Lagstiftningen har inte hängt med, den utgår ifrån att ett barn kan ha högst två viktiga vuxna med föräldraansvar. Barn med fler än två vuxna som tar föräldraansvar finns i alla typer av familjer. Men lagstiftningen har inte hängt med; den utgår ifrån att ett barn kan ha högst två föräldrar. Sverige behöver en lag som utgår ifrån barnets bästa och barnets behov. Ett barns band till en närstående vuxen ska inte vara beroende av vårdnadshavarnas goda vilja.
7 augusti 2021
Frågan om att barn har fler än två personer som tar föräldraansvar är bred. De här barnen finns i heterosexuella familjer och regnbågsfamiljer där föräldrarna separerat och träffat nya partners som tar föräldraansvar. De finns i regnbågsfamiljer där fler än två vuxna från början har valt att skaffa barn ihop. De finns i familjer där mor- och farföräldrar spelar en avgörande roll i barnets uppfostran och uppväxt. De finns i familjehem som har haft hand om ett barn sedan späda år. De finns i alla typer av familjer.
Men lagstiftningen har inte hängt med, den utgår ifrån att ett barn kan ha högst två viktiga vuxna med föräldraansvar. Lagen tar inte hänsyn till att barn kan se fler personer som sina föräldrar under sin uppväxt och vara beroende av fler vuxna. Barnet riskerar att förlora sina viktiga vuxna vid en konflikt eller vid förändrade levnadsomständigheter. Det riskerar också att inte få ärva personer som de facto har varit dess förälder. För att säkerställa barnets rätt till skydd och omsorg, och barnets rätt till att värna sina familjerelationer bör den svenska lagstiftningen förändras.
Dagens lagstiftning innebär att vårdnadshavare är skyldiga att se till att deras barn får träffa de personer som är viktiga för barnet. Men lagen är inte tillräcklig. Det händer alltför ofta att vårdnadshavare hindrar ett barn att umgås med viktiga vuxna utan att någon kan eller vill ingripa. Sverige behöver en lag som utgår ifrån barnets bästa och barnets behov, där ett barns band till en närstående vuxen inte är avhängigt vårdnadshavarens goda vilja.
Olika länder har valt att lösa det här på olika sätt. Mest progressiva är Kanada. Delstaten Ontario erkände för första gången år 2007 likvärdigt föräldraskap mellan en donator och ett föräldrapar. Domen baserades på de tre föräldrarnas intention att vara föräldrar tillsammans. År 2017 införde Ontario en ny lag som innebär att upp till fyra föräldrar kan registreras vid ett barns födelse, så länge alla föräldrar kommit överens i förväg. Även British Columbia har liknande lagstiftning sedan år 2013.
Flera stater i USA erkänner så kallad ”de facto-parenting”, det vill säga att en vuxen som tar ett föräldraansvar för ett barn och har gjort det under längre tid kan erkännas som förälder till ett barn. På den grunden kan den vuxna då få adoptera barnet, även om barnet redan har två juridiska föräldrar, och att hen då blir barnets tredje förälder.
I Finland kan fler vuxna än föräldrarna få umgängesrätt till ett barn. Flera andra länder har adresserat och löst situationen när styvföräldrar tillkommer utöver de två föräldrar som fanns från början. I dessa fall är en vanlig lösning att vårdnadshavarskapet flyttas från en ursprunglig förälder till en styvförälder. Styvföräldern blir vårdnadshavare, dennes partner fortsätter vara både vårdnadshavare och förälder och den andra biologiska föräldern är bara förälder och inte vårdnadshavare. På så sätt har barnet juridisk koppling till alla tre föräldrar. Ofta kallas detta enkel adoption. Denna typ av lösning finns i Louisiana och Pennsylvania i USA och i Argentina, men också inom Europa i Frankrike, Nederländerna och Belgien.
I Sverige måste en förälder avsäga sig det juridiska föräldraskapet för att någon annan ska få adoptera barnet. Det försvårar i situationer när ett barn bor exempelvis i ett familjehem där hen känner sig trygg och hemma, samtidigt som en juridisk förälder inte är tillräknelig att ge barnet trygghet och stabilitet. Om det vore möjligt med fler än två juridiska föräldrar skulle en sådan familj kunna adoptera barnet, samtidigt som ursprungsföräldern har kvar sitt juridiska föräldraskap.
En ny utredninghåller på att titta på om en lösning här i Sverige skulle kunna vara att införa en ny föräldrabeteckning, såsom sociala föräldrar. Barnet skulle kunna få vissa rättigheter kopplade till de sociala föräldrarna, såsom umgängesrätt och att de sociala föräldrarna får ett ansvar för barnets välmående och uppväxt. Det vore ett steg framåt, men vi ser hellre en lösning där ett barn ska kunna ha fler än två vårdnadshavare och juridiska föräldrar. Vi anser att det är barnets bästa att ha tillgång till alla sina föräldrar på ett likvärdigt sätt.
Ett argument mot fler än två vårdnadshavare och juridiska föräldrar är ofta att vårdnadstvister är jobbiga nog som de är i dag, med två inblandade vuxna. Vi håller med. Vårdnadstvister och konflikter är alltid jobbiga och uppslitande. Men vi anser att det blir ännu värre för barnet om en person som barnet ser som sin förälder inte ens har möjlighet att hävda sin rätt till umgänge för att man inte räknas som förälder i lagens mening. Det kommer att resultera i att barnet förlorar den här föräldern. Kanske blir vårdnadstvisten lite lättare, men inte barnets liv.
RFSL vill att:
1. Ett barn ska ha rätt till alla sina föräldrar och att fler än två vuxna ska kunna registreras som föräldrar som alla också är vårdnadshavare.
2. Fokus för ett föräldraskap ska ligga på relationen mellan varje förälder och barnet, inte på vilka inbördes relationer föräldrarna har till varandra.
3. Det ska vara möjligt för fler än två vuxna att innan ett barn föds bestämma sig för att ingå i ett flerföräldraskap baserat på intentionen att tillsammans vara föräldrar till ett kommande barn. En sådan överenskommelse skulle ge alla föräldrar samma rättigheter och skyldigheter, i allt från föräldraledighet och underhållsskyldighet till arv.
4. Det ska vara möjligt för en person som i praktiken har en föräldraroll till ett barn att få detta föräldraskap erkänt under barnets uppväxt.
