Boys Don´T Cry	Transpersoner är ett samlande begrepp för bland annat transsexuella och transvestiter som myntats inom RFSL. På RFSL:s kongress i Piteå den 16-18 mars 2001 beslutades att transpersoner ska inkluderas i stadgarna. Har du frågor eller funderingar kring transpersoner? Kontakta föreningen direkt eller e-posta vår kontaktperson i transfrågor Madeleine som har avlämnat nedanstående rapporter. Klicka dig vidare på denna sida: RFSL:s transkonferens i Malmö 1999 RFSL:s transkonferens i Ljusdal 2000 RFSLs höstkonferens i Eskilstuna 2001 Temakväll på Polstjärnan i Piteå 1999 Länkar Kompendium från seminarium i riksdagen 2001
RAPPORT FRÅN TRANSKONFERENSEN I MALMÖ Den 15-16 oktober ägde den allra första RFSL-konferensen om transfrågor rum i Malmö. Deltagarantalet stannade av olika anledningar på ett 20-tal varav ungefär hälften var transpersoner (däribland undertecknade) medan övriga var allmänt intresserade och aktiva inom RFSL. Konferensen leddes av tre transpersoner från Stockholm, bland annat Gunvor Åkerblom, RFSL:s förbundsstyrelse. De inledde med ett försök att reda ut begreppen kring transpersoner vilket ofta visar sig rätt svårt eftersom terminologin är flytande och lite grann om deras egna problem, känslor och tankar kring sin identitet. Många intressanta diskussioner utbröt, delvis redan under lördagen men främst under söndagen. Det som diskuterades var t ex vilken plats transpersoner kan ha i RFSL, vad den skepticism kan bero på som kan märkas både bland transpersoner (främst heterosexuella sådana) och bland homo- och bisexuella. Rädslan för att bli förväxlad med "de andra" är ibland tydlig i båda lägren. Men det gemensamma betonades också och vikten av att övervinna rädslorna med hjälp av ökad kunskap om varandra. Och kunskap får man som bekant bara genom att vara öppen och nyfiken, våga fråga och lyssna på svaret. Bland annat påpekades att regnbågsflaggan, som RFSL antagit som symbol, inkluderar även transpersoner, i alla fall internationellt sett, att våra respektive komut-processer till stora delar liknar varann, att mångfald är bättre än enfald samt att omgivningen ofta blandar ihop homosexuella (som ju ofta överskrider könsroller på ett eller annat sätt) och transpersoner (som ju ofta, av omgivningen, antas vara homosexuella). Dessutom finns det speciellt för transsexuella vissa juridiska frågor som har starka kopplingar till homosexuella, främst kanske frågan om äktenskap. Som ett led i bekämpandet av rädslan föreslogs varje lokalavdelning ordna en lokal informationskväll (eller liknande) om transfrågor. Skolinformatörer, folk som sitter i telefonjourer, någon styrelsemedlem etc bör ha åtminstone grundläggande kunskap. Följaktligen bör RFSL-kurser innehålla ett moment om transfrågor för att kunskapen så småningom ska bli allmän bland medlemmarna och också via dem spridas utanför RFSL. På det hela taget var konferensen en bra inledning på ett arbete som säkert behöver en fortsättning för att nå mer konkreta resultat. Hur det blir med det återstår att se men viljan var i alla fall god bland konferensdeltagarna! TRANSKONFERENS I LJUSDAL RFSL:s andra transkonferens den 14-15 oktober i Ljusdal attraherade tyvärr inte fler än åtta deltagare men blev, efter omständigheterna, ändå bra. Av dessa identifierade sig fyra som transpersoner medan fyra var intresserade från olika lokalavdelningar vilket i sig är mycket glädjande. Trots, eller kanske tack vare, det låga deltagarantalet var diskussionerna givande för oss alla. En hel del tid gavs ju för var och en att aktivt delta och komma med egna funderingar. Vi ägnade större delen av konferensen åt gruppdiskussioner kring ett par olika teman med ibland stora spontana utvikningar. Dessförinnan gav dock Gunvor Åkerblom (RFSL:s förbundsstyrelse) bakgrund åt diskussionerna i form av transhistorik inom och utom RFSL. Ett antal föreningar för transvestiter och/eller transsexuella (Transvestia, FPE-NE, Benjamin) har passerat revy i Sverige sedan 1960-talet. Förutom lösare sammanslutningar finns nu endast FPE-S för transvestiter och RFTS för transsexuella. Den senare är tyvärr inte så livskraftig just nu. FPE-S attityd till RFSL har länge varit mycket tveksam men håller nu kanske på att förbättras. Transpersoner har i större eller mindre omfattning funnits i RFSL sedan starten. Periodvis har deras närvaro varit tydligare, t ex under början av 1980-talet när Benjamin var lokalavdelning. Ännu tydligare är den dock sedan 1999 med Gunvor som suppleant i förbundsstyrelsen och flera andra aktiva transpersoner. Förhoppningen bland dessa är också att kongressen 2001 ska besluta om ändringar i förbundsstadgarna som ännu tydligare befäster transpersonernas plats i RFSL. Lördagens tema var transaktivism på ett lokalt plan, dvs ute i lokalavdelningarna. Vad behöver dessa för att bli mer transinklusiva, för att tydligare omfatta även transpersoner? Hur ska de bättre kunna ta hand om transpersoner? Följande betonade vi: Varje lokalavdelning utser en intresserad transansvarig, inte nödvändigtvis en transperson. Tryckt informationsmaterial tas fram centralt och distribueras till lokalavdelningarna. Använd principprogrammet för att motivera lokalavdelningarna att satsa även på dessa frågor. Lägg ut information om transfrågor i klubblokaler. Arbeta för att styrelsemedlemmar och skolinformatörer får nödvändig information. Lokalt arrangerade "enkönade" fester ska välkomna transpersoner på det sätt som är lämpligt. Utbilda dem som får första kontakten med presumtiva medlemmar, dvs jour- eller kanslipersonal etc. Rekrytera, aktivera och synliggör fler transpersoner. De utgör naturligtvis en bra, om än inte alltid kontinuerlig, grund för arbete med transfrågor. Söndagens tema var sexualpolitik, dvs i detta sammanhang hur vi politiskt kan arbeta för att transfrågor beaktas inom olika områden av lagstiftningen och samhället i stort. Utgångspunkten är att sexualpolitiskt arbete ska bedrivas för alla transpersoner efter behov och önskemål men vissa frågor berör, av naturliga skäl, endast en begränsad grupp. Nedanstående togs upp och ansågs viktigt: Familjerätt: rätt för transsexuella att vara gifta även efter ny könsfastställelse med oförändrade juridiska rättigheter beträffande gemensamma barn. Allt detta har tydliga kopplingar till vigsel- och adoptionsproblematiken för homosexuella. Arbetsrätt: diskrimineringsskyddet ska innefatta även transpersoner. Endera via HomO eller en gemensam diskrimineringsombudsman/-myndighet. Socialrätt: rätt för transsexuella att retroaktivt få eventuellt namnbyte korrigerat i tidigare betyg, intyg etc. Straffrätt: även transpersoner bör tydliggöras vad gäller hets mot folkgrupp, hat- och våldsbrott etc. Jfr Anneli Svenssons inspel under konferensen (se nedan). Utbildning: transfrågor i allmänhet bör ingå som obligatoriskt inslag under grund- och gymnasieskola samt motsvarande lärarutbildningar. Barn och ungdomar: Kunskapen på t ex PBU är ofta bristfällig vad gäller transfrågor i allmänhet. Det behöver rättas till för att bättre hantera transproblematiken redan där. Skolmiljön: Elever är bristfälligt skyddade på sin "arbetsplats". Regler mot diskriminering och mobbning behövs i allmänhet, uttryckligen även pga könsöverskridande identitet. Vi noterade i detta sammanhang att det är viktigt att arbeta så brett som möjligt men samtidigt vara så tydliga som möjligt när begränsningar i målgruppen är naturliga. Enligt ovan är det familje- och socialrätten som tydligast berör endast transsexuella. Övriga punkter berör i princip alla transpersoner. Ett mycket uppskattat och omskakande inslag under konferensen var Anneli Svenssons, från RFSL:s brottsofferjour i Stockholm, information om brott av olika slag mot transpersoner. Hon hävdade att transpersoner nu är den mest utsatta gruppen i samhället och att det därför finns anledning att se mycket allvarligt på detta och satsa på forskning inom området. Främst via Folkhälsoinstitutet. Hon uppmanade oss lyfta fram detta, inte tysta ner det internt utan att istället synliggöra det utåt. Mörkertalet är troligen mycket stort och någon egentlig statistik finns inte att tillgå. Men allt från förtal via diskriminering till misshandel och mord bör noteras och utredas. Eftersom sådana brott anses hota demokratins grundvalar räknas de som brott mot rikets säkerhet och faller under Säpo vilket också ger hanteringen av dem en viss tyngd. Sammanfattningsvis kändes konferensen klart meningsfull även om skaran var liten. Blandningen av deltagare gav en naturlig bredd åt diskussionerna eftersom förkunskaperna varierade och frågorna var många. KAFÉKVÄLL OM TRANSFRÅGOR 1999 Den 18 november inbjöd RFSL Piteå till en öppen kafékväll om transfrågor på Polstjärnan. Förutom fem transpersoner (däribland Gunvor Åkerblom, suppleant i förbundsstyrelsen) kom ett 10-tal intresserade åhörare. Kvällen, som naturligtvis var alltför kort, inleddes av Gunvor med ett längre "föredrag" om transfrågor i allmänhet, problem och begrepp, tankar och känslor. Transpersoner är ju ingen homogen grupp utan består, något beroende på hur man väljer att tolka ordet, av allt från den som mer eller mindre permanent lever i den andra könsrollen eller t o m har för avsikt att helt och hållet "byta sida" med hjälp av kirurgi (transsexuella) via den som då och då, allt efter behov och möjlighet, byter om till sin "andra sida" till den som, oftast helt privat, använder sig av vissa attribut av sexuella orsaker. Ofta kan man också se en utveckling under åren från de sexuella orsakerna till mer känslomässiga, djupare liggande orsaker och uttryck. Följaktligen är också transpersonernas problem och önskemål av väldigt olika slag, allt från juridiska och medicinska bekymmer till att helt enkelt bara få vara ifred och göra det man vill utan att bli betraktad som "konstig" och vara tvungen att gömma sig. Allt detta (och lite till) kom på tapeten under kvällen och somt lyckades vi nog reda ut. Annat kunde vi bara konstatera behövde mogna hos var och en och diskuteras vidare vid ett annat tillfälle. Kvällen bestod i alla fall så småningom av allt mer tvåvägskommunikation och vid fikadags vidtog de mer privata diskussionerna och trivselnivån verkade vara hög. Även under denna kväll (jfr rapporten från transkonferensen) märktes ibland rädslan för det nya och okända som ju i regel bottnar i okunskap. Detta övertygade om att fler kvällar som denna skulle behövas! HÖSTKONFERENS I ESKILSTUNA 17-18 NOVEMBER 2001 Nytt upplägg för höstkonferensen. Det handlade nu inte om ett antal helt separata konferenser som samordnats av ekonomiska och/eller administrativa orsaker utan om ett försök att integrera några olika ämnen. Lördagen innehöll föreläsningar kring fyra ämnen: bi-, trans-, invandrar- och barnfrågor. Varje föreläsning gavs på två nivåer: en sexualpolitisk och en s k kunskapsinhämtande vilket betydde baskunskap. Varje konferensdeltagare skulle gå på en föreläsning kring vardera ämnet och själv välja lämplig nivå för resp ämne. Därefter, innan lördagen avslutades, valde var och en vilket ämne man ville fördjupa sig under söndagen. Då tillkom dessutom ett ämne, nämligen ""HBT i världen" om internationell lagstiftning m m. Vi diskuterade bland annat vad man rent allmänt kan göra på det lokala planet kring transfrågorna. Även om vi då kom fram till att det kunde handla om många andra saker än att informera internt, skapa kontakt och mötesplats för lokala transpersoner blev det detta resten av dagen kom att handla om. Vi delades in i några mindre grupper, varje grupp valde ett konkret område att arbeta med, dvs ta fram en så konkret handlingsplan för ett lokalt projekt som möjligt. Alla grupper valde mer eller mindre uttryckligt att ägna sig åt intern information och att skapa ett hem i avdelningen för transpersoner. Ingen ville alltså ägna sig åt t ex extern info, utbildning av utvalda grupper i samhället, enkätundersökningar, arrangerande av paneldebatter inför valet eller annat sexualpolitiskt arbete på det lokala planet. Många av de som deltog i denna grupp kom från avdelningar som inte alls hade kommit i gång med någonting för transpersoner och som kanske inte ens hade några (eller väldigt få) aktiva transpersoner. Därför kom arbetet att fokuseras på de mer grundläggande interna problemen: hur man kan söka kontakt med transpersoner inom avdelningens upptagningsområde, hur man kan hjälpa dem att träffas, låna ut lokal, hur övriga medlemmar i avdelningen kan informeras om detta relativt nya inslag i RFSL etc. Faktum är att för mig var det mest intressanta att upptäcka och få bekräftade koppllingar och beröringspunkter mellan bi och trans. Vilket i sin tur kanske kan leda till något slags samarbete på sikt. Även om det säkert är lättare sagt än gjort rent konkret kan vi i alla fall utbyta tankar framöver. Förutom det jag nämnt vill jag återigen bara betona vikten av att vi alla, H, B eller T, försöker lära oss mer om varandra för att se likheter, gemensamma erfarenheter, upptäcka ev skillnader för att kunna dra nytta av alltihop i vårt arbete. LÄNKTIPS FPE-NE, Freedom of Personal Expression - Northern Europe): skandinavisk förening för transpersoner med regionala föreningar i Sverige, Norge och Danmark. Tyvärr saknar den svenska regionen hemsida för närvarande men den danska finns på http://www.fpe-ne.dk/ och den norska på http://www.fpenorge.no/ FPE-S, uttyds som ovan fast Sweden: svensk förening främst för heterosexuella transvestiter, finns på http://www.fpes.org/ RFTS, Riksförbundet för transsexuella: informerar om och arbetar för transsexuella och finns på http:/www.rfts.se/ TX: föreningsobunden hemsida för främst skandinaviska transvestiter och deras vänner, finns på http://www.transa.nu/ Lukas lya: Lukas Romson om det mesta man kan behöva veta om transpersoner. Klicka på namnteckningen nedan: Internationella deklarationen om könsrättigheter (FPE-S): En svensk översättning av International Bill of Gender Rights http://www.fpes.org/vilka_ar_vi/ibgr/ IFGE, International Foundation for Gender Education: amerikansk paraplyorganisation för transpersoner som bl a har omfattande försäljning av litteratur på området, finns på http://www.ifge.org/ Kompendium från transseminarium i Sveriges riksdag 2001 (PDF-format)

Förstasida Huvudmeny På gång