Homosexuellas rättigheter

Bo Widegren och Hans Ytterberg
© Folkhälsoinstitutet 1995

Inledning

Antal?
Homosexuell identiet
Homosexuella kvinnor och män - lesbiska och bögar
Vad är diskriminering?
Öppen diskriminering
Dold diskriminering
Några fragment av homosexuellas historia
Några viktiga årtal
1986/87 års riksdagsbeslut
1994 års riksdagsbeslut

Frågan om homosexuellas rättigheter ställs ganska sällan. Anledningen härtill är att frågan om rättighet uppstår först när någon är beredd att stå för att hon eller han är homosexuell och kräver sin rätt. Heterosexuella tänker ofta inte på att homosexuella finns eller låtsas att de inte finns. För förändring krävs alltså att homosexuella visar sig och att heterosexuella är beredda att se.

Heterosexuell kärlek är mellan kvinna och man. Homosexuell kärlek är mellan man och man, kvinna och kvinna. Många räknar sig som bisexuella och upplever alltså båda möjligheterna.


 Antal?

Man vet inte hur många svenskar som är homo- eller heterosexuella. En anledning till att det är svårt att uppskatta antalet är att definitionerna av vad som menas med homo- eller heterosexualitet är många och sinsemellan olika. Är det en fråga om identitet eller om sexuellt beteende? Om man väljer att definiera homosexuell som en person som själv betraktar sig som homosexuell blir antalet inte detsamma som om man räknar med alla dem som har erfarenheter av sexuella relationer med någon av sitt eget kön.

I USA genomförde Kinseyinstitutet med början under 40-talet en rad undersökningar om befolkningens sexualvanor. Studierna gällde uteslutande sexuella aktiviteter och tog ingen hänsyn till hur människorna identifierade sig själva. Resultaten väckte sensation särskilt eftersom de pekade på en stor dold homosexuell aktivitet. Undersökningarna visade bl a att 37 % av den manliga befolkningen i vuxen ålder hade haft åtminstone några homosexuella erfarenheter som lett fram till orgasm. Vidare hade 50 % av alla ogifta män upp till 35 år haft homosexuella erfarenheter någon gång. För kvinnor rapporterades liknande men något lägre siffror.

Resultaten av dessa och andra undersökningar tyder på att människor inte beter sig exklusivt homo- eller heterosexuellt. Istället kan befolkningen placeras utefter en glidande skala där ytterpolerna representeras av dem som beter sig enbart homo- eller heterosexuellt. På grundval av dessa undersökningar räknar man i USA med att ca 10 % av befolkningen är homosexuell.

I Sverige kan det därför vara realistiskt att uppskatta antalet homosexuella till mellan 5 och 10 % av befolkningen. Däremot är antalet personer med homosexuella erfarenheter förmodligen åtskilligt fler.


 Homosexuell identitet

Homosexuella individer har funnits under alla tider. Under vissa perioder har homosexuella varit en del av samhället. Under andra tider har de förföljts och stötts ut ur samhällsgemenskapen. Däremot har inte begreppet homosexualitet och vad som idag kallas homosexuell identitet funnits tidigare. Dessa begrepp har tillkommit under 1800-talet och vårt århundrade.

Identiteten är upplevelsen av den egna personen som en unik och bestående helhet. Med homosexuell identitet menas därför att du upplever dig själv som homosexuell med hela din personlighet.

Identiteten hos en individ byggs upp under hela livet. Processen påverkas av samspelet med andra och omgivningen. Därför är det viktigt för en människa att vara älskad och bekräftad för den han eller hon är. Många homosexuella har svårt att få samma bekräftelse som heterosexuella. En heterosexuell livsstil bekräftas i litteratur, teater, film osv.

Många homosexuella tvingas in i förljugenhet: en heterosexuell fasad utåt och ett hemligt homosexuellt privatliv. Detta dubbelspel kan vara hämmande på personlighetsutvecklingen.

Fördomar och negativa attityder som ständigt bekräftas tas in i medvetandet hos dem som diskrimineras. Man blir helt enkelt så van vid att bli illa behandlad eller att förvänta sig att bli det att man inte längre tänker på det. Så småningom kan den diskriminerade själv tycka att den respektlösa behandlingen är riktig.


 Homosexuella kvinnor och män - lesbiska och bögar

Homosexuella män kallar sig ibland för bögar. Ordet bög har ofta använts som ett skällsord men genom att använda det om sig själva har många homosexuella män istället velat ge uttrycket en positiv innebörd. Homosexuella kvinnor kallar sig ofta för lesbiska eller lesbianer. Bög lär från början ha varit en förvanskning av ordet bulgar och skulle syfta på en som kättersk ansedd folkstam i Bulgarien. Lesbisk härrör från en kvinnokultur på ön Lesbos i den grekiska övärlden. Ordet gay är ett engelskt låneord (jämför franska gai) som ibland används för både homosexuella män och kvinnor. Vanligen har gay kommit att avse bara homosexuella män, såsom exempelvis i International Lesbian and Gay Association.


 Vad är diskriminering?

Det finns flera förklaringar till ordet. En enkel förklaring är att en person utan godtagbart skäl behandlar någon sämre än andra.

Diskriminering är alltså att missgynna eller särbehandla. De bakomliggande skälen har ofta sitt upphov i

  • en tro att mänskligheten kan delas upp i avskilda grupper efter något kriterium, tex ras vid rasism
  • en åsikt att vissa grupper är underlägsna, mindre naturliga än andra, t ex judar och homosexuella för nazister
  • en uppfattning att den överlägsna ("naturliga") gruppen ska regera över (vara tongivande på bekostnad av) den underlägsna ("onaturliga") gruppen, t ex manligt och kvinnligt kön vid sexism.
Diskriminiering kan ske öppet eller dolt.


 Öppen diskriminering

Öppen diskriminering kan ta sig många former. Misshandel, ofredande, förtal, förolämpning m m är vanliga former. Handlingen är straffbar vare sig den riktar sig mot homo- eller heterosexuella. Det finns också ett särskilt brott som kallas olaga diskriminering. Begreppet olaga diskriminering förklaras senare.

En svårighet är att många homo- och bisexuella inte anmäler till polisen när de blivit utsatta för övergrepp.

Öppen diskriminering behöver emellertid inte vara brottslig. I privatlivet är det t ex inte förbjudet att missgynna vare sig homosexuella eller personer med svart hudfärg. Skyddet för homosexuella mot olaga diskriminering gäller inte heller på arbetsmarknaden. Likafullt är det fråga om diskriminering. Öppen diskriminering är det också när man på annat sätt uttrycker förakt för homosexuella.


 Dold diskriminering

Diskriminering sker inte bara öppet. Den mest utbredda diskrimineringen är tystnaden om homosexuella. Detta kan också beskrivas så att man i samhället och umgängeslivet räknar med att alla individer är heterosexuella och därigenom inte "ser" homosexuella.

Den officiella tystnaden blir en tystnad också på individplanet. Homosexuella censurerar sig själva. Detta bildar en ond cirkel där självcensur, bristande självrespekt, rädsla för att hävda sina rättigheter och dold diskriminering är delar.


 Några fragment av homosexuellas historia

Liksom man idag skriver kvinnohistoria börjar allt fler intressera sig för historisk forskning om homosexuella.

Man kan finna att redan före grekerna förekom samhällen med homosexualitet integrerat i samhället och kulturen. Den homosexuella lusten förekom som en av flera möjligheter. Detta kan också sägas gälla grekisk och romersk kultur. Kristna idéer trängde så småningom igenom i västerländsk kultur. Sexualitet fick användas bara i fortplantningens tjänst inom äktenskapets ram. Homosexualitet kom att förknippas med äktenskaplig otrohet, prostitution, hedendom och häxeri. Under historiens gång och i olika kulturer växlade synen på den homosexuella lusten. Under vissa tidsepoker utmätte kyrkan stränga straff för homosexuella handlingar. Under 1700- och 1800-talen överfördes straffen för sexualbrotten till vanlig lagstiftning.

Under 1900-talet omvandlades först "synd" och sedan "brott" till vansinne. Genom bl a psykoanalytiska teorier kom homosexualitet att betraktas som en fixering i utvecklingen mot heterosexualitet, eller med andra ord en psykosexuell störning. Kinseys undersökningar på 1940-talet och framåt bildar bakgrunden till kritik av antagandet att homosexualitet skulle vara en psykisk sjukdom. Inom socialpsykologisk forskning har också klarlagts att homosexuella är lika välfungerande som befolkningen i övrigt. Däremot visar forskningen också att homosexuella möter extra stora svårigheter i livet till följd av diskrimineringen.

Ett av de mörka historiska fragmenten är förföljelserna av homosexuella i Nazityskland. Homosexuella män spärrades in och mördades i koncentrationsläger. Antalet mördade går inte att fastställa då nazisterna förstörde sin makabra bokföring. Liksom judar tvingades bära den s k davidsstjärnan tvingades homosexuella män bära en rosa triangel. Den rosa triangeln har sedan tagits som en symbol mot diskriminering och för homosexuell stolthet.

Än idag finns dödsstraff för homosexuellt beteende i några länder. I flera andra länder bestraffas homosexuellt beteende med långa fängelsestraff.


 Några viktiga årtal

1944 tilläts homosexuella förbindelser mellan vuxna

1950 bildades Riksförbundet för Sexuellt Likaberättigande, RFSL

1973 uttalade riksdagen att homosexuell samlevnad är en från samhällets synpunkt fullt acceptabel samlevnadsform

1978 infördes samma åldersgräns för homosexuella förhållanden som för heterosexuella

1979 avskaffade Socialstyrelsen homosexualitet som sjukdomsbegrepp

1987 infördes förbud att diskriminera homosexuella

1988 infördes lag (1987:813) om homosexuella sambor

1995 infördes lag (1994:1117) om registrerat partnerskap, det vill säga ett slags borgerligt äktenskap


 1986/87 års riksdagsbeslut

Regeringen tillsatte 1978 en utredning för att kartlägga homosexuellas situation i samhället. Utredningen gav ut en artikelsamling, Homosexuella och omvärlden; red Johan Hansson. Betänkandet avgavs 1984, Homosexuella och samhället (SOU 1984:63). På grundval av utredningens förslag lade regeringen fram en proposition för 1986/87 års riksdag (Prop 1986/87:124) med en rad förslag till olika förbättringar av homosexuellas situation. Betänkandet och propositionen är viktiga dokument när det gäller att fastslå samhällets syn på homosexualitet och homosexuella.

I propositionen (1986/87:124 sid 10-13) fastläggs att

  • den enda säkra skillnaden mellan homo- och heterosexuella är att homosexuella känslomässigt dras till personer av samma kön och heterosexuella till motsatt kön
  • i homo- och heterosexuella förhållanden finns motsvarande känslor av vänskap, omsorg, lojalitet, ömhet, kärlek, sexuell lust, närhet osv
  • homo- liksom heterosexualitet handlar om hela personlighetens känsloengagemang i en annan person där den sexuella läggningen endast är en del
  • det är nödvändigt att samhället bidrar till att negativa attityder och felaktiga begreppsbildningar motverkas, exempelvis genom lagstiftning, information, undervisning och en öppen samhällsdebatt
  • det är en viktig samhällsuppgift att underlätta för homosexuella att träffa anda homosexuella under goda sociala förhållanden liksom att underlätta en stabil homosexuell samlevnad, samt att
  • detta sammantaget ger en säker grund för ställningstagandet:
    ATT HOMOSEXUELLA INTE SKA DISKRIMINERAS OCH ATT ALLA FORMER AV DISKRIMINERING AKTIVT BÖR MOTARBETAS.

 1994 års riksdagsbeslut

1989 införde Danmark en lag om registrerat partnerskap, dvs ett slags borgerligt äktenskap för homosexuella. I Sverige föreslog Socialstyrelsen i juni 1990 regeringen att en likadan lagstiftning skulle införas här. Som en konsekvens tillsattes en utredning, Partnerskapskommittén, som i november 1993 avlämnade sitt betänkande (SOU 1993:98) till regeringen. Kommittén föreslog att en partnerskapslag skulle införas också i Sverige. Något förslag till sådan lag lämnades dock aldrig av regeringen till riksdagen. Istället tog riksdagens lagutskott med anledning av ett antal riksdagsmotioner självt initiativet och föreslog en sådan reform.

I sitt av riksdagen antagna betänkande (riksdagstrycket 1993/94:LU 28) hänvisade utskottet till vad som slagits fast i propositionen vid 1986/87 års riksdagsbeslut (se ovan). Dessutom skrev utskottet bl a:

    Parterna i ett varaktigt homosexuellt förhållande har enligt utskottets mening typiskt sett behov av i huvudsak samma ekonomiska och juridiska trygghet som heterosexuella par har och som dessa kan få tillgodosett genom äktenskapets juridiska regelverk. Enligt utskottet kan det inte anföras några beaktansvärda sakliga skäl för att man under hänvisning till den sexuella läggningen skulle ha rätt att förneka homosexuella möjligheten att trygga ett parförhållande på motsvarande sätt som står till buds för heterosexuella par. Det bör inte ankomma på samhället att - genom lagstiftningen eller på annat sätt - ge uttryck för några värderingar när det gäller människors sätt att ordna sin samlevnad. Samhället har istället en skyldighet att tillgodose det uppenbara behov som finns genom att erbjuda även enkönade par möjligheten att bilda familj med juridiska rättigheter och förpliktelser som följd.
Riksdagen antog utskottets förslag till lag om registrerat partnerskap och lagen trädde i kraft den 1 januari 1995. Se vidare om registrerat partnerskap.

Förord Internationellt

Innehållsförteckning