Aktivistporträtt: Jessica St Rose

InternationelltMiles Rutendo TanhiraFoto: Karin Lenke

Jessica S:t Rose bestämde sig för att bli aktivist inte bara för sin egen skull, utan också för dem var röster tystas och för dem som är rädda. Hon lever själv som öppet lesbisk och är förbundsstyrelsesekreterare i United and Strong, den enda etablerade organisationen som driver hbtq-rättighetsfrågor på S:t Lucia. Läs hennes berättelse, nedtecknad av Miles Rutendo Tanhira från RFSL.

Vad driver dig?

Påverkansarbete är min passion och trots att jag ibland möter negativ respons och diskriminering från samhället använder jag de erfarenheterna som motivation för att fortsätta kämpa och hoppas på en ljusare framtid för hbtq-personer i mitt hemland.

Hur vilar du från arbetet?

Förutom mitt arbete som aktivist älskar jag karneval och musik. Man kan ofta se mig på S:t Lucias gator i en vackert utsmyckad kostym. Jag älskar musik, och använder den för att koppla av. Jag tycker även om naturen; att gå till vattenfall, floder och gömställen bortom allt larm hjälper mig att slappna av. Och sist men inte minst börjar jag min dag med att tacka för allt det underbara i livet.

Vad har United and Strong uppnått?

United and Strong firade sitt 15-årsjubileum i år, och det i sig självt är en fantastisk prestation. En av de mest betydelsefulla prestationerna är arrangemanget the Caribbean Women’s Sexual and Diversity Conference.

Vi har även utbildat polisen i att bättre kunna stödja hbtq-samhället, och bedrivit en informationskampanj inför Världsaidsdagen.

Vilka förändringar vill du som aktivist se på S:t Lucia?

Jag vill att sodomilagen ska avskaffas. Som det ser ut nu talar regeringen inte om den trots våra påtryckningar. Så länge lagen finns kan hbtq-personer inte leva öppet.

Jag tror att avskaffandet av den här lagen kommer att minska den diskriminering och det stigma som drabbar hbtq-samhället och att människor kommer att kunna leva utan rädsla.

Har du några råd kring hur man kan arbeta?

Vi måste komma ihåg att ta hand om oss själva. Ibland går vi helt in i arbetet när vi kämpar för rättvisa och glömmer bort att ta hand om oss själva och att ta en paus. Att vara aktivist kan vara tidskrävande och stressigt, speciellt när vi bor på platser där de mänskliga rättigheterna inte erkänns till fullo eller där hbtq-personers liv kan vara i fara.

“Vi måste komma ihåg att ta hand om oss själva”

Vi möter hela tiden nya utmaningar i våra respektive länder, och det kan tynga oss. Därför måste vi lära oss att läka våra sinnen och kroppar. Om vi ska kunna fortsätta att driva den här rörelsen vidare måste vi kunna fungera effektivt.