Homosexuella

Klicka på knappen nedan för att starta filmen. Filmen startas i QuickTime Player

Syns det vem som är homosexuell?

De flesta tänker aldrig på att någon man möter kan vara homosexuell. Det betyder egentligen att man förutsätter att alla är heterosexuella. Hur homosexuella ser ut har man dessutom en klar bild av: "Alla bögar är feminina och alla lesbiska är manhaftiga."

Så ser den allmänna föreställningen ut, men så är det inte i verkligheten. Homosexualiteten syns ju inte på utsidan. Bögar och lesbiska ser ut och uppför sig som folk gör mest.

Men om homosexualiteten plötsligt skulle börja synas skulle du upptäcka att du har träffat både bögar och lesbiska, utan att ha haft en aning om det. Kanske är din brevbärare, din snabbköpskassörska, ditt barns lärare, din kommunalpolitiker eller din favoritartist homosexuell.

Hur många är homosexuella?

Många homosexuella förstår redan som barn att deras förälskelser och intresse riktar sig mot det egna könet. Andra förstår först senare i livet vad känslorna betyder. Kanske lever man då i en heterosexuell relation och har fått barn och familj.

Det är alltså mycket svårt att uppskatta antalaet homosexuella. Men man räknar med att mellan fem och tio procent lever homosexuellt eller har homosexuella känslor som man inte vågar leva ut på grund av det sociala trycket.

Ett av problemen när man försökt uppskatta antalet homosexuella är att man bara sett till sexuella erfarenheter. Idag vet vi att många homosexuella aldrig har haft sex med någon av samma kön, det gäller särskilt homosexuella kvinnor. Det finns också de som har sex med personer av samma kön utan att betrakta sig som homosexuella

Att komma ut som homosexuell

Bland homosexuella talar man om att "komma ut". Det är ett uttryck som handlar om att förstå och acceptera sina homosexuella känslor och om att våga söka kontakt med andra. Men att komma ut är också att berätta för sin omgivning om sina känslor.

Erfarenheterna av att komma ut kan vara mycket olika. En del berättar att det fick väldigt snabbt och att det kändes som att alla pusselbitar föll på plats.

För andra har det varit en lång och plågsam process, kanske under åratal - eller till och med årtionden. Ofta har man då varit klar över vad det handlat om långt innan man accepterat och tagit steget fullt ut.

Utan tvekan påverkar yttre omständigheter hur svårt det är att komma ut.

Det kan handla om hur gammal man är, var man bor och vilken miljö man lever och arbetar i. Det hanlar också säkert om vem man är som människa. En del är öppna för att gå sin egen väg och är inte så rädda för omgivningens reaktioner.

Andra är mer beroende av att vara accepterade och tror inte att det är möjligt att leva som homosexuell.

Många föreställer sig att omgivningen skulle ta avstånd från dem som på grund av homosexualiteten. Och ibland blir det negativa reaktioner. Men erfarenheten är snarare tvärtom. Familj, arbetskamrater och vänner inte bara accepterare utan uttrycker också sin upskattning över att man är ärlig och har mod att stå för den man är.

Homosexuella föräldrar

En del bögar och lesbiska är föräldrar. Oftast handlar det om barn från tidigare heterosexuella relationer. Men en del har också skaffat barn efter att man har börjat leva homosexuellt. Det kan ha skett genom insemination eller samlag med en vän. I ett fåtal fall har ensamstående homosexuella kunnat adoptera.

Hur homosexuella är som föräldrar och hur deras barn utvecklas finns det en rad fördomar om. Men i alla de undersökningar som gjorts framgår att homosexuellas barn utvecklas på samma sätt som heterosexuellas.

Så är det oavsett om man studerar könsidentitet, könsrollsbeteende eller sexuell identitet. Barn till homosexuella föräldrar har också lika bra kontakter med sina kamrater som barn till heterosexuella och inte heller blir de mer mobbade än andra barn.

Undersökningarna visar att den sexuella identiteten inte påverkar kvaliteten på uppväxtmiljön, oavsett om föräldrarna är homosexuella eller heterosexuella. Det är i stället en fråga om föräldrarnas lämplighet.

En osynlig grupp

I de flesta sammanhang där homosexualitet kommer på tal är det bögar det handlar om. Lesbiska kvinnor syns nästan inte alls.

Men varför är egentligen lesbiska inte lika synliga som bögar? I grunden därför att vi lever i ett manssamhälle. Kvinnor är mer osynliga än män, oavsett om de är homo- eller heterosexuella. Mäns liv ges mer uttrymme och anses mer intressanta, oavsett om de är homo- eller heterosexuella.

Men det handlar också om synen på sexualitete. Kvinnors sexuella lust och tillfredställelse ses som helt beroende av män.

Ett exempel på detta är att "lesbiska" inslag är mycket vanliga i pornografi för heterosexuella män -- inslag som fulländas först när en man träder in i handlingen.

Synen på kvinnors sexualitet gör att många helt enkelt har svårt att föreställa sig vad två kvinnor skulle kunna "göra på egen hand". Ingen ifrågasätter däremot att bögar kan ha sex tillsammans. Och eftersom homosexualitet till stor del förknippas med sex blir bögar också av denna anledning mer uppmärksammade.

De senaste åren har lesbiska blivit mer synliga. I massmedia har kända kvinnor "kommit ut" och lesbiskas beslut att skaffa barn har väckt uppmärksamhet. Allt oftare talar man också om bäde män och kvinnor i samband med homosexualitet.

Äldre homosexuella

I allmänhet man att äldre människor inte har någon sexualitet, inte ens om de är heterosexuella. Men givetvis finns det bögar och lesbiska som är gamla.

Många äldre homosexuella har upplevt ett betydligt mer fördomsfullt samhälle än dagens.

De som var unga på 1930-talet var med om att homosexuella förbindelser var olagliga och kunde medföra straffarbete i två år.

På grund av dessa skrämmande erfarenheter drar sig många äldre för att berätta om sin homosexualitet.

Denna tystnad orsakar problem när livet börjar kräva mer hjälp utifrån. Personal i hemtjänsten och sjukvården tänker till exempel sällan på att "väninnan" eller "den gode vännen" i själva verket kanske är en livskamrat sedan decennier.

De senaste åren har äldre bögars och lesbiskas situation uppmärksammats allt mer inom den homosexuella rörelsen. Bland annat har särskilda grupper för äldre män och äldre kvinnor bildats.

I dessa grupper kan man få stöd av varandra och hjälp att tackla de negativa attityderna till homosexualitet. Här träffar man nya och gamla vänner att umgås med. Grupperna är också bra motvikter till den ungdomsdominans som präglar den homosexuella kulturen.

Homosexuella invandrare

Synen på homosexualitet är olika i olika kulturer. Inställningen hos oss är relativt tolerant. Det finns kulturer som är mindre negativa till homosexualitet än vår, men det är vanligaste är att inställningen är mer intolerant.

I många länder förföljs homosexuella på grund av sin kärlek. I vissa muslimska länder straffas homosexuella handlingar med döden.

I de katolska länderna betraktas homosexualitet som en synd. Det finns många fler exempel.

Ofta bottnar intoleransen i religiösa föreställningar, som i sin tur har format mans- och kvinnorollerna och synen på släkt och familj.

Att komma till Sverige kan upplevas som en befrielse. Dels är det ofta lättare att komma i kontakt med andra homosexuella, dels är omgivningen mer förstående än i hemlandet.

Ändå tvingas många att leva ett dubbelliv och dölja sin homosexualitet för landsmännen.

Andra än västeuropéer kan inte flytta till Sverige utan mycket speciella skäl. Man måste antingen vara flykting eller ha en familjeanknytning till en person som är bosatt här.

Ett homosexuellt kärleksförhållande är en sådan familjeanknytning.

Då och nu

I det antika Grekland var kärleken mellan äldre män och unga pojkar högt värderar. Ändå kan man inte säga att homosexualitet var något accepterat eftersom målet för de unga pojkarna trots allt var att gifta sig. Motsvarande form av homosexualitet fanns inte heller för kvinnor eller för slavar. Därför speglar denna form av homosexualitet ett myket patriarkalt klasssamhälle.

Den grekiska ön Lesbos, där den kvinnliga poeten Sapfo på 500-talet före Kristus undervisade unga flickor, har fått ge namn åt den kvinnliga homosexualiteten. Härifrån kommer ordet "lesbisk".

Kristendomen medförde ett nytt sätt att se på sexualiteten.

Kopplingen till fortplantningen betonades samtidigt som lusten fördömdes. Homosexuella handlingar blev en synd som stred mot skapelseordningen. 1734 fick Sverige sin första rikslag. I den förbjöds tidelag (sex med djur) men även homosexuella handlingar kom att dömas efter samma paragraf. 1864 fick vi en ny strafflag. Paragraf 10 var tänkt att tillämpas på allt "onormalt könsumgänge", men i praktiken användes den bara på homosexuella handlingar. Till skillnad från många andra länders lagstiftning gällde paragraf 10 både män och kvinnor, men nästan bara män dömdes. Först 1944 togs förbudet bort.

Avkriminaliseringen betydde inte att samhället plötsligt accepterade homosexuella. Tvärtom kom 1950-talet att präglas av olika kampanjer mot den "samhällsfarliga homosexualiteten".

Mot slutet av 1960-talet gick en våg av protester över världen. I USA började homosexuella protestera mot samhällets ständiga trakasserier. Ur protesterna föddes Gay Pride, eller "Homosexuell stolthet".

1970-talet blev så början till en ny medvetenhet och ett intensivt politiskt arbete för homosexuellas rättigheter. 1973 uttalade den svenska riksdagen att homosexuell samlevnad "från samhällets synpunkt är en fullt acceptabel samlevnadsform".

1978 blev åldersgränserna vid homo- och heterosexuella kontakter desamma (15 år).

1979 strök Socialstyrelsen homosexualitet ur förteckningen över sjukdomar.

1987 infördes förbud mot diskriminering av homosexuella och 1988 kom en lag om homosexuella sambor.

Fr o m 1995 har homosexuella par rätt att ingå registrerat partnerskap. Det innebär att man får i stort sett samma rättigheter och skyldigheter som gifta makar. Motsvarande lag om registrerat partnerskap finns i Danmark sedan 1989 och i Norge sedan 1993.

Däremot är det svårt att få uppehållstillstånd på grund av att man har förföljts för sin homosexualitet i hemlandet.