| Tillbaka Bildgalleri |

Parken sedd från det s.k. apberget.
Dag ett (onsdag):
Måste nog säga att öppningsdagen av Pride var över förväntan. Många bra artister, större park än föregående år där det så kallade ”apberget” nu ingår i parken. Annars såg parken ut som vanligt, Stor grusplan och massa tält med mat å dryck och mycket öl, dock ganska dyr. När jag tagit ett varv runt i parken slog det mig att det är väldigt många tält med mycket krimskrams i. Sedan fanns de vanliga tälten där alla partier nu i valtider försöker värva röster, dock inget jag föll för.
Efter lång väntan drog öppningsgalan igång med pompa å ståt. Som alla vet var Jan Guillou och Amelia Adamo öppningstalare. Tyvärr missade jag dem båda men det är lätt hänt. När talen var slut startade artistdelen med bl.a. Victoria Tolstoy, Rebecka Törnqvist, Therese Lööf och Anna Sahlene i första delen.

När sedan tonerna av Annas schlagerhit lugnat ner sig var det dags för RFSL Stockholm att dela ut det första av sina två årliga priser, Regnbågspriset, som i år gick till Aftonbladets ledarskribent Åsa Petersen för att hon:
"...vågar ifrågasätta de strukturer och normer som människor tvingas leva under och som planteras från tidig ålder. Ett fritt samhälle på alla plan, kräver att fler vågar göra detsamma."
Och det inte lika roliga priset, den Rosa tisteln, tilldelades i år Högsta Domstolen för:
”...den godtycklighet HD uppvisar när de väljer fälla nynazister för hets men inte pingstpastor Åke Green.” Tilläggas ska också att ingen från HD var där och tog emot priset från scenen, något ingen som fått just detta pris någonsin gjort.

När sedan del 2 drog igång kom allas vår Lill-Babs farande ut på scenen och drog av en mängd hits från sin karriär och allsången kunde säkert höras ända in till city. Christer Lindarw sjöng årets pridelåt "Kom Ut" tillsammans med Stockholms Gaykör. Maria Möller imiterade artister och Shirley Clamp Sjöng några hits.


Imitatören och komikern Maria Möller
Sen när galan tagit slut var jag tvungen att dra vidare. Sag och gjort hamnade jag på Connection, vilket jag måste säga inte alls var så kul. Egentligen var det bara fem rum och en utegård. Som tur var fanns dock några fina killar som förgyllde min kväll med söta blickar. He, he.

Sedan kom den långa hemvägen när man känner att varför gick jag inte hem direkt? Lyckades gå halvt vilse bakom ett stationshus bland råttor och uteliggare och när jag efter 25 minuters irrande hittade en liten trappa upp till den rätta vägen så hade jag snubblat över en stackare som låg och sov i mörkret, själv blivit bestrålad av en stor vaktlampa på en vägg, slagit i knäet på ett staket som jag var tvungen att klättra över. Säger bara det, nästa gång då blir det taxi hem.

Dag två (torsdag): Så var det dags att gå upp och fixa till sig för årets schlagergala i pridepark. Kanske ska jag tillägga att denna dag är den största i parken och det ska gudarna veta att det kom folk. Efter en lång väntan och ett antal öl senare kom vår konferencier Mark Levengood ut på scenen och höll ett långt och, som vanligt, roligt välkomsttal. Sedan brakade det igång och håll i er nu, för här kommer listan med artister:
Elysion, "Golden Star"; Tina Röklander, "Kom och dela min hemlighet"; Blond, "Bara hon älskar mig"; Kina Jaarnek, "Son of a liar"; Queentastic, "Absolutely fabulous"; Sonya, "Etymon" & "Invicible"; Kayo, "Innan natten är över"; Titti Sjöblom, "Fröken Ur sång"; Therese Lööf, "Ingenting går som man vill"; Kicki, "Idag och imorgon"; Charmed, "My heart goes boom"; Arvingarna, "Eloise" och Sibel, "Superstar". Och då är detta bara första akten av kvällen.

När sedan akt 2 drog igång kom:
Magnus Carlsson, ”Lev Livet” Dua Datz, ”Kann”; Lisbeth Jagedal, ”Varje Natt; Janne Lukas, ”Växeln Hallå” (stort jubel och allsång!); Sandra Dahlberg, ”Jag tar det jag vill ha”; Ami Aspelund, ”Fantasia”; Monica Aspelund, ”Lapponia”; Tove Jaarnek, ”Ett liv med dig”; Roger Pontare, ”Silverland, Vindarna viskar mitt namn och Stjärnorna” (Marie Bergman sjöng med Pontare 1991 men eftersom hon inte kunde delta i år hoppade vår älskade Shirley Clamp in och sjöng); Kate Ryan, ”Je t'adore”; Lasse Berghagen, ”Jennie Jennie, "Min kärlekssång till dig", "En kväll i juni” (Behöver jag säga att det var allsång som heter duga här??) och Mihai Traistariu, ”Tornero”. Alla artisterna sjöng därefter ”Waterloo” och "I natt jag drömde". Sedan ropades Lasse Berghagen ut igen och därefter Kicki som sjöng ett litet extranummer som så klart blev ”Bra vibrationer”. Här var det jubel och allsång till alla låtar!

Sköna schlagertoner från Mihai Traistariu från Rumänien.
Sedan var det dags att röra sig vidare till Patricia där det var skumparty. Som vanligt när det är skumparty på ”Fjolljollen” under Pride så är det kö, och där hamnade vi i den ca 50 meter långa kö där vi tillbringade 30 minuter innan vi till slut kom in. Båten var full med badsugna bögar och uppe på däck stod de som inte ville vara i skummet - och bland dem var jag. Här fick jag också den skönaste komplimangen på länge: "Men du, han kan ju inte vara mer än 18!" Gillar killar som inte ser hur gammal man är. He, he. Över lag så måste jag säga att det var en mycket trevlig kväll som jag gärna gör om. Och måste tacka: Micke (för alla fina komplimanger, mer av det tack, hehe); Stefan (ojojoj); Berit (min trogna partypolare).

Som de flesta väl redan vet vid et här laget slutade inte kvällen så bra för de ca 50 gäster som under natten fick uppsöka läkare för frätskador i ögon och ansikte. Själv klarade jag mig eftersom jag aldrig var i skummet men en vän fick en tredjedel av hornhinnan bortfrätt.

Denna kväll blev det tunnelbana hem och en liten trevlig promenad på ca 200 meter eftersom jag så klart gick upp vid fel uppgång. Suck!

Dag tre (fredag):
Wig Stockholm var kanon, och allas vår Leo Berglund var konferencier. När sedan showerna började, märktes det helt klart att vissa är proffs, och andra...ehhh...inte. En rad drugor mimade glatt till den ena kända dängan efter den andra. Kvällens höjdpunkt var när norska Queentastic drog sitt nummer av kända, svarta sångerskor. Har nog aldrig skrattat så mycket åt någon dragshow som denna. Helt otroligt kul! Senare blev det Berns där Mr Gay Sweden skulle koras. Kul men dyrt, 200 kronor för att komma in och 20 kronor i garderobsavgift var kanske lite väl mycket. Hursomhelst var det trevligt - men alldeles för mycket folk. Vinnare blev tyvärr inte nyköpingskillen Robert Kunkel, utan Henrik Lindholm från Helsingborg.

Sedan var det några timmars dansande innan baren till slut stängde. Det blev även denna natt en lång promenad hemåt genom Stockholm för att slutligen ta bussen - från samma plats som jag två kvällar tidigare kommit upp för den lilla trappen. Var hemma vid sex-tiden och visste att jag skulle upp fyra timmar senare.

Dag fyra (lördag): Paraddagen som alla väntat på började med alldeles för lite sömn efter gårdagens fest. Lyckades efter lång fördröjning packa min väska inför hemfärden efter parad- och avslutningsgalan. Lyckades i vanlig ordning få promenera en lång bit för att hitta bilen (som skulle ta mig och några andra pride-deltagare hem) för att där lämna väskan. Vi hamnade vid Slussen där vi fick kanonplatser med bra utsikt över paradvägen. När paraden närmade sig märkte vi dock att man tog en annan väg upp från Gamla stan, så våra smarta platser byttes mot några inte alls så bra.

Trots denna miss, måste jag säga att det i år var en galet bra parad med över 30 000 i tåget och 500 000 som tittade på. Tydligen rekord!

Bra avslutningsgala blev det också med artister som: Andres Esteche, N.E.X., Pay TV, Andreas Lundstedt, Florence, Linda Lampenius, Tina Cousins som spelade sina hits "Pray" och "Mysterious times", dock ganska falskt, Arja Saijonmaa som gjorde en liten specialshow ihop med Diamond dogs och Let´s Dance-domaren Tony Irving, Karin Pagmar och kvällens höjdpunkt, Darren Hayes, som för övrigt nyligen kommit ut.

Årets regnbågstalare var Börje Ahlstedt som talade om hiv/aids och höll en tyst minut för alla bröder och systrar som inte längre finns på grund av viruset.

Ett försök att hålla pridestämningen kvar med flaggspel från jättefallosen utanför Chokladkoppen.
När sedan allt var över och musiken tystnat så fanns det inte mer för mig att göra än att försöka hålla pridestämningen kvar hos de få besökare som var kvar. Lyckades nog inge vidare. Hittade en mycket söt Roger från Rix morgonzoo som vi lyckades få en liten pratstund med. Sen blev det blev ett sista varv i parken där jag vid dansbanan hittade en stackars besökare som jag lyckades få med i en liten dans den varade dock inte länge eftersom vakterna starkt påpekade vad klockan var och att det var dags att gå hem.

Ett desperat sista försök - på dansbanan.
Sprang i all hast upp på scenen för att därifrån se ut över området men när till och med toaletterna ligger öde, ja då vet man att årets Pridefestival är över och att vi äntligen kan gå hem och ta igen den sömn vi missat under veckan och ha ångest över alla pengar som gått.

Allt öde, t.o.m. utanför toaletterna.
Ens enda tröst nu är att det är mindre än två år kvar till Europride 2008.

Redo för Europride i Stockholm 2008?

Tack och hej från lilla mig,

Kalle Pettersson

| Tillbaka Bildgalleri |