Med anledning av utvecklingen i Tanzania
Den senaste tiden har situationen för hbtq-personer i Tanzania förvärrats till följd av de uttalanden guvernören i delstaten Dar Es Salaam gjort, där han uppmanat allmänheten att ange homosexuella så att de kan arresteras. Detta har lett till ökad rädsla bland hbtq-personer i landet och förvärrat en redan väldigt utsatt situation för htbq-personer. Händelseutvecklingen har fått stor internationell uppmärksamhet.
Homosexualitet är olagligt i Tanzania genom en lag som instiftades av den brittiska kolonialmakten. Homosexuella handlingar är straffbara med upp till 30 års fängelse. Uttalandena från guvernören är del av den utveckling som under de senaste tre åren lett till en förvärrad situation för hbtq-personer i Tanzania. Även andra grupper såsom journalister och oppositionspolitiker har fått det allt svårare och hela civilsamhället har fått minskat utrymme att verka i landet.
Även om RFSL inte har något direkt samarbete med hbtq-organisationer i Tanzania så följer vi noga utvecklingen genom kontakter och samarbetsorganisationer i regionen, och genom andra organisationer som arbetar direkt med htbq-grupper i landet.
Vi på RFSL är mycket oroade över att se hur hat och våld mot hbtq-personer sanktioneras från politiker. Den pågående utveckling innebär grova kränkningar av hbtq-personers mänskliga rättigheter. Många i Sverige är oroade och upprörda över de uttalanden som kommit från guvernören i Dar Es Salam.
En diskussion angående bistånd till Tanzania har förts i media under de senaste veckorna, så väl i Sverige som i andra länder som ger bistånd till Tanzania t.ex. Danmark, Norge och Kanada. Det finns de som förespråkar att givarländer drar tillbaka sitt stöd till Tanzania, med hänvisning till de uttalanden som gjorts kring hbtq-personer.
Enligt ett flertal hbtq-organisationer i landet finns det dock risker med ett sådant agerande från Sverige och andra givarländer. Flera aktörer vi har haft kontakt med är starkt kritiska till att länder väljer att dra tillbaka bistånd som ett svar på situationen. Man menar att detta är problematiskt ur flera aspekter.
Dels kan det leda till ytterligare repressalier mot hbtq-personer om det minskade biståndet kopplas specifikt till hbtq-rättigheter. Ledare, allmänhet och andra civilsamhälles organisationer kan lägga ytterligare skuld på hbtq-personer, som då anklagas för att vara orsaken till minskat stöd.
Dels äventyras möjligheterna till konstruktiv dialog om samarbeten med landet avslutas. De diplomatiska relationerna blir sköra och det leder till sämre möjligheter att påverka till det bättre i landet. Dessutom finns risk att viktigt stöd försvinner som skulle gått just till försvarare av mänskliga rättigheter.
Innan några steg tas i relation till Sveriges bistånd till Tanzania bör man därför rådgöra med lokala aktivister och organisationer för att få en bild av vilka konsekvenser det kan få för dem och deras arbete om man drar tillbaka bistånd som ett direkt svar på situationen för hbtq-personer. Hänsyn behöver också tas till hur biståndet på bästa sätt kan riktas om så att försvarare av mänskliga rättigheter fortsatt kan verka i landet.