Det pågår en stigmatisering, diskriminering och förföljelse av hbtq-personer i Uganda, till den grad att jag som homosexuell man själv var tvungen att fly därifrån. Förtrycket från regeringen förvärras hela tiden. När Göran Hägglund nu gör ett officiellt besök i Uganda, måste han därför ta sitt ansvar som socialminister och föra upp frågorna om hbtq-rättigheter på dagordningen.
26 november 2013
Kära Göran Hägglund,
Det har kommit till min kännedom att du, som Sveriges socialminister, denna vecka befinner dig i Uganda för ett officiellt besök. För mig, som ugandisk homosexuell man som, när jag blev anklagad för att förespråka och sprida homosexualitet, var tvungen att fly från mitt hemland, är ditt besök goda nyheter. I Uganda blev jag arresterad av polisen vid sex olika tillfällen, åtalad i domstol två gånger och min familj tog avstånd från mig då de betraktade mig som en förbannelse de drabbats av.
Jag förlorade mitt arbete vid en vårdmottagning efter att en tidning utpekat mig som en av landets ”top homos”, med namn och uppgift om både var jag arbetade och bodde.
Jag kunde komma till Sverige, där jag på grund av min situation beviljades asyl. Sedan dess har jag arbetat för RFSL här i Sverige.
Nu när du, Göran Hägglund, befinner dig i Uganda har jag, som försvarare av hbtq-personers mänskliga rättigheter, ett par önskemål. Till exempel vill jag att du uppmärksammar olika utmaningar som Uganda står inför och det förtryck den ugandiska regeringen utsätter sitt folk för. Det finns stora problem med fattigdomsbekämpningen, och regeringen missbrukar medel som är till för investeringar i Ugandas utveckling.
Men mer specifikt vill jag be dig om att erkänna och uppmärksamma den stigmatisering, diskriminering och förföljelse av hbtq-personer som pågår i Uganda. Trots att regeringen förnekar det, så pågår den i hög utsträckning. Uganda är i dag ett av de värsta länderna i världen att leva i som hbtq-person, och situationen försämras.
Ett exempel: Nyligen arresterade polisen en av Ugandas ledande hbtq-aktivister, Sam Ganaffa, och tvingade honom att – mot sin vilja – testa sig för hiv. Polisen genomsökte hans hus tre gånger, utan att ha något tillstånd för husrannsakan, och höll kvar honom i polishuset i mer än de tillåtna 48 timmarna utan häktningsförhandlingar.
Utpressning och förföljelser av hbtq-personer är vanliga. Iscensatta arresteringar där den utsatte måste betala för att bli frisläppt förekommer också. Att som hbtq-person få tillgång till, och inbegripas i, hiv-prevention är ett annat stort problem.
Jag ber dig, Göran Hägglund, att nu när du befinner dig i Uganda, lyfta frågan om förföljelsen av hbtq-personer, och mer konkret, ta upp den senaste tidens händelser, som tydligt bryter mot grundläggande mänskliga rättigheter. I Uganda har det också väckts ett lagförslag om att ytterligare skärpa förbudet mot homosexuella handlingar. Skulle det lagförslaget gå igenom möjliggörs bland annat dödsstraff, i vissa fall, för den som har sex med någon av samma kön. Dessutom skulle det bli olagligt att inte anmäla kännedom om en persons homosexualitet till polisen.
Om de här lagförslagen skulle vinna laga kraft kommer det ytterligare att försvåra livet för hbtq-personer i Uganda. Jag hoppas innerligt, och tar för givet, att du kommer att ta upp dessa frågor under ditt besök i landet, och begära svar från den ugandiska regeringen om hur hbtq-personer i dag behandlas i Uganda.
På RFSL:s vägnar önskar jag dig en givande resa till Uganda.
