6 dec 06 17.39
BRYT ? ett queerpedagogiskt nätverk
I helgen avslutades RFSL Ungdoms utbildning av BRYT-utbildare. Ett resursnätverk med tio personer står nu redo att gå ut och hålla BRYT-workshops, utifrån metoder som tar sina utgångspunkter i queerpedagogiken och intersektionell analys. Mika Nielsen, projektledare för BRYT, har gett sig i kast med att reda ut begreppen bakom materialets utgångspunkter. |
| I metodmaterialet BRYT! fokuseras normer kring kön, sexualitet och etnicitet. Mika Nielsen, som lett arbetet med att ta fram materialet, har gett sig i kast med att reda ut begreppen bakom materialets utgångspunkter. |
Förra året arbetade RFSL Ungdom fram metodmaterialet BRYT! tillsammans med Forum för levande historia. Materialet har tre syften: att skapa förståelse för hur heteronormer görs, hur dessa kan hänga ihop med andra normer samt hur ett feministiskt perspektiv är nödvändigt för att inte osynliggöra viktiga aspekter av makt och privilegier. Metoderna arbetades fram under Sandra Dahléns pedagogiska ansvar och resulterade i ett unikt material. Något liknande metodmaterial med samma syften finns inte i Sverige.
Under hösten har tio personer utbildats för att under nästa år hålla BRYT-workshops för RFSL Ungdoms räkning. Tiomannatruppen består av Victor Bernhardtz, Agnes Dahné, Frida Darj, Linda Elstad, Emma Freiman, Alex Fridunger, Alex Grönqvist, Hanna Hellzén Cramér, Jenny Söderstrand och Marita Rodriguez. Målgruppen för BRYT-kurserna är i första hand ungdomsorganisationer, men i mån av tid och resurser kommer gruppen även att hålla kurser i andra sammanhang.
De pedagogiska utgångspunkter som BRYT! utgår från följer samma anda som metodmaterialet Någonstans går gränsen som Gunilla Edemo och Joakim Rindå tog fram 2004 för RFSL Stockholms räkning. När det materialet togs fram, skapade Edemo begreppen queerpedagogik och toleranspedagogik. Utifrån dessa termer ville hon visa hur materialet skiljde sig från annat svenskt pedagogiskt jämlikhetsarbete, i fråga om utgångspunkter, syn på förändring och konkreta metoder.
Med toleranspedagogik avses ett pedagogiskt arbete där målgruppen är människor som antas leva i enlighet med normerna. Målet är att gruppen ska få förståelse för personer som avviker från normerna och genom den förståelsen borga för en minskad diskriminering. I detta arbetssätt ingår ofta en pedagogisk tanke om att föreställningar om ickenormspersoner ska uttalas för att kunna bemötas. Detta arbetssätt har hittills varit vanligt inom det pedagogiska jämlikhetsarbetet i Sverige.
Enligt ett queerpedagogiskt perspektiv finns det dock en rad problem med ett toleranspedagogiskt arbete. Ett problem är att det öppnar upp för kränkningar. Om deltagarna inbjuds att benämna föreställningar om dem som avviker från normerna riskerar övningen att leda till att andra deltagare i gruppen kränks, menar man från queerpedagogiskt håll.
En annan skiljelinje mellan de olika pedagogiska perspektiven handlar om syn på förändring. Enligt queerpedagogiken bidrar toleranspedagogiska metoder inte nödvändigtvis till förändring av orättvisor och diskriminering. Man tänker sig istället att toleranspedagogikens fokuserande på ickenormspersoner riskerar att osynliggöra de strukturer som ligger till grund för och möjliggör orättvisor och diskriminering. En annan invändning är att man, genom att ge människor som befinner sig i en normposition möjligheten att sätta ord på föreställningar om ickenormsprersoner, återskapar de ojämna maktrelationer mellan överordnade och underordnade grupper i samhället.
I metodmaterialet strävar man som sagt även efter att skapa förståelse för hur normer görs tillsammans, det vill säga man utgår från en intersektionell analys. För närvarande inkluderas normer kring kön, sexualitet, etnicitet och ras. Nästa år kommer materialet att uppdateras och då kommer även normer som rör funktionalitet och klass integreras i övningarna.
En sista utgångspunkt handlar om att skapa förståelse för hur heteronormer bidrar till olika villkor beroende på kön, där män och maskulinitet överordnas kvinnor och femininitet oavsett vilken sexualitet personerna har. För en nyanserad feministisk förståelse av hur makt och privilegier kan fungera integreras exempelvis ett transinklusivt och ett antirasistiskt perspektiv.
Under hösten har tio personer utbildats för att under nästa år hålla BRYT-workshops för RFSL Ungdoms räkning. Tiomannatruppen består av Victor Bernhardtz, Agnes Dahné, Frida Darj, Linda Elstad, Emma Freiman, Alex Fridunger, Alex Grönqvist, Hanna Hellzén Cramér, Jenny Söderstrand och Marita Rodriguez. Målgruppen för BRYT-kurserna är i första hand ungdomsorganisationer, men i mån av tid och resurser kommer gruppen även att hålla kurser i andra sammanhang.
De pedagogiska utgångspunkter som BRYT! utgår från följer samma anda som metodmaterialet Någonstans går gränsen som Gunilla Edemo och Joakim Rindå tog fram 2004 för RFSL Stockholms räkning. När det materialet togs fram, skapade Edemo begreppen queerpedagogik och toleranspedagogik. Utifrån dessa termer ville hon visa hur materialet skiljde sig från annat svenskt pedagogiskt jämlikhetsarbete, i fråga om utgångspunkter, syn på förändring och konkreta metoder.
Med toleranspedagogik avses ett pedagogiskt arbete där målgruppen är människor som antas leva i enlighet med normerna. Målet är att gruppen ska få förståelse för personer som avviker från normerna och genom den förståelsen borga för en minskad diskriminering. I detta arbetssätt ingår ofta en pedagogisk tanke om att föreställningar om ickenormspersoner ska uttalas för att kunna bemötas. Detta arbetssätt har hittills varit vanligt inom det pedagogiska jämlikhetsarbetet i Sverige.
Enligt ett queerpedagogiskt perspektiv finns det dock en rad problem med ett toleranspedagogiskt arbete. Ett problem är att det öppnar upp för kränkningar. Om deltagarna inbjuds att benämna föreställningar om dem som avviker från normerna riskerar övningen att leda till att andra deltagare i gruppen kränks, menar man från queerpedagogiskt håll.
En annan skiljelinje mellan de olika pedagogiska perspektiven handlar om syn på förändring. Enligt queerpedagogiken bidrar toleranspedagogiska metoder inte nödvändigtvis till förändring av orättvisor och diskriminering. Man tänker sig istället att toleranspedagogikens fokuserande på ickenormspersoner riskerar att osynliggöra de strukturer som ligger till grund för och möjliggör orättvisor och diskriminering. En annan invändning är att man, genom att ge människor som befinner sig i en normposition möjligheten att sätta ord på föreställningar om ickenormsprersoner, återskapar de ojämna maktrelationer mellan överordnade och underordnade grupper i samhället.
I metodmaterialet strävar man som sagt även efter att skapa förståelse för hur normer görs tillsammans, det vill säga man utgår från en intersektionell analys. För närvarande inkluderas normer kring kön, sexualitet, etnicitet och ras. Nästa år kommer materialet att uppdateras och då kommer även normer som rör funktionalitet och klass integreras i övningarna.
En sista utgångspunkt handlar om att skapa förståelse för hur heteronormer bidrar till olika villkor beroende på kön, där män och maskulinitet överordnas kvinnor och femininitet oavsett vilken sexualitet personerna har. För en nyanserad feministisk förståelse av hur makt och privilegier kan fungera integreras exempelvis ett transinklusivt och ett antirasistiskt perspektiv.
Mika Nielsen |
« Visa alla nyheter
Skriv ut sidan
Tipsa en kompis