Rest in power, Maria Sundin

Jag minns inte exakt när jag första gången träffade Maria Sundin. Jag minns mest att hon snabbt gjorde sig till en självklar person inom RFSL med storslagna planer för allt vad vi skulle göra. Ibland var planerna väldigt stora och alla var kanske inte informerade om vad som var på gång. Förmodligen var det en strategi från Maria – be inte om tillstånd innan, be eventuellt om ursäkt efteråt istället, helt enkelt. Alltid med glimten i ögat och en storartad energi.

2009 hade ILGA Europa sin årliga konferens på Malta. Innan själva huvudkonferensen började ordnades en förkonferens om transpersoners rättigheter, tillsammans med Transgender Europe – TGEU. Jag var på båda konferenserna, i egenskap av då vice förbundsordförande för RFSL. Detta var första gången jag träffade TGEU:s styrelse  och jag blev minst sagt förvånad när de gratulerade mig/RFSL till att ha blivit valda till att arrangera TGEU:s konferens 2010. Den skulle hållas i Malmö och det var Maria som hade skickat in ansökan – utan att berätta det. Jag tror nästan att jag lyckades hålla masken och vi ordnade sedan konferensen, ungefär ett år efter mötet på Malta. Maria var den drivande och samlande kraften i arbetet, mycket nöjd över att ha lyckats få många av Europas ledande transaktivister att komma till sin hemstad Malmö.

Inför RFSL:s kongress 2010 då jag var föreslagen till förbundsordförande för RFSL, och Maria till ledamot i förbundsstyrelsen, klev hon fram med självklar auktoritet och finslipade förbundsstyrelsens proposition om en ny transpolitik för RFSL – genom att ge mig oändligt många tips och instruktioner om vad som borde stå där. Självklart blev det som Maria ville och självklart röstades propositionen igenom. Vi blev också båda valda och kunde arbeta tillsammans med den nya politiken.

Redan från start stod det klart att en av de viktigaste frågorna för RFSL under mandatperioden skulle vara att arbeta för att få bort tvångssteriliseringarna av personer som ville ändra juridiskt kön. RFSL var inte ensamma om att arbeta med detta. Bland annat pågick ett arbete av juristen Kerstin Burman som drev ett fall i förvaltningsdomstol i syfte att få bort tvångssteriliseringarna. Vi arbetade på med politiska påtryckningar och lyckades gemensamt göra frågan till en allmänt uppmärksammad politisk fråga under 2010 och 2011. Förutom att bidra med strategitänk var Maria också synlig som en av de personer som hade blivit tvångssteriliserade. Som alla som arbetat med politiskt påverkansarbete vet så är den absolut bästa påverkaren en person som har både politiskt kunnande om ett problem och egen erfarenhet av problemet som ska förändras. Maria var den personen hos RFSL och hon gjorde ovärderliga insatser. Sent en natt i januari 2012 fick jag ett sms av en av de personer som internt inom Kristdemokraterna försökte förändra partiets hållning i frågan om tvångssteriliseringarna. ”Läs DN debatt! Victory!” stod det i meddelandet och med darrande händer surfade jag in på dn.se. Där presenterades en total kovändning av KD – vilket senare möjliggjorde en lagändring. Jag messade naturligtvis Maria först av alla. Hennes svar: ”Herrejävlar!” – och sedan rullade den internationella informationen ut. Snart visste alla prenumeranter av olika transpolitiska epost-listor och Facebook-grupper vad som hade hänt.

Marias engagemang fortsatte också i frågan om ersättningarna till de som tvångssteriliserats. Också här blev hon ett ansikte utåt för dem som ville ha ersättning för det övergrepp som staten utsatt dem för. Det var inte länge sedan hon gjorde sitt sista medieframträdande i just den här frågan. Nu var nyheten att den tillfälliga lagen som möjliggjorde utbetalningarna hade upphört och att det därmed fanns statistik på hur många som till slut fått ersättningen.

Sedan konferensen på Malta 2009 har jag varit på otaliga internationella konferenser och möten med Maria. Ingen som sett henne i dessa sammanhang kan tvivla på hennes fantastiska förmåga att nätverka och lära känna nya människor och använda alla sina kontakter i sitt arbete. 2012 var RFSL värdar för ILGA:s världskonferens i Stockholm. Nu var Maria också ordförande för TGEU, tillsammans med den polska transaktivisten Wiktor Dynarski. En förkonferens med fokus på transpersoners rättigheter skulle hållas. Maria och jag arbetade tillsammans med olika aktörer för att få ihop konferensen. När någon paneldeltagare med något särskilt perspektiv saknades gick det att lita på Maria – det fanns alltid en lämplig kandidat någonstans i hennes nätverk och stora internationella vänkrets. Vi hade inga problem att få ihop paneler med bred representation från olika delar av världen och med olika ingångar i frågan som skulle diskuteras.

Sedan vi fick reda på att Maria har lämnat oss har många av dessa personer och organisationer uttryckt sin sorg i sociala medier. Några beskrivningar tenderar att återkomma. TGEU skriver bland annat att hos dem är Maria känd som en ”badass”, en kraftfull aktivist och en pionjär. Hennes favorituttryck var ”I’m not a bitch, I just have a low bullshit tolerance.” Hon tvekade aldrig att uttrycka sin åsikt och det hon hade på hjärtat, framhåller TGEU. ILGA World uppmärksammar också Maria och konstaterar att det är många transaktivister runt om i världen som har sorg idag. Maria har varit en mentor, en inspiration och ett stöd för så många. Hon bidrog till att förbättra arbetet för transpersoners rättigheter över hela världen.

Så är det verkligen och så ska hon bli ihågkommen. I mitt eget hjärta kommer jag att i tillägg till allt detta också att minnas många glada kvällar med något gott att dricka, många styrelsemöten med Marias uppfordrande viftande hand, och många, många berättade anekdoter – gärna om något som utspelat sig i DDR på 70-talet eller vid något annat tillfälle under Marias liv, som ibland gav intryck att ha varit många personers liv, med allt hon hann med under de 75 år som det till slut blev. Rest in power, Maria.

Ulrika Westerlund
Förbundsordförande RFSL 2010-2016