Idrotten måste ta ställning mot kränkande könstest

DebattartiklarRFSL

Elitidrottaren Caster Semenya tvingas sänka sina testosteronnivåer på medicinsk väg för att få tävla med kvinnor. Hon har återkommande utsatts för grova brott mot de mänskliga rättigheterna. Vi fördömer en praxis inom elitidrott som kränker människors värdighet och förväntar oss att svenska politiker och representanter för svensk idrott också gör det.

13 maj 2019

I åratal har Sydafrikas idrottsstjärna Caster Semenya dominerat på 800 meter. Hon har vunnit flera VM- och OS-guld. Men karriären har kantats av integritetskränkande övergrepp och spekulationer kring prestationerna. 

När hon vann 800 meter i friidrotts-VM 2009 deklarerades det att hon skulle könstestas. Caster Semenya själv säger att hon är kvinna och hon har aldrig offentligt diskuterat sin biologi. Det har däremot andra gjort. Det har spekulerats kring hennes genitalier och könsidentitet och flera försök har gjorts att stoppa hennes idrottskarriär.

För Caster Semenya har könstesterna inneburit åratal av ifrågasättanden. I förra veckan kom en dom från idrottens skiljedomstol, CAS, som innebär att Caster Semenya på medicinsk väg måste minska sina testosteronnivåer för att få tävla. 

Beslutet har kritiserats från många håll. Världsläkarförbundet bad sina medlemmar att inte delta i implementeringen av den nya regeln, eftersom det strider mot de mänskliga rättigheterna att tvinga någon till hormonbehandlingar som medicinskt sett inte är nödvändiga. Svenska läkarförbundet gick tydligt ut och höll med om denna bedömning.

 Kanadas idrottsminister kallade beslutet “en fullkomlig kränkning av mänsklig värdighet”. Ansvariga för genomförandet av antidopingprogrammet i Kanada har fördömt beslutet och kanadensiska friidrottsförbundet säger att de inte kommer att implementera policyn i Kanada.

FN:s råd för mänskliga rättigheter har sagt att idrottsförbund bör hålla sig borta från att skapa regler som tvingar och pressar kvinnor att genomgå onödiga, förnedrande och plågsamma medicinska förfaranden för att kunna tävla mot kvinnor. Svenska friidrottsförbundet däremot står bakom beslutet om testosterongränser.

För oss är en sak säker:
Idrotten bör inte få frikort från den utveckling som sker i övriga samhället. De mänskliga rättigheterna bör gälla inom idrotten såsom på andra arenor. Det finns inget högre perspektiv som rättfärdigar kränkningar. Ingrepp såsom ofrivilliga yttre fysiska inspektioner, kromosomtester och andra könstester utgör brott mot mänskliga rättigheter och kränker den mänskliga integriteten. Tvingande medicinering är exempel på grym eller omänsklig behandling. 

Vi fördömer en praxiinom elitidrott som kränker människors värdighet och vi förväntar oss att svenska politiker och representanter från svensk idrott också gör det. Svensk idrott har ett ansvar för att gå före och ta ställning. Detta är inte vägen framåt. Vägen framåt måste handla om alla elitidrottares möjlighet att göra sitt jobb fritt från kränkningar. Svensk idrott behöver ta tydlig ställning för idrottsutövares mänskliga rättigheter.

Sandra Ehne, förbundsordförande RFSL
Del LaGrace Volcano, ordförande OII Sverige
Jêran Rostam, förbundsordförande RFSL Ungdom
Hans Linde, förbundsordförande RFSU 
Vix Viktoria Herjeryd, ordförande Stockholm Pride
Maurine Filip, ordförande Svenska Skridskoförbundet
Sofia Larsson, idrottskoordinator Svenska Skridskoförbundet
Elisabet Nidsjö, psykolog RFSL Rådgivningen Skåne
Noel Andersson Köhler, idrottare med transerfarenhet
Nova Nouveau Johansson, idrottare med transerfarenhet
Jonas Arvidsson, idrottare med transerfarenhet
Petra Douhane, normspecialist 

Debattartikeln publicerades i Dagens Samhälle den 13 maj 2019