Pappa och hbtqi

To become and be a parentTherese Sandin, leg barnmorskaPhoto: Amanda Ekström/ @tuggmotstånd

Den här texten riktar sig till dig som är hbtqi-person och som vill bli eller är på väg att bli pappa. Här kan du läsa om olika vägar till föräldraskap, lite om juridik kopplat till de olika vägarna, samt lite mer teoretiskt om hur man kan tänka kring genetik och vad det innebär att vara pappa.


Ofrivillig barnlöshet kopplas ofta till att vara ett heterosexuellt par som försökt att bli föräldrar genom samlag och därefter gått över till att söka hjälp hos fertilitetsvården. Här glömmer man ofta bort hbtqi-personer. Att vara ofrivilligt barnlös kan innebära en stor sorg oavsett vilket kön man identifierar sig som och vilken sexuell läggning man har. För män som är hbtqi och saknar livmoder kan det kännas utmanande att alternativen för att bli förälder är begränsade. För många har drömmen att bli pappa varit något man trängt undan i samband med att man kommit ut för sin omgivning. Kanske har du fått möta dina föräldrars sorg kring att de kanske inte kommer få barnbarn? Det är en vanlig erfarenhet men inte nödvändigtvis en sanning. Det finns gott om förebilder där ute, män som blivit pappor utanför den traditionella normen om kärnfamilj. Här kommer några exempel på tillvägagångssätt som vi vet att personer blir pappor via. Ni kan komma att behöva ställa etiska och moraliska frågor till er själva beroende på vilket/vilka alternativ som känns realistiskt för dig/er. Oavsett alternativ är barnets bästa trots allt att ha föräldrar som älskar dem och kan erbjuda en trygg familjesituation och uppväxt. 

Att utredas som blivande förälder

En del av vägarna till att bli förälder som hbtqi-person innebär att man behöver genomgå någon slags utredning (adoption, assisterad befruktning och familjehem). Många upplever processen att ens lämplighet utreds som frustrerande och orättvis och ger en känsla av att ens blivande föräldraskap är villkorat. 

Adoption

(Läs mer här )

Sedan 2003 har adoption varit möjligt för samkönade par. Vill du och din partner adoptera barn vänder ni er till socialtjänsten i er kommun och behöver då delta i en obligatorisk föräldrautbildning. Därefter påbörjas en medgivandeutredning hos familjerätten. Det innebär att en utredare ska bedöma era förutsättningar att bli goda adoptivföräldrar. Under utredningen får ni frågor kring relationer, socialt nätverk, ekonomi, sysselsättning, fysisk och psykisk hälsa. När ni fått ett medgivande är det giltigt i tre år. Det kan vara bra att känna till att det medgivande ni fått endast är giltigt i vald kommun. Det går dock att underlätta processen genom att skicka kopior på kommunens utredning och medgivande till andra kommuner och uppmärksamma dem på att ni är intresserade av att adoptera och har fått ett medgivande. Detta ökar chanserna att matchas ihop med ett barn som behöver er. 

Utmaningar

I Sverige är det ett fåtal nationella adoptioner som förmedlas varje år. Dels då endast ett fåtal inhemska adoptioner (adoptioner av barn inom Sverige) sker och för att möjligheterna för internationell adoption i vissa fall är begränsade för gaypar, då få länder som svenska adoptionsorganisationer samarbetar med godkänner att samkönade föräldrar ansöker om adoption. 

Familjehem 

(Läs mer här)

Behovet av familjehem är stort i Sverige. Oftast handlar det om barn som mer eller mindre akut behöver komma till ett tillfälligt hem då dess vårdnadshavare inte är förmögna att ta hand om barnet just nu. Dock måste barnets vårdnadshavare godkänna att barnet placeras i ett familjehem. Om samtycke saknas kan barnet tvångsomhändertas enligt LVU (Lagen om vård av unga). Tanken med familjehem (som förr kallades fosterhem) är att det är en tillfällig placering, och därför finns inga garantier för att barnet kommer att få bo kvar hos er permanent. Har barnet bott i familjehem under 3 år övervägs dock vårdnadsöverflytt, vilket innebär att ni då kan ansöka om att få vårdnaden om barnet. 

Är ni intresserade av att utredas som familjehem kontaktar ni kommunen och anmäler intresse. Det finns även en möjlighet att kontakta en privat familjehemsförmedlare. Socialtjänsten gör en utredning av er som består av flera intervjuer, kontroll i belastningsregistret, hos Försäkringskassan, Kronofogden mm. Utredningen kan ta några månader, men vid godkännande kan det gå snabbt att få erbjudande om ett barn som behöver placering. 

Utmaningar

Vissa personer med en stark barnlängtan som valt bort andra vägar till föräldraskap kan uppleva att familjehem innebär en otrygghet för både barnet och er. Det kan vara värt att prata med varandra om vad det faktiskt innebär att ha ett barn hos sig under en obestämd tid. Ibland spelar det ingen roll, då man faktiskt bara vill hjälpa ett barn så länge som barnet behöver en. Det finns inga garantier för att barnet ni fått en relation till får stanna hos er permanent, utan är snarare ett undantag än något man kan räkna med. Det finns dock fall i Sverige där barn har fått en permanent placering i ett familjehem. 

Värdgraviditet/surrogatarrangemang

(Läs mer här)

Ett allt vanligare alternativ till att bli förälder som gaypappa är genom värdgraviditet.

Det finns olika typer av värdgraviditet. Det traditionella arrangemanget (även kallat partiellt arrangemang) innebär att man använder bärarens ägg och spermier från en av de tilltänkta föräldrarna. Detta är ovanligt nuförtiden. I Sverige kommer den som bär och föder barnet alltid ses som rättslig förälder. Den kan avsäga sig sitt föräldraskap, och om det godkänns kan den icke-genetiska föräldern i gayparet närståendeadoptera barnet. 

Ett fullständigt arrangemang innebär att man använder ett ägg från en donator eller en av de tilltänkta föräldrarna, vilket gör att bäraren inte har någon genetisk koppling till barnet. I detta fall utförs IVF. 

I ett kommersiellt arrangemang betalas bäraren för att genomgå behandling inför graviditet. Bäraren rekryteras genom en förmedlare/agentur och har ingen tidigare relation till de tilltänkta föräldrarna. 

Ett altruistiskt arrangemang innebär att bäraren (oftast en vän eller släkting till de tilltänkta föräldrarna) endast får ersättning för direkta kostnader kopplade till graviditeten eller förlorad arbetsinkomst. 

I Sverige går det inte att genomföra en värdgraviditet med hjälp av fertilitetsvården och det är inte tillåtet att betala någon för en graviditet. 2013 lämnade Statens medicinetiska råd in en förordning där man anser att Sverige bör tillåta reglerade altruistiska fullständiga surrogatarrangemang, men processen stoppades efter utredning SOU 2016:11 där man lyfter fram farhågor kring att utsatta kvinnor ska utsättas för påtryckningar att föda barn åt någon annan.  

De som väljer att bli föräldrar genom surrogatarrangemang vänder sig därför till utländska kliniker, oftast med hjälp av en agentur. Det vanligaste är att svenskar vänder sig till USA, där ca 2000 barn per år föds till följd av ett surrogatarrangemang. För att detta ska gå igenom krävs en omfattande pappersexercis och diverse juridiska avtal som ska godkännas. Detta får man hjälp med av jurister kopplade till agenturen, och många som tar sig igenom processen har även kontakt med svenska jurister för att få stöd under processen. 

Länder i östeuropa väljer bort arrangemang med gaypar. Storbritannien och Nederländerna erbjuder arrangemang för gaypar, men där är det inte tillåtet att avtala kring det rättsliga föräldraskapet innan födseln, och bäraren har full rätt att ångra sig under hela graviditeten och en kort tid efter förlossningen. Detta ger en viss otrygghet för de tilltänkta föräldrarna. Vissa länder i latinamerika, bl.a. Colombia, tillåter kommersiella arrangemang för gaypar. 

Det man behöver tänka på i ett surrogatarrangemang är att du kan behöva resa till landet där den gravida finns, dels för att kunna lämna spermier till fertilitetskliniken, men även om du har en stark önskan om att delta vid ultraljud och andra undersökningar. Sedan behöver du/ni även kunna åka dit en tid före beräknad förlossning och ha möjlighet att stanna där tills nödvändiga juridiska processer är avklarade. 

Utmaningar

Utöver de ekonomiska och något omständliga administrativa processerna innan ni faktiskt har barnet med er på resan hem till Sverige, finns även ytterligare några utmaningar som är bra att veta om. Andra som blivit föräldrar denna väg rekommenderar att ta kontakt med familjerätten i din kommun redan under graviditeten, både för att förbereda dem inför processen ni kommer behöva deras stöd i, samt för att kunna efterfråga vad de behöver för dokument och liknande för att underlätta processen. Detta kan påskynda den juridiska delen hemma i Sverige något. Även om ert föräldraskap fastställts i domstol i landet där barnet fötts, behöver även familjerätten i Sverige fastställa detta. Det gör att den genetiska pappan först får sitt föräldraskap på plats, därefter kan du som icke-genetisk pappa närståendeadoptera barnet.  

Bli förälder tillsammans med en vän

En vanlig väg till att bli pappa som ensamstående gay/bi är att bli förälder tillsammans med en vän med livmoder. Kanske har du en vän som funderat kring att bli ensamstående förälder som kan se en styrka i att dela föräldraskapet med en förälder med stor barnlängtan. Rent praktiskt är heminsemination då det vanligaste sättet att få till en graviditet (läs mer om heminsemination här). Det är i Sverige idag endast möjligt att få hjälp med assisterad befruktning hos sjukvården om man är en ensamstående person med livmoder eller ett par (gifta eller sambo) där någon i paret skulle kunna bära ett barn. Vänner kan däremot inte få hjälp genom vården med assisterad befruktning.  

Eftersom ni här använder spermier från dig och ägg från den som bär barnet blir ni båda genetiska föräldrar och efter föräldraskapsbekräftelse blir barnets juridiska föräldrar. 

Utmaningar

En god förutsättning för att minska risken för konflikter är att ni innan ni bestämmer er för att försöka bli föräldrar tillsammans lär känna varandra som potentiella medföräldrar. Vad har ni för tankar kring det praktiska när barnet fötts? Hur delar ni föräldraskapet? Var ska barnet bo? Vad har ni för tankar kring uppfostran? Prata gärna igenom allt ni kan komma på och ställ frågor till varandra. Att “föräldradejta” är inte helt ovanligt i queera familjekonstellationer där man blir föräldrar utanför/utöver en parrelation. 

En del föräldrar formulerar ett föräldraavtal. Det är inte ett juridiskt bindande avtal, men kan ändå vara ett dokument ni kan falla tillbaka på om ni hamnar i konflikt. Det förekommer exempel på situationer där gaypappor blivit utestängda från föräldraskapet av den som fött barnet och därför kan det vara en trygghet att prata igenom ert arrangemang med en jurist innan barnet föds för att få en förståelse för era respektive rättigheter och skyldigheter. 

Fler än två föräldrar

Runt millennieskiftet talade man om den svenska regnbågsfamiljen. Den bestod då av ett gaypar som blev föräldrar tillsammans med en lesbisk eller ett lesbiskt par och på så sätt delade föräldraskapet relativt jämnt. Sedan lesbiska par och ensamstående kvinnor kunnat få hjälp med assisterad befruktning har det blivit svårare för gaypar att hitta medföräldrar att dela ett föräldraskap med. 

Bonusfamiljen

Idag är det inte ovanligt med separationer/skilsmässa i familjer, där föräldrarna i en familj som går isär träffar nya partners som kanske har egna barn sedan tidigare eller som vill ha barn i den nya relationen. För en person som är singel och dejtar är det inte ovanligt att träffa en partner som har barn sedan tidigare. Det är också ett sätt att vara förälder på men det kan behöva ta sin tid att forma den nya utökade familjen. 

Hur ska du välja väg till faderskap? 

När du med barnlängtan och ofrivillig barnlöshet ska välja vilken väg till föräldraskap som passar dig bäst finns det en del tankar att ta sig igenom. Du kan behöva ställas inför en del praktiska, men även etiska och moraliska frågor kopplat till exempelvis adoption eller värdgraviditet, då det är tillvägagångssätt som väckt debatt i samhället genom åren.  

Det kan vara bra att inför valet att skaffa barn fundera kring: 

  • Vad har jag för tankar kring föräldraskap? 
  • Vad innebär det för mig att vara pappa? 
  • Hur vill jag vara pappa? 
  • Hur viktig är genetiken? Kan jag bli förälder till ett barn trots att vi inte har genetisk koppling till varandra? 
  • Hur viktigt är det för mig att vara juridisk förälder?
  • Kan jag/vi tänka oss att dela föräldraskapet med någon mer?
  • Kan jag tänka mig att agera familjehem eller vill jag ha en uttalad permanent föräldraroll?  
  • Hur ser våra ekonomiska förutsättningar ut för att bli föräldrar? 

 

Vad är en pappa?

I det samhälle vi lever idag dominerar fortfarande till viss del en förlegad syn på vad en pappa är och vad det innebär att vara pappa. Trots att vi lever i ett relativt jämställt samhälle lägger vi olika betydelser i att vara mamma gentemot att vara pappa. För vissa är mammarollen fortfarande starkt kopplat till att vara den primära föräldern och den självklara omsorgspersonen, medan papparollen ses som sekundär. En pappa har lägre förväntningar på sig att vara omhändertagande, närvarande och kärleksfull. Vi vet att inom regnbågsfamiljer finns inte dessa tankar i samma utsträckning, utan vi väljer att se möjligheter istället för begränsningar. Men när man ställs inför nya utmaningar kan det visa sig att man faktiskt påverkats mer av normer än man trott. 

Det man kan säga generellt kring familjebildning är att normer kring familjebildning är starka. Kanske påverkas vi av minoritetsstress som säger oss att vårt föräldraskap är villkorat och att vi behöver bevisa för omgivningen att vi är perfekta föräldrar som erbjuder vårt barn allt det bästa. Vi kanske eftersträvar en så “normig” familj som möjligt genom att efterlikna kärnfamiljen i möjligaste mån. Det finns inget rätt eller fel här, utan ni kan göra familj på ert sätt. Hur du/ni än skapar en familj, kan ni vila i tanken att ni gör det av kärlek och en stark barnlängtan. De allra, allra flesta graviditeter inom regnbågsfamiljer är planerade, har engagerade och närvarande föräldrar och barnen är älskade. 

Att möta omgivningen

Som två pappor kan man behöva möta omgivningens okunskap och dumma frågor. Man kan mötas av frågor om var mamman är eller liknande. Det kan vara bra att prata igenom frågor som kan dyka upp redan innan barnet föds. Ni har givetvis ingen skyldighet att svara på frågor kring vem som är genetisk förälder eller vilken väg ni gått för att bli föräldrar eller liknande. Vissa väljer att vara pedagogiska och svara på frågor för att andra gaypappor ska slippa få samma frågor i framtiden. Vissa väljer att inte berätta vem som är genetiskt förälder utan istället ställa motfrågan “Varför är det viktigt för dig?”. Hur du än väljer att hantera omgivningen så är det er ensak.

Kontakt med vården och svenska myndigheter 

Du som blivit förälder som gay/biman behöver ofta ta kontakt med myndigheter för att allt kring ditt föräldraskap ska falla på plats. Processen att vara i kontakt med kommunen, Skatteverket, familjerätten eller liknande är ofta omständlig och tidskrävande och upplevs ofta frustrerande. Nyblivna föräldrar berättar om att personer de får kontakt med varit okunniga i hbtq-frågor och kring exempelvis surrogatarrangemang, eller rentav ointresserade av att vara till hjälp. Vissa personer som blivit föräldrar genom värdgraviditet uppger att de upplevt att handläggare haft en tydligt negativ inställning till dem och deras väg till föräldraskap. 

Dessvärre är det en process man behöver ta sig igenom, men om du upplever tjänstepersoner du får kontakt med som otrevliga eller ohjälpsamma kan du kontakta deras överordnade för att göra den uppmärksam på detta och för att be om en annan kontakt. Du har rätt att bli bemött med respekt. Du kan även kontakta myndigheten redan innan barnet föds för att “förbereda” dem på att ni kommer att behöva komma i kontakt med dem längre fram, vilket ger dem en möjlighet att läsa på lite inför detta för att förhoppningsvis minska risken för negativt bemötande.

Jämställt/jämlikt föräldraskap

För många regnbågsfamiljer oavsett familjekonstellation är ett jämställt och jämlikt föräldraskap viktigt. För ett samkönat manspar där ingen varit gravid eller ammar går det att dela på föräldraledigheten utifrån andra kriterier och det blir även lättare att dela föräldraskapet mellan sig rakt av med matningar, blöjbyten, bad och nattningar. Detta gör också att den som är icke-genetisk förälder inte behöver vänta med att vara föräldraledig, och därför kan känna sig trygg i att kunna skapa en trygg relation och anknytning med barnet.  

Bra att veta som blivande och nybliven pappa:

Lästips: