BEHANDLANDE LÄKARE OCH SMITTSKYDDSLÄKARENS ROLL

Om läkaren får reda på att någon inte följer hans föreskrifter utifrån 4 kap. 2 SmL, eller om han/hon har anledning att anta att föreskrifterna inte följs, kan läkaren själv genomföra åtgärder som syftar till att ändra patientens beteende. Om behandlande läkare inte har möjlighet till det måste han/hon rapportera att föreskrifterna inte följs till smittskyddsläkaren, som i sin tur ska försöka förmå den smittade att verkligen följa föreskrifterna.

Detta skall smittskyddsläkarens i första hand göra genom frivilliga åtgärder, till exempel genom samtal, samarbete med bereondevård eller psykiatrisk vård osv. Är alla frivilliga möjligheter till åtgärder uttömda kan smittskyddsläkaren begära hos länsrätten att den smittade ska tvångsisoleras på sjukhus. När man tar ställning till tvångsisolering måste smittskyddsläkaren visa att patienter bryter mot sina förhållningsregler och har ett smittfarligt beteende.

Smittskyddsläkaren måste också redovisa att alla frivilliga åtgärder är uttömda. Vidare visa vilka åtgärder som är vidtagna av olika myndigheter och vilka erbjudanden som patienten fått. Dessutom skasmittskyddsläkaren förklara varför inte andra lagar som till exempel LVM (Lag om vård av missbrukare) och LPT (lag om psykiatrisk tvångsvård), inte har
aktualiserats. Den enskildes rättssäkerhet är inte särskilt stor, eftersom någon rättegång med vanlig bevisprövning aldrig kommer till stånd. Ett normalt domstolsförfarande för länsrätten innebär att patienten har en advokat. Rätten består av domare och nämndemän.
Beslutet kan överklagas (prövningstillstånd).
Domstolen skall höra sakkunnig. Länsrätten går så gott som alltid på smittskyddsläkarens
linje, och dömer till tvångsisolering. Sedan kan rätten förlänga isoleringen på ansökan av
smittskyddsläkaren så länge som länsrätten anser det befogat. Det kan man göra med maximalt 6 månader i taget och det krävs särskilda skäl för förlängning.
Smittskyddsläkaren har också befogenhet att kunna informera närstående till smittbärare om sjukdomstillståndet, om den närstående utsätts för smittorisk.