På väg mot likabehandling av alla gifta par?

Lagstiftningen är till för att skydda föräldrar och barn, inte straffa och kontrollera personer som fått barn på sätt som lagstiftaren inte sanktionerat. Vi behöver en föräldrabalk som fullt ut tar hänsyn till att män kan föda barn, kvinnor kan ge upphov till spermier och att familjer ser olika ut.

12 mars 2019

Utredningen “Nya regler om faderskap och föräldraskap” föreslår att alla gifta par som får barn automatiskt ska bli föräldrar till barnet, på samma sätt som faderskapspresumtion fungerar i dag. Det vore ett välkommet steg i rätt riktning. Sverige har i dagsläget en lagstiftning som behandlar olikkönade och samkönade par olika, trots att förutsättningarna för föräldraskap i övrigt varit desamma. Detta är ohållbart. Om utredningens förslag blir lag kommer vi få bukt med denna diskriminering och införa ett system där alla gifta par behandlas lika. I de allra flesta fall är det barnets bästa att få juridiska föräldrar så snart som möjligt efter födseln. Det är de personer som vill sörja för barnets välmående och uppväxt och som ämnar gå in i ett föräldraskap för barnet som bör fastställas som föräldrar på ett så rättssäkert och smidigt sätt som möjligt.

Lagförslaget utgår dock ifrån dagens lagstiftning. Den 1 januari 2019 infördes helt nya hävanderegler som innebär att en faderskapspresumtion kan ogiltigförklaras om barnet kommit till via heminsemination eller genom assisterad befruktning i utlandet med okänd donator. Samma regler föreslås nu gälla för alla gifta par. Det innebär självklart en osäker situation för många barn att föräldraskapet kan anses ogiltigt om barnet har tillkommit på “fel” sätt, det vill säga på ett sätt lagstiftaren ogärna vill uppmuntra. Barnet kan då riskera att förlora den rättsliga kopplingen till en förälder.

Det är viktigt, så långt det är möjligt, att barn ska kunna få kännedom om sitt ursprung, att få veta hur de har blivit till och vilka som har gett upphov till ägg respektive spermier. Det är barnets bästa om det går att uppfylla. I de fall det inte går, är det däremot inte rimligt att barnet själv ska hamna i kläm på grund av det. Lagstiftningen är till för att skydda föräldrar och barn, inte straffa och kontrollera personer som fått barn på sätt som lagstiftaren inte sanktionerat. Lagen bör istället möjliggöra för människor att bli föräldrar på sätt som fungerar för dem. RFSL vill därför de alltför långtgående hävandereglerna tas bort. Att hbtq-personer som vill ha barn ska förväntas sätta sig in i en komplex och svårförståelig  lagstiftning och sedan ta beslut utifrån detta om hur man ska skaffa barn är väldigt mycket begärt. Människor måste få leva sina liv och få skydd av lagstiftningen utan att tvingas bli juridiska experter.

Föräldrabalken har under alla år lappats och lagats. Nya paragrafer för föräldraskap utanför heteronormen lagts till efter hand. Det är lätt att se hur denna konstruktion kan vara sårbar, då de särskilda paragrafer som reglerar föräldraskap utanför normen skulle vara lätta att ta bort av en politisk majoritet i framtiden som ifrågasätter föräldraskap för personer utanför heteronormen. Det har dessutom resulterat i en lagstiftning som är mycket svåröverskådlig och otydlig. För att förstå lagtexten behöver man i princip vara juridiskt skolad.

Föräldrabalken behöver ses över i grunden, förenklas och göras könsneutral. Vi behöver en föräldrabalk som fullt ut tar hänsyn till att män kan föda barn, kvinnor kan ge upphov till spermier och att familjer ser olika ut. Barn som har fler än två föräldrar måste få möjlighet att få juridiska kopplingar till alla sina föräldrar. RFSL menar att en utredning snarast bör tillsättas för att ge förslag på en ny, modern och verklighetsförankrad föräldrabalk.

Sandra Ehne, förbundsordförande RFSL

Debattartikeln publicerades i Dagens Samhälle den 12 mars 2019