Till minne av Kjell Öhman

Att vi borde intervjua Kjell Öhman har jag flera gånger pratat om. Tyvärr blev det inte förverkligat. Nu finns han inte mer. Kjell Öhman va den person som varit medlem i RFSL allra längst. Redan på 1950-talet löste han medlemskap. Han deltog i 20-årsåldern på de baler som RFSL anordnade i Stockholm och fick då smeknamnet ”Millan”.

Kjell levde hela sitt vuxna liv mer eller mindre öppet som homosexuell, förvånande nog redan som en ung man i mitten av 1950-talet. Han berättade att han genom åren aldrig stött på några problem med det. Om man träffat Kjell förstår man hur det kan ha varit möjligt. Kjell kunde avväpna och charma den han träffade genom en både varm och skarpsynt humor. Han va helt enkelt skön att ha omkring sig: omtänksam, pålitlig och samtidigt underhållande. Inom RFSL Stockholms verksamhet Gayseniorerna, som han var med och grundade 1987, var han under många år oumbärlig. Nästan varje vecka, sedan han gått i pension, fixade Kjell fikat och samordnade de för många äldre män viktiga sociala träffarna. Han va en mästare på att vara social och få andra att trivas, genom att ta upp bara tillräckligt, men uppskattat, utrymme själv.

Kjell Öhman föddes 1935. Han växte upp på Södermalm, i det som var Sockerbolagets hus vid Tantolunden, och blev Södermalm trogen under hela sitt nästan 90-åriga liv. Sina yrkesverksamma år jobbade han på bank. Han berättade att han växte upp med en mor som, sedan hon förstått att Kjell var bög, aldrig ifrågasatte honom utan tog sin son som självklar. Detta kan ha påverkat Kjell till att alltid betrakta sig själv som just självklar och föra sig på ett sätt som ingav en omedelbar respekt för honom.

Sin sista bitchiga replik till mig levererade Kjell utanför Konsum på Östgötagatan för kanske tre år sedan. Han tog sig fram med hjälp av sin rollator. Jag kom inte ihåg vad det va han kommenterade, men det lämnade mig i bättre sinnesstämning än innan jag stötte ihop med honom.

Lars Jonsson, sakkunnig RFSL