Smittskyddslagen


Smittskyddslagen är en lag som reglerar ett antal sjukdomar eller infektioner som betraktas som allmänfarliga. Det innebär att man garanteras gratis undersökning, vård och behandling, men också att vissa bestämmelser som innebär tvång och kontroll kan användas.


För dessa infektioner gäller:

- Det är gratis att bli undersökt
- Behandling mot sjukdomarna är gratis
- En person som misstänker att den infekterats måste testa sig
- En person som visar sig ha infektionen måste ta emot behandling
- En person som är bärare av infektionen måste medverka vid partnerspårning


Följande könssjukdomar går under smittskyddslagen:

- Hiv

- Klamydia
- Gonorré
- Syfilis
- Hepatit B&C

Informationsplikten

Informationsplikten  betyder att en person som är bärare av någon av de allmänfarliga sjukdomarna måste informera andra om man utsätter dem för överföringsrisk.

Enligt lagen ska läkaren kunna informera närstående till smittbärare om sjukdomstillståndet, om den närstående utsätts för risk.

Skyldighet att testa sig

Den som har anledning att anta att han kan ha fått hiv är enligt smittskyddslagen skyldig att testa sig.

Anonymitet

Du har rätt att vara anonym när du testar dig, men denna rätt upphör om testet visar sig vara positivt.

Statistik

Om ditt hivtest är positivt kommer läkaren att rapportera detta till Smittskyddsinstitutet och till smittskyddsläkaren i landstinget. Det sker med hjälp av en kod som består av de två första och de fyra sista siffrorna i ditt personnummer. En del mottagningar är extra måna om att skydda sina patienters anonymitet och använder i stället ett kodnummer eller ett så kallat reservnummer. Läkaren lämnar också uppgifter om i vilket län du bor samt vilken "riskgrupp" du tillhör. Dessa upp gifter används endast för att föra statistik över hur epidemin utvecklas.

Läkarens förhållningsregler

Socialstyrelsen och smittskyddsläkarna har bestämt att vissa förhållningsregler ska gälla alla som lever med hiv. De har följande innebörd, men kan variera något:

* Du måste tala om att du är hivpositiv innan du har sex med någon, även om ni har säkrare sex.
* Du får inte ha samlag (där penis är inne i slidan, ändtarmen eller munnen) utan att använda kondom.
* Du får inte ge blod eller plasma, donera organ eller sperma.
* Du får inte låna andra personers sprutor och nålar. Har du egna injektionsverktyg får dessa inte lånas ut eller användas av andra personer.
* Om du ska genomgå en inre undersökning/operation, vaccination, blodprov eller blöder av annan orsak måste du berätta om din hivstatus för läkare och annan personal som kan komma i kontakt med ditt blod. Du måste också informera din tandläkare om att du bär på hiv.
* Du får inte köpa eller sälja sex.
* Du ska komma på de återbesök som din behandlande läkare bestämmer.

Din läkare kan dessutom ge dig ytterligare eller andra föreskrifter för hur du ska leva med din hivinfektion. De innehåller vanligen konkreta regler för vad läkaren anser att du får göra sexuellt.
Om du tycker att din läkares förskrifter är omotiverade, har du möjlighet att byta läkare eller överklaga föreskrifterna till smittskyddsläkaren.

Tvång och kontroll

Om läkaren får reda på att någon inte följer föreskrifterna, eller om läkaren har anledning att anta att föreskrifterna inte följs, ska denne rapportera detta till smittskyddsläkaren, som i sin tur ska försöka förmå den som har hiv att följa föreskrifterna. Lyckas inte detta, kan smittskyddsläkaren begära hos länsrätten att den som har hiv ska tvångsisoleras på sjukhus.

 

Anmälan behöver dock inte göras om läkaren bedömer att han eller hon själv kan se till att patienten får det stöd som behövs för att ändra sitt beteende.

 

När man tar ställning till tvångsisolering, är den enskildes rättssäkerhet inte särskilt stor, eftersom någon rättegång med vanlig bevisprövning aldrig kommer till stånd. Länsrätten går så gott som alltid på smittskyddsläkarens linje, och dömer till tvångsisolering. Sedan kan rätten förlänga isoleringen så länge smittskyddsläkaren anser att behovet kvarstår.

Kontaktspårning

Vid ett positivt test går läkaren eller en kurator igenom vilka sexuella kontakter du har haft. Detta kallas kontaktspårning. Sjukvårdspersonalen är skyldig att försöka ta reda på vem som du kan ha fått hiv eller någon av de andra STI:erna ifrån vilka du kan ha överfört dem vidare till.
   
De personer du uppger i kontaktspårningen kommer att kontaktas av läkare eller kurator, som har tystnadsplikt och därför inte röjer vem de fått sin information av. De berörda är skyldiga att infinna sig för testning. Den som trots detta vägrar att testa sig, kan av smittskyddsläkaren tvingas till testning.

 

Om du väljer att inte uppge dina kontakter, bör du i stället själv ta kontakt med personerna i fråga.

 

Smittskyddslagen bör revideras

RFSL anser att smittskyddslagen på olika sätt behöver revideras. Läs mer om RFSL:s åsikter här.