Värdgraviditet

En värdgraviditet - även kallat surrogatmödraskap - innebär att en person genomgår en graviditet och föder ett barn åt någon eller några andra. Då altruistisk värdgraviditet (alltså en värdgraviditet där den gravida inte får någon ersättning för att hen bär och föder barnet) redan sker i hög utsräckning, vill RFSL se att en lagstiftning införs som reglerar hur föräldraskap och medborgarskap ska fastställas för barn som föds efter värdgraviditet. För att barn inte ska falla mellan stolarna. RFSL vill därför att en utredning tillsätts om hur altruistisk värdgraviditet ska kunna bli en juridiskt trygg möjlig väg till familjebildning i Sverige och samtidigt - vilket naturligtvis är extremt viktigt - säkerställa att värdgraviditeter inte blir en verksamhet där människor kan utnyttjas.

Värdgraviditet – vad tycker RFSL?

Rent övergripande anser RFSL att barn som växer upp med föräldrar som är hbtqi-personer ska ha samma trygghet, samma möjligheter och möta samma respekt som andra barn, oavsett hur de kommit till. 

Även barn som föds genom värdgraviditet behöver alltså få sina rättigheter tillgodosedda. Som det ser ut idag finns ingen lagstiftning som reglerar hur föräldraskap och medborgarskap ska fastställas för barn som föds efter en värdgraviditet. En utredning bör därför titta på hur vi kan motverka den exploatering som vi vet sker på vissa håll, och undersöka hur vi säkerställer att värdgraviditet inte blir en verksamhet där människor utnyttjas. 

Rent övergripande anser RFSL att barn som växer upp med föräldrar som är hbtqi-personer ska ha samma trygghet, samma möjligheter och möta samma respekt som andra barn, oavsett hur de kommit till. 

Barn har, enligt FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna, rätt till föräldrar och till ett familjeliv. Barn har rätt att, så långt det är möjligt, få veta vilka dess föräldrar är och att få deras omvårdnad. Barn har också rätt till medborgarskap. 

Enligt de mänskliga rättigheterna har familjen rätt till samhällets skydd. Barn som växer upp med föräldrar som är hbtqi-personer ska därför ha samma trygghet, samma möjligheter och möta samma respekt som andra barn. Det gäller bland annat inom vården där vård och behandling som ska erbjudas på lika villkor och med gott bemötande till alla oavsett kön, genus, könsidentitet, sexuell läggning, ålder, funktionsvariation, utbildning, bostadsort, social ställning, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning.

Enligt de mänskliga rättigheterna har familjen rätt till samhällets skydd. Barn som växer upp med föräldrar som är hbtqi-personer ska därför ha samma trygghet, samma möjligheter och möta samma respekt som andra barn.

Många människor bär på en stark längtan efter att bli förälder. Enligt WHO, Världshälsoorganisationen, är ofrivillig barnlöshet att betrakta som sjukdom. Därför ska ofrivillig barnlöshet också behandlas därefter och enligt principerna om en god vård på lika villkor. De allra flesta som får barn genom värdgraviditet är olikkönade par. Så frågan är inte per definition en hbtqi-fråga. Men eftersom det idag finns få vägar för manliga par att bli föräldrar på är altruistisk värdgraviditet en av få möjliga sätt för manspar att få biologiska barn på, utöver flerföräldraskap, det vill säga att skaffa barn med en kompis eller med ett annat par. 

Många människor bär på en stark längtan efter att bli förälder. Enligt WHO, Världshälsoorganisationen, är ofrivillig barnlöshet att betrakta som sjukdom. Därför ska ofrivillig barnlöshet också behandlas därefter och enligt principerna om en god vård på lika villkor.

När RFSL 2008 tog ställning för att arbeta för att värdgraviditet (då kallat surrogatöverenskommelse) skulle regleras i Sverige betonade vi samtidigt att det var av yttersta vikt att en reglering säkrade aborträtten, att den som födde barnet skulle kunna ångra sig under en viss tid efter det att barnet var fött, medan de blivande föräldrarna inte skulle kunna ångra sig. RFSL jobbar fortsatt för att säkerställa aborträtten och möjligheten för den som föder barnet att ångra sig vid en värdgraviditet.

Ny utredning? Är inte frågan redan utredd?

Sist frågan utreddes, i den statliga utredningen Olika vägar till föräldraskap (SOU 2016:11) som presenterades 2016, saknades helt ett resonemang kring konsekvenserna av att inte reglera överenskommelser om värdgraviditet i Sverige. Utredningens förslag innebar att den nuvarande situationen skulle bibehållas, trots en medvetenhet om att barn föds efter privata överenskommelser i Sverige, eller efter värdgraviditet i andra länder. RFSL anser att det inte är rimligt att helt bortse från den realiteten.

Utredningens förslag innebar att den nuvarande situationen skulle bibehållas, trots en medvetenhet om att barn föds efter privata överenskommelser i Sverige, eller efter värdgraviditet i andra länder. RFSL anser att det inte är rimligt att helt bortse från den realiteten.

Sedan utredningen presenterades har Högsta domstolen 2019 i två olika domar erkänt en mamma-barn-relation på så sätt att båda mammorna fått sitt moderskap fastställt utan adoption (detta för att de hunnit separera från sitt barns genetiska och rättsliga pappa innan en adoption hunnit genomföras, och därför inte enligt svensk lag tillåts att närståendeadoptera barnet). Ett erkännande av relationen bedömdes därmed krävas för att principen om barnets bästa skulle kunna tillgodoses. I dessa avgöranden lutade sig HD mot ett rådgivande yttrande som Europadomstolen gav i april 2019 och bedömde i enlighet med detta att ett icke-erkännande av relationen mellan barnet och mamman skulle påverka barnets identitet och rätt till privatliv, vilket följer av artikel 8 i Europakonventionen (EKMR). Mot denna bakgrund fann HD ingen annan möjlighet än att erkänna de amerikanska domarna som mammorna visat gällande moderskap. Samtliga justitieråd gjorde dock ett avslutande tillägg i domen om att detta är frågor som bör utredas ytterligare, genom att regeringen tillsätter en ny statlig utredning i frågan. 

I dessa avgöranden lutade sig HD mot ett rådgivande yttrande som Europadomstolen gav i april 2019 och bedömde i enlighet med detta att ett icke-erkännande av relationen mellan barnet och mamman skulle påverka barnets identitet och rätt till privatliv.

RFSL vill i detta sammanhang även lyfta frågan om rätten till kroppsligt självbestämmande. Den rimliga ordningen är att människor själva får bestämma över sina kroppar, såväl vad gäller valet att avsluta en graviditet som att fullfölja den. Utredningen menade att det inte går att garantera att personer som säger sig vilja bära barn åt någon annan verkligen fattat detta beslut av fri vilja, oavsett hur en utredning och prövning av den som ska bära graviditeten går till och oavsett regelverk. Här saknades hänvisning till evidensbaserad kunskap. 

Det fanns inte heller några resonemang i utredningen gällande likheterna med andra situationer som redan är tillåtna i Sverige: organ- och vävnadsdonation från levande givare för att, utan övrig jämförelse, nämna två andra exempel på självbestämmande. Kring organ- och vävnadsdonation finns också en mycket påtaglig risk för att det kan ske utan att man egentligen vill. Detta särskilt i situationer när någons liv kan stå på spel. Utredningen redogjorde inte för sitt ställningstagande om varför risken i det ena fallet (organdonation) motiverar att företeelsen inte ska vara möjlig, medan detsamma inte gäller i det andra fallet (värdgraviditet). 

En person med livmoder som vill hjälpa en ofrivilligt barnlös ciskvinna som saknar en fungerande livmoder kan idag välja att genomgå en operation och donera sin egen livmoder till den barnlösa kvinnan. I detta fall, bedöms dock inte risken för påtryckningar vara för stor för att tillåta livmodertransplantationer. Situationen liknar dock  den vid värdgraviditet. Varför det inte anses finnas en så stor risk för påtryckningar vid till exempel livmodertransplantationer, aborter eller organdonationer från levande donator, framgår heller inte av utredningen.

RFSL står fortfarande fast vid att rätten till självbestämmande över den egna kroppen är en viktig princip, liksom en tilltro till människors kapacitet att fatta egna beslut. Som ett beslut om att att vilja bära och föda någon annans barn (t.ex ett syskons eller en kompis barn, som det ofta handlar om när man gör en privat överenskommelse kring värdgraviditet). Vi måste dock kunna hålla två bollar i luften samtidigt, dvs vi måste både kunna arbeta för att altruistisk värdgraviditet ska bli en juridiskt trygg möjlig väg till familjebildning i Sverige. Men samtidigt säkerställa att värdgraviditet inte blir en verksamhet där människor utnyttjas, på det sätt vi dessvärre vet sker ibland.

Vi måste dock kunna hålla två bollar i luften samtidigt, dvs vi måste både kunna arbeta för att altruistisk värdgraviditet ska bli en juridiskt trygg möjlig väg till familjebildning i Sverige. Men samtidigt säkerställa att värdgraviditet inte blir en verksamhet där människor utnyttjas, på det sätt vi dessvärre vet sker ibland.

Utredningen hade också ett resonemang om kriminalisering av till exempel deltagande i kommersiella överenskommelser i något annat land. Här föreslog utredningen att en kriminalisering  inte bör införas. RFSL välkomnade detta och instämde i utredningens invändningar om att det skulle bryta mot kravet på dubbel straffbarhet, dvs att Sverige med en sådan lagstiftning skulle underkänna andra staters lagstiftning på ett område där det saknas internationell samsyn. Dessutom, skrev utredningen, visar erfarenheter från bland annat Australien att kriminalisering har en begränsad effekt. Utredningen framhöll även att det kan ifrågasättas, utifrån ett barnperspektiv, om det är lämpligt att kriminalisera barnets tillkomst och straffa barnets föräldrar för det sätt som barnet kommit till på. RFSL instämmer till fullo i dessa invändningar.

Men vad är då en värdgraviditet?

En person som genomgår en värdgraviditet och därmed föder ett barn åt någon eller några andra brukar kallas för surrogatmoder, surrogatvärd eller värd. Tanken med en värdgraviditet är oftast att den som bär och föder barnet inte ska bli vare sig juridisk eller social förälder till barnet. I nuläget finns det som sagt inga juridiska bestämmelser kring värdgraviditet i Sverige. En värdgraviditet kan ändå genomföras genom en privat överenskommelse; en person kan insemineras i hemmet, föda barnet och sedan avsäga sig det juridiska föräldraskapet till förmån för någon annan. Juridiska bestämmelser som ser till barnets bästa i en sådan situation finns dock inte i Sverige. Det skulle RFSL som sagt vilja att regeringen tillsatte en statlig utredning om, för att i ett nästa steg kunna ta fram ett lagförslag som riksdagen får rösta om i frågan. 

Vi vet att en del hbtq-personer väljer att resa till andra länder för att bli föräldrar genom värdgraviditet. Anledningen kan vara att det aktuella landet har lagar som gör överenskommelser om värdgraviditet juridiskt säkra. 

Värdgraviditet i Sverige

En värdgraviditet innebär att en person bär ett barn som någon/några andra sedan ska bli rättsliga föräldrar till. Eftersom värdgraviditet är oreglerat i Sverige så är det inte möjligt att få hjälp med överenskommelser om värdgraviditet genom assisterad befruktning på klinik. 

Trots att värdgraviditet är juridiskt oreglerat i Sverige, så är ändå en privat överenskommelse om värdgraviditet möjlig. Ett barn kan bli till genom en insemination hemma och personen som blir gravid kan efter att barnet är fött ge sitt medgivande till att någon annan adopterar barnet.

Privata överenskommelser om värdgraviditet är alltså inte förbjudna i Sverige, däremot innebär de på många sätt juridiska utmaningar och risker, just eftersom värdgraviditet är helt oreglerat i Sverige. Vilket gör att det saknas viktigt skydd för både barnet och den som bär barnet 

Värdgraviditet i Sverige, juridik

Det är inte förbjudet med privata överenskommelser om värdgraviditet i Sverige, men det är en juridisk utmaning eftersom det inte är reglerat. Den som planerar att göra en privat överenskommelse om värdgraviditet i Sverige är det därför en rad saker som man behöver tänka på innan.

Viktigt att tänka på

Personen som bär barnet kan inte kräva de tilltänkta föräldrarna på eventuell ersättning för minskad arbetstid under graviditeteten, ersättning för gravidkläder eller för andra kostnader som kan uppstå kopplat till graviditeten. Om det tillstöter några komplikationer under graviditeten eller om något händer personen som bär barnet så har den ingen möjlighet att rent juridiskt kräva ekonomisk ersättning för detta av de tilltänkta föräldrarna.

Efter att barnet är fött finns det ingen möjlighet för personen som burit barnet att kräva att en tilltänkt förälder adopterar barnet och därmed blir juridisk förälder. Rättsskyddet för den som bär barnet är därmed väldigt lågt. Barnet kan alltså riskera att hamna hos en person som inte planerat att ta hand om det, dvs hos den som burit och fött det. En situation som i värsta fall skulle kunna resultera i utdragna rättsprocesser för att vårdnaden/föräldraskapet ska kunna fastställas.

Skulle den som burit barnet ångra sig och vilja vara juridisk och social förälder till barnet, har inte heller de tilltänkta föräldrarna rätt att kräva att personen istället ska ge sitt medgivande till en adoption.

Närståendeadoption efter en värdgraviditet

Det vanligaste förfarandet vid en privat överenskommelse om en värdgraviditet i Sverige är att en av de tilltänkta föräldrarna också bidragit med spermier och att denna registreras som juridisk far till barnet efter att barnets fötts. Den som burit barnet kan därefter ge sitt medgivande till att den andra förälderns (faderns) partner adopterar barnet. Om barnet har en genetisk koppling till en av de blivande föräldrarna kan alltså en närståendeadoption genomföras. Detta kräver att de blivande föräldrarna är sambor eller gifta med varandra. Tidigare har det krävts att man varit gift med varandra, men från och med den 1 september 2018, är det möjligt att närståendeadoptera även inom en samborelation. 

Värdgraviditet utomlands

Det finns flera länder som reglerar överenskommelser om värdgraviditet vilket möjliggör för de tilltänkta föräldrarna att registreras som rättsliga föräldrar och att den som burit barnet inte automatiskt blir juridisk förälder till barnet. Att en person eller ett par från Sverige blir föräldrar genom en överenskommelse om värdgraviditet i ett annat land är inte olagligt, däremot är det juridiskt osäkert eftersom den svenska lagstiftningen utgår ifrån att en person som föder ett barn alltid registreras som juridisk förälder till barnet. 

Partiellt eller fullständigt?

En värdgraviditet där den som ska vara gravid använder sina egna ägg kallas för partiell värdgraviditet eller partiellt surrogat. Vid partiell värdgraviditet kan befruktningen ske utanför kroppen eller genom en insemination. En värdgraviditet där ägget kommer från en äggdonator eller från en av de blivande föräldrarna, och den som bär barnet inte är genetiskt kopplad till barnet, kallas för ett fullständig värdgraviditet eller fullständigt surrogat. Av värdgraviditeter som sker genom assisterad befruktning på klinik är det den allra vanligaste formen. Vid fullständig värdgraviditet sker alltid befruktningen utanför kroppen. Den förälder som har ägg eller äggdonatorn får genomgå den första delen av en IVF-behandling, det vill säga en hormonbehandling för att få ägg att mogna i äggstockarna följt av ett äggplock. Äggen befruktas sedan med spermier, som oftast kommer från en av föräldrarna. Ett (eller flera) befruktade ägg förs sedan in i livmodern på den som ska bära barnet. 

Altruistiskt eller kommersiellt?

En överenskommelse om värdgraviditet utomlands kan vara altruistisk eller kommersiell. Vid en altruistisk värdgraviditet får inte den som bär barnet någon ersättning för att hen bär och föder barnet. Omkostnader och förlorad arbetsinkomst på grund av graviditeten kan dock ersättas, till exempel kostnader för läkarbesök, eventuella extra försäkringar och gravidkläder.

Vid en kommersiell överenskommelse får den som bär barnet en specifik ekonomisk ersättning utöver ersättning för förlorad arbetsinkomst och omkostnader på grund av graviditeten. Länderna som reglerar detta har olika kontroller av, och bestämmelser kring, ersättningsnivåer vid kommersiell värdgraviditet.

Värdgraviditet utomlands, juridik

Det finns inget förbud inom svensk lagstiftning mot att genomföra överenskommelser om värdgraviditet utomlands. Detta gäller både altruistisk och kommersiell värdgraviditet. Det finns dock ingen reglering om hur det ska gå till gör, därför kan det vara svårt att få till det på ett rättssäkert sätt.

Förutsättningar i olika länder

I en del länder finns det möjlighet att genomföra en överenskommelse om värdgraviditet i och med att landet uttalat har tagit ställning för värdgraviditet. I flera av dessa länder sker också ett direkt överlämnande av vårdnaden av barnet från den som burit och fött barnet till de blivande föräldrarna och därmed behövs det ingen närståendeadoption där den som fött ger sitt medgivande till att barnet adopteras. Det innebär att enligt ett annat lands regelverk är det redan klart med vem/vilka som är de juridiska föräldrarna till barnet och krocken uppstår först vid kontakten med den svenska lagstiftningen. I en del länder är det också möjligt med överenskommelser om värdgraviditet eftersom landet i fråga, precis som Sverige, helt saknar en reglering av värdgraviditet (men till skillnad från Sverige tillåter att man på förhand gör upp om att den som bär och föder ett barn ska överlämna vårdnaden av barnet till de blivande föräldrarna).

Den svenska lagstiftningen

I Sverige blir en person som fött ett barn alltid barnets juridiska förälder. Det är i och med detta som krocken med andra länders lagstiftning blir uppenbar eftersom en värdgraviditet inte syftar till att den som burit och fött barnet ska bli juridisk förälder till barnet. Detta innebär att man inför en överenskommelse om värdgraviditet utomlands bör vara pålästa både om den svenska lagstiftningen samt om den lagstiftning som gäller kring familjejuridik i det land där överenskommelsen kommer att genomföras. Detta för att ha koll på vilka eventuella situationer som kommer att uppstå.

Att barnet behöver närståendeadopteras av en av föräldrarna (dvs den som inte har en biologisk eller genetisk koppling till barnet) för att båda ska bli juridiska föräldrar är till exempel ett scenario som är väldigt vanligt. Detta även om barnet aldrig har varit juridiskt bunden till den som fött barnet i det land där barnet föddes. Innan barnet har närståendeadopterats finns det alltid en rättsosäkerhet för alla inblandade, dvs både för den som fött, för barnet och för föräldrarna. Så är det inte rimligt att ha det. Barns bästa, och barns rätt till familj, måste alltid komma i första rummet. Oavsett vilka val ett barns föräldrar gjort kring hur det blev till.