31 aug 98 00.00
För en privat moral
Jag har tidigare i år skrivit två inlägg i Kom Ut om queerteori och feminism, där jag försökt diskutera vad dessa begrepp står för, vad de betyder och hur de bör tolkas. Som reaktion på dessa inlägg har jag, förutom de i Kom Ut publicerade inläggen, mött människor, RFSL-medlemmar och andra, som både lovordat och kritiserat mina ställningstaganden. Bland annat har jag fått höra att jag skulle vara "mot" RFSL som organisation - ja, till och med att jag "bränt mina broar" i gayrörelsen.När jag undrat varför, har jag fått intrycket av att man på vissa håll helt missförstått mina intentioner. Jag har ingenting emot RFSL som organisation, jag ogillar däremot delar av förbundets ställningstaganden, och anser det därför vara angeläget att föra debatt. Därför skriver jag ännu en gång till Kom Ut, denna gång för att ge förslag på förändringar i förbundets ideologi, politik och strategi.
Som jag tidigare skrivit, är jag motståndare till kollektiv moral. Jag anser att RFSL - precis som många andra folkrörelser - begår det stora misstaget att man kräver lydnad av gruppen man vill representera. Med lydnad menar jag här att man vill att alla som är homosexuella ska försvara alla yttringar inom gaykulturen. Detta kan krävas bara om man anser att individen ingår i en kollektiv kropp, en homogen grupp. Om inte, faller hela resonemanget. För varför ska en barnlös och promiskuös bög försvara en monogam lesbisk kvinnas rätt till föräldraskap? Vad har de gemensamt egentligen? Svaret är väl att de inte har någonting annat gemensamt än att de av samhället - och kanske av sig själva - definierats som homosexuella.
Naturligtvis kan man anse att homosexuella har en moralisk skyldighet att ställa upp för varandra. Men det är en moralisk uppfattning som bara bör vara individuell, alltså någonting som var och en av oss kan "tycka". Den moraliska uppfattning bör dock inte avkrävas medlemmarna en organisation som RFSL (och än mindre medborgarna i en stat).
Några invänder nog att moralisk kollektivism är befogat och nödvändigt i olika sammanhang, om inte annat så av strategiskt politiska skäl. Och detta är nog delvis sant, men ändock värt att ifrågasätta.
Vad är det som definierar ett kollektiv? För det första att det består av en grupp individer, för det andra att individerna i denna grupp har någonting gemensamt. Utifrån denna enkla definition är homosexuella absolut ett kollektiv: vi är flera individer, och vi delar en grundläggande sexuell inriktning. Man kan utan att ljuga eller överdriva säga att vi är en folkgrupp, för precis som flertalet folkgrupper har vi en gemensam och genom århundradena utvecklad kultur. Jag förnekar alltså inte att det finns en homosexuell kultur som bara vi har tillgång till och som bara vi till fullo förstår. Precis som judarna delar den gemensamma kulturella grunden att de tillhör en religion som förnekar Jesus som Guds son, delar homosexuella en kulturgrund som består av kärlek och sexuell attraktion till det egna könet. Somliga tycker säkert att detta är en märklig jämförelse, men jag menar att det är samma sak. För precis som judarna har vi bara en kultur bestående av ritualer och traditioner som förenar oss, ingenting annat.
Spontant tycker nog många att detta är som att dra undan mattan för hela RFSL. Jag menar att det tvärtom är så att detta kan innebära en nystart för RFSL. Jag tycker, som sagt, att det är hög tid att lägga den kollektiva moralen och den tillhörande politiska strategin på soptippen och börja om med en ny, och helt individualiserad, moral, politik och strategi. RFSL bör istället för att arbeta för likriktning av den homosexuella folkgruppen, slåss för allas rätt att slippa definieras, slippa ta ställning för någon annan än sig själv. Kalla det gärna egoism, om ni vill. Egoism är bra om den är hänsynsfull!
RFSL bör i framtiden arbeta för att alla - inte bara de som identifieras som homosexuella - ska få skaffa sig sin egen moral, sina egna värderingar. Detta betyder ju, om man använder typexemplet ovan, att den barnlös och promiskuösa bögen inte behöver försvara den monogama lesbiska kvinnans rätt till föräldraskap, utan bara hennes rätt att själv avgöra om det är rätt eller fel av henne att bli förälder. Ingen behöver ta ställning i moralfrågor, ingen förtrycker någon, och ingen blir förtryckt. Moralen blir privat för alla.
Ställningstagandet för en privat moral innebär naturligtvis också att RFSL måste försvara även saker man egentligen tycker illa om, såsom den eventuella möjligheten att i framtiden abortera homosexuella foster; eller extremt religiösas rätt att "omvända" homosexuella till heterosexualitet. Det är ju ingen annan än de inblandade som har rätt att tolka situationen.
Jag anser att RFSL i framtiden bör upphöra med att "bara" vara en organisation för homosexuella, och istället bli mer av ett kämpande förbund för allas rätt att själva definiera sig. Alla, oavsett vilken sexuella läggning man har fötts med eller väljer senare i livet, ska kunna känna att Riksförbundet för sexuellt likaberättigande kämpar för deras sak, nämligen allas vår rätt att själva bestämma vad vi är och vad som är rätt för oss.
Som jag tidigare skrivit, är jag motståndare till kollektiv moral. Jag anser att RFSL - precis som många andra folkrörelser - begår det stora misstaget att man kräver lydnad av gruppen man vill representera. Med lydnad menar jag här att man vill att alla som är homosexuella ska försvara alla yttringar inom gaykulturen. Detta kan krävas bara om man anser att individen ingår i en kollektiv kropp, en homogen grupp. Om inte, faller hela resonemanget. För varför ska en barnlös och promiskuös bög försvara en monogam lesbisk kvinnas rätt till föräldraskap? Vad har de gemensamt egentligen? Svaret är väl att de inte har någonting annat gemensamt än att de av samhället - och kanske av sig själva - definierats som homosexuella.
Naturligtvis kan man anse att homosexuella har en moralisk skyldighet att ställa upp för varandra. Men det är en moralisk uppfattning som bara bör vara individuell, alltså någonting som var och en av oss kan "tycka". Den moraliska uppfattning bör dock inte avkrävas medlemmarna en organisation som RFSL (och än mindre medborgarna i en stat).
Några invänder nog att moralisk kollektivism är befogat och nödvändigt i olika sammanhang, om inte annat så av strategiskt politiska skäl. Och detta är nog delvis sant, men ändock värt att ifrågasätta.
Vad är det som definierar ett kollektiv? För det första att det består av en grupp individer, för det andra att individerna i denna grupp har någonting gemensamt. Utifrån denna enkla definition är homosexuella absolut ett kollektiv: vi är flera individer, och vi delar en grundläggande sexuell inriktning. Man kan utan att ljuga eller överdriva säga att vi är en folkgrupp, för precis som flertalet folkgrupper har vi en gemensam och genom århundradena utvecklad kultur. Jag förnekar alltså inte att det finns en homosexuell kultur som bara vi har tillgång till och som bara vi till fullo förstår. Precis som judarna delar den gemensamma kulturella grunden att de tillhör en religion som förnekar Jesus som Guds son, delar homosexuella en kulturgrund som består av kärlek och sexuell attraktion till det egna könet. Somliga tycker säkert att detta är en märklig jämförelse, men jag menar att det är samma sak. För precis som judarna har vi bara en kultur bestående av ritualer och traditioner som förenar oss, ingenting annat.
Spontant tycker nog många att detta är som att dra undan mattan för hela RFSL. Jag menar att det tvärtom är så att detta kan innebära en nystart för RFSL. Jag tycker, som sagt, att det är hög tid att lägga den kollektiva moralen och den tillhörande politiska strategin på soptippen och börja om med en ny, och helt individualiserad, moral, politik och strategi. RFSL bör istället för att arbeta för likriktning av den homosexuella folkgruppen, slåss för allas rätt att slippa definieras, slippa ta ställning för någon annan än sig själv. Kalla det gärna egoism, om ni vill. Egoism är bra om den är hänsynsfull!
RFSL bör i framtiden arbeta för att alla - inte bara de som identifieras som homosexuella - ska få skaffa sig sin egen moral, sina egna värderingar. Detta betyder ju, om man använder typexemplet ovan, att den barnlös och promiskuösa bögen inte behöver försvara den monogama lesbiska kvinnans rätt till föräldraskap, utan bara hennes rätt att själv avgöra om det är rätt eller fel av henne att bli förälder. Ingen behöver ta ställning i moralfrågor, ingen förtrycker någon, och ingen blir förtryckt. Moralen blir privat för alla.
Ställningstagandet för en privat moral innebär naturligtvis också att RFSL måste försvara även saker man egentligen tycker illa om, såsom den eventuella möjligheten att i framtiden abortera homosexuella foster; eller extremt religiösas rätt att "omvända" homosexuella till heterosexualitet. Det är ju ingen annan än de inblandade som har rätt att tolka situationen.
Jag anser att RFSL i framtiden bör upphöra med att "bara" vara en organisation för homosexuella, och istället bli mer av ett kämpande förbund för allas rätt att själva definiera sig. Alla, oavsett vilken sexuella läggning man har fötts med eller väljer senare i livet, ska kunna känna att Riksförbundet för sexuellt likaberättigande kämpar för deras sak, nämligen allas vår rätt att själva bestämma vad vi är och vad som är rätt för oss.
Christopher Lahrs Aqurette
« Visa alla nyheter
Skriv ut sidan
Tipsa en kompis