23 nov 11:
En ny studie vi presenterar idag visar att det saknas information om säkrare sex för transpersoner. Studien visar bland annat att det bara är en av fem som har tillgång till transinklusiva broschyrer om hiv och andra sexuellt överförbara sjukdomar. Studien visar också att behovet av transkompetent urolog och gynekolog är stort men tillgodoses i mycket liten utsträckning. Så få som 9 procent av de svarande anser sig ha tillgång till läkare med dessa kompetenser idag.
Under hösten 2010 genomförde RFSL Ungdom och RFSL en enkätstudie för att se vilka behov av kunskap och insatser rörande sexuell hälsa och hivprevention transpersoner själva uppgav sig ha och hur väl dessa behov uppfylls idag. Idag släpper vi vår rapport med resultaten från enkätstudien. Rapporten innehåller också en sammanställning av den – lilla – forskning som finns på området och vi presenterar dessutom våra förslag på åtgärder.
Studien visar att den övervägande majoriteten av de som svarat har ett aktivt sexliv och upplever sex med andra som något positivt. Samtidigt saknas det information om sex och säkrare sex för transpersoner. Studien visar bland annat att det bara är en av fem som har tillgång till transinklusiva broschyrer om hiv, andra sexuellt överförbara sjukdomar och säkrare sex, medan samma svarande anser sig ha tillgång till fler allmänna broschyrer på samma ämne än vad som är nödvändigt. Riktade transspecifika åtgärder på området är med andra ord mycket ovanliga.
Studien visar också att behovet av transkompetent urolog och gynekolog är stort men tillgodoses i mycket liten utsträckning. Så få som 9 procent av de svarande anser sig ha tillgång till läkare med dessa kompetenser idag. Detsamma gäller för mottagningar för sexuell hälsa där 82 procent anser att det är viktigt att ha tillgång till transkompetenta mottagningar, men endast tio procent har denna tillgång. Likaså är behovet av kunskap om hur könskorrigerande kirurgi och hormonbehandling påverkar sexlivet stort och majoriteten av de som svarat anser att de behöver mer kunskap.
Sammantaget visar studien på att insatsbehoven för transpersoner är betydligt större än de som till exempel framkommit för ungdomar och unga vuxna i Sverige i rapporten UngKAB09 som lanserades förra året.
Genomgående i studien är också att unga transpersoner uppger ett än större behov än äldre transpersoner av insatser och information. Den sex- och samlevnadsundervisning som bedrivs i skolan lyfter sällan transfrågor och resultatet blir att transungdomar lämnas utan svar på sina frågor. Det är mycket allvarligt att alla elevers rätt till kunskap om sin kropp, sex och säkrare sex inte tillgodoses.
Den mest markanta skillnaden som studien visar mellan unga transpersoner och övriga transpersoner återfinns i frågor som rör relationer. Där framträder ett stort behov hos unga transpersoner av att få tala om och få kunskap kring hur man som ung transperson kan flirta, inleda relationer, prata sex med partners och få relationer att fungera bra. Det är sedan länge välkänt att de forum där unga transpersoner kan träffa andra och dela erfarenheter är få. Det behov som studien visar att unga transpersoner har av att prata om sex och relationer gör det tydligt att fler mötesplatser för transungdomar skulle kunna öka den sexuella hälsan.
Den stora avsaknaden av transspecifik information och bristande transkompetens inom vården som studien visar på gör att individer far illa på grund av den låga kunskapsnivån. Transpersoner borde ha samma tillgång till bland annat hivprevention och mottagningar för sexuell hälsa som övriga befolkningen, men samhällets insatser för att säkerställa detta är näst intill obefintliga. Samtidigt saknas forum för att prata om att hitta partners, inleda relationer, flirta och att få relationer att fungera bra.
Alla dessa brister är oacceptabla och konsekvensen kan bli att transpersoner får en sämre sexuell hälsa än övriga befolkningen. Detta kan bland annat medföra en ökad risk för överföring av hiv och andra sexuellt överförbara sjukdomar, men också innebära en sämre livskvalitet generellt.
För att komma tillrätt med problemen föreslår RFSL Ungdom och RFSL en rad åtgärder. Bland annat:
– Att hivpreventiva behov hos transpersoner i Sverige kartläggs, samt att medel anslås för att bedriva hivpreventiv verksamhet riktad till målgruppen.
– Att minst en gynekologisk mottagning i varje landsting har god transkompetens, och välkomnar personer med gynekologiska behov, oavsett kön, könsidentitet och/eller könsuttryck.
– Att samtliga könsutredningsteam i Sverige har kompetens att ta upp och prata om frågor som rör sexuell hälsa, med möjlighet att vid behov hänvisa vidare till transkompetent sexolog.
– Att transfrågor blir ett obligatoriskt inslag i skolans sex- och samlevnadsundervisning.
– Att medel anslås för att skapa sociala mötesplatser för hbt-personer där transpersoner kan träffas.
Emelie Mire Åsell, förbundsordförande RFSL Ungdom
Ulrika Westerlund, förbundsordförande RFSL
Publicerad på svt.se
Hivspridningen ökar när landstingen struntar i transpersoner
En ny studie vi presenterar idag visar att det saknas information om säkrare sex för transpersoner. Studien visar bland annat att det bara är en av fem som har tillgång till transinklusiva broschyrer om hiv och andra sexuellt överförbara sjukdomar. Studien visar också att behovet av transkompetent urolog och gynekolog är stort men tillgodoses i mycket liten utsträckning. Så få som 9 procent av de svarande anser sig ha tillgång till läkare med dessa kompetenser idag.
Under hösten 2010 genomförde RFSL Ungdom och RFSL en enkätstudie för att se vilka behov av kunskap och insatser rörande sexuell hälsa och hivprevention transpersoner själva uppgav sig ha och hur väl dessa behov uppfylls idag. Idag släpper vi vår rapport med resultaten från enkätstudien. Rapporten innehåller också en sammanställning av den – lilla – forskning som finns på området och vi presenterar dessutom våra förslag på åtgärder.
Studien visar att den övervägande majoriteten av de som svarat har ett aktivt sexliv och upplever sex med andra som något positivt. Samtidigt saknas det information om sex och säkrare sex för transpersoner. Studien visar bland annat att det bara är en av fem som har tillgång till transinklusiva broschyrer om hiv, andra sexuellt överförbara sjukdomar och säkrare sex, medan samma svarande anser sig ha tillgång till fler allmänna broschyrer på samma ämne än vad som är nödvändigt. Riktade transspecifika åtgärder på området är med andra ord mycket ovanliga.
Studien visar också att behovet av transkompetent urolog och gynekolog är stort men tillgodoses i mycket liten utsträckning. Så få som 9 procent av de svarande anser sig ha tillgång till läkare med dessa kompetenser idag. Detsamma gäller för mottagningar för sexuell hälsa där 82 procent anser att det är viktigt att ha tillgång till transkompetenta mottagningar, men endast tio procent har denna tillgång. Likaså är behovet av kunskap om hur könskorrigerande kirurgi och hormonbehandling påverkar sexlivet stort och majoriteten av de som svarat anser att de behöver mer kunskap.
Sammantaget visar studien på att insatsbehoven för transpersoner är betydligt större än de som till exempel framkommit för ungdomar och unga vuxna i Sverige i rapporten UngKAB09 som lanserades förra året.
Genomgående i studien är också att unga transpersoner uppger ett än större behov än äldre transpersoner av insatser och information. Den sex- och samlevnadsundervisning som bedrivs i skolan lyfter sällan transfrågor och resultatet blir att transungdomar lämnas utan svar på sina frågor. Det är mycket allvarligt att alla elevers rätt till kunskap om sin kropp, sex och säkrare sex inte tillgodoses.
Den mest markanta skillnaden som studien visar mellan unga transpersoner och övriga transpersoner återfinns i frågor som rör relationer. Där framträder ett stort behov hos unga transpersoner av att få tala om och få kunskap kring hur man som ung transperson kan flirta, inleda relationer, prata sex med partners och få relationer att fungera bra. Det är sedan länge välkänt att de forum där unga transpersoner kan träffa andra och dela erfarenheter är få. Det behov som studien visar att unga transpersoner har av att prata om sex och relationer gör det tydligt att fler mötesplatser för transungdomar skulle kunna öka den sexuella hälsan.
Den stora avsaknaden av transspecifik information och bristande transkompetens inom vården som studien visar på gör att individer far illa på grund av den låga kunskapsnivån. Transpersoner borde ha samma tillgång till bland annat hivprevention och mottagningar för sexuell hälsa som övriga befolkningen, men samhällets insatser för att säkerställa detta är näst intill obefintliga. Samtidigt saknas forum för att prata om att hitta partners, inleda relationer, flirta och att få relationer att fungera bra.
Alla dessa brister är oacceptabla och konsekvensen kan bli att transpersoner får en sämre sexuell hälsa än övriga befolkningen. Detta kan bland annat medföra en ökad risk för överföring av hiv och andra sexuellt överförbara sjukdomar, men också innebära en sämre livskvalitet generellt.
För att komma tillrätt med problemen föreslår RFSL Ungdom och RFSL en rad åtgärder. Bland annat:
– Att hivpreventiva behov hos transpersoner i Sverige kartläggs, samt att medel anslås för att bedriva hivpreventiv verksamhet riktad till målgruppen.
– Att minst en gynekologisk mottagning i varje landsting har god transkompetens, och välkomnar personer med gynekologiska behov, oavsett kön, könsidentitet och/eller könsuttryck.
– Att samtliga könsutredningsteam i Sverige har kompetens att ta upp och prata om frågor som rör sexuell hälsa, med möjlighet att vid behov hänvisa vidare till transkompetent sexolog.
– Att transfrågor blir ett obligatoriskt inslag i skolans sex- och samlevnadsundervisning.
– Att medel anslås för att skapa sociala mötesplatser för hbt-personer där transpersoner kan träffas.
Emelie Mire Åsell, förbundsordförande RFSL Ungdom
Ulrika Westerlund, förbundsordförande RFSL
Publicerad på svt.se
Skriv ut sidan
Tipsa en kompis