|
KRISTEN & HBT (homo/bi/trans) RFSL Nords
samtalsgrupp med stiftet Sedan några år tillbaks har RFSL Nord en
samtalsgrupp med biskopen och Luleå stift. Sammanträffande har skett mellan
stiftet och RFSL Nord på vår föreningslokal Polstjärnan i Piteå samt på
biskopskansliet i Luleå, både med förre biskopen Rune Backlund och nuvarande
Hans Stiglund. Vi hade också ett möte med biskop Gunnar Weman, som senare
blev ärkebiskop. Vi har även medverkat under en församlingsafton i
Piteå stadsförsamling i samarbete med kyrkans utbildning MOD, Mångfald Och
Dialog samt haft vissa föreläsningar i kyrkor och församlingsgårdar, deltagit
på konfirmandundervisning m m. Viktigt att notera är att RFSL är religiöst oberoende
och att vi därför inte tar ställning i trosfrågor. Vi är också öppna för
kontakter med representanter för andra religioner.
Biskop Hans Stiglund Foto från biskopens
hemsida Biskop Stiglund
besökte Polstjärnan Under hösten 2003 fick vi besök av Hans Stiglund
på en kafékväll på Polstjärnan,
dit både medlemmar i RFSL och elever vid kyrkans grundkurs på Älvsby
folkhögskola medverkade. En trevlig och intressant kväll, som omskrevs i Norrbottens-Kuriren.
Artikelns inledning: ”Om något av biskop Hans Stiglunds fem barn
skulle komma och berätta för honom (eller hans fru) att han (eller hon) var
homosexuell (eller lesbisk) så skulle biskopen reagera på det här sättet: Biskop Backlund
besökte RFSL:s kongress i Piteå Biskop Rune Backlund var en av invigningstalarna
på RFSL:s kongress på Pite havsbad den 16 mars 2001.
Biskop Rune Backlund Biskop Backlund
besökte Polstjärnan Föreningen hade under Rune Backlund tid som
biskop sin första samtalsgrupp med biskopen om kyrkan och HBT. Flera präster
inom stiftet har också medverkat på våra möten. Vi har bland annat träffats
under en temakväll på vår föreningslokal Polstjärnan, där biskopen var en av
de medverkande gästerna. RFSL Nord träffade biskop Rune Backlund första
gången tisdag den 9 december 1997 på biskopskansliet i Luleå. Från föreningen
deltog fyra representanter: ordförande, sekreterare, föreningskanslist och en
pensionerad homosexuell präst. Förutom biskopen deltog från Luleå stifts sida
deras informationssekreterare och biskopsadjunkten. Ett andra möte ägde rum den 17 september 1998,
också på biskopens kansli i Luleå. På det mötet medverkade fem personer från
RFSL och sju personer från stiftet, bland annat ett antal präster. Det tredje mötet ägde rum på Polstjärnan i Piteå
den 14 oktober 1999 med 40-talet kafégäster. På kafékvällen medverkade förutom biskop Rune
Backlund även P-O Widell, vice förbundsordförande för EKHO, Ekumeniska
gruppen för kristna homosexuella. På första mötet med biskopen sa han bland annat
att han välkomnade lagförslaget om förbud mot diskriminering av homosexuella
i arbetslivet, en lag som sedan gick igenom i riksdagen. På frågan om han ansåg att homosexualitet är mot
naturen sa han sig inte vilja svara - eftersom han ville fundera mer på den
frågan och sätta sig in sig mer i vad homosexualitet är. Den ståndpunkten
hade han också vid vårt andra möte. Vid vårt första möte presenterade biskopen ett beslut
från biskopsmötet om att homosexuell läggning inte diskvalificerar för
prästvigning eller tjänst i kyrkan. Uttalandet offentliggjordes i samband med
vårt möte och innebörden framgår av det brev som överlämnades av biskopen med
svaren på våra fem frågor. En skiljepunkt mellan RFSL och biskopen har hela
tiden varit att han hävdar att äktenskapet är unikt och även om han också
säger sig acceptera partnerskapslagen så vill han inte gå så långt som att
jämföra homosexuellas förhållanden med äktenskapet mellan man och kvinna.
Dock säger han sig inte vilja nedvärdera människor som av olika anledningar
inte lever i äktenskap. Efter att Backlund gått i pension har vi fortsatt
upprätthålla kontakter med biskop Hans
Stiglund, som vi hittills har träffat två gånger, en gång på
biskopskansliet i Luleå och en gång i samband med hans besök på Polstjärnan
(se ovan). Biskop Rune Backlunds brev till föreningen: "Med hänvisning till ert brev av den 15
oktober 1997 och framförda frågor vill jag ge följande besked. Inledningsvis vill jag uttrycka min inställning,
att de frågor som framförts inte är alldeles lätta att besvara och att det
inom kyrkan finns olika ståndpunkter när det gäller frågorna kring
homosexualitet och homosexuellt samliv. Detta i sin tur ger mig anledning att
uttala förhoppningen om betydelsen av ett fortsatt samtal i ämnesområdets
många olika aspekter och att detta får ske i ömsesidig respekt och lyssnande. Vad är din grundsyn på
homosexualitet? Den kristna människosynen hävdar med stor
tydlighet att alla människor skall tillerkännas både ett egenvärde och
likavärde. Vi tror också att ytterst är det Gud som ger varje människa hennes
unika värde, vilket ingen annan människa därmed kan tilldela eller frånta
henne. Därmed har också människan en särställning i förhållande till allt
annat levande. Av detta följer att en person med homosexuell läggning är en
fullvärdig människa och har samma möjlighet till ett fullvärdigt medlemskap i
kyrkan och samhällets verksamhetsformer. Vad anser du om
partnerskapslagen? Jag ansluter mig till den majoritet inom kyrkan
som betraktar partnerskapslagen som en av samhället fastställd lag, som bl a
tillmötesgår behovet av en juridisk och ekonomisk skyddslagstiftning för
homosexuella människor som lever i parförhållanden. De homosexuella par som
valt att leva tillsammans bör också ha ett lagfäst skydd för sin samlevnad. Har homosexuella förhållanden, i
partnerskap eller som sambo, samma värde som heterosexuella förhållanden och
äktenskap? I denna fråga vill jag framhålla att äktenskapet
mellan man och kvinna är unikt. Det är en ordning nedlagd i skapelsen. Andra
samlevnadsformer kan inte jämställas med äktenskapet. Det är unikt, därför
att det utgår från olikheternas förening och skapande kraft. Ett sådant
synsätt innebär ingen nedvärdering av de människor som av olika anledningar
inte lever i äktenskap. Enligt detta synsätt är människan skapad till
Guds avbild, som man och kvinna, för att leva i ett ömsesidigt komplementärt
förhållande i trohet och kärlek. Äktenskapets syfte är att skydda och
befrämja kvinnans och mannens kärlek och gemenskap, liksom att ge liv och
fostran åt barnen; genom äktenskapet växer nya generationer fram. Detta är
äktenskapets grundläggande funktion och gör det unikt. I frågan om kyrkan och homosexuella samlevnad
vill jag instämma i följande formuleringar: "Historiskt sett har kyrkan,
liksom samhället i övrigt, ofta bidragit till förtrycket av homosexuella.
Kyrkan har dock i sitt centrum ett budskap om att människor som förtrycks och
marginaliseras, som blir offer i samhället, särskilt väl ska synliggöras och
ges upprättelse. En sådan hållning påverkar alltid samhället som helhet.
Oavsett vilken ställning enskilda kristna och kyrkor tar till homosexuell
samlevnad, måste ansvaret för utsatta människor ofrånkomligt komma till
uttryck. Vidare har kyrkan ett synsätt som gäller all
mänsklig samlevnad, i vilka sexuella relationer ingår, nämligen att dessa
skall syfta till och uttrycka gemenskap, trohet, ansvar och unicitet; med det
senare avses att en sexuell relation utesluter sexuell gemenskap med andra än
partnern. Dessa moraliska ideal gäller enligt kyrkan således för alla
relationer, vilket i sin tur skall uppfattas som på en gång ett ideal att
sträva efter och en i kärleksbudet grundad moralisk måttstock över alla faktiska
relationer som finns". Har öppet homosexuella samma
rätt som öppet heterosexuella att verka och synas inom Svenska kyrkan, till
exempel som präster? Biskopsmötet kommer i ett gemensamt uttalande i
denna fråga att avge följande svar: "Det har alltid funnits präster med
homosexuell läggning. Så har det varit genom kyrkans långa historia. Det är
således inget nytt när kvinnor och män med denna läggning blir präster i vår
kyrka idag. En sådan läggning är i sig inte diskvalificerande för
prästvigning eller tjänst i kyrkan. Antagning av präster till vigning och tjänst är
en ingående process, där antagningskonferens, domkapitel och biskop skall
fatta avgörandet om varje enskild kandidat. Det är alltid en sammanvägning av
det som kommit fram som avgör ställningstagandet, sällan någon enskild fråga.
Dit hör frågor om kallelse, tro, andligt liv, intellektuell kapacitet,
personlighet och ledarskap, samarbetsförmåga och personlig mognad samt
förankring i Svenska kyrkan. Ingen av oss biskopar nekar någon vigning på
grund av homosexuell läggning. Däremot kan både personer med heterosexuell
och homosexuell läggning nekas prästvigning när domkapitlet och biskopen i
den sammanlagda bedömningen inte finner dem lämpliga. Den enskildes personliga förhållanden hör till sådant
som berörs i antagningsprocessen. Det är naturligt att så sker. Hur är det
med familj? Flickvän eller pojkvän? Sambo eller giftermål? Delar båda samma
tro? För den som har en homosexuell läggning kan det finnas skäl att få tala
om de svårigheter som den allmänna marginaliseringen av dem kan föra med sig.
Biskopen skall medverka till en placering i en församling där prästen får
goda förutsättningar att arbeta. Även senare, under prästtjänstens gång, är
det naturligt att prästen tar upp frågor om samlevnad och den personliga
livsföringen med biskopen. Vissa människor har en kallelse att leva i
celibat. Det finns människor med olika sexuell läggning som svarat ja till
ett sådant liv, men det är knappast något som kan påtvingas någon. Däremot väntar
vi av alla präster att de, när de delar sitt liv med någon annan, att de gör
det i trohet och kärlek. Promiskuösa förhållanden är inte acceptabla". Har kyrkan ett ansvar att
motverka diskriminering mot homosexuella och fördomar kring homosexualitet? I denna fråga vill jag åter igen citera det för
biskoparna gemensamma ställningstagandet: "Gemensamt vill vi biskopar
arbeta för att fördomar kring dem som har homosexuell läggning arbetas bort
både i samhället i stort och inom kyrkan. Inom kyrkan finns olika
ståndpunkter när det gäller frågorna kring homosexuellt samliv.
Församlingarna behöver arbeta vidare med frågor om bibeltolkning och nutida
etiska frågeställningar i respekt för olika frågeställningar." Dag som ovan Rune
Backlund, biskop LÄNKAR (klicka på
bilderna för att se hemsidor): EKHO Norr (Umeå): ekhonorr@spray.se Riks-EKHO (Ekumeniska föreningen för kristna
homosexuella):
EKHO-Stockholm:
EKHO-Göteborg:
EKHO-jouren:
Homosexualitet och kristen tro, pastor Lars
Anrell:
|
