Polisen tar inte hot om våld mot oss på allvar

DebattartiklarRFSL

Samhällsutvecklingen går åt rätt håll, men hotet och hatet har trappats upp. Att polisen ger nazister tillstånd att manifestera på våra gator måste få ett stopp. Lagen om hets mot folkgrupp måste följas och demokratin försvaras.

1 augusti 2018

Lördagen den 30 juni ringde polisen till RFSL för att berätta att NRM fått tillstånd att stå utanför RFSL:s lokaler under hela Almedalsveckan. RFSL Ungdom ställde omedelbart in sin medverkan, och kvarstående RFSL-företrädare upprepade sina extrainsatta säkerhetsrutiner som mantran. Hela vårt påverkansarbete begränsades. Istället för att prata om nödvändiga hbtq-politiska reformer, stod en av oss i Visby tätt omgiven av poliser och nazister, medan den andre var hemma på kontoret, för rädd för att delta fysiskt på en demokratisk mötesplats mitt i sommarsverige.

NMR stod under Almedalsveckan för flera incidenter, bland annat misshandel med hatbrottsmotiv, hets mot folkgrupp och skadegörelse. Gensvaret från allmänheten, både på distans och på plats i Almedalen har varit fantastiskt. Vi översköljdes av kärlek och intyganden om att vi är ett land där alla människor ska ha rätt och frihet att vara sig själva. På plats i Almedalen byggdes vid två tillfällen en mänsklig mur mellan RFSL:s arrangemang och nazisterna för att låta hbtq-personer känna någon form av trygghet från det hot och hat som fanns på plats. Vi visade gång på gång att vi är många fler och att vi tillsammans står mycket starkare.

Men trots all visad gemenskap och flera skarpa politiska förslag, behöver vi leva med att vi är tydligt utpekade måltavlor, enbart på grund av vilka vi är och vilka vi älskar. Från NMR:s sida är det ett ideologiskt motiverat val att systematiskt gå på just hbtq-rörelsen och dess företrädare. De ser oss som ett hot mot nationen. De kartlägger oss och dyker upp våra aktiviteter, vi kan inte gömma oss. Som hbtq-personer och som företrädare är vi måltavlor varje dag. Anledningen till att nazister hatar hbtq-personer är såväl enkel att greppa som välförankrad i historien. I deras värld finns det ett rätt sätt att vara på, vi är fel. Genom att både leva på olika sätt och aktivt stå upp för den mångfald och bredd som finns hos oss alla i Sverige, representerar vi och regnbågsflaggan allt som nazisterna hatar.

Även om det här hatet trappats upp, så är det ingen nyhet. Vi visste om det här när vi valde att ställa upp för val till de förtroendeposter vi har idag. Vi visste att vi tog oss an en yrkesroll som kräver mycket av oss. Det vi inte visste, och aldrig kunde ha anat, är delar av polisens aningslöshet inför situationen. Vi överklagade omgående beslutet om NMR:s närvaro till förvaltningsrätten i Stockholm. De gick på polisens linje och avslog vår överklagan med argumenten att vi ”inte är en part i målet” och att vi ”inte har ett särskilt skyddsbehov”. Hur kommer det sig då att polisen ringde till oss det första de gjorde efter att beslutet om tillstånd fattats? Hur kommer det sig då att vi löpande säkerhetsplanerar i tät dialog med polisen?

Polismyndigheten i Stockholm gick om och om igen ut och sa att de ”är färgblinda” när de fattar beslut. Det de menar är att alla aktörer ska ha samma förutsättningar att uttrycka sina åsikter i det offentliga rummet. Med andra ord: samma villkor ska gälla för oss som planerat för ett seminarieprogram om hbtq-frågor, och för NMR som vill stå utanför och skrika att de ska mörda oss. Hur kan det anses vara likvärdigt?

När NMR ville demonstrera utanför synagogan och Bokmässan i Göteborg hösten 2017 valde polisen, med stöd av förvaltningsrätten, att flytta på nazisterna. Istället för att gå mitt i Göteborg fick de gå mellan två matbutiker i utkanten av stadskärnan. Stockholmspolisen hade kunnat fatta ett liknande beslut och låtit oss slippa leva med pressen det innebär att behöva möta nazister varje dag utanför dörren. Det råder rättsosäkerhet i landet när bedömningarna varierar så kraftfullt.

Om du inte själv har erfarenhet av att leva med ett ständigt hot om våld kan vi berätta vad det gör med en. Man blir trött, väldigt trött. Rädslan och sorgen kryper in under huden. Det stora hotet mot demokratin handlar i praktiken om att vi som individer ska kasta in handduken och lägga ner kampen. För att det inte är värt det, för att även vi är privatpersoner med liv att leva och må bra i. Där är vi inte än, vi står här, fast övertygade om att vi kan vinna den här striden. Men vi ser vad som händer runt oss och vi säger detta med en röst: backa oss nu när vi alla fortfarande orkar, vill och kan ta tillvara på det civilkurage, det engagemang och den vilja som så många av oss visat prov på den här sommaren. Vänta inte tills det är för sent.

Det måste bli ett slut på att rasistiska, nazistiska och antidemokratiska organisationer får utrymme att verka i vårt samhälle. Det måste blir en ändring i hur polisen gör tillståndsbedömningar och fördelar sina resurser. Det som hände under Almedalsveckan får aldrig upprepas. Vi kräver inte nödvändigtvis nya förbud eller lagändringar. Det vi kräver är att de organisationer och aktörer som bygger sin verksamhet på olagliga handlingar ska förhindras. Hets mot folkgrupp är redan olagligt. Den som bryter mot existerande lagstiftning ska lagföras och hindras att upprepa sitt brott. I år är det allvar. Det är nu vi måste stå enade tillsammans och ryta ifrån mot de som hotar alla människors friheter och rättigheter. Att vi inte lärt oss bättre är skandalöst.

Det här är inte en fråga som bara berör de som bryter mot normen, de som sticker ut, de som tar sig ton. När nazister tillåts gå på våra gator är det vårt demokratiska statsskick som sätts på spel – det berör oss alla. När rasister tillåts sitta i vår riksdag är det våra rättigheter och friheter som medborgare som sätts på spel – det berör oss alla.

Sandra Ehne, förbundsordförande RFSL
Frank Berglund, förbundsordförande RFSL Ungdom

Debattartikeln publicerades i Svenska Dagbladet den 1 augusti 2018