RFSL Hälsa » Hiv+ » Smittskyddslagen

Smittskyddslagen

Den "nya" smittskyddslagen trädde i kraft den 1 juli 2004 och gäller alla sjukdomar som är överförbara mellan människor och som kan utgöra ett hot mot hälsan. Den nya lagstiftningen innebär smärre justeringar jämfört med tidigare lagstiftning.

Informationsplikten som i den gamla lagen gällde endast hivinfektion, kommer i fortsättningen att gälla alla de allmänfarliga sjukdomar som listas i smitsskyddslagen. Det betyder att en person som är bärare av någon av de allmänfarliga sjukdomarna måste informera andra om man utsätter dem för smittorisk. Förutom hiv finns även andra sexuellt överförbara infektioner med i listan (gonorré, klamydia och syfilis.)

I den nya lagen ska läkaren kunna informera närstående till smittbärare om sjukdomstillståndet, om den närstående utsätts för smittorisk.

Skyldighet att testa sig

Den som har anledning att anta att han kan ha blivit hivsmittad är enligt smittskyddslagen skyldig att testa sig.

Anonymitet

Du har rätt att vara anonym när du testar dig, men denna rätt upphör om testet visar sig vara positivt.

Statistik

Om ditt hivtest är positivt kommer läkaren att rapportera detta till Smittskyddsinstitutet och till smittskyddsläkaren i landstinget. Det sker med hjälp av en kod som består av de två första och de fyra sista siffrorna i ditt personnummer. En del mottagningar är extra måna om att skydda sina patienters anonymitet och använder i stället ett kodnummer eller ett så kallat reservnummer. Läkaren lämnar också uppgifter om i vilket län du bor samt vilken "riskgrupp" du tillhör. Dessa upp gifter används endast för att föra statistik över hur epidemin utvecklas.

Läkarens förhållningsregler

Socialstyrelsen och smittskyddsläkarna har bestämt att vissa förhållningsregler ska gälla alla hivsmittade. De har följande innebörd, men kan variera något.

* Du måste tala om att du är hivpositiv innan du har sex där penis är inne i slidan, ändtarmen eller munnen med någon, även om ni använder kondom.
* Du får inte ha samlag (där penis är inne i slidan, ändtarmen eller munnen) utan att använda kondom.
* Du får inte ge blod eller plasma, donera organ eller sperma.
* Du får inte låna andra personers sprutor och nålar. Har du egna injektionsverktyg får dessa inte lånas ut eller användas av andra personer.
* Om du utsätts för inre undersökning/operation, vaccination, blodprov eller blöder av annan orsak måste du berätta om din smitta för läkare och annan personal som kan komma i kontakt med ditt blod. Du måste också informera din tandläkare om risken för smitta.
* Du får inte prostituera dig eller köpa tjänster av prostituerade.
* Du ska komma på de återbesök som din behandlande läkare bestämmer.

Din läkare kan dessutom ge dig ytterligare eller andra föreskrifter för hur du ska leva med din hivinfektion. De innehåller vanligen konkreta regler för vad läkaren anser att du får göra sexuellt.
Om du tycker att din läkares förskrifter är omotiverade, har du möjlighet att byta läkare eller överklaga föreskrifterna till smittskyddsläkaren.

Tvång och kontroll

Om läkaren får reda på att någon inte följer hans föreskrifter, eller om han har anledning att anta att föreskrifterna inte följs, ska han rapportera detta till smittskyddsläkaren, som i sin tur ska försöka förmå den smittade att verkligen följa föreskrifterna. Lyckas inte detta, kan smittskyddsläkaren begära hos länsrätten att den smittade ska tvångsisoleras på sjukhus.

När man tar ställning till tvångsisolering, är den enskildes rättssäkerhet inte särskilt stor, eftersom någon rättegång med vanlig bevisprövning aldrig kommer till stånd. Länsrätten går så gott som alltid på smittskyddsläkarens linje, och dömer till tvångsisolering. Sedan kan rätten förlänga isoleringen så länge smittskyddsläkaren anser att behovet kvarstår.

Kontaktspårning

Vid ett positivt test går läkaren eller en kurator igenom vilka sexuella kontakter du har haft. Detta kallas kontaktspårning. Sjukvårdspersonalen är skyldig att försöka ta reda på vem som kan ha smittat dig och vilka du kan ha överfört smittan till.

De personer du uppger i kontaktspårningen kommer att kontaktas av läkare eller kurator, som har tystnadsplikt och därför inte röjer vem de fått sin information av. De berörda är skyldiga att infinna sig för testning. Den som trots detta vägrar att testa sig, kan av smittskyddsläkaren tvingas till testning.
Om du väljer att inte uppge dina kontakter, bör du i stället själv ta kontakt med personerna i fråga.