RFSL minns en transpionjär

I augusti nåddes vi av beskedet att Eva-Lisa Bengtsson hade gått bort, tidigare i år. Vi var många som blev sorgsna, också på grund av det faktum att det hunnit gå en del tid innan nyheten nått oss. Under Stockholm Pride ordnades en minnesstund hos RFSL Stockholm.

I oktober 2010 firade RFSL 60 år. Styrelsen beslutade att detta skulle högtidlighållas med en fest där bland annat samtliga nu levande före detta förbundsordföranden skulle bjudas in. Vi ville också dela ut RFSL:s hedersregnbåge till en aktivist vars bidrag till organisationen och hela hbtq-rörelsen vi särskilt ville uppmärksamma. I förbundsstyrelsen satt Maria Sundin (som 2015 också själv blev en mottagare av hedersregnbågen) och hennes förslag att Eva-Lisa Bengtsson skulle få vår hedersregnbåge under RFSL:s 60-årsfest mottogs med stor entusiasm av styrelsen.

Under festen hade jag äran att som förbundsordförande dela ut priset till Eva-Lisa Bengtsson. Hennes lågmälda, nästan blyga, framtoning stod i viss kontrast till alla hennes bedrifter som jag nämnde i vår motivering till varför vi utsett henne till pristagare. Men hennes glädje över att ha fått utmärkelsen var tydlig. Mycket tydligt i mitt minne från festen var också många yngre transpersoners glädje över att transrörelsens historia och viktiga företrädare uppmärksammades av RFSL på detta sätt. Det var många tårfyllda ögon som blickade upp mot Eva-Lisa Bengtsson på scenen och många ville efteråt personligen tacka henne för allt arbete och engagemang.

Att sammanfatta Eva-Lisa Bengtssons insatser för den svenska hbtq-rörelsen är inte helt enkelt. Att hennes betydelse inte går att överskatta är tydligt. Några av hennes vänner har bistått mig med information, men det är tydligt att vi bara skrapat lite på ytan. Jag hoppas att Eva-Lisa Bengtssons personliga arkiv kommer att kunna omhändertas och på sikt göras tillgängligt. Eva-Lisa Bengtsson var bland annat med och grundade Transvestia 1964, liksom Benjamin 1979, en organisation som hon dock lämnade och som inte verkar ha varit så viktig för henne. Transvestia var först en brevklubb, men fick sedan en fysisk lokal på Östgötagatan på Södermalm i Stockholm. Hon var också senare med i arbetet med RFTS, där bland andra Maria Sundin också var inblandad. Maria Sundin menar att Eva-Lisa Bengtsson med lätthet kan kallas ”Sveriges mest framträdande transaktivist”, men att hon också hade en stor roll i den lesbiska delen av kvinnorörelsen. Den organisation som då hette FPE, ursprunget till dagens Transföreningen FPES, hade vid denna tidpunkt regler om att medlemmarna skulle vara transvestiter och inte transsexuella. På grund av dessa regler var Eva-Lisa Bengtsson inte engagerad i organisationen, eftersom hon identifierade sig som transsexuell.

Eva-Lisa Bengtsson var också aktiv redan på 50-talet i kvinnogrupper, bland annat inom RFSL. Vid denna tidpunkt var organisationstillhörigheten för olika grupper betydligt mer flytande än nu. Bland andra var ”Jerrys damklubb” en mycket viktig plats för Eva-Lisa Bengtsson, men även RFSL-avdelningarna Diana och Kretsen var platser hon nämnde. ”Jerrys damklubb” blev kanske extra betydelsefull för att många andra platser var transfoba, medan Eva-Lisa Bengtsson välkomnades så tydligt till damklubben av Jerry och partnern Märta Möller. Eva-Lisa Bengtsson fick bland annat rollen som portvakt och gick ner och hämtade besökare nere på Folkungagatan för att ta dem upp till den låsta klubben.

Eva-Lisa Bengtsson spelade också en stor roll inom kvinnorörelsen. Hon var engagerad i Lesbisk Front – som bildades efter ett bråk inom RFSL, då grupp Victoria blev just Lesbisk Front. Bland annat deltog Eva-Lisa Bengtsson i den kända aktionen då medlemmarna gick in på en strippklubb och protesterade mot sexualiserandet av lesbiska inom pornografin och på strippklubbar. Hon var också med om att bygga upp Kvinnohuset på Snickarbacken.

Eva Lindberg blev bekant med Eva-Lisa Bengtsson på 70-talet, i Lesbisk Front, och minns henne från personliga samtal under återkommande demonstrationer, bland annat under Homosexuella frigörelseveckan, ursprunget till Stockholm Pride. Eva-Lisa Bengtsson och Eva Lindberg träffades också inom Golden Ladies, som Monica Evadotter dragit igång under 80-talet. Hon var som ett levande lexikon, om bland annat Sveriges kvinnohistoria, minns Eva Lindberg.

Att det förekommit en hel del konflikter kring transkvinnors närvaro i kvinnoseparatiska sammanhang är välkänt och Eva-Lisa Bengtsson drabbades bland annat av detta när Kvinnohuset fick en ny medlemsgrupp som inte välkomnade transkvinnor. Liknande konflikter uppstod på flera platser, bland annat Golden Ladies initialt, men med tiden intog Eva-Lisa Bengtsson sin självklara plats runt kaffebordet på Golden Ladies, där hon trivdes och inställde sig varje samkväm, fram till dess att sjukdomen förhindrade henne att komma. Eva-Lisa Bengtsson nämnde också bland annat Lash (och senare Wish) som platser som alltid stått på hennes sida.

Flera av de som kände Eva-Lisa Bengtsson väl framhåller de upprepade ifrågasättandena kring hennes närvaro i olika sammanhang, beroende på hur kriterierna för vem som får vara med har sett ut. Trots detta var Eva-Lisa Bengtsson alltid med i rörelserna och sammanhangen, ibland kanske lite vid sidan av, men hon var alltid med. Sam Hultin, som nu arbetar med att tillvarata Eva-Lisa Bengtssons arkiv, är en av dem som framhåller den personliga styrkan bakom denna förmåga. Eva-Lisa Bengtsson ville var en del av många olika kontexter och drev lågmält sin rätt att vara det. Ibland kanske genom att ta ett steg tillbaka, men ändå vara närvarande. ”Hon hade en egendomlig kraft, en enorm envishet och styrka”, säger Eva Lindberg.

RFSL saknar och sörjer Eva-Lisa Bengtsson.

Ulrika Westerlund
tidigare förbundsordförande RFSL (2010-2016)