#2 Intervju med Ann-Katrin

Hej Ann-Katrin! Du har ju varit aktiv i RFSL Göteborg i närmare tio år och är engagerad i seniorfrågor. Hur började det för dig, vad var det som fick dig att engagera dig i RFSL?

-Jag hade just gått i pension och kände att jag ville göra något för att bidra. Två vänner, Agneta och Berit, var aktiva och frågade mig om jag ville vara med i RFSL Göteborgs seniorgrupp. De hade alltid varit väldigt aktiva politiskt, medan jag själv hade varit mer fokuserad på arbetslivet. 

– Lite senare kom jag också att representera hbtqi-frågorna i ett av de lokala pensionärsrådet som fanns då här i Göteborg. Det var en ganska stor utmaning för mig som inte hade så mycket erfarenhet, att stå upp och prata om “oss hbt-seniorer” för den här i och för sig respektfulla men ibland oinformerade skaran. Idag finns inte de lokala pensionärsråden kvar, men vi jobbar för att få in en adjungerad plats i det centrala pensionärsrådet för att synliggöra och påverka i frågor som är viktiga för oss.

Du nämnde att du har fokuserat mycket på arbete. Har du själv kunnat vara öppen i arbetslivet?

-Det var först de sista tio åren som jag började vara öppen med vem jag är och hur jag lever. Första gången jag berättade var när jag satt med min dåvarande chef på ett tåg till Oslo. Hon frågade hur jag hade det och jag kände att nä, nu struntar jag i det. Jag ville inte behöva dölja vem jag var. Så jag berättade att jag levde med en kvinna. Hon sa att, ja här i biblioteksvärlden är det ju inte så ovanligt. Sen var det inget mer med det. Efter det var jag mer öppen och jag behövde inte säga så mycket mer, det sipprade liksom ut av sig självt. 

Vad skulle du säga är de viktigaste frågor för våra seniora medlemmar idag?

-Det absolut viktigaste tror jag är att kunna känna förtroende för dem som ska komma in i ens liv genom äldreomsorgen. Och så är det boendefrågan där vissa vill bo med likasinnade medan andra inte alls vill det. Sen är det viktigt med det sociala. Att träffa andra och ha trevligt tillsammans. 

-Engagemanget är lite lågt just nu, det kan bero på att en del tyckte att det blev för mycket politiskt arbete, många vill bara ha det sociala. Själv har jag varit kanonnöjd med blandningen av politik och kultur/samhälle och det sociala, till exempel gå ut och fika eller äta tillsammans utan program alls. Men politiken och samhällsengagemanget är kittet som har bundit oss samman. Man kan inte luta sig tillbaka och tänka att segrarna är vunna, för de kan gå förlorade i ett ögonblick.