|
|
||
|
Boys Don´T Cry |
Transpersoner
är ett samlande begrepp för bland annat transsexuella och transvestiter som
myntats inom RFSL. På
RFSL:s kongress i Piteå den 16-18 mars 2001 beslutades att transpersoner ska
inkluderas i stadgarna. Har
du frågor eller funderingar kring transpersoner? Kontakta föreningen direkt
eller e-posta vår kontaktperson i transfrågor Madeleine som har avlämnat nedanstående
rapporter. Klicka dig vidare på denna sida: RFSL:s transkonferens i Malmö 1999
RFSL:s transkonferens i Ljusdal 2000 RFSLs
höstkonferens i Eskilstuna 2001 Temakväll
på Polstjärnan i Piteå 1999 Länkar
Kompendium från seminarium i riksdagen 2001 |
|
|
|
||
|
RAPPORT FRÅN TRANSKONFERENSEN I MALMÖ Den 15-16
oktober ägde den allra första RFSL-konferensen om transfrågor rum i Malmö.
Deltagarantalet stannade av olika anledningar på ett 20-tal varav ungefär
hälften var transpersoner (däribland undertecknade) medan övriga var allmänt
intresserade och aktiva inom RFSL. Konferensen leddes av tre transpersoner
från Stockholm, bland annat Gunvor Åkerblom, RFSL:s
förbundsstyrelse. De inledde med ett försök att reda ut begreppen kring
transpersoner vilket ofta visar sig rätt svårt eftersom terminologin är
flytande och lite grann om deras egna problem, känslor och tankar kring sin
identitet. Många
intressanta diskussioner utbröt, delvis redan under lördagen men främst under
söndagen. Det som diskuterades var t ex vilken plats transpersoner kan ha i
RFSL, vad den skepticism kan bero på som kan märkas både bland transpersoner
(främst heterosexuella sådana) och bland homo- och bisexuella. Rädslan för
att bli förväxlad med "de andra" är ibland tydlig i båda lägren.
Men det gemensamma betonades också och vikten av att övervinna rädslorna med
hjälp av ökad kunskap om varandra. Och kunskap får man som bekant bara genom
att vara öppen och nyfiken, våga fråga och lyssna på svaret. Bland annat
påpekades att regnbågsflaggan, som RFSL antagit som symbol, inkluderar även
transpersoner, i alla fall internationellt sett, att våra respektive komut-processer till stora delar liknar varann, att
mångfald är bättre än enfald samt att omgivningen ofta blandar ihop
homosexuella (som ju ofta överskrider könsroller på ett eller annat sätt) och
transpersoner (som ju ofta, av omgivningen, antas vara homosexuella).
Dessutom finns det speciellt för transsexuella vissa juridiska frågor som har
starka kopplingar till homosexuella, främst kanske frågan om äktenskap. Som ett
led i bekämpandet av rädslan föreslogs varje lokalavdelning ordna en lokal
informationskväll (eller liknande) om transfrågor. Skolinformatörer, folk som
sitter i telefonjourer, någon styrelsemedlem etc bör ha åtminstone grundläggande kunskap.
Följaktligen bör RFSL-kurser innehålla ett moment om transfrågor för att
kunskapen så småningom ska bli allmän bland medlemmarna och också via dem
spridas utanför RFSL. På det
hela taget var konferensen en bra inledning på ett arbete som säkert behöver
en fortsättning för att nå mer konkreta resultat. Hur det blir med det
återstår att se men viljan var i alla fall god bland konferensdeltagarna! RFSL:s andra transkonferens den 14-15 oktober i Ljusdal
attraherade tyvärr inte fler än åtta deltagare men blev, efter
omständigheterna, ändå bra. Av dessa identifierade sig fyra som transpersoner
medan fyra var intresserade från olika lokalavdelningar vilket i sig är
mycket glädjande. Trots, eller kanske tack vare, det låga deltagarantalet var
diskussionerna givande för oss alla. En hel del tid gavs ju för var och en
att aktivt delta och komma med egna funderingar. Vi
ägnade större delen av konferensen åt gruppdiskussioner kring ett par olika
teman med ibland stora spontana utvikningar. Dessförinnan gav dock Gunvor
Åkerblom (RFSL:s förbundsstyrelse) bakgrund åt
diskussionerna i form av transhistorik inom och utom RFSL. Ett antal
föreningar för transvestiter och/eller transsexuella (Transvestia,
FPE-NE, Benjamin) har passerat revy i Sverige sedan 1960-talet. Förutom
lösare sammanslutningar finns nu endast FPE-S för transvestiter och RFTS för transsexuella. Den senare är tyvärr inte så
livskraftig just nu. FPE-S attityd till RFSL har länge varit mycket tveksam
men håller nu kanske på att förbättras. Transpersoner har i större eller
mindre omfattning funnits i RFSL sedan starten. Periodvis har deras närvaro
varit tydligare, t ex under början av 1980-talet när Benjamin var
lokalavdelning. Ännu tydligare är den dock sedan 1999 med Gunvor som
suppleant i förbundsstyrelsen och flera andra aktiva transpersoner.
Förhoppningen bland dessa är också att kongressen 2001 ska besluta om
ändringar i förbundsstadgarna som ännu tydligare befäster transpersonernas
plats i RFSL. Lördagens
tema var transaktivism på ett lokalt plan, dvs ute i lokalavdelningarna. Vad behöver dessa för
att bli mer transinklusiva, för att tydligare
omfatta även transpersoner? Hur ska de bättre kunna ta hand om transpersoner?
Följande betonade vi:
Söndagens
tema var sexualpolitik, dvs i detta sammanhang hur vi politiskt kan arbeta
för att transfrågor beaktas inom olika områden av lagstiftningen och samhället
i stort. Utgångspunkten är att sexualpolitiskt arbete ska bedrivas för alla
transpersoner efter behov och önskemål men vissa frågor berör, av naturliga
skäl, endast en begränsad grupp. Nedanstående togs upp och ansågs viktigt:
Vi
noterade i detta sammanhang att det är viktigt att arbeta så brett som
möjligt men samtidigt vara så tydliga som möjligt när begränsningar i målgruppen
är naturliga. Enligt ovan är det familje- och socialrätten som tydligast
berör endast transsexuella. Övriga punkter berör i princip alla
transpersoner. Ett
mycket uppskattat och omskakande inslag under konferensen var Anneli
Svenssons, från RFSL:s brottsofferjour i Stockholm,
information om brott av olika slag mot transpersoner. Hon hävdade att
transpersoner nu är den mest utsatta gruppen i samhället och att det därför
finns anledning att se mycket allvarligt på detta och satsa på forskning inom
området. Främst via Folkhälsoinstitutet. Hon uppmanade oss lyfta fram detta,
inte tysta ner det internt utan att istället synliggöra det utåt. Mörkertalet
är troligen mycket stort och någon egentlig statistik finns inte att tillgå.
Men allt från förtal via diskriminering till misshandel och mord bör noteras
och utredas. Eftersom sådana brott anses hota demokratins grundvalar räknas
de som brott mot rikets säkerhet och faller under Säpo vilket också ger
hanteringen av dem en viss tyngd. Sammanfattningsvis
kändes konferensen klart meningsfull även om skaran var liten. Blandningen av
deltagare gav en naturlig bredd åt diskussionerna eftersom förkunskaperna
varierade och frågorna var många. Den 18
november inbjöd RFSL Piteå till en öppen kafékväll om transfrågor på
Polstjärnan. Förutom fem transpersoner (däribland Gunvor Åkerblom, suppleant
i förbundsstyrelsen) kom ett 10-tal intresserade åhörare. Kvällen, som
naturligtvis var alltför kort, inleddes av Gunvor med ett längre "föredrag"
om transfrågor i allmänhet, problem och begrepp, tankar och känslor.
Transpersoner är ju ingen homogen grupp utan består, något beroende på hur
man väljer att tolka ordet, av allt från den som mer eller mindre permanent
lever i den andra könsrollen eller t o m har för avsikt att helt och hållet
"byta sida" med hjälp av kirurgi (transsexuella) via den som då och
då, allt efter behov och möjlighet, byter om till sin "andra sida"
till den som, oftast helt privat, använder sig av vissa attribut av sexuella
orsaker. Ofta kan man också se en utveckling under åren från de sexuella
orsakerna till mer känslomässiga, djupare liggande orsaker och uttryck.
Följaktligen är också transpersonernas problem och önskemål av väldigt olika
slag, allt från juridiska och medicinska bekymmer till att helt enkelt bara
få vara ifred och göra det man vill utan att bli betraktad som
"konstig" och vara tvungen att gömma sig. Allt detta (och lite
till) kom på tapeten under kvällen och somt lyckades vi nog reda ut. Annat
kunde vi bara konstatera behövde mogna hos var och en och diskuteras vidare
vid ett annat tillfälle. Kvällen
bestod i alla fall så småningom av allt mer tvåvägskommunikation och vid fikadags vidtog de mer privata diskussionerna och
trivselnivån verkade vara hög. Även under denna kväll (jfr rapporten från
transkonferensen) märktes ibland rädslan för det nya och okända som ju i
regel bottnar i okunskap. Detta övertygade om att fler kvällar som denna
skulle behövas! HÖSTKONFERENS I ESKILSTUNA 17-18 NOVEMBER 2001 Nytt
upplägg för höstkonferensen. Det handlade nu inte om ett antal helt separata
konferenser som samordnats av ekonomiska och/eller administrativa orsaker
utan om ett försök att integrera några olika ämnen. Lördagen innehöll
föreläsningar kring fyra ämnen: bi-, trans-, invandrar- och barnfrågor. Varje
föreläsning gavs på två nivåer: en sexualpolitisk och en s
k kunskapsinhämtande vilket betydde baskunskap. Varje
konferensdeltagare skulle gå på en föreläsning kring vardera ämnet och själv
välja lämplig nivå för resp ämne. Därefter, innan
lördagen avslutades, valde var och en vilket ämne man ville fördjupa sig
under söndagen. Då tillkom dessutom ett ämne, nämligen ""HBT i
världen" om internationell lagstiftning m m. Vi
diskuterade bland annat vad man rent allmänt kan göra på det lokala planet
kring transfrågorna. Även om vi då kom fram till att det kunde handla om
många andra saker än att informera internt, skapa kontakt och mötesplats för
lokala transpersoner blev det detta resten av dagen kom att handla om. Vi
delades in i några mindre grupper, varje grupp valde ett konkret område att
arbeta med, dvs ta fram en
så konkret handlingsplan för ett lokalt projekt som möjligt. Alla grupper
valde mer eller mindre uttryckligt att ägna sig åt intern information och att
skapa ett hem i avdelningen för transpersoner. Ingen ville alltså ägna sig åt
t ex extern info, utbildning av utvalda grupper i samhället,
enkätundersökningar, arrangerande av paneldebatter inför valet eller annat
sexualpolitiskt arbete på det lokala planet. Många av de som deltog i denna
grupp kom från avdelningar som inte alls hade kommit i gång med någonting för
transpersoner och som kanske inte ens hade några (eller väldigt få) aktiva
transpersoner. Därför kom arbetet att fokuseras på de mer grundläggande
interna problemen: hur man kan söka kontakt med transpersoner inom
avdelningens upptagningsområde, hur man kan hjälpa dem att träffas, låna ut
lokal, hur övriga medlemmar i avdelningen kan informeras om detta relativt
nya inslag i RFSL etc. Faktum
är att för mig var det mest intressanta att upptäcka och få bekräftade koppllingar och beröringspunkter mellan bi och trans.
Vilket i sin tur kanske kan leda till något slags samarbete på sikt. Även om
det säkert är lättare sagt än gjort rent konkret kan vi i alla fall utbyta
tankar framöver. Förutom
det jag nämnt vill jag återigen bara betona vikten av att vi alla, H, B eller
T, försöker lära oss mer om varandra för att se likheter, gemensamma
erfarenheter, upptäcka ev skillnader för att kunna
dra nytta av alltihop i vårt arbete. LÄNKTIPS
Kompendium från transseminarium i Sveriges riksdag
2001 (PDF-format) |
||