20 dec 08 15.04
Historisk deklaration i FN
Under 2008 har det firats att det var 60 år sedan deklarationen om de universella mänskliga rättigheterna undertecknades i FN. Det skedde den 10 december 1948. Nästan exakt 60 år senare, den 18 december, lästes en deklaration om hbt-personers mänskliga rättigheter upp i FN som 66 medlemsländer ställt sig bakom. |
| 66 länder har ställt sig bakom en deklaration i FN om hbt-personers mänskliga rättigheter. |
Torsdagen den 18 december 2008 kan beskrivas som en historisk dag för världens homosexuella, bisexuella och transpersoner. Inför FN:s Generalförsamling lästes, av Argentinas FN-ambassadör, en deklaration upp som slår fast de universella mänskliga rättigheterna för hbt-personer. Av FN:s medlemmar hade 66 av 192 nationer ställt sig bakom deklarationen. 57 länder ställde sig bakom en alternativ text som lästes upp av Syriens representant och stöddes av samarbetsorganisationen Islamiska konferensen.
Deklarationen, som utgör en uppmaning om bl a avkriminalisering av homosexuella handlingar, har varit ett initiativ som tagits av Frankrike i egenskap av EU-ordförande under andra halvåret 2008. Den har utarbetats av en grupp länder från flera världsdelar där, förutom Argentina och Frankrike, också Brasilien, Gabon, Kroatien, Japan, Nederländerna och Norge ingått. Alla EU-länder har ställt sig bakom deklarationen, men däremot har undertecknande från länder som Ryssland, Sydafrika och USA uteblivit. Vatikanen, med observatörsstatus i FN under namnet Heliga Stolen, har under de senaste veckorna fått motta hård kritik för att man motsatt sig deklarationen. Detta med hänvisning till att man menat att den, om den i framtiden skulle bli antagen som en bindande text, skulle ”skapa ny diskriminering av oförsonligt slag”. Det Vatikanen varit orolig för är att länder som inte erkänner samkönade förhållanden i sin lagstiftning skulle bli föremål för påtryckningar. Något omnämnande av juridiskt erkännande av samkönade relationer finns dock inte med i deklarationen. Vatikanen förtydligade under torsdagen sin position genom att ange till Generalförsamlingen att man uppmanade alla länder i världen att avskaffa straffsatser i sina lagar för homosexuella handlingar.
Den deklaration som, utan att vara juridiskt bindande, nu 66 FN-länder ställt sig bakom bekräftar att alla människor, oavsett sexuell läggning eller könsidentitet, har rätt att bli bemötta med samma värdighet och respekt. Ingen ska behöva bli utsatt för våld, trakasserier, diskriminering eller övergrepp på grund av sin sexuella läggning eller könsidentitet. Deklarationen fördömer dödande, tortyr, godtyckliga arresteringar och ”fråntagande av ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, inklusive rätten till hälsa”. I deklarationen uppmanas också alla länder att ”främja och beskydda mänskliga rättigheter för alla människor, oavsett deras sexuella läggning och könsidentitet” och att avskaffa alla straff som kan utdömas mot människor enbart på grund av deras sexuella läggning eller könsidentitet. Dessutom ger den stöd till de försvarare av mänskliga rättigheter som, ofta under svåra förhållanden, arbetar ute på fältet.
Tidigare på dagen antog Generalförsamlingen en resolution som fördömer lagvidriga avrättningar där även sådana avrättningar på grund av sexuell läggning avses. Uganda ville att inkluderandet av sexuell läggning skulle tas bort, men Generalförsamlingen avvisade detta med röstsiffrorna 78-60.
FN:s kommitté för mänskliga rättigheter, som leds av högkommissionären för mänskliga rättigheter, slog redan 1994 fast att lagar som förbjuder sexuella handlingar mellan samtyckande vuxna av samma kön utgör brott mot de mänskliga rättigheterna så som de uttrycks i FN-fördraget om civila och politiska rättigheter. Sedan dess har FN-representanter vid flertalet tillfällen agerat mot övergrepp av olika slag, som mord, tortyr, våldtäkt och försvinnanden, vilka drabbat hbt-personer i olika delar av världen samt påtalat diskriminering. FN:s nuvarande högkommissionär för mänskliga rättigheter Navanetham Pillay har uttryckt sitt stöd för de 66 ländernas deklaration.
Idén till deklarationen kommer ursprungligen från fransmannen Louis Georges Tin, grundare av Internationella dagen mot homofobi – IDAHO. Det var efter ett möte med Tin i september som Frankrikes minister för mänskliga rättigheter Rama Yade bekräftade att Frankrike ämnade vända sig till FN:s Generalförsamling med en uppmaning om avkriminalisering. Tin förklarade efter att deklarationen lästs upp inför Generalförsamlingen:
– Jag vill tacka de många människor och organisationer som från början och på senare tid arbetat med oss. Jag vill också påminna alla att avskaffa kriminaliseringen av samkönad kärlek kommer bli en lång och mödosam kamp.
Rama Yade sade att hon var hänförd över det stöd som deklarationen fått:
– Detta är en historisk dag för alla hbt-personer, för de män och kvinnor som kämpar för sin mänskliga värdighet.
Att det kommer att ta tid att få alla FN:s medlemsstater att avkriminalisera homosexuella handlingar understryks av att deklarationen delade medlemsstaterna i tre ungefär lika stora grupper: de som stödde den, de som aktivt var emot den genom att stödja en alternativ text och de som inte gav sitt stöd till någon av initiativen.
– Vi är allvarligt oroliga över försöket att genom FN införa föreställningar som inte har någon rättslig grund i något internationellt instrument för mänskliga rättigheter, förklarade Syriens FN-representant Abdullah Hallak.
Mest är det europeiska länder och länder i Nord- och Sydamerika som ställt sig bakom deklarationen om hbt-personers mänskliga rättigheter, men även tre länder på den afrikanska kontinenten och sex nationer som räknas till Asien. I den grupp av länder som inte ställde sig bakom någon av de två skrivningarna återfanns USA, som uppges anse att vissa av formuleringarna i den EU-stödda deklarationen är problematiska. Ett undertecknande av deklarationen skulle exempelvis ha kunnat användas i syfte att få USA att avskaffa förbudet mot öppet homo- och bisexuella att tjänstgöra inom den amerikanska försvarsmakten, tycks man ha menat. International Gay and Lesbian Human Rights Commissions generalsekreterare Paula Ettelbrick hoppas dock i ett uttalande att USA kommer att ändra inställning efter att Barack Obama tillträtt som ny president i slutet av januari.
I den alternativa deklaration, som stöddes av 57 stater, framfördes att hbt-rättigheter ”hotar att underminera det internationella ramverket för mänskliga rättigheter genom att försöka normalisera pedofili, bland andra handlingar”. Medan man förklarade att man ställde sig bakom ”principerna om icke-diskriminering och jämlikhet” hävdade man att de universella mänskliga rättigheterna inte inkluderar ”detta försök att fokusera på rättigheter för vissa personer”.
Idag kriminaliseras homosexuella handlingar i mer än 80 av världens länder. De straffsatser som kan dömas ut varierar från böter och kortare fängelsestraff till livstids fängelse. I nio länder i världen, bland dem Iran, Saudiarabien och Sudan, kan dödsstraff för homosexuella handlingar utdömas. Human Rights Watch passade, samtidigt som deklarationen framfördes i FN, på att släppa en rapport om hur brittisk kolonialism under 1800-talet är orsak till införandet av många av de förbud mot homosexuella handlingar som finns i olika länders lagstiftningar. Den 66-sidiga rapporten heter This Alien Legacy: The Origins of Sodomy Laws in British Colonialism och går igenom hur den brittiska kolonialmakten drev igenom så kallade sodomilagar i över 35 kolonier som senare som sjävständiga stater behöll samma lagstiftning.
RFSL har, tillsammans med några andra hbt-organisationer i världen, däribland ILGA Europa, observatörsstatus vid FN:s ekonomiska och sociala råd ECOSOC. Denna observatörsstatus erhölls av RFSL, efter en utdragen behandling av ansökan, i slutet av juli 2007. Statusen ger RFSL och de övriga hbt-organisationerna tillträde till FN och gör det lättare för dem att påverka inom FN. En delegation med åtta personer från ILGA (International Lesbian, Gay, Bisexual, Transexual and Intersex Association) var närvarande i New York inför det att deklarationen skulle läsas upp i FN för att försöka påverka så många länder som möjligt att underteckna. Delegationen kunde närvara sedan finansiering möjliggjorts av utrikesdepartementen i Tyskland och Nederländerna och den bestod bl a av ILGA:s två generalsekreterare Gloria Careaga och Renato Sabbadini.
FAKTA
De 66 länder som undertecknat FN-deklarationen om hbt-personers mänskliga rättigheter är:
Albanien, Andorra, Argentina, Armenien, Australien,
Belgien, Bolivia, Bosnien och Hercegovina, Brasilien, Bulgarien,
Centralafrikanska republiken, Chile, Colombia, Cypern,
Danmark, Ecuador, Estland, Finland, Frankrike, Gabon, Georgien, Grekland, Guinea-Bissau,
Irland, Island, Israel, Italien, Japan, Kanada, Kap Verde, Kroatien, Kuba,
Lettland, Liechtenstein, Litauen, Luxemburg, Makedonien, Malta, Mauritius, Mexiko, Montenegro,
Nederländerna, Nepal, Nicaragua, Norge, Nya Zeeland, Paraguay, Polen, Portugal, Rumänien,
San Marino, São Tomé och Principe, Schweiz, Serbien, Slovakien, Slovenien, Spanien, Storbritannien, Sverige,
Tjeckien, Tyskland, Ungern, Uruguay, Venezuela, Österrike och Östtimor.
Deklarationen, som utgör en uppmaning om bl a avkriminalisering av homosexuella handlingar, har varit ett initiativ som tagits av Frankrike i egenskap av EU-ordförande under andra halvåret 2008. Den har utarbetats av en grupp länder från flera världsdelar där, förutom Argentina och Frankrike, också Brasilien, Gabon, Kroatien, Japan, Nederländerna och Norge ingått. Alla EU-länder har ställt sig bakom deklarationen, men däremot har undertecknande från länder som Ryssland, Sydafrika och USA uteblivit. Vatikanen, med observatörsstatus i FN under namnet Heliga Stolen, har under de senaste veckorna fått motta hård kritik för att man motsatt sig deklarationen. Detta med hänvisning till att man menat att den, om den i framtiden skulle bli antagen som en bindande text, skulle ”skapa ny diskriminering av oförsonligt slag”. Det Vatikanen varit orolig för är att länder som inte erkänner samkönade förhållanden i sin lagstiftning skulle bli föremål för påtryckningar. Något omnämnande av juridiskt erkännande av samkönade relationer finns dock inte med i deklarationen. Vatikanen förtydligade under torsdagen sin position genom att ange till Generalförsamlingen att man uppmanade alla länder i världen att avskaffa straffsatser i sina lagar för homosexuella handlingar.
Den deklaration som, utan att vara juridiskt bindande, nu 66 FN-länder ställt sig bakom bekräftar att alla människor, oavsett sexuell läggning eller könsidentitet, har rätt att bli bemötta med samma värdighet och respekt. Ingen ska behöva bli utsatt för våld, trakasserier, diskriminering eller övergrepp på grund av sin sexuella läggning eller könsidentitet. Deklarationen fördömer dödande, tortyr, godtyckliga arresteringar och ”fråntagande av ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, inklusive rätten till hälsa”. I deklarationen uppmanas också alla länder att ”främja och beskydda mänskliga rättigheter för alla människor, oavsett deras sexuella läggning och könsidentitet” och att avskaffa alla straff som kan utdömas mot människor enbart på grund av deras sexuella läggning eller könsidentitet. Dessutom ger den stöd till de försvarare av mänskliga rättigheter som, ofta under svåra förhållanden, arbetar ute på fältet.
Tidigare på dagen antog Generalförsamlingen en resolution som fördömer lagvidriga avrättningar där även sådana avrättningar på grund av sexuell läggning avses. Uganda ville att inkluderandet av sexuell läggning skulle tas bort, men Generalförsamlingen avvisade detta med röstsiffrorna 78-60.
FN:s kommitté för mänskliga rättigheter, som leds av högkommissionären för mänskliga rättigheter, slog redan 1994 fast att lagar som förbjuder sexuella handlingar mellan samtyckande vuxna av samma kön utgör brott mot de mänskliga rättigheterna så som de uttrycks i FN-fördraget om civila och politiska rättigheter. Sedan dess har FN-representanter vid flertalet tillfällen agerat mot övergrepp av olika slag, som mord, tortyr, våldtäkt och försvinnanden, vilka drabbat hbt-personer i olika delar av världen samt påtalat diskriminering. FN:s nuvarande högkommissionär för mänskliga rättigheter Navanetham Pillay har uttryckt sitt stöd för de 66 ländernas deklaration.
Idén till deklarationen kommer ursprungligen från fransmannen Louis Georges Tin, grundare av Internationella dagen mot homofobi – IDAHO. Det var efter ett möte med Tin i september som Frankrikes minister för mänskliga rättigheter Rama Yade bekräftade att Frankrike ämnade vända sig till FN:s Generalförsamling med en uppmaning om avkriminalisering. Tin förklarade efter att deklarationen lästs upp inför Generalförsamlingen:
– Jag vill tacka de många människor och organisationer som från början och på senare tid arbetat med oss. Jag vill också påminna alla att avskaffa kriminaliseringen av samkönad kärlek kommer bli en lång och mödosam kamp.
Rama Yade sade att hon var hänförd över det stöd som deklarationen fått:
– Detta är en historisk dag för alla hbt-personer, för de män och kvinnor som kämpar för sin mänskliga värdighet.
Att det kommer att ta tid att få alla FN:s medlemsstater att avkriminalisera homosexuella handlingar understryks av att deklarationen delade medlemsstaterna i tre ungefär lika stora grupper: de som stödde den, de som aktivt var emot den genom att stödja en alternativ text och de som inte gav sitt stöd till någon av initiativen.
– Vi är allvarligt oroliga över försöket att genom FN införa föreställningar som inte har någon rättslig grund i något internationellt instrument för mänskliga rättigheter, förklarade Syriens FN-representant Abdullah Hallak.
Mest är det europeiska länder och länder i Nord- och Sydamerika som ställt sig bakom deklarationen om hbt-personers mänskliga rättigheter, men även tre länder på den afrikanska kontinenten och sex nationer som räknas till Asien. I den grupp av länder som inte ställde sig bakom någon av de två skrivningarna återfanns USA, som uppges anse att vissa av formuleringarna i den EU-stödda deklarationen är problematiska. Ett undertecknande av deklarationen skulle exempelvis ha kunnat användas i syfte att få USA att avskaffa förbudet mot öppet homo- och bisexuella att tjänstgöra inom den amerikanska försvarsmakten, tycks man ha menat. International Gay and Lesbian Human Rights Commissions generalsekreterare Paula Ettelbrick hoppas dock i ett uttalande att USA kommer att ändra inställning efter att Barack Obama tillträtt som ny president i slutet av januari.
I den alternativa deklaration, som stöddes av 57 stater, framfördes att hbt-rättigheter ”hotar att underminera det internationella ramverket för mänskliga rättigheter genom att försöka normalisera pedofili, bland andra handlingar”. Medan man förklarade att man ställde sig bakom ”principerna om icke-diskriminering och jämlikhet” hävdade man att de universella mänskliga rättigheterna inte inkluderar ”detta försök att fokusera på rättigheter för vissa personer”.
Idag kriminaliseras homosexuella handlingar i mer än 80 av världens länder. De straffsatser som kan dömas ut varierar från böter och kortare fängelsestraff till livstids fängelse. I nio länder i världen, bland dem Iran, Saudiarabien och Sudan, kan dödsstraff för homosexuella handlingar utdömas. Human Rights Watch passade, samtidigt som deklarationen framfördes i FN, på att släppa en rapport om hur brittisk kolonialism under 1800-talet är orsak till införandet av många av de förbud mot homosexuella handlingar som finns i olika länders lagstiftningar. Den 66-sidiga rapporten heter This Alien Legacy: The Origins of Sodomy Laws in British Colonialism och går igenom hur den brittiska kolonialmakten drev igenom så kallade sodomilagar i över 35 kolonier som senare som sjävständiga stater behöll samma lagstiftning.
RFSL har, tillsammans med några andra hbt-organisationer i världen, däribland ILGA Europa, observatörsstatus vid FN:s ekonomiska och sociala råd ECOSOC. Denna observatörsstatus erhölls av RFSL, efter en utdragen behandling av ansökan, i slutet av juli 2007. Statusen ger RFSL och de övriga hbt-organisationerna tillträde till FN och gör det lättare för dem att påverka inom FN. En delegation med åtta personer från ILGA (International Lesbian, Gay, Bisexual, Transexual and Intersex Association) var närvarande i New York inför det att deklarationen skulle läsas upp i FN för att försöka påverka så många länder som möjligt att underteckna. Delegationen kunde närvara sedan finansiering möjliggjorts av utrikesdepartementen i Tyskland och Nederländerna och den bestod bl a av ILGA:s två generalsekreterare Gloria Careaga och Renato Sabbadini.
FAKTA
De 66 länder som undertecknat FN-deklarationen om hbt-personers mänskliga rättigheter är:
Albanien, Andorra, Argentina, Armenien, Australien,
Belgien, Bolivia, Bosnien och Hercegovina, Brasilien, Bulgarien,
Centralafrikanska republiken, Chile, Colombia, Cypern,
Danmark, Ecuador, Estland, Finland, Frankrike, Gabon, Georgien, Grekland, Guinea-Bissau,
Irland, Island, Israel, Italien, Japan, Kanada, Kap Verde, Kroatien, Kuba,
Lettland, Liechtenstein, Litauen, Luxemburg, Makedonien, Malta, Mauritius, Mexiko, Montenegro,
Nederländerna, Nepal, Nicaragua, Norge, Nya Zeeland, Paraguay, Polen, Portugal, Rumänien,
San Marino, São Tomé och Principe, Schweiz, Serbien, Slovakien, Slovenien, Spanien, Storbritannien, Sverige,
Tjeckien, Tyskland, Ungern, Uruguay, Venezuela, Österrike och Östtimor.
Lars Jonsson l
« Tillbaka
Skriv ut sidan
Tipsa en kompis