Omänskliga följder av förslag till ändringar i asylrätten

Den parlamentariska kommitté som tillsattes av regeringen 2019 har presenterat sina förslag till ny svensk asyllagstiftning. Förslagen kommer att öka utsattheten för asylsökande och skyddsbehövande hbtqi-personer, och andra sårbara och särskilt utsatta grupper av människor på flykt, menar RFSL.

Förslagen innebär direkta och indirekta försämringar av de grundläggande rättigheterna för människor på flykt.

Kommittén har haft till uppgift att utforma en långsiktigt hållbar migrationspolitik som är human, rättssäker och effektiv. Flera av förslagen i betänkandet går dock emot FN:s flyktingorgan UNHCR:s rekommendationer till Sverige (Recommendations to Sweden on strengthening refugee protectionin Sweden, Europe and globally, maj 2020, UNHCR). Den asyllagstiftning som kommittén föreslår innebär att många delar av den tillfälliga asyllagstiftning Sverige haft sedan 2016, som fått stark kritik för dess humanitära konsekvenser, skulle förlängas och bli permanent. Förslagen innebär direkta och indirekta försämringar av de grundläggande rättigheterna för människor på flykt. Sverige riskerar få en asyllagstiftning som är betydligt mer restriktiv än många andra EU-länders. UNHCR anser att länder bör ta bort juridiska, ekonomiska och praktiska hinder för familjeåterförening och att skyddsbehövande ska ges en säker och stabil uppehållsstatus. Migrationskommitténs förslag lägger i stället nya hinder i vägen för familjeåterförening och leder, genom förslaget om tidsbegränsade uppehållstillstånd, till att den nya hemvisten i Sverige blir osäker.

Förslagen till ny asyllagstiftning

-Tidsbegränsade uppehållstillstånd blir huvudregel. 
– Nya krav kommer ställas, som försörjnings- och språkkrav, för möjlighet att få permanent uppehållstillstånd. 
– Möjligheten till familjeåterförening begränsas genom krav på att kunna försörja anhöriga och inneha bostad av viss storlek.
-Så kallade “snabba anknytningar” (UtlL 5 kap. 3a § 1 st.) omfattas inte av bestämmelserna om familjeåterförening. Om denna grupp utesluts riskerar det bli mycket svårt för exempelvis hbtq-personer att få återförenas i Sverige.

Följder av förslagen

Ökad psykisk ohälsa för asylsökande hbtqi-personer

Tidsbegränsade uppehållstillstånd skapar mänskligt lidande. Att inte heller efter att skyddsstatus beviljats veta om en långsiktigt får stanna i trygghet, eller kommer att utvisas till den tillvaro en flydde från, leder till psykisk ohälsa. Detta i form av ökad risk för depression och posttraumatiskt stressyndrom. RFSL kan bekräfta att den psykiska, och även fysiska, ohälsan bland asylsökande har ökat sedan införandet 2016 av tillfälliga i stället för permanenta uppehållstillstånd och begränsningar av rätten till familjeåterförening. Tillfälliga uppehållstillstånd försvårar också möjligheterna till effektiv traumabehandling av händelser som inträffat i ursprungslandet och under flykten. Etableringen i det svenska samhället förhindras och fördröjs. Detta visar både rapporter och internationell forskning inom området. Tillfälliga uppehållstillstånd är således destruktiva för både individ och samhälle. För hbtqi-personer förhåller det sig också så att skyddsbehovet på grund av sexuell läggning, könsidentitet och/eller könsuttryck ytterst sällan är tillfälligt. Detta då förföljelsen av hbtqi-personer, till skillnad från en väpnad konflikt, i ett land sällan är någonting som förändras under loppet av några år.

Tillfälliga uppehållstillstånd är destruktiva för både individ och samhälle.

Hbtqi-personer diskrimineras i praktiken vid familjeåterförening

Att så kallade “snabba anknytningar” (UtlL 5 kap. 3a § 1 st.)  föreslås exkluderas  av bestämmelserna om familjeåterförening innebär att många hbtqi-personer förlorar rätten att få återförenas i Sverige. Hbtqi-personer som lever tillsammans som familjer, till exempel samkönade par, har sällan haft möjlighet att officiellt leva och bo tillsammans i sina ursprungsländer. Detta eftersom hbtqi-personer förföljs där och deras relationer kriminaliseras, vilket varit orsaken till flykten. RFSL ser med stor oro på att endast personer inom den begränsade kretsen “kärnfamilj” föreslås omfattas av rätten till familjeåterförening. I praktiken diskrimineras hbtqi-personer och förlorar rätten till familjeåterförening. Trots att hbtqi-personer ska ha samma rätt till familjeåterförening som andra flyktingar, och alternativt skyddsbehövande, kommer de i praktiken fråntas denna rätt när de inte kan visa att de är äkta makar eller har sammanbott, något som inte varit möjligt i länder som förföljer och kriminaliserar hbtqi-personer.  

Många hbtqi-personer förlorar rätten att få återförenas i Sverige.

Familjesplittring ger upphov till omfattande lidande

Att få leva tillsammans med sin familj är ett grundläggande behov för flertalet människor. Krav på försörjning och bostad för att få rätt till familjeåterförening kommer leda till ett omfattande lidande för ett stort antal föräldrar och barn som under många år inte kommer kunna leva tillsammans. De höga krav som gäller för försörjning är omöjliga att uppfylla för många som önskar återförenas med sin familj. Den utdragna splittring av familjer som blir följden leder till psykisk ohälsa. Försörjningskravet leder också i vissa fall till utnyttjanden på arbetsmarknaden, eftersom många är beredda att acceptera dåliga arbetsförhållanden om de tror att det på sikt ökar möjligheten att kunna återförenas med sin familj. RFSL anser att varje människas rätt till sin familj bör vara oinskränkbar. FN:s flyktingorgan UNHCR anser att man bör ta bort juridiska, ekonomiska och praktiska hinder för familjeåterförening. Principen om familjens enhet fastslogs första gången 1948 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Sedan dess har familjens rätt till skydd bekräftats i ett flertal olika konventioner. Sverige kan nu bli ett av de länder i EU där det är som svårast att återförenas med sin familj. 

Krav på försörjning och bostad för att få rätt till familjeåterförening kommer leda till ett omfattande lidande för ett stort antal föräldrar och barn

Svårt sjuka kommer att nekas vård

Om tillfälliga uppehållstillstånd blir norm riskerar det leda till att personer med tillfälliga uppehållstillstånd kommer nekas vård. Detta med motiveringen att tiden på deras uppehållstillstånd är för kort för att de ska kunna tillgodogöra sig nödvändig vård. Permanent uppehållstillstånd får enligt förslaget beviljas först efter tre år om skyddsbehovet kvarstår och krav på språkkunskaper, försörjning, samhällskunskap och levnadssätt uppfylls. Om tillfälliga uppehållstillstånd ska vara huvudregel så behöver det åtminstone finnas möjlighet till permanent uppehållstillstånd i särskilda fall. Det kan exempelvis handla om fall där vårdbehov kräver det för att garanteras livsnödvändig behandling