Sverige måste sluta avvisa hbt-flyktingar

DebattartiklarRFSL

RFSL: Människor skickas tillbaka till länder där homosexualitet är förbjudet.

1 augusti 2012

Det svenska asylsystemet är rättsosäkert och leder till att människor som söker asyl för att de förföljs på grund av sin sexuella läggning skickas tillbaka också till länder där samkönade sexuella relationer är kriminaliserade. Dessutom motiveras avslag med att någon inte ”levt öppet” som homosexuell, trots att sexuell läggning i lagen anses vara en grundläggande egenskap hos en människa som det inte är rimligt att kräva att någon ska göra avkall på. Anledningen är bland annat motstridiga formuleringar i lagens förarbeten. Det visar en ny studie som i dag presenteras av RFSL på Asylforumet på Stockholm Pride.

I studien Asylprövningen vid flyktingskap på grund av sexuell läggning av juriststudenten Aino Gröndahl från Uppsala universitet har 70 fall från migrationsdomstolarna, tillsammans med avslagsbesluten från Migrationsverket, granskats. Inte i något av fallen har asylsökandens sexuella läggning i sig varit tillräcklig för att föranleda flyktingstatus, även då samkönade sexuella handlingar varit kriminaliserade i ursprungslandet. Det förekommer till och med att personer skickas tillbaka till ett land där kriminalisering förekommer med motiveringen att de kan söka myndigheternas hjälp från förföljelse. Detta är orimligt: hur kan samma myndigheter som enligt landets lagstiftning är skyldiga att vidta åtgärder mot personen på grund av dennes sexuella läggning, samtidigt vara de som ska kunna stå för skyddet mot förföljelsen?

I Sverige och i flera andra EU-länder gäller EU:s skyddgrundsdirektiv – men bedömningarna kring möjligheten att söka statligt skydd vid icke-statlig förföljelse i länder där hbt-personer kriminaliseras varierar kraftigt från land till land. Sverige ligger här efter flera andra EU-länder, som till exempel Italien och Nederländerna, där kriminaliseringen i sig anses utgöra förföljelse, och utgöra skäl för asyl. I Sverige är ett förbud inte tillräckligt om det inte verkar tillämpas.

Det är också vanligt med avslag på asylansökan med motiveringen att sökanden anses kunna få skydd mot privatpersoners förföljelse av hemlandets myndigheter. Detta även om det är just myndighetspersoner som förföljer. Det förekommer att migrationsdomstolarna och Migrationsverket argumenterar för att förföljelsen begåtts av till exempel poliser i egenskap av privatpersoner. Detta är ett orimligt förhållningssätt. Om representanter för myndigheterna ”på sin fritid” förföljer en person, kan representanterna inte sedan förväntas stå för skyddet mot dessa förföljelser.

Lagens förarbeten innehåller dessutom motstridiga formuleringar som ytterligare ökar rätts osäkerheten: det framgår att det kan ha betydelse för riskprövningen om någon i hemlandet har dolt sin sexuella läggning och ­därigenom minskat förföljelse risken, men samtidigt framhålls att ingen ska behöva dölja en så grundläggande egenskap som sexuell läggning. Detta leder till motstridiga bedömningar och tillämpningar rakt motsatta lagstift arens intention att ingen ska behöva dölja sin sexuella läggning.
Det är av oerhörd vikt för att få till en mer enhetlig och rimlig rättstillämpning att Migrationsöverdomstolen prövar ett fall där sexuell läggning utgör förföljelsegrund. Detta har hittills inte skett.

Ett annat alternativ vore att migrationsminister Tobias Billström tar initiativ till en översyn av lagen för att undanröja motstridigheterna. Vi vill också se en ökad kunskap från samtliga inblandade aktörer och därmed en mer rimlig och rättssäker asylprövning för hbtq-personer i Sverige.

Ulrika Westerlund
Förbundsordförande RFSL
Aino Gröndahl
Juriststudent Uppsala universitet

Sverige måste sluta avvisa hbt-flyktingar, publicerad i Aftonbladet