Samtalsterapi hjälper inte vid könsdysfori

DebattartiklarRFSL

Unga transpersoners rätt att vara och leva har debatterats och dissekerats. Oroliga föräldrar, yrkesverksamma inom andra specialiteter än könsbekräftande vård och diverse ledarskribenter har vädrat sina åsikter, ofta utan adekvat kunskap. Nu ser vi hur detta har lett till faktiska begränsningar av unga transpersoners rättigheter. RFSL och RFSL Ungdom är oroliga för den fortsatta utvecklingen.

1 juni 2021

RFSL och RFSL Ungdom vill att alla barn och unga vuxna transpersoner möter den bästa möjliga vården, och att alla som behöver vård får det. Det handlar om grundläggande rättigheter till god hälsa. All evidens och erfarenhet säger att medicinsk behandling för personer med könsdysfori är det enda som hjälper.

Genid skriver på sin hemsida att förstahandsalternativet för vård för personer med könsdysfori ska vara samtalsterapi och att ingen medicinsk vård ska ges innan patienten har fyllt 25 år. Det finns dock ingen evidens eller beprövad erfarenhet av att samtalsterapi skulle fungera för att bota könsdysfori. Snarare tvärtom. Forskare och läkare som behandlar transpersoner har varit eniga sedan 60-talet om att det inte hjälper, utan att det bara skapar mer lidande. Professionen vet att det enda som fungerar är hormonbehandling och ibland kirurgiska ingrepp. Att inte ge detta vore djupt oetiskt, experimentellt och innebär stora patientsäkerhetsrisker. Att inte ge vård till någon som behöver det har irreversibla effekter och livslånga konsekvenser.

Samtalsterapi kan hjälpa mot olika former av psykisk ohälsa, men det är inte verksamt för att lindra det lidande som könsdysfori innebär. Trots det är detta Genids förslag. Vad blir målet för en sådan behandling? Att ungdomen ska ändra sin könsidentitet och leva som det kön hen tilldelades vid födseln? För oss låter det nästan som omvändelseterapi. Det är inte en riktning som svensk vård bör ta.

Barnkonventionen är lag i Sverige och enligt den ska barn ha inflytande över frågor som rör dem själva. I många delar av vården kan barn och unga, självklart i samråd med behandlande läkare som har det yttersta ansvaret för vården, vara med och besluta om vilken vård som ska ges till dem. Genid vill nu trots detta ytterligare sätta egenmakten ur spel och stoppa all könsbekräftande vård även för myndiga vuxna upp till 25 år. Det är minst sagt anmärkningsvärt. Genid hänvisar i sin artikel till en dom i Storbritannien om att unga inte skulle kunna ge informerat samtycke, som fick stark kritik av Amnesty International. Vad som inte framgår är att det i mars i år kom en ny dom som slog fast att barn genom samverkan med en förälder visst kan ge samtycke till könsbekräftande vård.

RFSL och RFSL Ungdom har länge drivit på för mer forskning inom den könsbekräftande vården just eftersom forskningen har varit eftersatt under lång tid. Kön till könsutredningsteamen är ofta årslånga. Det har varit ovanligt att läkare haft resurser att ägna sig åt att forska. Evidensen är därmed begränsad, men vården är inte ny och det finns decennier av beprövad erfarenhet att luta sig emot både i Sverige och internationellt.

Om vården inte fungerade hade vi sett en mycket stor mängd personer som ångrar sin behandling. Det finns de som gör det, men de är inte många. Vi förstår oron för de fåtal som ångrat sin behandling, det är givetvis olyckligt. RFSL och RFSL Ungdom erbjuder också stöd till de som drabbats genom vår stödfunktion Transformering.se. De allra flesta är dock nöjda med den behandling som de fått och könsdysforin har minskats.

Genid frågar sig vem som tar ansvar för det mänskliga lidande som könsdysforivården orsakar, nu och i framtiden. Men på vilket sätt skulle det vara en rimlig lösning att begränsa den enda vården som hjälper mot könsdysfori? Vi undrar vem som tar ansvar för allt det lidande som det skulle innebära att inte ge livsnödvändig vård? Låt oss istället tillsammans med barn och unga vuxna transpersoners bästa i åtanke se till att trycka på för resurser till forskning, resurser till att korta köerna till vården, fortsatt arbete för att säkerställa att det inte sker några felbehandlingar och för en än mer individanpassad vård vid könsdysfori. Låt oss se till att barn och unga får behålla sin rätt att påverka sina liv och få må så bra som möjligt.

Deidre Palacios, förbundsordförande RFSL
Jêran Rostam, förbundsordförande RFSL Ungdom

Debattartikeln publicerad i Svenska Dagbladet den 1 juni 2021