upp till 20 års fängelse.

 

“Att anklaga en politisk motståndare för sodomi kan vara ett effektiv vapen”

 

I Zimbabwe har myndigheterna drivit kampanjer mot homosexualitet sedan 1995. I landet finns bland annat också en sodomilag som reglerar sexuella handlingar mellan män, och en lag som kriminaliserar handlingar som kan uppfattas som homosexuella. Även i Zimbabwe har lagen använts som ett politiskt verktyg. Att anklaga en politisk motståndare för sodomi kan vara ett effektiv vapen, oavsett om det finns grund för anklagelserna eller inte. Denna typ av smutskastning undviks inte genom uttalad heterosexualitet utan genom att avsäga sig den oppositionella rösten.

Ett liknande exempel är de satirbilder som sprids världen över på till exempel Rysslands president Vladimir Putin och USA:s president Donald Trump av politiska motståndare. Det är inte säkert att de som sprider bilderna utgår från en medveten transfobi, men genom att sminka män med syfte att smutskasta politiskt skriver man ändå under på att femininitet och könsöverskridande uttryck är pinsamt eller något man bör skämmas för.

Metoderna skrämmer givetvis också delar av rörelsen för mänskliga rättigheter till tystnad.

Effekter av restriktiv lagstiftning

Lagarna fungerar ofta som grund för myndigheter att trakassera människor, förvägra dem rätten till vårdnad av sina barn och rätten att organisera sig. De försvårar dessutom möjligheterna till hivprevention liksom möjligheten att få upprättelse om man utsätts för något brott på grund av sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck.

Skyddande och stärkande lagstiftning

  • Totalt i världen finns det skyddande lagstiftning på konstitutionell nivå mot diskriminering på grund av sexuell läggning i nio länder.
  • I 72 länder finns det en skyddande lagstiftning mot diskriminering på grund av sexuell läggning på arbetsmarknaden.
  • Hatbrottslagstiftning finns i 39 länder. Förbud mot ”omvändelseterapi” finns i tre länder.
  • Möjligheten för samkönade par att ingå juridiskt äktenskap finns i 22 länder.
  • Möjligheten för samkönade par att ingå juridiskt partnerskap finns i 28 länder.
  • Möjlighet för samkönade par att adoptera (Joint adoption) finns i 26 länder.
  • Möjlighet för samkönade par att närståendeadoptera (second parent adoption) finns i 27 länder.

Läs hela handboken En värld för alla, (PDF öppnas i nytt fönster)