Assisterad befruktning på klinik

Att bli och vara förälderveronica Berg Hulthén

En vanlig väg till föräldraskap för hbtq-personer är assisterad befruktning, det vill säga insemination eller IVF-behandling. En insemination kan göras hemma eller på klinik. IVF-behandling kan bara göras på klinik. Här har vi samlat information om assisterad befruktning på klinik, i Sverige och utomlands.

Det kan uppstå många frågor och val inför en assisterad befruktning på klinik. Om det ska ske i Sverige eller utomlands, på privat eller offentligt finansierad klinik och – om man vänder sig utomlands – om donatorn ska vara kontaktbar eller inte kontaktbar. Många variabler kan spela in, t.ex kötider till offentligt finansierad behandling i Sverige, möjligheten att själv finansiera behandling på privat klinik i Sverige eller utomlands eller rent juridiska aspekter.

Här hittar du information om vilka regler som gäller inför assisterad befruktning på klinik och hur insemination och IVF-behandling rent praktiskt går till. Vill du istället läsa mer om heminsemination hittar du information om det under rubriken Heminsemination. Information om hur juridiskt föräldraskap fastställs efter assisterad befruktning på klinik kan du läsa mer om under rubriken Juridik – assisterad befruktning. Den stora skillnaden, som gäller juridiskt samkönade (lesbiska) par, är kortfattat att efter behandling i Sverige fastställs föräldraskapet genom föräldraskapsbekräftelse medan närståendeadoption krävs efter behandling utomlands.

Insemination på klinik

En insemination på klinik innebär att spermier förs in i livmodern på en person som vill bli gravid, precis innan personen har ägglossning. För att placera spermierna i livmodern använder barnmorskan eller läkaren en tunn plastkateter som förs upp i livmodern via slidan och livmoderhalsen. En insemination på klinik gör, i de allra flesta fall, inte ont.

IVF på klinik

IVF-behandling (In Vitro-Fertilisering) innebär att ägg hämtas från äggstockar (antingen från den som ska bli gravid eller från en äggdonator) och befruktas med spermier, utanför kroppen. Sedan placeras det befruktade ägget i livmodern på personen som ska bli gravid.

För att få genomgå offentligt finansierad behandling på klinik i Sverige behövs en remiss från en gynekolog till en landstingsansluten klinik som genomför assisterad befruktning. Om du/ni väljer att göra behandling på en privat klinik behövs ingen remiss. För närvarande kan bara insemination med donerade spermier erbjudas på privata kliniker. IVF-behandling med donerade spermier görs, än så länge, bara på offentligt finansierade kliniker, med ett undantag, IVF-kliniken Umeå. Det beror på att den kliniken ligger i anslutning till och har ett samarbete med ett universitetssjukhus, vilket i dagsläget är ett krav för att en privat klinik ska få genomföra IVF-behandling med donerade spermier.

Från och med den 1 januari 2019 blir det dock möjligt även för privata kliniker att utföra IVF-behandling med donerade spermier. 

Vilka kan få hjälp med assisterad befruktning?

I Sverige har samkönade kvinnopar fått hjälp med assisterad befruktning med donerade spermier genom offentlig finansiering sedan 2005. Efter att steriliseringskravet för transpersoner som ändrat juridiskt kön togs bort 2013, har även män med transbakgrund fått tillgång till assisterad befruktning på klinik i Sverige (förutsatt att de är ensamstående eller lever i en parrelation). Sedan 2016 är det även tillåtet för ensamstående att genomgå assisterad befruktning i Sverige. Det förutsätter att du lever som ensamstående, dvs att du inte är gift, sambo eller registrerad partner. Om man vill bli gravid och bilda familj med en eller flera personer utanför en parrelation, har man inte tillgång till assisterad befruktning på klinik i Sverige i dagsläget.

Trots dessa lagändringar reser många hbtq-personer fortfarande till kliniker i andra länder för att genomföra assisterad befruktning. Anledningarna kan till exempel vara långa köer i landstinget, åldersgränser för att få behandling eller önskan om en anonym spermiedonator.

Fertilitetsutredning

Innan försök till graviditet påbörjas bör/kan den som ska bli gravid göra vissa undersökningar och blodprovtagningar, en så kallad fertilitetsutredning.

När görs en fertilitetsutredning?

Inför offentligt finansierad assisterad befruktning med donatorspermier (insemination eller IVF) på klinik i Sverige är det oftast krav på att en fertiltetsutredning ska ha genomförts av den gynekolog som skrivit remiss till kliniken. Vanligen görs då en vanlig gynekologisk undersökning då livmodern och äggstockarna undersöks noggrant med ultraljud. Ska insemination göras kan det vara viktigt att veta att äggledarna fungerar (undersökning görs med hjälp av ultraljud och kontrastmedel) och hormoner kontrolleras med hjälp av blodprover. Dessutom är det viktigt att kontrollera din hälsohistoria och kartlägga eventuell medicinering. Fertilitetsutredningen syftar till att undersöka om det finns några medicinska hinder för att bli gravid, och om sådana finns lägga upp en plan för att komma förbi dessa hinder. På vissa ställen i Sverige utförs utredning på båda personerna i ett par, förutsatt att man kan anta att båda skulle kunna bli gravida.

Även inför assisterad befruktning på klinik utomlands är det bra att leta upp en gynekolog i Sverige som kan utföra utredningen. Det är dock inte alla gynekologer som utför dessa utredningar om man planerar att göra assisterad befruktning utomlands, så man kan få leta runt lite.

På privata fertilitetskliniker kan du göra en utredning men då kan du/ni behöva betala för utredningen själva. I en del landsting, till exempel i Stockholm, har man infört så kallat ”vårdval”. Det betyder att du/ni kan kontakta en privat fertilitetsklinik och göra en fertilitetsutredning utan att ni behöver betala annat än vanlig landstingstaxa för besöken.

Vad ingår i en fertilitetsutredning?

Generellt ingår gynekologisk undersökning med vaginalt ultraljud, mätning av längd och vikt, upptagande av sjukhistoria samt blodprovtagning vilka inkluderar bland annat hormonprover (tas vid ett eller fler tillfällen), sti-prover (t.ex. hiv, klamydia, Hepatit B och C). I Sverige är det rutin att göra denna basala fertilitetsutredning innan en remiss skickas till din närmaste klinik som genomför assisterad befruktning med donerade spermier.

Ytterligare en undersökning som ofta blir aktuell innan insemination på klinik är Hystero-Salpingo-Sonografi (HSS), ibland kallad äggledarspolning. Denna är till för att se så att det är fri passage i äggledarna, så att ägget kan passera ner till livmodern. Vid HSS sprutar man in en liten mängd kontrastvätska/koksalt i livmodern via en plastslang och ser, med ultraljud, så att vätskan passerar genom äggledarna. Skulle äggledarna vara trånga rekommenderas IVF istället för insemination.

När fertilitetsutredningen är gjord remitteras ni till närmaste klinik som får genomföra assisterad befruktning med donatorspermier. Där kommer man i samråd med dig/er göra upp en plan för lämplig behandling. Därefter görs en särskild prövning.

Särskild prövning

Inför en behandling (insemination eller IVF) med donerade könsceller (ägg eller spermier) på klinik i Sverige får paret/personen som ska genomgå behandlingen träffa en kurator eller annan typ av beteendevetare. Detta är obligatoriskt och ingår i en så kallad särskild prövning som görs innan man påbörjar behandling med donerade könsceller.

Varför görs en särskild prövning?

Syftet med den särskilda prövningen är att säkerställa att det kommande barnet/barnen kommer att växa upp under goda förhållanden. Den särskilda prövningen syftar också till att försäkra sig om att du/ni förstår innebörden och reglerna gällande donation av könsceller. Den särskilda prövningen är alltså kopplad till att du/ni ska ta emot donation av könsceller (ägg eller spermier), inte till att du/ni är hbtq-personer. Även olikkönade par som ska motta donerade ägg eller spermier får genomgå den särskilda prövningen.

Vilka frågor får man under den särskilda prövningen?

Exakt vilka frågor som ställs varierar, men den särskilda prövningen och bedömningen utgår från parets eller den ensamståendes möjlighet och förmåga att fungera som förälder/föräldrar under barnets hela uppväxt. Vid bedömningen tittar läkaren och beteendevetaren på parets inbördes relation (om ni är ett par) och parets/den ensamståendes sociala nätverk. Det görs också en helhetsbedömning kopplat till parets/den ensamståendes ålder, hälsotillstånd och eventuella funktionsnedsättningar, levnadsförhållanden och inställning till att berätta för barnet om dess genetiska ursprung.

Bedömningen utgår från ett barnperspektiv. Målet med den särskilda prövningen är att säkerställa att det framtida barnet/barnen kommer att växa upp under goda förhållanden. Samtalet kan också vara ett sätt att fånga upp om du/ni behöver ytterligare information och/eller extra stöd och utreda hur detta i så fall kan ges.

Vad händer om jag/vi inte blir godkända?

Att inte bli godkänd i den särskilda prövningen är ovanligt, men det händer. Oftast handlar det då om allvarliga brister i föräldraförmågan, såsom allvarlig psykisk sjukdom, hemlöshet eller liknande. Om man inte blir godkänd i den särskilda prövningen har man rätt att få information om vad det beror på och vad man behöver förändra i sitt liv inför en ny bedömning. Ofta kan en ny bedömning göras efter en viss tid, beroende på orsaken till att man inte blev godkänd. Om man inte blir godkänd har man även möjlighet att överklaga beslutet till Socialstyrelsens rättsliga råd. Kontakta Rättsliga rådet för vägledning.

Var kan jag få veta mer om den särskilda prövningen?

Socialstyrelsen har tagit fram ett kunskapsstöd för den särskilda prövningen. I det finns utförlig information om syftet med den särskilda prövningen och vilka saker som ska tas upp i bedömningen. Kunskapsstödet finns att ladda ner på Socialstyrelsens hemsida och heter “Assisterad befruktning med donerade könsceller – Nationellt kunskapsstöd”.

Hur går en insemination på klinik till?

I vissa fall behöver hormoner som stimulerar äggmognad/ägglossning tillföras för att en insemination ska få bästa resultat, detta kan vara i tablettform eller som injektion. Även annan hormonbehandling kan vara aktuell beroende på vad föregående fertilitetsutredning visar. I många fall räcker det med att inseminera under ägglossning i så kallad naturlig cykel, dvs utan hormoner. För att mäta när under menscykeln ägglossningen infaller, används ett ägglossningstest. Detta ger utslag i samband med ägglossning. Det fungerar på liknande sätt som ett graviditetstest, att du kissar på en sticka, varje morgon, med start några dagar före förväntad ägglossning för att inte missa den. När stickan ger utslag (blir positivt) kommer ägglossningen inträffa inom 24-36 timmar. En insemination på klinik genomförs i regel samma dag eller dagen efter att personen som ska bli gravid, har fått ett positivt ägglossningstest alternativt tagit en ägglossningsspruta. Detta för att maximera chansen att pricka in ägglossningsdagen när man gör inseminationen. Om du skall göra en insemination på klinik utomlands kan du behöva resa till det aktuella landet, samma dag eller dagen efter du får ett positivt ägglossningstest, för att hinna göra en insemination inom tiden för ägglossningen. De flesta personer behöver genomgå flera inseminationsförsök, några blir gravida på första försöket. Chansen till en graviditet är ungefär 20% per insemination. Om du gör insemination på klinik får du hjälp med att följa upp vad som kan vara fel om en graviditet inte uppstår.

När görs IVF?

En IVF-behandling kan göras om flera inseminationsförsök inte resulterat i en graviditet, eller direkt om det finns anledning att tro att en insemination inte kommer att fungera. Det kan vara tidigare kända medicinska skäl eller sådana som framkommit vid de fertilitetsutredningar som ofta görs inför en assisterad befruktning. Oftast beror det på att äggledarna är blockerade eller på grund av hög ålder (då chansen är mindre att lyckas uppnå graviditet med hjälp av insemination).

Hur går en IVF-behandling till?

Vid en IVF-behandling görs oftast en hormonstimulering för att få flera ägg att mogna i äggstockarna. Det finns olika metoder för detta. På kliniken får du hjälp med vilken behandling som är aktuell för just dig. Målet med hormonstimuleringen är att mogna fram flera ägg och när tillräckligt många ägg har mognat tas en ägglossningsspruta. Cirka 36 timmar efter ägglossningssprutan tagits utförs det en så kallad äggplockning där äggen sugs ut ultraljudslett via vaginan med en nål.

De ägg som håller god kvalitet befruktas, utvecklingen av de befruktade äggen följs några dagar på laboratoriet och därefter väljs det finaste embryot ut och och förs in i livmodern, på den som skall bli gravid, med hjälp av en tunn plastkateter. Insättningen av ett befruktat ägg kallas även för embryotransfer (ET). Om det finns fler embryon av hög kvalitet så kan dessa frysas in för senare bruk.

På klinik i Sverige sätts vanligtvis enbart ett befruktat ägg i taget in i livmodern, även om undantag förekommer. Utomlands, till exempel i Danmark, är det vanligare att man sätter in två befruktade ägg samtidigt, vilket ökar risken/chansen för en tvillinggraviditet. När ett fryst embryo tinas och sätts in i livmodern kallas det för FET (frozen embryo transfer). I Sverige får de befruktade äggen enligt lag hållas nedfrysta i max fem år, men du/ni kan ansöka om förlängd frystid hos Socialstyrelsen. Efter vad du/ni önskar kommer sedan de frysta embryon som du/ni inte vill använda, eller efter att frystiden gått ut att, efter ditt/ert skriftliga samtycke, destrueras eller doneras till forskning. Utomlands ser reglerna gällande nedfrysning av befruktade ägg olika ut.

Offentliga kliniker i Sverige

Om du/ni genomfört en fertilitetsutredning och fått en remiss för offentligt finansierad fertilitetsbehandling, så kommer din/er remiss att skickas till din/er närmaste offentliga klinik som genomför assisterad befruktning med donerade könsceller (ägg eller spermier).

Hur långa är köerna?

Kötiderna från inkommen remiss till att man blir kallad till kliniken och får starta sin behandling, varierar kraftigt mellan de olika landstingen. Från 3-6 månader upp till flera år. Det vanligaste är att kötiden är ca 1,5 år. Kötiderna ändras också hela tiden beroende på tillgång på donatorer och hur många som står i kön för tillfället i respektive landsting. För aktuella kötider, se klinikernas hemsidor.

Vad beror köerna på?

De långa kötiderna beror främst på resursbrist på klinikerna. I viss mån kan de också, på en del av klinikerna, bero på brist på donatorer. Men den största orsaken till att det i dagsläget är köer för att få offentligt finansierad fertilitetsbehandling är att resurserna på klinikerna är begränsade och att man därför inte kan anställa mer personal och skaffa större lokaler.

Gäller inte vårdgarantin?

Nej, vårdgarantin gäller inte när man behöver donerade könsceller (ägg eller spermier) för att bli gravid. Om man däremot har egna ägg och spermier inom paret, då gäller vårdgarantin, dvs att man ska bli kallad till kliniken inom tre månader från inkommen remiss.

Privata kliniker i Sverige

I Sverige finns flera privata fertilitetskliniker som gör insemination med donerade spermier. Oftast har de privata klinikerna ingen eller relativt kort kötid. Remiss krävs oftast inte heller, utan du/ni kan vända dig/er direkt till kliniken och i de flesta fall göra din/er fertilitetsutredning där. Att söka sig till en privat klinik innebär att man bekostar behandlingen själv. Prislistor finns på klinikernas hemsidor.

Går det att göra IVF med donerade spermier på privat klinik?

Nej, IVF-behandling med donerade spermier görs, än så länge, bara på offentliga kliniker, med ett undantag, IVF-kliniken i Umeå. Det beror på att den privata kliniken ligger i anslutning till ett Universitetssjukhus, vilket i dagsläget är ett krav för att en privat klinik ska få genomföra IVF-behandling med donerade spermier.

Från och med den 1 januari 2019 blir det dock möjligt även för privata kliniker att utföra IVF-behandling med donerade spermier.

Vilka regler gäller för spermiedonation i Sverige?

Assisterad befruktning med donerade spermier har varit lagligt för olikkönade par i Sverige sedan 1985, för samkönade kvinnopar sedan 2005 och för ensamstående sedan 2016. I Sverige finns det en lag som heter Lagen om genetisk integritet som bland annat reglerar att alla spermiedonatorer alltid ska vara kontaktbara. Det innebär att alla barn som blir till med hjälp av donerade spermier i Sverige har rätt att få reda på donatorns identitet, dock först när de uppnått så kallad ”mogen ålder”. Barnen kan då begära ut information om donatorns identitet som finns sparad i en särskild journal på den klinik där den assisterade befruktningen genomförts. Detta innebär också att de som blir gravida med hjälp av donerade spermier i Sverige måste informera sina barn om på vilket sätt de har kommit till. När en assisterad befruktning med donerade spermier genomförs i Sverige kommer kliniken att informera er om detta.

Vilka regler gäller utomlands?

Reglerna gällande spermadonation ser olika ut i olika länder. I Danmark till exempel är det möjligt att välja mellan kontaktbar eller inte kontaktbar donator. Om donatorn inte är kontaktbar går det inte att få reda på donatorns identitet, varken för den/de som blir gravida genom spermiedonation eller för de barn som blir till genom spermiedonation. I flera länder är det även möjligt att få reda på en del information om donatorn för den/de som planerar att bli gravida med hjälp av spermiedonation. Man kan till exempel få information om donatorns hudfärg, ögonfärg, längd och vad den har för sysselsättning och utbildning. I en del länder kan man även få tillgång till foton på donatorn. Om du/ni planerar att göra assisterad befruktning på klinik utomlands så kommer kliniken att informera er om vilka regler som gäller i det aktuella landet.

Bra att veta inför en assisterad befruktning utomlands

De flesta som reser till ett annat land inom Europa för assisterad befruktning, åker till Finland, Danmark, Estland eller England. Inför en assisterad befruktning utomlands kan en fertilitetsutredning med förberedande undersökningar göras genom svensk sjukvård, men behandlingarna utomlands täcks inte av det svenska högkostnadsskyddet för vård och läkemedel. Att genomgå en assisterad befruktning utomlands kan kosta mycket pengar. Dessutom tillkommer ofta kostnader för mediciner, boende och resor. Priserna varierar beroende på om man ska göra insemination eller IVF med egna ägg och spermier, med donerade ägg eller spermier, med både donerade ägg och spermier, om det redan finns frysta embryon etc. Kliniker i olika länder ställer också olika krav på tex. BMI (body mass index), ålder och de har olika långa kötider samt kostnader.

Äggdonation

IVF-behandling med donerade ägg har varit lagligt i Sverige sedan 2003. På grund av en skrivelse i lagen om genetisk integritet är äggdonation i dagsläget bara tillgängligt för olikkönade par med egna spermier inom paret. Läs mer om detta under rubriken embryodonation.

Frysa obefruktade ägg

Innan 2013 var det inte möjligt för transsexuella att frysa och spara könsceller inför könsbekräftande behandling. 2013 ändrades detta och möjligheten att frysa ägg och spermier för att senare försöka bli genetisk förälder finns numera för personer som ska genomgå könsbekräftande vård.

På Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm pågår ett specifikt program för fertilitetsbevarande åtgärder som riktar sig till unga vuxna transmän. I det programmet tittar de på metoder så det ska vara möjligt att få ägg att mogna och plocka ut dem men samtidigt sträva efter att hålla nere östrogennivåerna. Om embryodonation blir tillåtet i Sverige kommer de transmän som sparat ägg kunna bli genetiska föräldrar till ett barn som deras partner bär.

Embryodonation

En embryodonation innebär att befruktningen sker utanför kroppen med både donerade ägg och donerade spermier.

Embryodonation är inte tillåtet i Sverige vilket även innebär en begränsning för samkönade par som vill donera ägg till varandra inom paret och för transmän som inte själva vill bära ett barn men som har ägg eller sedan tidigare nedfrysta ägg. Det är lagen om genetisk integritet som reglerar detta, i den står bland annat följande:

Ett befruktat ägg får föras in i en kvinnas kropp endast om kvinnan är gift eller sambo och maken eller sambon skriftligen samtyckt till detta. Om ägget inte är kvinnans eget, skall ägget ha befruktats av makens eller sambons spermier

Bakgrunden till skrivelsen är en tanke om att ett barn ska ha en genetisk koppling till minst en av sina föräldrar, vilket ju skulle bli fallet om donation av ägg skulle ske inom ett par. När denna lagtext skrevs var dock inte assisterad befruktning på klinik för samkönade par tillåtet i Sverige och därför fanns det inte heller någon tanke om att göra äggdonation inom ett samkönat par möjligt.

Embryodonation och donation av ägg inom ett par är tillåtet i flera europeiska länder, så det är möjligt att resa till ett annat land och genomföra behandlingen men det innebär en kostnad och en mer rättsosäker situation. Om en kvinna i ett samkönat par eller en transman donerar ett ägg till sin partner som bär och föder barnet kommer den vars ägg används bli genetisk förälder till barnet, men den kommer inte givet ses som förälder i Sverige. Om transmannen är gift med kvinnan som burit barnet kommer han (förutsatt att han har ett manligt personnummer) bli registrerad som far till barnet genom faderskapspresumtion. Kvinnan i det samkönade paret kommer, även om hon är gift med den som burit barnet, behöva närståendeadoptera barnet.

Syskonbehandling

I Sverige är alla fertilitetsbehandlingar som syftar till att få syskon egenfinansierade. Det beror på att när man har fått ett barn (eller två om det blir tvillingar) så är man inte längre ofrivilligt barnlös. I Sverige är det bara möjligt för ofrivilligt barnlösa par och ensamstående att få offentligt finansierad fertilitetsbehandling.

Vilka regler gäller för syskonbehandling?

På de flesta kliniker, både offentliga och privata, är utgångspunkten att ens första barn ska vara minst ett år gammalt innan försök att få syskon påbörjas. Om det är samma person som ska bli gravid en andra gång, ska en eventuell amning av det första barnet, vara avslutad innan en syskonbehandling påbörjas. På de offentliga klinikerna finns oftast bara möjlighet att försöka få ett syskon och inga möjligheter att försöka få ett tredje barn. De familjer som fått tvillingar genom tidigare insemination eller IVF kan också nekas syskonbehandling på de offentliga klinikerna, men det varierar mellan klinikerna. På de privata klinikerna finns inga sådana begränsningar gällande antal syskon.

Får vi använda samma donator?

Många som blir föräldrar med hjälp av spermiedonation har en önskan om att samma donator ska användas vid syskonbehandling. Det kan handla om att man vill att ens barn ska vara genetiskt kopplade till varandra genom donatorn. Andra har tvärtom en önskan om att byta donator inför en syskonbehandling. Det kan handla om att man vill att ens barn i framtiden ska ha ett individuellt val gällande om de vill ta reda på donatorns identitet eller inte. I en familj med flera syskon som har samma donator skulle det kunna uppstå konflikter om ett av syskonen vill ta reda på donatorns identitet och ett av syskonen inte vill det. Genom att byta donator inför en syskonbehandling skulle detta kunna undvikas. Inför en syskonbehandling är det bra att du/ni själv/a fundera över hur du/ni resonerar gällande detta.

På Svenska offentliga kliniker är dock utgångspunkten att alltid använda samma donator vid syskonbehandling. Det är bara i ovanliga fall som det kan bli aktuellt att byta donator, tex om det första barnet fått någon allvarlig funktionsnedsättning eller om donatorn avlidit. Så om du/ni skulle vilja byta donator inför syskonbehandling är det alltså i regel inte möjligt på offentlig klinik i Sverige. På de privata klinikerna i Sverige däremot, så är det oftast möjligt att byta donator. På många kliniker utomlands är det också möjligt, men det kan variera från klinik till klinik och se olika ut i olika länder. Kolla alltid med din/er klinik för att få information om hur reglerna ser ut just där.

Får vi byta bärare inför en syskonbehandling?

Ja, på svenska kliniker, både offentliga och privata, är detta möjligt, med ett undantag. Om det första barnet blivit till genom IVF och det finns frysta befruktade ägg från den tidigare IVF-behandlingen kvar, så är det bara den personen som de äggen kommer ifrån som får försöka bli gravid igen med dessa. Detta eftersom det inte är tillåtet i Sverige, att både ägg och spermier är donerade, så kallad embryodonation. Detta gäller även om ägget kommer från en person som ska bli juridisk förälder till barnet. Utomlands gäller ofta liknande regler.

Faktagranskning

Lotta Andreasson Edman , barnmorska, Mama Mia Södermalm.
Marisol Pineda, ST-läkare, Kvinnokliniken Södersjukhuset.
Camilla Stenfelt , specialistläkare gynekologi/obstetrik, Fertilitetscentrum Stockholm.