20 maj 98 00.00
Porr: Queerteori och feminism är förtryckande
I Kom Ut (3/98) skrev jag en artikel om definitioner av begreppen "queer" och "feminism" som ett svar på en tidigare artikel av Camilla Haglund. I nästa nummer av Kom Ut (4/98) fanns en artikel av Camilla Ridström publicerad. Denna tog upp en del av det jag behandlat, och jag känner mig därför tvungen att skriva igen. Jag upplever det nämligen som att Ridström inte förstått vad jag var ute efter i min artikel, där min tes var att politisk queerteori och feminism i praktiken inte fungerar utan att de blir förtryckande till sin karaktär. Jag ska här försöka precisera vad jag menar.Det finns två grundläggande definitioner av begreppet "individuell frihet": friheten att välja, samt friheten att inte välja. Till förespråkarna för den första kategorin brukar man räkna liberalister och moderna individualister. Till den senare brukar räknas fascister, kommunister och andra kollektivister, d.v.s. förespråkare av en allmän moral och etik. Många som försöker göra världen enkel för sig, kategoriserar det ena som ont och det andra som gott, och därmed har man fått någonting som är rätt och någonting som är fel. Och i en handvändning har världen blivit enkel och lättorienterad! Efter att ha läst och granskat såväl queerteori som feminism har jag kommit fram till att de båda begår detta misstag.
Som jag skrev i min tidigare artikel, är jag fullt medveten om fördelarna med att använda feminism och queerteori inom forskning och allehanda analyser, men översatt i praktik politik blir de förödande. Grunden i feminismen är genus, alltså könet. (Läs gärna Le deuxième sexe ["Det andra könet"] av Simone de Beauvoir, Paris 1950, för djupare förståelse av vad detta innebär) Allt blir manligt eller kvinnligt, antingen eller. När denna feminism ska översätts till praktik innebär den alltid att det kvinnliga blir norm eftersom jämlikhet ska framtvingas på männens bekostnad. Ett utmärkt exempel är denna tidnings porrdebatt som Ridström själv deltar i. De feminister som likt Ridström förespråkar ett förbud av pornografi gör det utifrån synen att kvinnan är underordnad mannen i pornografin. Denna orättvisa vill man rätta till genom att ta bort pornografin. Därmed tror man sig ha löst problemet med ojämlikheten. Vad man inte vill se är att en ny ojämlikhet har uppkommit: mannen har fråntagits friheten att själv avgöra vad som är rätt och fel. Feministerna har som de kollektivister de är, bestämt att pornografi är fel. Det finns ingen skillnad mellan detta övergrepp på den individuella rätten att själv avgöra vad som är sant och när högerextremister mördar bögar för att de anser att det är fel att vara homosexuell. Säkert anser mången nazist att han har rätt och därmed handlar i tron att han gör goda handlingar.
Kontentan av detta är alltså att tolkningsföreträdet måste ligga hos individen. Det är bara den enskilde som med någon rätt kan hävda vad som är sant och inte. När queeranhängarna hävdar att homosexuella inte är som andra, t.ex. när RFSL i sin säkrare sex-information hävdar att kondom måste användas även i fasta förhållanden mellan två personer med samma hivstatus - eftersom queerteorin, i sin vilja att vara mot den rådande heterosexuella normen, säger att bögar alltid är promiskuösa - begår man samma misstag. I detta fall förtrycks indirekt alla de bögar som inte valt att leva sitt liv enligt den mallen. Queerteorin är dessutom väldigt motsägelsefull när det gäller synen på individens rätt att tolka och välja. Å ena sidan hävdas individens rätt att utforma sitt liv, å andra sidan tvingas hon in i ett kollektiv som kan vara nog så förlamande. Att hävda att monogami är säker sex är t.ex. mycket "oqueert" (i brist på bättre ord) enligt den nu rådande RFSL-normen. Jag har personligen vid flera tillfällen hört hur enskilda deltagare i RFSL-ledda kurser och utbildningar blivit närmast hånade av ledarna då de vågat hävda monogamins fördelar. Och detta sker samtidigt som man hävdar allas rätt att utforma sina liv!
För mig är detta exempel på hur queerteori och feminism i praktiken är förtryckande, hur de anammar tesen att frihet är att inte välja. Därmed hamnar de i samma grupp som övriga kollektivister. Min personliga åsikt är att individen ska ges full frihet att välja sanning. Detta ska ske genom att man från statens och folkrörelsernas sida håller hårt på neutralitet i förhållande till olika moraliska och etiska tester, att man fokuserar på det väsentliga och inte blandar in ideologier som begränsar individens tolkningsrätt.
Det är med detta som utgångspunkt som jag förkastar Ridströms tankar och beklagar att RFSL bestämt sig för att bli feministiskt och queerteoretiskt.
Som jag skrev i min tidigare artikel, är jag fullt medveten om fördelarna med att använda feminism och queerteori inom forskning och allehanda analyser, men översatt i praktik politik blir de förödande. Grunden i feminismen är genus, alltså könet. (Läs gärna Le deuxième sexe ["Det andra könet"] av Simone de Beauvoir, Paris 1950, för djupare förståelse av vad detta innebär) Allt blir manligt eller kvinnligt, antingen eller. När denna feminism ska översätts till praktik innebär den alltid att det kvinnliga blir norm eftersom jämlikhet ska framtvingas på männens bekostnad. Ett utmärkt exempel är denna tidnings porrdebatt som Ridström själv deltar i. De feminister som likt Ridström förespråkar ett förbud av pornografi gör det utifrån synen att kvinnan är underordnad mannen i pornografin. Denna orättvisa vill man rätta till genom att ta bort pornografin. Därmed tror man sig ha löst problemet med ojämlikheten. Vad man inte vill se är att en ny ojämlikhet har uppkommit: mannen har fråntagits friheten att själv avgöra vad som är rätt och fel. Feministerna har som de kollektivister de är, bestämt att pornografi är fel. Det finns ingen skillnad mellan detta övergrepp på den individuella rätten att själv avgöra vad som är sant och när högerextremister mördar bögar för att de anser att det är fel att vara homosexuell. Säkert anser mången nazist att han har rätt och därmed handlar i tron att han gör goda handlingar.
Kontentan av detta är alltså att tolkningsföreträdet måste ligga hos individen. Det är bara den enskilde som med någon rätt kan hävda vad som är sant och inte. När queeranhängarna hävdar att homosexuella inte är som andra, t.ex. när RFSL i sin säkrare sex-information hävdar att kondom måste användas även i fasta förhållanden mellan två personer med samma hivstatus - eftersom queerteorin, i sin vilja att vara mot den rådande heterosexuella normen, säger att bögar alltid är promiskuösa - begår man samma misstag. I detta fall förtrycks indirekt alla de bögar som inte valt att leva sitt liv enligt den mallen. Queerteorin är dessutom väldigt motsägelsefull när det gäller synen på individens rätt att tolka och välja. Å ena sidan hävdas individens rätt att utforma sitt liv, å andra sidan tvingas hon in i ett kollektiv som kan vara nog så förlamande. Att hävda att monogami är säker sex är t.ex. mycket "oqueert" (i brist på bättre ord) enligt den nu rådande RFSL-normen. Jag har personligen vid flera tillfällen hört hur enskilda deltagare i RFSL-ledda kurser och utbildningar blivit närmast hånade av ledarna då de vågat hävda monogamins fördelar. Och detta sker samtidigt som man hävdar allas rätt att utforma sina liv!
För mig är detta exempel på hur queerteori och feminism i praktiken är förtryckande, hur de anammar tesen att frihet är att inte välja. Därmed hamnar de i samma grupp som övriga kollektivister. Min personliga åsikt är att individen ska ges full frihet att välja sanning. Detta ska ske genom att man från statens och folkrörelsernas sida håller hårt på neutralitet i förhållande till olika moraliska och etiska tester, att man fokuserar på det väsentliga och inte blandar in ideologier som begränsar individens tolkningsrätt.
Det är med detta som utgångspunkt som jag förkastar Ridströms tankar och beklagar att RFSL bestämt sig för att bli feministiskt och queerteoretiskt.
Christopher Lahrs Aqurette
« Visa alla nyheter
Skriv ut sidan
Tipsa en kompis