Oroande läge för hbtqi-ungdomar

Den färska rapporten “Jag är inte ensam, det finns andra som jag” från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF), visar att hbtqi-ungdomars levnadsvillkor generellt sett är sämre när det gäller såväl hälsa, utbildning, arbete, ekonomi och utsatthet.

Att det tyvärr har inte blivit bättre på tio år, sedan den förra motsvarande rapporten skrevs, är nedslående. Utvecklingen går till och med bakåt ur vissa aspekter. 2012 var 69 procent av hbtqi-ungdomarna ganska eller mycket nöjda med livet, 2021 är den siffran 47 procent. För ungdomar som inte är hbtqi är motsvarande siffra 2021 73 procent. Knappt en tredjedel skattar sin psykiska hälsa som god och det är vanligt att ha mött negativa attityder och beteenden.

– Undersökningen bekräftar den bild vi fått från våra medlemmar. Vi måste inse att det är ett allvarligt läge för unga hbtqi-personer i Sverige. Vuxenvärlden brister i sitt ansvar och Sveriges hbtqi-ungdomar förtjänar bättre, säger Elias Fjellander, förbundsordförande på RFSL Ungdom.

Rapporten visar bland annat att unga hbtqi-personer med en funktionsnedsättning har en större utsatthet generellt än både ungdomar i stort och andra hbtqi-ungdomar. Det framgår också att bisexuella ungdomar har svårt att känna sig hemma både i hbtqi-sammanhang och i andra sammanhang, medan killar (särskilt homo- och bisexuella) är mer utsatta för våld, och även utsatta från andra elever i skolan.

Unga transpersoner vittnar om en bristande tillgång till könsbekräftande vård och en del uttrycker också att man tappat tron på att samhället finns för mig. Mötesplatser för unga hbtqi-personer är något som i rapporten framhålls som viktigt för trygghet och gemenskap.

– Nu krävs krafttag. Beslutsfattare, myndigheter, kommuner och regioner måste ta sitt ansvar. RFSL vill se ett nationellt program för mötesplatser för hbtqi-ungdomar, en trygg skola och bättre tillgång till vård vid psykisk ohälsa, säger Pär Viktorsson Harrby, verksamhetschef på RFSL.