Hivstrategin måste matchas med resurser

Det är bra att regeringen nu presenterat en ny hivstrategi. Men ska strategin bli framgångsrik krävs ny lagstiftning, statliga resurser till det hivpreventiva arbetet samt ett bra samarbete mellan offentlig sektor och frivilligorganisationerna.

8 december 2017

På Världsaidsdagen den 1 december presenterade regeringen sin nya strategi mot hiv/aids. Den gamla strategin gick ut redan år 2016 så det var verkligen dags för en uppdatering. RFSL ser positivt på att den riktade hivpreventionen och arbetet mot diskriminering av personer som lever med hiv ges fortsatt prioritet. Regeringen har i strategin valt att utvidga de prioriterade målgrupperna att inkludera även transpersoner, vilket är välkommet, och något som RFSL har förespråkat länge.

Att regeringen i strategin skriver att det är prioriterat med ett långsiktigt förebyggande arbete rimmar dock illa med den halvering av anslaget för hivprevention som gjordes plötsligt utan förvarning hösten år 2016. Om hivpreventionen fortsatt ska kunna prioriteras krävs resurser för detta arbete. För långsiktighet krävs att fleråriga bidragssystem utformas, så att organisationer slipper vara oroliga inför varje årsskifte om finansiering kommer finnas för nästkommande verksamhetsår.

För ett välfungerande arbete kring hivprevention och arbete mot stigma och diskriminering måste landsting och regioner ta sitt ansvar gällande prevention, testning och behandling. Då de öronmärkta medlen för hivpreventionen försvunnit har vi redan nu sett att arbetet med detta inom landstingen och regionerna har nedprioriterats. Det är dags att regeringen instiftar en folkhälsolag som ålägger kommuner och landsting att ta ansvar för prevention på ett tydligt sätt, för att undvika denna situation där landstingen i praktiken kan välja att prioritera hivpreventiva insatser eller att ignorera dem.

Ett av delmålen i strategin syftar till att minska stigma och diskriminering av personer som lever med hiv. En stor del av stigmat i dag skapas av samhället, där en bidragande faktor är dagens smittskyddslag som lägger allt ansvar för hivpreventionen på den som vet om att den har hiv. Regeringen måste ta bort den lagstadgade informationsplikten för hiv om man menar allvar med sin intention att minska stigmatiseringen av personer som lever med hiv.

Sverige behöver generös hivtestning skräddarsydd framför allt till de målgrupper som löper störst risk att få hiv. RFSL har under flera år bedrivit hivtestning utanför vården riktad till män som har sex med män och transpersoner, för att nå personer som kanske annars inte testar sig för hiv. Det är olyckligt att strategin inte nämner de viktiga insatser som görs av organisationer när det gäller testning utanför vården. Organisationer nära de målgrupper som har störst risk att få hiv borde ha lyfts fram ännu tydligare i strategin som en viktig part för att nå dessa personer med relevanta och målgruppsanpassade insatser.

PrEP, förebyggande behandling för hiv, är ett väldigt viktigt redskap för en effektiv hivprevention. Strategin nämner PrEP, men RFSL anser att det borde ha skrivits ut tydligare att landsting och regioner har ett ansvar att omedelbart tillgängliggöra PrEP för personer som riskerar att få hiv. Alla landsting borde ha minst en mottagning som har kunskaper och resurser att förskriva PrEP till personer som behöver det. Det ska vara lätt att få tag på för personer som behöver och det ska vara gratis.

RFSL ser positivt på att det nu finns en ny hivstrategi som löper fram till år 2030, men arbetet behöver gå hand i hand med ny lagstiftning, ett tillräckligt stort statsanslag för arbetet samt ett gott samarbete mellan den offentliga sektorn och de frivilligorganisationer som har kunskap kring vilken prevention som fungerar för de grupper som behöver den mest.

Deidre Palacios, tf vice förbundsordförande
Carolina Orre, sakkunnig hiv och hälsa

Debattartikeln publicerades i Altinget: vård och hälsa den 8 december 2017