Orsaker till att kvinnor och män med hiv stigmatiseras


Ända sedan de första fallen av AIDS rapporterades under tidigt 80-tal har kvinnor och män med hiv och tillståndet i sig själv stigmatiserats. Det finns flera skäl till att det blivit så:
• Hiv är en allvarlig sjukdom och fortfarande tror många att den oundvikligen är livshotande och leder till döden.
• Hiv är smittsamt och överförs genom beteenden som sex och illegalt droganvändande, vilket är föremål för moraliserande värderingar.
• Hiv drabbar grupper i samhället som redan är utsatta för fördomar och diskriminering.
• Hiv tolkas av en del som guds straff eller en moralisk dom.

Homosexuella män betraktas ibland som om man levde i samhällets utkant. I bästa fall blir man tolererad snarare än accepterad. Bögar förknippas gärna med sexuell dekadens, mental och psykisk sjukdom och brist på moral.
Personer som kommer från andra länder, beskylls för att föra sjukdom till landet och för att utnyttja det svenska sociala systemet för egen vinning.
Intravenösa drogmissbrukare fördöms för sitt illegala beteende och dess sociala konsekvenser och ses som en belastning för samhället.
Heterosexuella kvinnor och män som blivit smittade med hiv misstänks ofta för att ha varit delaktiga i olagliga eller avvikande beteenden. Kvinnor betraktas som prostituerade och männen som smygbögar eller knarkare.

Skyldiga och oskyldiga

Sådana här fördomar rättfärdigar en negativ syn på personer med hiv, att man förtjänar sin infektion, och att man befinner sig utanför det generellt sett hälsosamma, ekonomiskt produktiva välfärdssamhället. Med ett ord skulle man kunna säga att personer med hiv beskrivs som ”skyldiga”. Man har gjort något som är fel och som lett till att man blivit smittad med hiv.
En motsats till detta är den sympati som en del får som blivit smittade av någon orsak som man inte kan skyllas för. Media och allmänheten benämner dessa individer som ”oskyldigt smittade”. Oftast menas här barn med hiv, personer som smittats vid blodtransfusion eller blodprodukter, eller under de senare åren personer som anger/polisanmäler sina sexpartners för att vara oansvariga och avsiktligt överfört eller försökt smitta dem med hiv.

Stigmatisering kostar samhället

Den stigmatisering som förknippas med hiv kostar på - både för samhället och för den enskilde individen. Till att börja med så kan stigmat göra att arbetet med att hindra överföring av hiv försvåras. Utsatta personer kan vara så rädda för att sammankopplas med hiv att de förnekar varje möjlighet till att ha utsatt sig för risk. Det kan i sin tur leda till att man inte skaffar sig nödvändig kunskap eller vidtar åtgärder, som att använda kondom vid sexuella kontakter, för att skydda sin eller andra människors hälsa.

Media beskriver gärna personer med hiv som oansvariga, brottslingar, manipulerande översexuella varelser utan skrupler. En sådan bild är starkt missvisande men kan leda till att människor inte vill testa sig av rädsla för att om man har hiv, bli en ”hivman” i andras ögon. Det leder i sin tur till att personer som är smittade inte känner till det och oavsiktligt överför smitta till sina partners.

Stigma förknippat med hiv i grupper där förekomsten av hiv är större än i övriga samhället skulle kunna leda till att människor i dessa grupper blir ovilliga till att testa sig. Några ovetandes om sin hivsmitta kan sprida smitta till andra. En del får sin hivdiagnos så sent att de tvingas starta behandling omedelbart.

Stigma som inte bemöts och bekämpas kan leda till att att personer som känner till sin hiv isolerar sig, blir diskriminerade eller utstötta från sin grupp. När det händer har man misslyckats med att uppmärksamma att hiv är en fråga som behöver konfronteras, vilket bara förstärker stigmat ytterligare.