Hiv i smittskyddslagen

RFSL arbetar för att det görs en översyn av smittskyddslagen och att informationsplikten för personer som lever med hiv avskaffas.

Hiv i smittskyddslagen sedan 1985

1985 inkluderades hiv i den svenska smittskyddslagstiftningen. Syftet var att ge stöd till de åtgärder som ansågs nödvändiga för att bromsa överföringen av hiv. Det fanns en övertygelse om att infektionen kunde bli en epidemi utom all kontroll och att kraftfulla insatser behövdes. Genom att hiv inkluderades i smittskyddslagen blev det straffbart för en hivpositiv person att inte informera en sexpartner om sin hiv. Det blev också möjligt att tvångsisolera hivpositiva som inte ansågs följa läkares förhållningsregler. Regeringen konstaterade i förarbetena till lagen att: ”Om något botemedel upptäcks som innebär att den smittade kan bli smittfri, kommer detta självklart att ändra synen på när smittsamhet föreligger. Detsamma blir förhållandet om man skulle finna att infektionen, oavsett om något botemedel finns att tillgå eller ej, inte är smittsam i vissa perioder” (Prop. 1985/86:13).

Förändring av smittskyddslagen behövs

I oktober 2013 lanserade Folkhälsomyndigheten kunskapsunderlaget Smittsamhet vid behandlad hivinfektion. Där slår myndigheten fast att risken för att överföra hiv genom sexuell kontakt vid välfungerande behandling, när kondom används, är närmast obefintlig. Risken bedöms även som mycket liten om kondom inte används. I Sverige har idag över 90 procent av de som fått en hivdiagnos en välfungerande behandling och de utsätter därmed sexpartners för en närmast obefintlig risk för hivöverföring. RFSL menar därför, i enlighet med de intentioner som fanns i förarbetena till smittskyddslagstiftningen från 1985, att den kunskap som nu finns om överföringsrisker slutligen måste bidra till en förändring av smittskyddslagstiftningens utformning.

Informationsplikten kontraproduktiv

Informationsplikten är en av flera förhållningsregler som personer som lever med hiv måste följa enligt gällande smittskyddslag. Informationsplikten kräver att den som lever med hiv ska informera sina sexpartners om sin hiv. Informationsplikten tar bort fokus från det som är hivpreventionens mest centrala budskap: att samtliga personer i det sexuella mötet bär ansvaret för att skydda sig själv och sin partner. RFSL har ända sedan hiv först nådde Sverige påtalat detta delade ansvar för säkrare sex mellan sexpartners för att hiv inte ska överföras och pekat på att informationsplikten lägger allt ansvar på de personer som vet om att de är hivpositiva. FN-organet UNAIDS hållning är att endast avsiktlig överföring av hiv ska vara kriminaliserad, vilket Sverige med nuvarande smittskyddslag inte lever upp till. Det är ett faktum att det är de som inte vet om att de bär på hiv som överför viruset i de flesta fall till andra. För denna grupp gäller förstås ingen informationsplikt då de inget vet och därför heller inte har något att berätta. Informationsplikten är därför kontraproduktiv och den bidrar till att stigmatisera personer som lever med hiv och vet om sin status. Den ligger inte heller i linje med kunskapen som numera finns om överföringsrisker.

RFSL:s förslag på lagändring

RFSL arbetar för en översyn av smittskyddslagen och ett avskaffande av informationsplikten. Vi anser dock att hiv måste ingå i smittskyddslagen ur ett preventions- och behandlingsperspektiv, men att lagen kan utformas på så sätt att hiv undantas från de förhållningsregler som är kontraproduktiva och som stigmatiserar personer som lever med hiv. För att underlätta för beslutsfattare och tjänstemän har RFSL, i samarbete med RFSU och Hiv-Sverige, och i samverkan med jurister, tagit fram ett förslag på hur en smittskyddslag utan rådande informationsplikt gällande hiv vid sexuella kontakter kan utformas.