Nu drar den tredje omgången av vårt Rainbow Advocacy Program äntligen igång. Programmet syftar till att stärka hbtqi-aktivister i deras påverkansarbete inom ramen för FN. I år har 15 aktivister från olika delar av världen samlats för att delta i programmet.
Rainbow Advocacy Program är ett 13 månader långt program för hbtqi-aktivister. Programmet är både visionärt och unikt i sitt sätt att kombinera olika ramverk som rör mänskliga rättigheter och utvecklingsfrågor. I stort centrum står Agenda 2030 och de globala hållbarhetsmålen. Målet är att deltagarna ska få praktisk erfarenhet av påverkansarbete genom att engagera sig i FN-processer, lära av experter och andra aktivister samt genom att själva genomföra ett påverkansprojekt.
För att ge en bättre och mer detaljerad bild av programmet och årets deltagare pratade vi nyligen med Shakhawat Hossain Rajeeb som är internationell projektledare på RFSL och en av nyckelpersonerna i genomförandet av programmet.
Vilka är det som deltar i årets Rainbow Advocacy Program?
– Vi har haft över 200 kvalificerade ansökande och vi fick verkligen en utmaning när vi skulle välja endast 15 aktivister. Nu har vi en väldigt stark grupp som representerar 14 olika länder. I år har vi lagt extra fokus på att plocka in yngre aktivister inom trans- och intersexorganisering.
Vad kommer ni att fokusera mest på i årets program?
– Med tanke på att vi befinner oss i en exceptionell situation på grund av pandemin har vi behövt flytta den första delen av programmet online. Men fokus är samma som tidigare – att stärka hbtqi-aktivisternas förmåga att engagera sig inom ramen för FN. Det kommer att finnas både teoretiska och praktiska moment och vi planerar bland annat att leverera uttalanden till FN och träffa diplomater från olika länder för att belysa de kränkningar av mänskliga rättigheter som riktas mot hbtqi-personer.
Vilka är de största utmaningarna med att flytta programmet online?
– Den utmaning vi har diskuterat mest är hur vi bäst kan replikera upplevelsen av att vara på plats i FN när vi inte kan vara där fysiskt. Samtidigt ska det bli spännande att prova olika metoder och metoder och verkligen försöka göra det bästa av situationen. En annan stor utmaning är den digitala klyftan. Flera av årets deltagare kommer från länder där internetuppkoppling och elförsörjning kan vara ett problem.
Vilka resultat kan vi vänta oss att se?
– Först och främst har vi kunnat se att utbildningen tidigare lett till en enorm personlig utveckling för aktivisterna och det hoppas jag såklart på även i år. Det är ett jätteviktigt mål. Vi ser också fram emot att följa hur utbildningen kan bidra till verklig och hållbar förändring på både nationell och internationell nivå. Bland annat vill vi att programmet ska bidra till ökad synlighet och representation av hbtqi-aktörer från globala syd och öst inom internationella mekanismer. Inte minst när det gäller underrepresenterade grupper inom vårt community.
Vad ser du personligen mest fram emot nu när utbildningen drar igång?
– Det finns så många saker att se fram emot men jag skulle säga att en av de mest spännande bitarna är att se hur de deltagarna använder sig av de nya kunskaperna och resurserna i sina projekt och för att driva förändring på hemmaplan. Sedan ser vi förstås även fram emot att jobba tillsammans och skapa relationer för livet.
