RFSL:s 70-TAL

RFSL 65 årStig-Åke Petersson

Ett antal RFSL-kändisar bloggar på olika teman i samband med RFSL:s 65-årsfirande. Stig-Åke Pettersson beskriver en tid då alla medlemmar hade formellt rösträtt i RFSL.

RFSL bildades 1950 och de första åren karaktäriserades av en hård kamp mot en oförstående omvärld. Kejne- och Haijbyaffärerna skapade hysteri kring frågor som handlade om homosexuellas situation. Tidningspressen, åtminstone de flesta, var kritiska och försökte på olika sätt skandalisera förbundet. När RFSL 1953 i en skrivelse till regeringen krävde äktenskap för homosexuella blev det starka och negativa reaktioner och förbundet försökte då, under upplevd press, att få dra tillbaka sin skrivelse.

Man hade alltid haft en viss nöjesverksamhet

Så småningom lugnade debatten ner sig och förbundet tonade ner sitt sexualpolitiska engagemang för att istället prioritera den rent sociala och stödjande verksamheten för enskilda medlemmar. Man hade alltid haft en viss nöjesverksamhet men under 60-talet fick den fastare former med egen klubblokal. Även om förbundets aktiviteter koncentrerades till Stockholm hade man kontakt med många enskilda homosexuella ute i landet.

Så såg det ut i början av 70-talet då några yngre medlemmar tyckte att förbundet var alltför ”mossigt” och att verksamheten borde koncentreras till ett rent sexualpolitiskt arbete, där vi ställde krav på samhället att sluta diskriminera homosexuella och behandla oss som likvärdiga medborgare. Inspirationen till dessa tankar hade bland anat kommit från Stonewall-händelserna i USA 1969. I Örebro hade det 1971 bildats en förening som kallade sig Gay Power Club och som direkt hade tagit sitt namn från de amerikanska förebilderna.

Samtidigt bildades fristående grupper även i Göteborg (Club Pedros Supporterclub), Uppsala (Uppsala förening för homosexuella) och Malmö (Club Max). Något senare tillkom även Borås (Liberté). I Stockholm valde några RFSL-medlemmar att bilda Arbetsgruppen Holmfrid som försökte påverka RFSL inifrån. Genom ett inofficiellt samarbete mellan dessa grupper diskuterades en strategi för hur det sexualpolitiska arbetet skulle bedrivas i fortsättningen. Utgångspunkten var att försöka förändra RFSL eftersom vi tyckte det var olyckligt med två konkurrerande organisationer. Men skulle detta inte vara möjligt var vi beredda att bilda en ny organisation.

Förbundets ledning var motsträvig till de nya tankegångarna men trycket på att göra något ökade och under Kristi Himmelfärdshelgen i maj 1971 anordnades en så kallad samarbetskonferens med deltagare både från de fristående grupperna och från RFSL. Tonen var ibland hård i debatterna men man enades slutligen om att tillsätta en organisationskommitté som skulle föreslå en förändrad organisation för förbundet som skulle möjliggöra att även de fristående grupperna kunde ansluta sig till RFSL.

I organisationskommittén ingick ledamöter från grupperna i Göteborg, Uppsala och Örebro, Michael Holm från tidningen Revolt (som i tidningen hade stöttat de nya tankarna) samt representant från Stockholmsklubben Diana (för kvinnor). Till sammankallande utsågs undertecknad. Det största motståndet kom från Diana och på ett tidigt stadium lämnade deras ledamot organisationskommittén.

Alla medlemmar har formellt rösträtt

RFSL:s dåvarande struktur innebar att organisationen valde en styrelse på sitt årsmöte. Alla medlemmar har formellt rösträtt men då årsmötena alltid ägde rum i Stockholm var det alltid en stor majoritet från huvudstaden som stödde en oförändrad verksamhet. Därför var det viktigt för grupperna att förändra organisationen så att alla grupper (avdelningar) fick inflytande i förhållande till sitt medlemsantal. Härigenom skulle man också ha möjlighet att påverka styrelsens sammansättning och därmed också innehållet i den verksamhet som förbundet skulle bedriva.

Resultatet av organisationskommitténs arbete presenterades i september 1971 på ett extra årsmöte som RFSL anordnade. Även under detta årsmöte var tonen ibland hård mellan ”gamla” och ”nya” medlemmar. Beslut om en ny organisation skulle fattas enligt de då gällande stadgarna, det vill säga varje medlem hade en röst. Precis som vid tidigare årsmöten var flertalet medlemmar från Stockholm, men trots detta beslutades att införa en ny organisation där ombud från avdelningarna valde en förbundsstyrelse och beslutade om en plan för verksamheten under det kommande året.

Under hösten 1971 anslöt sig sedan flertalet av de olika grupperna till RFSL. En viss misstänksamhet mot det nya RFSL fanns kvar och flera grupper värnade starkt om att de i stadgarna skulle garanteras en viss självständighet. Den första kongressen enligt den nya strukturen avhölls sedan i början av 1972 i Örebro. Då valdes en ny förbundsstyrelse med ledamöter från hela landet. Vidare antogs förbundets första programförklaring – ett litet A4-häfte på tio sidor. Men trots detta ett viktigt steg för det fortsätta arbetet med att förändra samhällets attityder.

Stig-Åke Petersson

Förbundsordförande RFSL 1972-73, 1984-88

Taggar:

historia